Ouchterlony och Frälsningsarmén

ligen inte församlingen i Värnamo till det nybildade samfundet. Svenska Alliansmissionen hade därmed ingen egen verksamhet i Värnamo, trots att Jönköpings missionsförening varit en huvudaktör i samband med grundläggningsarbetet i köpingen. Man hade i Värnamotrakten en rad föreningar och församlingar,71 men inte i tätorten. Det dröjde till 1948 innan en Alliansmissionens församling bildades i Värnamo.72 I sin egen historieskrivning talar Missionsförsamlingen i Värnamo om en rad väckelser eller väckelsetider, såväl under 1870och 1880-talen som på 1900-talets första årtionden.73 Församlingen hade år 1918 följande statistik: 226 medlemmar, 270 barn i söndagsskolan och 158 medlemmar i ungdomsföreningen.74 Det betyder att man vid den tiden hade en stark förankring bland Värnamos då cirka 3 400 invånare.

Ouchterlony och Frälsningsarmén Värnamotraktens väckelsehistoria sätter fokus på två kvinnor: den första är Emilie Petersen, »Mormor på Herrestad« – vars verksamhet skisserats ovan – den andra är Hanna Ouchterlony (1838–1924).

Hanna Ouchterlony föddes på Norrhorja gård, mindre än en mil från Värnamo. Gården arrenderades vid den tiden av häradshövdingen Fabian Constantin Ouchterlony – Hannas far. Vid 37 års ålder, 1875, genomgick hon en personlig omvändelseprocess. Det främsta redskapet för denna process var prästen Karl Palmberg (1842–1920) i Hagshults kyrka, norr om Värnamo. Samme Palmberg var Jönköpings missionsförenings ordförande under åren 1886–1911. Han var en väckelsepräst, som aktivt stödde lekmannapredikan och bildandet av nattvardsföreningar.75 Palmberg var för övrigt en av talarna då det tidigare nämnda missionshuset i Värnamo invigdes 1875.76 Trots att Palmbergs period som präst i Hagshults kyrka blev relativt kort, från november 1874 till

71 Gud ger framtidshopp 1998, s. 3. – Bland föreningar och församlingar i Värnamokretsen av Svenska Alliansmissionen var de i Nederby, Göten, Högamålen, Lerdala,

Alandsryd, Hörle, Maramö, Hädinge, Vällersten och Torp. 72 Gud ger framtidshopp 1998, s. 4. 73 Holmberg 1938, s. 54–55. 74 Holmberg 1938, s. 91. 75 Nilsson 1999, s. 19; Åberg 1972, s. 11. 76 Holmberg 1938, s. 21.

april 1876, kom han likväl att få stor betydelse för det andliga livet i Värnamobygderna.77

I missionshuset hade Hanna Ouchterlony sin andliga gemenskap under några år, och där var hon aktiv. Aktiviteten beskrivs på följande sätt:

Hennes okuvliga verksamhetsbegär tog sig redan då många uttryck. Hon började sålunda en syförening för att skaffa kläder till fattiga barn, hon samlade traktens barn till söndagsskola såväl i hemmet som i Missionshuset, hon gick omkring och läste Moodys predikningar och Pietisten för gamla och sjuka, hon inbjöd folk även ur societeten till bönesammankomster i sitt hem.

78

Med Bramwell Booths besök i Värnamo 1878 inleddes en ny epok i Hanna Ouchterlonys liv. Bramwell var son till den internationella Frälsningsarméns grundare Catherine och William Booth. Det första mötet han medverkade i hölls i hennes hem. Därefter användes väntsalen i den järnvägsstation som var under uppbyggnad som möteslokal, men till sist ställdes missionshuset till förfogande. Där höll Booth under en tid ett eller två möten dagligen.79 Mötena i Värnamo var de första Frälsningsarmén höll utanför Storbritannien.80

Hanna Ouchterlony tog starka intryck av Bramwell Booths förkunnelse och informerade sig grundligt om den organisation han representerade. Hon upprätthöll i fortsättningen kontakten med honom och hans familj. Efter ett besök i England, där hon gästade familjen Booth, fick hon och fyra andra personer uppdraget att påbörja »frälsningskriget« i Sverige. Den 28 december 1882 hölls det första egentliga armémötet i Sverige på Ladugårdslandsteatern (nuvarande Folkan) i Stockholm.81

Det dröjde dock sex år innan Frälsningsarmén kom till Småland och Värnamo och blev etablerad. År 1887 hade 25 kårer med drygt 2 000

77 Uppgiften om vilken tid Palmberg verkade i Hagshult, samt värderingen av dennes betydelse för det andliga livet i bygderna kring Värnamo är skriftligt förmedlade till mig av Göran Åberg, 2007-11-27. Om Palmberg, se Åberg 1972. 78 Holmberg 1938, s. 22. 79 Holmberg 1938, s. 24. – Holmberg citerar ur ett brev där Bramwell Booth, efter besöket i Värnamo, talar om den värme och kärlek han mött i missionshuset och om hur han saknar sina vänner där. 80 Bexell 2003, s. 136. 81 Åberg 1998, s. 37.