ATT FLYTTA EN STAD

2014 börjar Kiruna Stad och LKAB jätteprojektet att flytta stora delar av centrala Kiruna till ett område strax öster om staden, i ett projekt som kallas Stadsomvandlingen. Som boende längre söderut i landet får man lätt intrycket av att staden kommer att rasa ner i gruvan snart, men är det verkligen så? Osqledaren begav sig i december till Kiruna för att höra mer om gruvan och Kirunas framtid.

Under våra dagar i Kiruna sa någon att malmen är Sveriges svarta guld. Man får vara beredd att hålla med. Sedan LKAB startade 1890 har mer än en miljard ton järnmalm brutits ur den enorma malmkroppen under Kiruna. Man vet att malmkroppen är 4 km lång, mellan 80 och 130 meter bred och öppen mot djupet. Det betyder att den kan sträcka sig betydligt djupare än de 2000 meter LKAB idag har kommit ner till. Det finns alltså skäl att tro att man kommer att kunna bryta malm längre än de trettio år som nuvarande mängd malm kommer att räcka. Malmen har också lagt grunden för staden Kiruna, som troligtvis inte hade existerat annars.

Hur är det då med Kirunas framtid? Och varför måste man flytta staden? Det handlar om malmkroppens lutning och hur brytningen påverkar stabiliteten ovan jord. Sett från sidan, kan man säga att malmkroppen ligger lutandes 60 grader mellan två väggar, en hängvägg och en liggvägg. Liggväggen är den stabila väggen på vilken malmen vilar, och i vilken LKAB har borrat sina många kilometer transportväg. Hängväggen lutar sig över malmkroppen och ger sakta med sig in i de hålor där malm redan brutits, och skapar på så sätt en deformation på marken ovan. LKAB använder en metod sprängning hasar skivor med malm ner och plockas sedan upp av LKAB för vidare bearbetning. Hålrummen som skapas fylls sen igen uppifrån med gråberg, alltså det omgivande berget. Det här skapar en effekt av redan nämnda långsamma deformation av hängväggen. Olyckligtvis ligger Kiruna stad ovanpå hängväggen, och det här är anledningen till att staden måste flyttas. Det är alltså inte så att Kiruna helt plötsligt kommer att trilla ner i ett slukhål, utan det sker snarare en gradvis deformation av byggnader och vägar när marken under förflyttar sig. På sikt kan ras nedåt inträffa, men det ligger väldigt lång fram i tiden, och det är därför som flytten påbörjas redan nu. som heter skivrasbrytning, förenklat borras långa hål upp i malmkroppens väggar och fylls med sprängmedel. Vid

Pia Lindholm, ortsansvarig på LKAB Samhällsomvandling (ja, LKAB har en hel avdelning som jobbar med det här), beskriver LKABs roll i stadsomvandlingen. Hon säger att man måste «ersätta den skada man gör» vilket också regleras av Minerallagen som säger att den som skadar en annans mark måste ersätta den. Gruvnäringen och Kiruna går hand i hand – utan stad ingen arbetskraft och utan gruva ingen stad. För LKAB blir det därför viktigt att ta ansvar och ersätta skadan som uppstår på grund av deformationen, samtidigt påpekar Pia Lindholm att det inte får kosta mer än vad gruvan tjänar. LKAB:s perspektiv är att befintlig funktion ska ersättas, annars blir det sponsring av staden och det är inte tanken. För att sätta omvandlingen i perspektiv nämner Pia Lindholm vad det är som ska byggas i nya Kiruna: 3 000 lägenheter, 200 villor, 200 000 kvadratmeter offentliga lokaler och byggnader och 380 hotellrum. LKAB kommer också att agera byggherre i stadsomvandlingen, och har på några år fått gå från tre till fyra personer som jobbade med stadsomvandlingen till en hel avdelning.

I processen att tillsammans med kommunen hitta rätt område att bygga på var det mycket som behövdes ta hänsyn till: riksintressen som samebyar och naturreservat, andra gruvor i området och att kommunen var tvungen att köpa mark av staten, som äger det mesta ovanför odlingsgränsen. Pia Lindholm visar ett dokument där LKAB redan på femtiotalet påpekade att det här är framtiden, och vill med det säga att företagets beräkningar på konsekvenser av deformationen varit väldigt verklighetstrogna. På grund av framförhållningen har LKAB också kunnat avsätta sex miljarder av sina vinster fram till 2011, öronmärkta just för omvandlingarna i samhällena kring Malmfälten.

För att få ännu ett perspektiv träffar vi Ulrika Isaksson, informatör på Kiruna Kommun, för att prata om kommunens vision. Ulrika Isaksson beskriver samma bild som LKAB, att gruvan och staden går hand i hand. För 10 till 20 år sen var Kiruna en stad på nedgång och unga flyttade för att leva på andra orter. Idag skriker gruvan efter arbetskraft, det är bostadsbrist och Ulrika Isaksson beskriver ett framtidshopp som kommit just från gruvans framgångar. eftersom många Kirunabor snabbt vill kunna komma ut i naturen. De byggnader som faktiskt ska flyttas från gamla Kiruna är delar av historiska Kiruna som kyrkan, Hjalmar Lundbohms gård (han är en av Kirunas stora personligheter, och grundare av staden) och en del av de gamla bläckhornshusen som är några av de äldsta husen i Kiruna. Ulrika Isaksson poängterar att det måste ske en utveckling innan avveckling, vilket innebär att innan gamla centrala Kiruna kan avvecklas måste nya centrum vara färdigt. Hon menar att Kiruna är för litet för att ha två stadskärnor samtidigt.

En del av framtidshoppet kan man säga är invävt i den nya staden där den första etappen i stadsomvandlingen blir att «flytta» Stadshuset. Det är egentligen inte en flytt det handlar om, utan uppförandet av en ny stadskärna i Toulluvaara, ett område 3 kilometer öster om Kiruna. Ett nytt stadshus kommer att börja byggas i år, och tanken är att kommunens tjänstemän och politiker ska flytta in 2016. Stadshuset togs fram genom en arkitekttävling, och klubbades igenom i våras. Runt stadshuset kommer sen ett torg byggas och runt torget ska nya Kirunas stadskärna ta form med tågstation, restauranger, bostäder och kulturella utrymmen för invånarna. Ulrika Isaksson nämner också riksintressena som särskilt viktiga element i stadsomvandlingen, och Kirunabornas stora intresse – friluftsliv. Hon säger att «naturen ska inte finnas längre än tre kvarter bort» i den nya stadskärnan

Vad kommer hända med det utrymda området? Det kommer att hamna bakom ett staket, där en gruvstadspark kommer att anläggas. Invånarna kommer inte att kunna röra sig i parken, just på grund av att marken inte är stabil, men idén är ändå att ingen ska behöva bo inpå gruvan. Gruvstadsparken kommer att innehålla både äldre hus och klassiska parkelement, som grönska. Över tid kan man se det som att gruvstadsparken kommer «sluka» mer och mer av Kiruna, och kommunen har satt en omvandlingshorisont, alltså när omvandlingen av Kiruna ska vara klar, till 2100.

Det känns nästan som att stadsomvandlingen aldrig kommer att ta slut. För om mer malm finns under hängväggen, vilket vore väldigt lyckosamt för Kiruna, kommer en fortsatt brytning betyda att efter 2100 måste stadskärnan flyttas igen. Den som lever får se om Osqledarens redaktion besöker Kiruna igen år 2100...