Jönköpings traktatsällskap och missionsförening

Jönköpings traktatsällskap och missionsförening År 1853 bildades i Jönköping ett traktatsällskap. Syftet var enligt första styrelseprotokollet att »kalla och utsända tjänliga kolportörer att både muntligen och med dem av sällskapet tillhandahållna Biblar och Traktater, inom ett visst område söka verka till väckande och underhållande av kristligt liv«.58 Detta var precis vad sällskapet gjorde, och snart var ovan nämnda Lindberg och Johansson igång som kolportörer inom sällskapet. Lindberg anställdes redan samma dag som sällskapet bildades, det vill säga den 1 juli 1853.59

Jönköpings traktatsällskap ombildades 1 mars 1861 till Jönköpings missionsförening, en förening för inre och yttre mission. Föreningen såg sig – vilket även stadgarna lade fast – som en förgrening av Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen.60

Missionsföreningen hade, enligt Göran Åberg, som skrivit sin doktorsavhandling om Jönköpings missionsförening,61 sin första glansperiod under 1880-talet. Då omfattade föreningens verksamhet praktiskt taget hela Jönköpings län, dessutom delar av Östergötlands, Kalmar-, Kronobergs-, Älvsborgs- och Skaraborgs län.62 Kring år 1880 var ett dussintal resepredikanter anställda och deras reseverksamhet omfattade 337 kyrksocknar och 20 städer.63 Varje plats fick minst fyra besök per år. Genom denna reseverksamhet spreds den nyevangeliska väckelsen snabbt i Jönköpings län. Lokala föreningar – ofta kallade arbetsföreningar – bildades för att underlätta kontakten de »väckta« emellan. I många fall skedde detta under ledning av vad som ansågs vara »andligt levande präster«, det vill säga präster som kunde vittna om egen upplevd väckelse och omvändelse – väckelsepräster. Föreningarna anslöt sig till Jönköpings missionsförening som så kallade biträdesföreningar och fick på det sättet regelbunden predikohjälp. Vid 1880-talets mitt fanns drygt 200 sådana biträdesföreningar knutna

58 Jönköpings Traktatsällskaps första verksamhetsberättelse år 1854, citerat efter

Åberg 1972, s. 11. 59 Åberg 1998, s. 17. 60 Åberg 1972, s. 11; 1998, s. 19. 61 Åbergs avhandling Enhet och frihet (Åberg 1972) bildar huvudsakligt underlag för beskrivningen här av Jönköpings missionsförening. 62 Åberg 1972, s. 11. 63 Åberg 1972, s. 72; 1998, s. 21.

till missionsföreningen.64 Bland dessa återfanns en i Hörle och en i Värnamo.65Antalet biträdesföreningar hade vid sekelskiftet, år 1900, stigit till över 500 och därtill fanns då ytterligare cirka 200 predikostationer. År 1911 var antalet predikostationer som besöktes cirka 830.66

Målsättningen med verksamheten var klart formulerad, nämligen att »söka få evangelium om Kristus predikat till syndares omvändelse samt de troendes helgande och stadfästande i Guds nåd«.67 Predikanternas reseverksamhet var det främsta medlet man valt för att nå det målet.

I Värnamo bildades en arbetsförening redan 1863. Den tillkom på initiativ av skolläraren och kolportören från Herrestad, Peter Johnsson. Denne bodde åren 1861–1862 på gården Bygget i Värnamo. I samarbete med gårdens innehavare, Johan Jonasson – senare kallad »biskopen på Bygget« – startades arbetsföreningen på denna plats. Den anslöts till Jönköpings missionsförening och fick predikohjälp därifrån.68 Några av missionsföreningens predikanter bodde dessutom i Värnamo, vilket naturligtvis gjorde kontakten enkel och naturlig. Arbetsföreningen byggde eget missionshus på gården Bygget år 1875. Den ombildades till en missionsförening 1880. En friförsamling grundades år 1888, vilken året därpå sökte och vann anslutning till Svenska Missionsförbundet. Missionsföreningen och friförsamlingen, som bestod av i stort sett samma människor och hade samma styrelse, förenades till en gemenskap 1899, Värnamo friförsamling.69 Den anslöts i samband därmed även till Jönköpings missionsförening.70

Den därpå följande utvecklingen bestämdes i hög grad av att de fast anställda predikanterna i församlingen alla kom från Svenska Missionsförbundet. Missionsförbundsinflytandet minskade spelrummet för Jönköpings missionsförening. Då Jönköpings missionsförening ombildades till Svenska Alliansmissionen 1919, anslöts följakt-

64 Åberg 1972, s. 61. 65 Åberg 1972, bilaga 7 s. 227. 66 Åberg 1972, s. 71–72. 67 Utdrag ur cirkulär utsänt av styrelsen för Jönköpings missionsförening 1886, citerat efter Åberg 1972, s. 61. 68 Holmberg 1938, s. 13–14; Runnö 1963, s. 42–43. 69 Holmberg 1938, s. 18, 42; Runnö 1963, s. 46, 50–53. 70 Runnö 1963, s. 52–53; Gud ger framtidshopp 1998, s. 3.