BRANSCH
Till försvar för allmänbildningen
Till försvar för allmänbildningen TEXT ANTON THORELL
Här i Sverige hör jag ofta hur det talas om att högskolepoäng i högre grad ska leda till arbete. Att högskolorna måste anpassa sig till näringslivets behov. Finns det en risk i att göra högskolor och universitet för inriktade på att producera duktiga yrkesarbetare, anpassade för företagen i vårt näringsliv? Vi börjar med ett köttigt citat från OL-intervjun med superakademikern Nils-Göran Areskoug i OL #4 i våras (läs hela på osqledaren.se eller rota fram tidningen från arkiven, värt det!): ”Vad är syftet med utbildning? Jag skulle nog säga att det är personlighetsutveckling. Den sidan tycker jag ofta är bortglömd: personligheten, karaktären, vem man blir. Man söker sig till olika kunskapsområden för att komplettera sin bild av verkligheten. Jag tror att man måste fundera allvarligt på hur man kan stärka högskolans självständighet, med kvalitet och människans mognadsutveckling som primärt syfte. Resultat i form av siffror, antal bildade företag och patent, det kommer ju om vi är på rätt spår som människor.“ För att besvara frågan i ingressen: ja, jag tror det finns problem med att göra högskolor för näringslivsanpassade. För det första: att akademierna lämnar över beslut om vad som är relevant kunskap, forskning och utbildning till särintressen, politiska eller näringslivsmässiga, är inte en fri högre
utbildning. För det andra så sipprar denna ”arbetslinje” inom utbildningsväsendet också ned i gymnasiet och till och med till grundskolan, där själva existensen av vissa ämnen diskuteras, ofta slöjd och estetiska ämnen, med motiveringen att de inte producerar tillräckligt mycket kvantitativ, ”hård” kunskap. Vilken ignorant och fattig inställning till kunskap! I Moskvas medelklass är föräldrarna närmast galna i att sätta sina barn i olika verksamheter utanför skolan. Det är schackklubbar, musiklektioner, matematikklubbar, dans och allt möjligt de stackars barnen ska syssla med. Varför, undrar du. Är det för att, som vi fått lära oss, Moder Ryssland gärna piskar sina barn till övermänskliga prestationer? Nej, det är nog snarare så att skolan inte är bra nog, och att konkurrensen på deras arbetsmarknad är förtvivlande hård. De mer andliga kvalitéerna och att ha många strängar på sin lyra ses som en konkurrensfördel. Här i Sverige tycks det vara svårt att förstå att matematik, humaniora, teknik och estetiska ämnen
OSQLEDAREN #1
9
kompletterar och stärker varandra, samtidigt som de i sig själva bär värde. Att de tillsammans skapar, i en vidare bemärkelse, bildade individer. Areskoug sade det bra: satsa på kvalitet, bredd och människans utveckling så kommer duktiga yrkesarbetare på köpet. Högre utbildning i andra länder har förstått det, där man läser ämnen som historia och kanske filosofi – även om man blir ingenjör. Den ryska medelklassen har också förstått det. Våra universitet är inga yrkeshögskolor. Yrkeshögskolorna finns och ska styras som sådana. Men låt universiteten vara universitet! Att bearbeta de mer andliga bitarna av ens liv är alltså inte bara bra för ens eget välbefinnande och intellekt, det gör en förmodligen också mer attraktiv. Bokstavligt talat. Men också på arbetsmarknaden, får man hoppas. Så vi slutar där vi började, i Areskoug-intervjun, med det han gav som personligt tips till studenter: ”Vinnlägg dig om din personliga utveckling! Våga höja blicken och se vad personlig mognad egentligen innebär. Och är det något tips jag verkligen kan ge alla så är det att gå med i en kör.”
