UNDERJORDENS INGENJÖRER

En kilometer under berget Kiirunavaara bryter man malm. LKAB går på högvarv för att exportera järnmalm från Sverige och fram till 2015 vill man öka produktionen med 35 %. Det innebär 1200 nya anställningar under de kommande två åren och många av dem kommer att vara ingenjörer. Så vad kan kan man göra på LKAB? Och hur är det att bo i Kiruna, staden som inte ser solen under tre vinterveckor och badas i midnattssol under fem veckor på sommaren? Osqledarens Emma Bjerkefeldt tittar närmare på ingenjörsrollen på LKAB.

– Hur tänker ni er att gruvbrytning går till?

Guidens röst ekar mellan gruvväggarna och jag ser framför mig hur någon borrar ett hål i marken, släpper ner den röda dynamiten och sedan tar skydd för att undkomma det stenregn som följer på explosionen.

– Jag har alltid tänkt att det är lite som i Snövit och dom sju dvärgarna. Att det är ett gäng gubbar som knallar ner i gruvan med en hacka på axlarna och hugger ut stenen, viskar Elina till mig.

Jag skrattar lite och hon tillägger

– Fast jag förstår ju att det inte är så på riktigt

Vi har åkt upp till Kiruna för att ta oss en titt på en av Sveriges största industrier och försöka ta reda på vad vi som ingenjörer kan tänkas arbeta med här. Jag har dessutom en fråga som jag funderat över i många år – hur tusan överlever man egentligen en vinter där man inte ser solen alls på 27 dagar?

LKAB är idag världens tekniskt ledande leverantör av järnmalmspellets till den globala stålindustrin och var 2012 Sveriges åttonde största exportör. Järnmalmskroppen är 4 km lång, 100 m bred, minst 2 km djup och lutar 60° in under Kiruna. Detta gör den till världens största underjordsgruva för brytning av järnmalm och sedan LKAB bildades 1890 har mer än en miljard ton järnmalm plockats upp ur gruvan.

Infrastrukturen under berget är häpnadsväckande. Erebor släng dig i väggen, här finns 40 mil bilväg och världens största WiFi. 775 meter under marken finns en matsal och i besöksgruvan på 540 meters djup serveras det kaffe och kakor av en gubbe i reflexoverall och hjälm.

– LKAB har det mesta. Vi har egna sjukvårdare, eget taxibolag och ett eget fastighetsbolag berättar vår guide.

Jag förundras över detta ett tag men inser snart att om man är ett företag med drygt 4 000 medarbetare så är det kanske inte så konstigt.

– Det förenklar logistiken om man kan sköta saker själv förklarar guiden vidare.

Det går bra för LKAB. 2010 var ett riktigt rekordår med 28,5 miljarder kronor i omsättning och en vinst på 12,3 miljarder. Från 2010 till 2015 ska produktionen öka med 35 % och det i samband med en stor generationsväxling som just nu äger rum leder till att LKAB behöver nyanställa ca 1 200 personer fram till 2015. Perfekt om man till exempel är en nyexad ingenjör från KTH som är sugen på att prova på att bo någon annanstans än i Stockholm.

För att ta reda på lite mer om ingenjörsrollen på LKAB så pratade vi med tre killar som arbetar som ingenjörer inom olika verksamheter i företaget. På frågan om vad man gör som ingenjör på LKAB tittar dom frågande på varandra och skrattar.

– Jaa det är väl lite allt möjligt, svarar Erik – Svårt att säga, fortsätter Martin, det finns jobb för nästan alla typer av ingenjörer här.

De är alla överens om att oavsett om du vill jobba med design av stora grävmaskiner eller forskning på atomstrukturen hos kristaller så finns det något att göra på LKAB. Erik är Kemiingenjör från Luleå Tekniska Högskola och arbetar med forskning om nedbrytning och förädling. Martin är Elektroingenjör, också han från Luleå, och jobbar främst med styrsystem och automatisering.

Vi hajjar grejen, vill man jobba som ingenjör på LKAB så kan man göra det, nästan oberoende av vilken typ av ingenjör man är. Och nu när vi vet det så frågar vi oss såklart «vill man det då?». På frågan om varför man vill jobba på LKAB svarar killarna såhär.

– Att jobba på LKAB är väldigt utmanande. Man får mycket ansvar tidigt vilket känns kul. LKAB litar på sina anställda och tycker att learning by doing är en bra filosofi. Man får göra fel ett par gånger, det är helt okej.

– Det är också okej om det är saker du inte kan. LKAB betalar gärna för vidareutbildning eller om du vill läsa kurser på distans för att bredda dig inom ett område du skulle vilja jobba mer med.

Det låter ju bra, utbildning for the win. Vi får lära oss att LKAB gör mycket internrekrytering. Vill man byta avdelning eller specialisera sig inom något så är det inga problem. Möjligheterna känns oändliga. Men hur är det med arbetstiderna då frågar jag som tänker på alla mardrömshistorier man hört om att man måste jobba dygnet runt som nyexad för att komma någonvart inom företaget.

– Vi jobbar lite längre dagar än normalt men har flextid och kan bestämma mycket själva över hur vi vill jobba. Dessutom har vi fem extra semesterdagar på grund av detta. Och flexdagar som vi kan ta ut om vi jobbar extra.

Det låter ju helt fantastiskt tycker vi. LKAB verkar vara ett grymt ställe att jobba på men jag kan inte riktigt släppa det här med det eviga mörkret. Dessutom har jag som inbiten storstadstjej svårt att förstå vad man egentligen gör i Kiruna när man inte jobbar så det får bli min nästa fråga.

– Mycket av livet i Kiruna går ut på olika typer av friluftsliv. Man kan åka skidor och skoter på vintern och vandra på sommaren. Naturen är aldrig långt borta och Kirunas omnejder är fantastiskt vackra.

– Som anställd av LKAB har man också gratis gymkort i hela Kiruna, Umeå och Luleå. Dessutom hyr LKAB ibland bowlinghallar, simhallar och liknande som man bara kan gå och nyttja.

– Vi får inte heller glömma föreningslivet. Kiruna har ett väldigt rikt föreningsliv och det finns något för alla, oavsett om du gillar musik, matlagning eller boxning.

Det känns bra tycker jag. Det finns jättemycket saker att göra. Men jag känner ändå att det måste ju finnas någon nackdel.

– Jo det skulle väl vara kulturlivet då. Det finns inte ett jättestort utbud av teater, konserter och uteliv. Det är lite tråkigt faktiskt.

– Fast å andra sidan har vi ju Stockholm 1,5 timme bort med flyg.

Vi känner oss nöjda. Kiruna är bra men inte perfekt. Killarna tackar för sig och vi virar in oss i halsdukar och vinterjackor för att med värdighet kunna möta kylan som väntar utanför dörren. I väntan på taxin blickar jag ut över Kiruna. Snön ligger vit på taken. Och på marken. Och på bilarna. Och tro det eller ej men också på vägarna. Det är inte alls mörkt, för stjärnorna lyser ovanför oss och snön lyser under oss. Jag konstaterar att min skepsis till mörkret är obefogad och tackar i mina tankar LKAB för att dom flög upp oss hit och krossade våra fördomar om gruvdrift och norrländska småstäder.