VIII. ETT LIVSVERKS FULLBORDAN OCH AVSLUTNING (1967–1983

Georg Gustafsson avgick i januari 1967 från tjänsten som Filadelfiaförsamlingens i Jönköping föreståndare. Han var då inne på sitt sextioåttonde levnadsår. Hans efterträdare blev Bo Hörnberg, som efter en mångårig pastorstjänst i Stockholm bytte dess Filadelfiakyrka mot Jönköpings pingstkyrka.1094 Under år 1967 kvarstod Gustafsson dock i församlingens tjänst, som predikant anställd på halvtid.1095 Det egentliga pensionärslivet tog därför sin början först året därpå.

En rad händelser och företeelser i Europa och övriga världen bidrog till det mentala klimat som präglade det sena 1960-talet och hela 1970talet. Sexdagarskriget i Mellanöstern i juni 1967 påverkade såväl det världspolitiska läget på makroplanet som pingstpredikantens tillvaro på mikroplanet. Israels erövring av hela Jerusalem och de övriga territoriella vinsterna i samband med kriget, signalerade uppfyllelse av bibliska profetior till den pingstvän som hade sin apokalyptik aktuell. Händelsen var i sig ett budskap om tidens korthet och om Kristi snara tillkommelse till var och en som stod kvar i den apokalyptiska tolkningstradition som varit Pingströrelsens.1096

Det var studentrevolternas tid i Europa och USA, det var tiden efter det att »Pragvårens« frihetsdrömmar slagits i spillror, det var oljekrisens tid och det var, inte minst, Vietnamkrigets år. Allt detta enskildheter som utspelades inom ramen av fortsatt terrorbalans mellan västoch östblocket. En kraftfullt neddragen järnridå delade alltjämt Europa i två antagonistiska block.

På den kristna världsarenan stod först Uppsala år 1968 och sedan Nairobi år 1975 i fokus som arrangörsstäder för Kyrkornas Världsråds

1094 Filadelfiaförsamlingen i Jönköping beslöt i maj 1965 att dess kyrka skulle byta namn från Filadelfiakyrkan till Pingstkyrkan (Församlingsmöte 1965-05-31 § 4,

A I:3, FiJa). 1095 Församlingsmöte 1966-12-05 § 8; års- och administrationsmöte 1968-01-06 § 18,

A I:4, FiJa. 1096 Vilken staten Israels roll varit i denna apokalyptiska tradition har Göran Gunner utförligt undersökt i sin avhandling, Gunner 1996.

fjärde respektive femte Generalförsamling. I mellantid hölls även det mycket omtalade Bangkokmötet 1973, då Kyrkornas Världsråds Commission on World Mission and Evangelism var samlad. De radikala tolkningar av kyrkornas uppdrag i världen – uttryckta i sociala och politiska termer – som gjordes främst i Uppsala och Bangkok, kom att vara kontroversiella under lång tid – inte minst bland världens evangelikala och pentekostala kyrkor och samfund.1097 Detta gällde i hög grad för den svenska Pingströrelsen.

Ett betydelsefullt skeende inom den kristna världen från mitten av 1960-talet och under hela 1970-talet var den karismatiska väckelsen. Det var en andedopsväckelse som spreds över de flesta kyrko- och samfundsbarriärer. Den startade bland studenter vid amerikanska universitet, men nådde snart vida ut bland såväl katoliker som protestanter i Amerika och Europa, inklusive Sverige.1098 I början av 1990talet uppgavs, som ett resultat av denna väckelse, ungefär var femtonde katolik i världen vara en tungomålstalande katolik. Man talade då om cirka 60 miljoner katolska karismatiker.1099 På det internationella planet var en av nyckelpersonerna pingstledaren David du Plessis, vilken i hög grad bidrog till den breda reception den karismatiska rörelsen fick. I vårt land spelade Lewi Pethrus en motsvarande roll. Intressant nog var båda dessa pingstledare närvarande vid Kyrkornas Världsråds Generalförsamling i Uppsala 1968.1100

För svensk pingströrelse var frågan om hur man skulle förhålla sig till den karismatiska väckelsen säkerligen svårare än frågan om vilket förhållningssätt man skulle inta visavi den globala ekumeniska rörelsen. Pingströrelsen hade valt att stå utanför Kyrkornas Världsråd och att markera sitt avståndstagande. Ett ställningstagande som till exempel Georg Gustafsson helt instämde i:

1097 Om innehållet i de dokument som formulerades vid dessa möten, och om receptionen av dessa, se Klas Lundströms avhandling, Lundström 2006. Om definitionen av och innehållet i begreppen evangelikal respektive pentekostal, se

Alvarsson 2007b, s. 42–45. 1098 Om den karismatiska rörelsens uppkomst och spridning, se Ivar Lundgrens bok

Ny Pingst, utgiven 1970. Se även Aronson 2005, s. 139–190. 1099 Uppgiften kommer från Charles Whitehead, ordförande i Council of the International Catholic Charismatic Renewal Office, ICCRO, och återges i Aronson 2005, s. 147. 1100 Lundgren 2007, s. 235.

Jag predikar personligen gärna i statskyrkor och andra kyrkor, men vi skall inte beblanda oss med någon slags världskyrka. Vi har den lokala församlingen, som ett Guds redskap.1101

Skälet till att frågan om hur Pingströrelsen skulle förhålla sig till den karismatiska rörelsen var så svår var främst att katolska länder varit och fortfarande var arbetsfält för pingstmissionen. Romersk-katolska kyrkan hade inte setts som en sann kristen kyrka, och att Guds ande föll över katoliker i sådan stor omfattning framstod som obegripligt. Många pingstpastorer var därför ytterst skeptiska, bland dem Georg Gustafsson.1102

Parallellt med den karismatiska väckelsen pågick mellan 1967 och 1974 en i det närmaste världsvid väckelse i ungdomsvärlden, den så kallade »Jesusrörelsen« eller »Jesusväckelsen«. Det var en väckelse bland ungdom utanför kyrkorna. Den uppstod i USA, närmare bestämt i Kalifornien, och kom till Sverige vid 1970-talets ingång. Grupper av amerikanska ungdomar, de kallades »Jesusfolket«, besökte då Sverige och turnerade runt i landet. I första hand var det Pingströrelsens konferenser och storförsamlingar som erbjöd plattformar för denna rörelse.1103

Vid mitten av 1970-talet hade denna »Jesusväckelse« passerat sitt zenit. Georg Gustafsson menade att »ungdomens Jesusväckelse har stagnerat«, och motiverade varför:

Den har inte kommit in i spår där den kan utvecklas och behålla sin friskhet. […] Vi måste komma ihåg att all väckelse går genom församlingen.1104 Ungdomsväckelsen hade främst varit en rörelse utanför församlingar och kyrkor. Gustafssons analys visar att han vid 75 års ålder höll fast

1101 EH 1970-01-08, s. 24. 1102 Detta framgår t.ex. i ett brev till Georg Gustafsson från Ragnar Aalto, Norrakata,

Finland. Aalto berättar i brevet om hur Gustafsson vid ett tillfälle kommenterat en utsaga från en kollega, vilken menat att både pingstvänner och katoliker kommer att förenas i ekumenisk gemenskap utifrån andliga erfarenheter. Gustafsson hade sagt att »om så sker då är nog inte åtminstone jag med i hopen«, påminner Aalto honom om. (Från Ragnar Aalto 1972-10-22, E I:30, GGa.) Övriga ledande pastorers kritiska hållning kan exemplifieras med Willis Säwe, Pethrus efterträdare som föreståndare i Filadelfiaförsamlingen i Stockholm. Han hade missionärserfarenhet från det katolska Frankrike och skrev starkt kritiskt mot den karismatiska rörelsen bland katolikerna, se t.ex. EH 1969-04-10, s. 2; EH 1974-05-24, s. 5. 1103 Om Jesusväckelsen, se t.ex. Aronson 2005, s. 191–208. 1104 Dagen 1976-03-03, s. 10.