»DET FINNS INGEN KRIS INOM KLASSISK MUSIK ELLER NÅGON ANNAN MUSIK FÖR DEN DELEN.«
66 OPUS
sk ivbol ag
KUNGEN AV CAPRICE »FONOGR AM, SKIVOR, VAD FAN SKA VI HA DET FÖR? VAD SKA VI PYSSLA MED NÄR ALLA LADDAR NER?« DEN RETORISKA FR ÅGAN STÄLLER SIG DR AGAN BUVACˇ, SKIVBOLAGSDIREKTÖR FÖR CAPRICE, NÄR OPUS TR ÄFFAR HONOM FÖR ATT PR ATA MUSIK, ENTREPRENÖRSKAP OCH SKIVBR ANSCHEN. A v M artina J arminder
foto martina h olm b erg
man kanske ska börja med att berätta att han tycker att det är viktigt att skilja krisen i skivbranschen från krisen inom den klassiska musiken, som han inte tror på. – Det finns ingen kris inom klassisk musik eller någon annan musik för den delen. Det är fler människor än någonsin som lyssnar på musik. Mets fantastiska succé med opera i biosalongen visar hur nytänkande och entreprenörskap helt plötsligt öppnar nya vägar. Men tillbaka till skivbranschen, där det inte går riktigt lika bra. Så här i illegala nedladdningstider har Dragan Buvacˇ funderat mycket på om skivan har något fortsatt existensberättigande. – Ännu så länge har den nog det. Efter de senaste årens ökning av legal digital musikförsäljning verkar tillväxten ha stannat av på cirka tio procent av musikindustrins omsättning. Att nittio procent av all försäljning fortfarande är plastbitar visar kanske att folk fortfarande värderar skivan som produkt. Kanske är det också en generationsfråga. Han tror att skivbolagskrisen grundar sig på ett flertal faktorer. – Musik har blivit allmängods. Folks känsla för värdet i inspelad musik har försvunnit. Missuppfattningen om att det är så himla billigt att spela in musik är också problematisk. Numera tror en del att man bara kan sätta sig med sin Mac och spela in en platta hemma i sovrummet som låter som Göteborgs Symfoniker, men för det behöver man till exempel producent, tekniker, lämplig inspelningslokal och avancerad utrustning. Han påpekar också att det är lustigt att folk tycker att det är så dyrt med skivor i jämförelse med andra varor, fastän priset inte har ökat exponentiellt. – På sjuttiotalet kostade en skiva 39 kronor. Om man jämför det med priset på en bil då och nu så är de 200 kronor som skivor
kostar idag inte mycket och definitivt inte lika mycket som 39 kronor var då, i relation till vad man fick för sina pengar. Han har också funderat på hur man ska förhålla sig till den nedladdningsverklighet vi lever i, även om han poängterar att det är en ganska liten del av hans arbetstid som går åt till att grunna på hur man ska rå på en sajt som The Pirate Bay. Han önskar sig absolut inte att nedladdningen ska försvinna som musikformat. – Tvärtom! Man kan inte jobba emot den verklighet som finns. Ofta beskrivs det som att vi inom fonogramindustrin är emot nedladdning, men det är vi inte. Däremot ser jag det som ett problem att vi inte har hittat ett sätt för professionella konstnärer att få betalt för sitt arbete. Samhällen i alla tider har haft tydliga regler, och det är konstigt att det har blivit så hos oss att man kan bete sig hur som helst bara för att man har internet. Jag tror dock att detta kommer att lösa sig på sikt. Han är tveksam till de stora internetleverantörernas ovilja att samarbeta kring en gemensam lösning av den illegala verksamheten. – Vem behöver egentligen en riktigt tjock lina? Vem behöver hundra megabit per sekund? Vi skulle kunna hjälpas åt att skapa ett lagligt nätklimat, men Telia till exempel vill bara sälja. Jag hoppas ändå att vi ska kunna få till ett samarbete kring dessa frågor. Förslaget om att ta ut en klumpsumma för rätten att ladda ner är han försiktigt positiv till, även om han tycker att det kan bli orättvist med samma summa för folk som laddar ner olika mycket. – Man bör i princip pröva alla möjliga lösningar. Han förstår delvis hur de illegala nedladdarna tänker och tycker att skivbranschen i någon mån har sig själv att skylla. Internetanvändarna är oftast väl medvetna om att de stora skivbolagen OPUS 67
sk ivbol ag
»Då blev det en David mot Goliat-känsla, och folk älskar när den lille mannen vinner.« 68 OPUS
ägs av några få ännu större aktörer och att tanken att »det drabbar ingen fattig« ligger nära till hands. – Musikindustrin är en oligopolbransch. Det är några få världsaktörer i dominerande ställning, och man valde en tuff linje mot den illegala verksamheten till en början. Då blev det en David mot Goliat-känsla, och folk älskar när den lille mannen vinner. Men mångfalden i branschen är stor och situationen drabbar den enskilde musikern, tonsättaren och det lilla skivbolaget på ett förödande sätt. Ändå är detta en verklighet som vi måste anpassa oss efter. Skivbranschens relation till internet har också en positiv sida. – I dag kommer det tusentals releaser per år. Det finns ingen skivaffär som kan hantera den mängden, men via internet kan de hitta sin publik. Vi har titlar som har sålt i 30 år. Det är inga jättehits, men det är en stadig försäljningsström. Varför satsar man på att vara kapten för ett sjunkande skepp som skivbranschen? – Jag kommer alltid tillbaka till varför jag började med musik. Den överväldigande majoriteten av våra konstnärer är oerhört begåvade människor med en passionerad kärlek till musiken. När de var unga tyckte kanske deras föräldrar att de skulle klippa sig och skaffa ett jobb. Trots det väljer de det här osäkra livet. Det krävs samma egenskaper för att klara sig som musiker som det gör för att skaffa sig ett betydligt säkrare medelklassyrke som läkare eller jurist: diciplin, ambition och hängivenhet. Jag är oerhört tacksam att jag har fått lov att jobba med dessa konstnärer. Deras hängivenhet och kreativitet är anledningen till att jag orkar, tror jag. Dragan Buvacˇ har lett Caprice i tre år nu och hänger inte läpp för att skivbranschen är tuff. Det senaste året har det gått bra för bolaget, som har fått ut mer än 25 procent fler skivor i världen än året innan. Han anser själv att entreprenörskapet är det viktigaste han för med sig till jobbet som skivbolagsdirektör. En ambition han har är att bli bättre på att nå ut till potentiella lyssnare med den smalare konstmusiken. – Varför är vi egentligen så djävla dåliga på att kommunicera? Se på bildkonsten. Moderna Museet till exempel drar en miljon besökare om året. Det springer en massa »lattemammor« där som sedan köper designföremål med konst på. Det är någon som har tänkt till där. Vi måste bli bättre! Han tycker att musiken borde vara bättre på att nå fram till en publik eftersom den har en särställning bland konstformerna. – Musik är det största mänskliga. Det är få människor som saknar en nära relation till musik. Caprices framtid handlar mycket om anpassning, tror han. – Övergripande ser jag att vi måste bli bättre på att manövrera i den omritade verklighetskarta vi lever i. Ett exempel är att tillsammans med vår huvudman Rikskonserter samordna våra produktioner med allt från promotion och marknadsföring till skivutgivning och turné. Detta skulle ge en fantastisk möjlighet för både publik och musiker.
Caprice Records Sweden Caprice Records har funnits i över 40 år och är ett av Nordens äldsta skivbolag med kontinuerlig utgivning av klassisk musik, barnmusik, jazz, folkmusik och världsmusik. Caprice är Rikskonserters skivbolag och har staten som huvudman. Uppdraget är att främja den musikaliska mångfalden och möjliggöra fonogram- och dvd-utgivningar som är dåligt företrädda inom den kommersiella musikindustrin. Dragan Buvacˇ tillträdde som chef för tre år sedan, efter att tidigare framgångsrikt ha drivit privata bolag inom skivbranschen.
OPUS 69