I:6 Metod, frågeställningar och antaganden

Denna avhandlings uppgift – att beskriva och analysera Georg Gustafssons liv och insats under livet i en reflexiv och interaktiv relation till den svenska Pingströrelsen och dess utveckling – tarvar en fungerande arbetsmetod. Jag har valt livsverksbiografin som arbetsmodell och framställningsform.21 Den tillåter en framställning utifrån två parallella perspektiv: ett kronologiskt och ett tematiskt. Detta arbetssätt, där ett pendlande mellan »omvärld och jag, mellan allmänt och individuellt« medges, gör det möjligt och naturligt att också bruka det reflexiva eller interaktiva perspektivet i undersökningen. Gunnar Eriksson, tidigare professor i idé- och lärdomshistoria, skriver om livsverksbiografins egenart och möjligheter:

I samma ögonblick som vi drar in handlingarna i den mänskliga personligheten, öppnar vi dörren för hela den omvärld i vilken en människa verkar. En person är uppenbarligen inte en punkt utan en sfär, en sfär med obestämda gränser utåt mot världen. Men det rör sig naturligtvis inte om en statisk sfär, en en gång för alla given enhet. Den är föränderlig över tiden på det sättet att den genomgår en utveckling under sitt livslopp och därigenom att den i varje ögonblick pendlar eller oscillerar mellan omvärld och jag, mellan allmänt och individuellt. Det är på grund av denna oscillation som livsverksbiografin fyller sin dubbla uppgift: att både karakterisera

21 I boken Med livet som insats. Biografin som humanistisk genre (Rosengren & Östling, 2007), ger elva forskare och skribenter bidrag till analysen och den kritiska utvärderingen av biografins renässans under de senaste decennierna. De skilda biografityperna listas: Den existentiella biografin; Livsverksbiografin; Psykobiografin; Den postmoderna biografin; Den kontextuella biografin; Kollektivbiografin.

De väsentligaste bidragen hittills inom varje biografityp redovisas, och intressant nog är det livsverksbiografin som är mest frekvent. Inom den biografigenren återfinns: Sif Bokholm, 2000, En kvinnoröst i manssamhället. Agda Montelius 1850–1920; Gunnar Dahl, 2005, Tiberius: Kejsare mot sin vilja; Lars Ekdahl, 2001, Mot en tredje väg: En biografi över Rudolf Meidner. Tyskflykting och svensk modell; Lars Ekdahl, 2005, Mot en tredje väg: En biografi över Rudolf Meidner: Facklig expert och demokratisk socialist; Per I. Gedin, 2003, Litteraturens örtagårdsmästare: Karl Otto Bonnier och hans tid; Bengt Jangfeldt, 2003, En osalig ande. Berättelsen om Axel Munthe; Jörgen I. Jensen, 1991, Carl Nielsen: Danskeren: En musikbiografi; Lars-Olof Larsson, 2002, Gustaf Vasa –landsfader eller tyrann?; Ingmar Lundkvist, 2005, Kulturprosten: Torsten Fogelqvist som

DN-publicist och folkbildare; Svante Nordin, 1994, Fredrik Böök En levnadsteckning;

Johan Svedjedal, 1999, Skrivaredans: Birger Sjöbergs liv och diktning; Jarl Torbacke, 1993, Carl Grimberg – ett underbart öde; Bo Wallner, 1991, Wilhelm Stenhammar och hans tid, 1–3; Dag Østerberg, 1995, Jean-Paul Sartre: filosofi: konst, politik, privatliv. (Rosengren & Östling, 2007, s. 175–177)

och förklara en personlighet och karakterisera en hel kulturmiljö och den till personen ifråga knutna vetenskapens plats i denna miljö.22

I denna undersökning kommer livsverksbiografin att fylla följande dubbla uppgift: att både karakterisera och förklara personligheten Georg Gustafsson och karakterisera Pingströrelsen som fromhetskultur/miljö och det till Gustafsson knutna predikantskapets – som förkunnare, bibellärare och förebedjare – plats i pingstmiljön.

Genom detta arbetssätt kan väsentliga sökfrågor till Gustafssons liv och gärning ställas och bearbetas, möjligen besvaras. Det är frågor som vidgas genom att de samtidigt ställs till hela den svenska Pingströrelsen: • Hur uppfattade Georg Gustafsson sin kallelse och sin livsuppgift, från början och senare? En fråga som korresponderar med en annan: hur såg man på individens kallelse, den kristna människans livsuppgift inom Pingströrelsen, tidigt och senare under 1900-talet? • Vad och hur predikade Gustafsson, från början och senare? En frågeställning som korresponderar med: vad och hur predikades det inom

Pingströrelsen, från början och senare? • Varför ägnade han sig under hela sitt liv åt förböns- och helandetjänst? Jämförelsefrågan är: i vilken utsträckning gjorde man detta också inom den svenska Pingströrelsen från 1920 till 1980? • Hur såg han på Pingströrelsens uppgift i det svenska samhället, på 1920-talet och senare? Den samtidiga frågan blir: hur var Pingströrelsens egen bild av dess uppgift i samhället under motsvarande tid? • Hur reagerade Gustafsson på Pingströrelsens utveckling? Den nära relaterade frågan är: hur såg man inom rörelsen på den egna utvecklingen, och vilka reaktioner förekom inom pingstleden? Förståelsen av den enskilda människan och hennes gärning måste naturligtvis hela tiden ske i medvetenhet om interaktionen med de formativa kontexterna. I samspelet med omvärlden, det sekulära och det religiösa samhället och ytterst de stora världshändelserna, blir resultaten till.

Mitt antagande eller min hypotes är att Georg Gustafsson var representativ för svensk pingströrelse i mycket hög grad. Han var en av de

22 Eriksson 1997, s. 108–109.