VIII:1 Pensionärslivet i Jönköping

vid den för svensk pingströrelse genom åren så utmärkande uppfattningen att det är genom församlingen – genom den i första hand – som Gud verkar.1105 Denna inställning övergav Lewi Pethrus – åtminstone modifierade han den grundligt i sin 1969 utgivna bok BrytningstiderSegertider. Där talade han om hur vissa personer inom Pingströrelsen »skruvat upp den lokala församlingens auktoritet«. Och: »I stället för katolikernas Mariakult har vi fått en ’församlingskult’ «.1106 Konstateras kan att Georg Gustafsson – ännu sju år efter utgivningen av Pethrus bok – kvarhöll det för rörelsen ursprungliga synsättet. Om någon eventuell konflikt mellan Pethrus och Gustafsson på denna punkt, vet källorna inte att berätta.

Paret Anne-Marie och Georg Gustafsson valde att efter avslutad församlingstjänst bo kvar i Jönköping. Dels hade Anne-Marie, som 1968 var endast 53 år gammal, sitt arbete där, dels bodde tre av deras barn i staden. I en intervju 1973 sade Georg Gustafsson: »Nu är jag pensionerad sedan några år, men Gud, som inte pensionerar någon, låter mig alltfort vara i full verksamhet med möten på olika platser över hela landet.«1107 Som pensionär hade han naturligtvis möjlighet att disponera sin tid på ett annat sätt än tidigare, då församlingstjänsten satte gränser för hur mycket han kunde resa runt i landet och predika. Vid 1973 års Nyhemsvecka berättade han i en session om sin tillvaro den senaste tiden:

Jag var svårt sjuk men Herren botade mej, Halleluja. Läkarna tog 40 plåtar men hittade inte något magsår. Jag var helad. Då lovade jag Herren att om han lät mig leva skulle jag predika försoningen resten av mitt liv. – Och jag har aldrig predikat så mycket i hela mitt liv som under det senaste halvåret.1108

Gustafsson var under hela sin pensionärsperiod engagerad i hemortens församling. Han predikade med viss regelbundenhet i församlingens gudstjänster och han kvarstod som medlem av äldstekåren. Hans efter-

1105 Se Josefsson 2005, s. 97–114; Struble 2009. 1106 Pethrus 1969, s. 205. 1107 EH 1973-10-04, s. 20. 1108 Dagen 1973-06-14, s. 12.

trädare, Bo Hörnberg, berättade att han alltid hade ett samtal med Georg Gustafsson innan varje möte med hela äldstekåren. Detta därför att han ville vara säker på dennes stöd i frågor av vikt, till exempel då det gällde nya missionssatsningar eller andra större projekt. Om inte detta stöd hade funnits, hade planerna varit helt ogenomförbara, menade Hörnberg, och tillade: Georg Gustafsson stödde mig alltid.1109 Detta visar vilken stark position och vilket inflytande Gustafsson fortsättningsvis som pensionär hade i församlingen i Jönköping. Denna position vidmakthöll han dels på grund av sin nästan tjugoåriga tjänst i församlingen, dels, vilket är svårfångat i en undersökning av här aktuell karaktär, i kraft av sin andliga utrustning. Hörnberg berättade att han ofta, vid de »förmöten« han hade med Georg Gustafsson innan äldstemötena hölls, inte behövde berätta vad han ville tala med honom om, för det visste han redan – Gud hade uppenbarat det för honom.1110 Georg Gustafsson sade: »jag vet vad du vill tala med mig om«. »Vad vill jag tala med dig om?«, frågade Hörnberg, och varje gång kunde Gustafsson i detalj redogöra för vad det handlade om.

Georg Gustafsson fortsatte som pensionär sin verksamhet bland sjuka och lidande människor. Han avlastade därigenom sin efterträdare en tidskrävande arbetsbörda. Han besökte de sjuka församlingsmedlemmarna och bad för dem.1111 Samtidigt fortsatte han med sin verksamhet som förebedjare för de sjuka människor som kontaktade honom per brev och telefon. Bevarade brev visar att denna verksamhet hade samma omfattning efter pensioneringen som före. Omkring tusentalet människor kontaktade via brev Georg Gustafsson varje år under hela 1970-talet och bad om förbön och bönedukar.1112 Antalet kontakter av denna art per telefon går det naturligtvis inte att uttala sig om.

Ett belysande och mycket personligt vittnesmål om denna Georg Gustafssons tjänst för sjuka människor på 1970-talet har Dagmar Gustafsson givit i minnesboken över hennes make, kyrkohistorikern,

1109 Bo Hörnberg i bandad intervju. 1110 Bo Hörnberg i bandad intervju. 1111 Bo Hörnberg framhöll detta i intervjun den 14 december 1983. Han poängterade att

Georg Gustafsson ville ha honom med så långt möjligt var vid besöken hos de sjuka, men att det rent praktiskt blev en betydande avlastning av arbete för hans del. 1112 Se E I:27–E I:37 Korrespondens till Georg Gustafsson åren 1968–1980. GGa.

religionssociologen och chefen för Svenska kyrkans centralråd Berndt Gustafsson.1113 Under rubriken »Vid hans sida« skildrade Dagmar Gustafsson sin makes kamp mot cancern under några månader sommaren och hösten 1975. Dagmar Gustafsson berättar:

Den 25 juli får vi beskedet att Berndts svullnad på benet är en elakartad tumör, som spridit sig, och att Berndt inte kan leva länge till. Förtvivlad frågar jag: »Hur länge? En månad?« Men det kan inte läkaren säga. [...]

Så ringer jag nummerbyrån och får pastor Georg Gustafssons telefonnummer i Jönköping. Jag får också numret till sommarstället på Öland.

Och när jag får höra Georgs lugna och trygga röst försvinner all oro. Så beder Georg för Berndt. Han räknar upp alla kroppens organ och han beder

Gud göra ett läkedomsunder.

Jag reser tillbaka till sjukhuset till Berndt och berättar detta, och jag ser hur hoppet att bli frisk växer, och hur glad han blir.1114

Berndt Gustafsson blev inte frisk efter Georg Gustafssons förbön per telefon. Kontakten med honom upprätthölls fortsättningsvis. Dagmar Gustafsson uppger:

Varannan dag ringer jag till Georg Gustafsson, som i varje möte tillsammans med hundratals människor »ropar till Herren och ber att Berndt skall få leva«. 1115

En mängd förbönsgrupper bildades, berättar fru Gustafsson, och alla bad om helande för Berndt Gustafsson. Hon berättar att hon frågat Georg Gustafsson om hon har engagerat för många i förbönen för maken. »O, nej«, säger han skrattande, »det måste väl vara bättre ju fler som ber«.

1116

Georg Gustafsson nöjde sig inte med telefonkontakten, utan gjorde hembesök hos familjen Berndt Gustafsson. Dagmar Gustafsson beskriver besöket såhär:

Den 26 augusti kommer Georg Gustafsson till oss och vi upplever helig gemenskap. Vi sitter med uppslagna biblar vid det vita bordet vid Berndts

1113 Minnesskriftens titel är Berndt Gustafsson – forskare och visionär, den gavs ut 1976 och sammanställdes av medarbetarna vid Religionssociologiska Institutet. Berndt

Gustafsson (1920–1975) startade Religionssociologiska Institutet 1962, och var dess chef fram till sin död. Från 1971 var han även direktor för Svenska kyrkans centralråd. 1114 Gustafsson 1976, s. 22. 1115 Gustafsson 1976, s. 23. 1116 Gustafsson 1976, s. 28.

säng och »går igenom skrifterna«. Vi börjar med Psaltaren, Jesaja och Jeremia, och i varje text med löftesord sätter Georg in Berndts namn. Jesaja 15:19 får ett tillägg: »Jag skall skapa frukt från Berndts läppar … och från hans penna«, och Berndt skriver in detta i sin nya bibel. Sedan ber vi tillsammans. Berndt och Georg talar i tungor och jag tror att de också skrattar av glädje. De beter sig verkligen som »ystra muntergökar«, just så som Berndt själv beskrivit det tidigare i en dikt ur »Född 1920«. Själv grips jag av en märklig lyckokänsla. Det hela är alltför underbart. [...]

Jag märker efteråt, att fönstret i rummet intill står öppet, och jag tänker att om några gått förbi utanför, kan de ha trott att vi haft bröllopsfest eller något annat stort kalas med många glada människor.1117

Berndt Gustafsson avled en höstförmiddag, inte särskilt lång tid efter det här skildrade besöket. Det sista han sade i livet – som fru Dagmar minns det – var: »Vilken glädje, vilken glädje«. När Dagmar Gustafsson kommit hem från sjukhuset och makens dödsbädd, ringde hon Georg Gustafsson:

Hans ord blir mig till stor tröst: »Nu hör du till de mest beskyddade av alla varelser«, säger han, »för du vet ju att det står i bibeln, att Gud vårdar sig om änkor och faderlösa«. 1118

Av annonsering och referat i Dagen och Evangelii Härold under 1970talet framkommer att Gustafsson under hela decenniet var fortsatt anlitad som lärare vid de månadslånga bibelskolorna inom Pingströrelsen, samt att han fortsatte att hålla regelbundna anföranden vid de stora gemensamma konferenserna: Nyhemsveckan, predikantveckan samt evangelistveckan i Jönköping.1119 Härigenom bibehöll Gustafsson även på ålderns höst ett avsevärt inflytande över Pingströrelsens utveckling och var oavbrutet en aktuell person inom rörelsens led. Livet som pensionär var för honom ett mycket aktivt liv.

1117 Gustafsson 1976, s. 28. 1118 Gustafsson 1976, s. 31–32. 1119 Se t.ex. EH 1968-08-01, s. 21; 1969-08-21, s. 24; 1970-09-10, s. 28; 1972-09-10, s. 24; 1974-09-05, s. 22; 1976-07-22, s. 26; nr 37 1979, s. 7; Dagen 1968-10-30, s. 13; 1971-0616, s. 9; 1973-12-05, s. 13; 1974-06-11, s. 14; 1974-12-06, s. 2; 1975-10-21, s. 21; 197806-15, s. 18; 1979-09-22, s. 26.