I:2 Utgångspunkt – min relation till undersökningsämnet

framöver, vilka samarbetade under Filadelfiaförsamlingens i Stockholm och pastor Lewi Pethrus ledning.6

Tilläggas bör att Pingströrelsen, alternativt den svenska Pingströrelsen, konsekvent i denna avhandling skrivs med stort P, medan svensk pingströrelse lika konsekvent skrivs med litet p. Bestämd form innebär alltså stort P, obestämd form ges litet p.

Svensk frikyrklighet, eller mer exakt: den svenska Pingströrelsen, var min uppväxtmiljö. Från nio års ålder fram till dess jag var trettio år gammal, tillhörde jag olika pingstförsamlingar, och under några år var jag dessutom predikant inom rörelsen. Den fasen i mitt liv avslutades med en kritisk utvärdering, som jag publicerade i skrift.7 Därefter följde ett tjugotal år utan någon som helst församlingsförankring, år då jag alltmer distanserades och självvalt distanserade mig från frikyrklig fromhet och verksamhet. Min nuvarande relation till Pingströrelsen är att jag undervisar på en av dess folkhögskolor, nämligen Kaggeholms folkhögskola, samt att jag är timlärare och huvudansvarig för ämnet kyrkohistoria vid Pingströrelsens Teologiska Seminarium, PTS. Däremot saknar jag på deltagande observation grundad kännedom om Pingströrelsen sedan ungefär 30 år tillbaka i tiden.

Jag träffade Georg Gustafsson under en vecka i november 1966. Jag var 17 år gammal och elev vid den bibelskola Elimförsamlingen i Malmö arrangerade, och Gustafsson var lärare under en av bibelskolans fyra veckor. Han gjorde ett outplånligt intryck på mig, och, tror jag, på alla oss elever. Ämnet för hans bibelstudier var hans älsklingstema: Kristi försoningsdöd och rättfärdiggörelsen genom tron. Under denna vecka hörde jag honom predika vid ett flertal tillfällen, och jag såg honom be för sjuka personer och smörja dem med olja. Jag hörde även ett antal vittnesmål från människor, som påstod sig ha upplevt helande.

6 Denna distinktion lanserades 1973 av Bertil Carlsson i uppsatsen Organisationer och beslutsprocesser inom Pingströrelsen (Carlsson 2008). 7 Se exempelvis Svensson (Stävare) 1979, s. 19–25; 1980, s. 2–14; 1981, s. 43–53.