1 minute read
II. EN PERSONLIGHET FORMAS OCH ETT LIV FÅR SIN INRIKTNING (1899–1920
from Georg Gustafsson – församlingsledare, predikant och förebedjare inom den svenska Pingströrelsen
Då Georg Gustafsson såg dagens ljus den 4 september 1899 var det »ljus« han såg, och med vars hjälp han småningom kunde orientera sig framåt i livet, bestämt av den samtidiga närvaron av översinnliga, religiöst präglade förhållanden och djupt sinnliga eller robust jordnära verklighetsdanande faktorer.
Beskrivningen av dessa förhållanden och faktorer är av betydelse för möjligheten att förstå människan Georg Gustafsson och hans val av livsväg. I den följande framställningen kommer därför först den genom 1800-talets väckelsetradition beredda »religiösa myllan« i den aktuella del av Småland där han växte upp, nämligen Östbo härad, att beskrivas. Sedan uppmärksammas den sociala och politiska situationen i Värnamobygden vid 1900-talets början. En verklighet som – på det sätt den unge Georg Gustafsson uppfattade den – påverkade livsinriktningen, inte endast under den revolutionära ungdomstiden utan under hela livet, till ett varaktigt engagemang för svaga och sämre lottade människor i samhället.
Den första formativa kontexten i en människas liv är barndomshemmet. Kanske är den även den viktigaste. Atmosfären i barndomshemmet och föräldrarnas personligheter, den fostran ett barn får och barndomstidens övriga erfarenheter, allt detta dröjer kvar och påverkar utvecklingen under det fortsatta livet. Barndomen och uppväxtförhållanden måste därför tillmätas vikt, inte minst då en biografi skrivs. Svårigheten att göra detta är uppenbar. De flesta människors barndomsförhållanden är lite eller inte alls dokumenterade. Den tillgängliga informationen är oftast retrospektiv. Undantag är möjligen en barndom som genomlevts i en väl känd och i det offentliga livet etablerad familj. I Georg Gustafssons fall är tillgänglig information om hans barndom och uppväxttid nästan uteslutande hans egen berättelse, dessutom mestadels given relativt sent i livet. Detta är en svaghet, som manar till stor försiktighet vid bruk av materialet. Risken för tillrättaläggning och skönmålning är uppenbar. Minnesfel kan inte