VIII:2 Georg Gustafssons syn på 1970–talets etablerade och alltmer samhällsengagerade svenska pingströrelse

Georg Gustafsson trodde så länge han levde starkt på Pingströrelsens uppgift. I den allra sista intervju han gav sade han att »Pingstväckelsens uppgift har bara börjat!«. Rörelsens bästa tid ligger inte bakom utan i framtiden, hävdade han, och fortsatte: »Vi är ännu i startgroparna för ett större verk.«1120 Han väntade »en jätteväckelse« och ansåg att det fanns klara tecken på att den var på väg.1121

Detta innebar dock inte att han var nöjd med all utveckling inom Pingströrelsen. Vid flera tillfällen uttryckte han bekymmer och sorg över situationen, som han förstod den. Inför mötet med 400–500 predikanter vid evangelistveckan i Jönköping år 1976 hävdade Georg Gustafsson enligt Dagen:

Det pratas mer om politik och sociala missförhållanden än om Jesus från våra predikstolar idag. Tomheten börjar sprida sig bland pingstfolket och speciellt bland ungdomen finns ett starkt behov av något nytt. [...] Det rena budskapet om Jesus har åsidosatts många gånger till förmån för ett budskap med ett politiskt eller socialt innehåll. – Vi vet att världen är i nöd, hävdar han. Men vi måste predika om Jesus som kan rädda ur nöden. [...] – Annat var det när pingstväckelsen startade här i Sverige. Då fyllde vi med vår förkunnelse om korset ett vakuum som skapats av den då moderna nyteologin.1122 Denna beskrivning av läget kontrasterar starkt mot den situation han tecknade fem år tidigare, alltså 1971. I en intervju då talade Georg Gustafsson om »fantastiska tider«:

På den senaste tiden har skett en sådan förändring i den andliga situationen att man inte kunnat ana att något sådant skulle ske. Det är något alldeles nytt som händer. – Pingströrelsen upplever faktiskt en ny födelsetid, en förnyelse. Ungdomarna är oerhört inspirerade.

1120 EH nr 48 1982, s. 8, 9, 21. 1121 EH nr 24 1978, s. 8. – Denna förutsägelse om en kommande stor väckelse höll

Georg Gustafsson envist fast vid. Redan 1967 talade han om att väckelsen »var i annalkande« (Dagen 1967-10-31, s. 1, 4), eller att »Väckelsen klappar på vårt lands portar« (Dagen 1967-09-28, s. 12). 1122 Dagen 1976-03-03, s. 10.

– Skall man jämföra med gamla tider måste man gå tillbaka till 20-talet och början av 30-talet. Det överstiger vad vi upplevde då.1123

Vad det var Georg Gustafsson såg som så hoppfullt 1971, som gav honom anledning att tala om »en ny födelsetid« för svensk pingströrelse, och som inte fanns inom hans synfält fem år senare är inte alldeles lätt att fånga upp. Politiseringen av rörelsen, som enligt Georg Gustafsson fått starkt genomslag även i predikstolarna år 1976, hade i allt väsentligt ägt rum redan på 1960-talet genom bildandet av KDS. Då var det många pingstvänner och även pingstpredikanter – med Lewi Pethrus, partiets vice ordförande, i spetsen – som engagerade sig för detta parti. Politiseringen som bekymmer borde alltså ha varit lika aktuell 1971 som 1976.

Säkerligen handlade Georg Gustafssons farhågor 1976 om att han även märkt att den tolkning av evangeliet och av kyrkornas uppgifter i samhället och världen, som gjorts vid de stora ekumeniska mötena i Uppsala, Nairobi och Bangkok, fått säte och stämma även inom de svenska pingstpredikanternas krets.

Samtidigt bör det observeras att året 1971 inte varit ett för svensk pingströrelse väckelsepräglat år till skillnad mot år 1976. Framgången under de två åren var ungefär lika stor. Det statistiska utfallet för dessa år var följande: Sveriges pingstförsamlingar tog 1971 emot 2 545 nya medlemmar genom dop, en siffra som år 1976 var 2 279.1124 Vid slutet av 1971 var medlemsantalet totalt 92 500 fördelat på 551 olika församlingar inom Pingströrelsen, medan noteringen år 1976 var 94 970 sammantaget för de 543 församlingar som då existerade.1125 Överensstämmelsen de två åren emellan är inte överraskande. Under 1970-talet växte den svenska Pingströrelsen i lugn och jämn takt, en utveckling som bröts först åren 1988–1989. Sedan dess har medlemsutvecklingen varit negativ varje år.1126

1123 Dagen 1971-11-20, s. 24. – I en intervju 1970 betecknade han det andliga läget just då som det bästa på tjugo år, se EH 1970-01-08, s. 24. 1124 Pingströrelsens årsbok 1972, s. 102; Pingströrelsens årsbok 1977, s. 75. 1125 Pingströrelsens årsbok 1972, s. 101; Pingströrelsens årsbok 1977, s. 71. 1126 Under 1960-talet stod Pingströrelsen närmast stilla medlemsmässigt, en nettominskning på 320 medlemmar, från 89 270 år 1960 till 88 880 år 1970 skedde, men år 1980 var medlemstalet uppe i 97 203. Toppnoteringen 100 674 nåddes år 1987, medan noteringen 1990 var 97 282, för 1995 var den 93 505, vid millennieskiftet var det totala medlemsantalet i Sveriges pingstförsamlingar 90 249, ett antal som år 2005 minskat till 86 668. (Pingströrelsen. Del 2, s. 435)

Georg Gustafsson hade under hela sin 50-åriga predikantkarriär varit engagerad för de svaga och nedtrampade i samhället.1127 Social nöd var inte främmande för honom. Det han reagerade mot var att social och politisk problematik gjordes till predikoämnen. Han ville istället att Pingströrelsen skulle behålla sin kristocentriska förkunnelse, med försoningen som given kärnpunkt.1128 Det var huvudinnehållet i det varningsbudskap han förmedlade till deltagarna vid evangelistveckan i Jönköping 1976. Fem år tidigare var »Jesusväckelsen« stark och nyligen introducerad i Sverige – precis som den karismatiska väckelsen, och båda dessa fenomen spelade säkert roll för den starkt positiva bild av läget Georg Gustafsson tecknade 1971. Den förra kännetecknades just av fokuseringen på Jesus, och den senare bar bud om möjligheter till djupgående förnyelse inom svensk kristenhet. Förnyelsepotentialen var sedd ur ett svenskt pingströrelseperspektiv den karismatiska rörelsens framsida, men – som ovan antytts – det fanns utifrån samma perspektiv även en problematisk ekumenisk baksida.

En utveckling inom Pingströrelsen som Georg Gustafsson stod kritiskt frågande inför rörde församlingstukten. Han menade att långtgående eftergifter gjorts på detta område. I och med att han frånträdde föreståndarskapet i Jönköping slutade församlingen där att utesluta medlemmar som felat eller levde i synd, hävdade han.1129 De statistiska uppgifterna i församlingens arkiv visar att detta var ett korrekt påstående.1130 Samma situation gällde överlag inom församlingarna, åtminstone i de medelstora och största församlingarna. För Gustafsson var församlingstukten viktig eftersom han höll fast vid den motivering denna tukt givits inom Pingströrelsens församlingar genom alla decennier, nämligen: det är den »rena« och »helgade« församlingen Gud kan och vill bruka för sina syften. Församlingen »är heligt område som man bör ha respekt för. Den är ingen plats för en massa

1127 Pingströrelsens årsbok 1983, s. 50. – Bo Hörnberg skrev om sin föregångare och framhöll just medkänslan med de små och svaga som utmärkande för Georg

Gustafsson. 1128 Se t.ex. Dagen 1974-06-11, s. 14; 1976-03-06, s. 2. 1129 Georg Gustafsson i bandad intervju, nr 5. 1130 Årsberättelser, AV:1, FiJA. – Av årsberättelser för år 1965 framgår att 22 medlemmar uteslutits det året, medan berättelserna för åren 1968–1970 visar att en medlem uteslutits 1968, men ingen åren 1969 och 1970.

diskussioner och fester«, hävdade Gustafsson.1131 Han var omvittnat barmhärtig, mild och ömsint i mötet med människor som misslyckats,1132 vilket kan uppfattas stå i ett spänningsförhållande till hans vilja att vidta disciplinära åtgärder mot felande församlingsmedlemmar. För Georg Gustafsson var det centralt – själva hörnstenen i teologin – att alla synder var försonade genom Jesu död på korset, och de skulle bekännas inför Gud, som är förlåtande och nåderik. Men också inför församlingen skulle synderna bekännas. Även om församlingen eller dess äldstekår inte ägde att förlåta synder, så var det ändå dessa fora som skulle ge upprättelse och nytt förtroende till den felande. Synder skulle inte slätas över eller tolereras, på den punkten var Gustafsson mycket bestämd. Synd var aldrig individens ensak inför sin Gud, enligt Gustafsson. Från sin dödsbädd i januari 1983 sände han via sin efterträdare Bo Hörnberg en hälsning till församlingen, den löd: »Släpp inte in världsligheten, utan lev för Jesus och sök efterlikna honom.«1133

Inför den utveckling inom Pingströrelsen som inneburit framväxten av ett antal gemensamma institutioner och att en rad företag startats, var Georg Gustafsson positiv. Han stödde Dagen från starten, och gjorde stora insatser för att den skulle överleva ekonomiskt. Han lade till exempel fram en resolution om ekonomiskt stöd till tidningen vid 1962 års predikantvecka, en resolution som de 1 000 församlade predikanterna enhälligt antog. Resolutionen handlade om att en kampanj för tecknande av 30 000 gåvobrev till Dagen skulle genomföras inom det närmaste halvåret.1134 Gustafsson ägnade dessutom tre veckor 1967 åt att resa runt i landets pingstförsamlingar och tala för Dagen och samla in pengar till tidningens drift.1135 Han var en mycket aktiv understödjare av IBRA-radio-projektet, och medverkade regelbundet i programmen. I egenskap av föreståndare för en av rörelsens största församlingar var han även ledamot av Pingströrelsens Vigselnämnd

1131 Dagen 1973-12-05, s. 13. 1132 Hans efterträdare Bo Hörnberg framhöll detta som mycket utmärkande för Georg

Gustafsson. (Bandad intervju med Bo Hörnberg) 1133 Bandad intervju med Bo Hörnberg. 1134 Dagen 1962-12-14, s. 1. 1135 Dagen 1967-09-28.