Mormor på Herrestad

P.M. Elmblad.35 Sandell var starkt påverkad av herrnhutismen, men förblev livet ut avgjord motståndare till lekmannapredikan.36 I hans krets formades dock personer som banade väg för lekmännens möjligheter att också predika. En av dessa var prästen P.M. Elmblad, först verksam i Jönköping, men senare missiverad därifrån på grund av sina friare verksamhetsformer och sin förkunnelse till Åkers pastorat, några mil norr om Värnamo. Där resulterade hans verksamhet i en lagisk pietistisk väckelse med evangeliska inslag.37

Till väckelsepräster av betydelse för den fortsatta utvecklingen hörde även exempelvis kyrkoherden i Rogberga, C.J. Svalander och kyrkoherden i Tofteryd, Håkan Sjögren. Denne Sjögren kom att på flera sätt få betydelse för väckelsen i Värnamotrakten.38 Det var genom Håkan Sjögrens andliga vägledning som Georg Gustafssons mor blev omvänd i sin ungdom.

Mormor på Herrestad »Den pietistiska riktningen fick ett för folkväckelsens utveckling avgörande nedslag i Småland genom Emilie Petersen, ’Mormor’ på Herrestad«, hävdar kyrkohistorikern Göran Åberg.39 Emilie Petersen (1780–1859), född Eckerdt, var dotter till en tysk köpman med internationella kontakter, tillika preussisk konsul och hovråd. Hans namn var Johann Christian Eckerdt. År 1803 gifte sig Emilie med Johann Philipp Petersen. Petersen var köpmansson, uppvuxen i ett förnämt, förmöget och högborgerligt hem i Hamburg.40 Makarna Petersen lämnade Hamburg, troligen i november 1813, på grund av Napoleons

35 Runnö 1963, s. 32. 36 Åberg 1998, s. 11–12. 37 Rundbäck 1932, s. 90; Åberg 1998, s. 12–13. 38 M. Karlgren har i sin bok Benådade frontkämpar tecknat ett porträtt av Toferydskyrkoherden Håkan Sjögren (1818–1896). Han skriver om Sjögren: »I ordets allmänna mening var han heller inte någon stortalare, när han uppträdde i predikstolen, men hans speciella storhet bestod närmast i hans varma böneliv med Gud, hans barnafromma tillit till Frälsaren och hans eget individuella sätt att ta Gud på orden« (Karlgren 1940, s. 153–154). 39 Åberg 1998, s. 9. 40 Åberg 2005, s. 15–16. – Åberg korrigerar en rad uppgifter som tidigare gällt för sanna, exempelvis gäller det Emilie Petersens födelseår, stavningen av hennes flicknamn och tidpunkten för hennes äktenskap med Johann Philipp Petersen.

Jarlert 2001, s. 195 uppger att Emilie Petersen var född 1782.

belägring av staden, och kom till Sverige och det för parets räkning redan 1811 förvärvade godset Herrestad, en mil väster om Värnamo. Han var då 41 år gammal och hon 33.41 På Herrestad stannade paret kvar tills makens död 1835, och där verkade änkan Emilie Petersen fram till sin egen död.

Genom kontakter med konstnären Otto Runge och hans konst – där den i konstnärens liv fördolde Kristus framställdes – hade paret Petersen upplevt en religiös väckelse år 1808. Och genom den reformerte Lübeckprästen Johannes Geibel och hans predikningar fann Emilie »det nya livet i Kristus«.42

Fattigdomen och spritmissbruket var problem som var för sig – och än starkare i kombination – i hög grad bestämde många människors vardagsliv vid den här tiden även i Värnamobygden. För fru Petersen var det tidigt en medveten strategi att förena diakonala insatser med bibelspridning för att åstadkomma en förändring. Människors liv skulle förvandlas, det handlade om både deras yttre och inre levnadsförhållanden. Hon åkte runt bland ortens välbärgade och samlade in pengar, för vilka hon köpte mat och kläder som delades ut till de fattiga. Ofta delades vid dessa hembesök även biblar och psalmböcker ut.43 Hon tog hand om och uppfostrade ett antal barn som kom från misärpräglade hemförhållanden. Johann Philipp Petersen inrättade 1833 en skola på Herrestad – »skolan på Berget« – där barnen på godset fick lära sig läsa och skriva. Antalet på godsets ägor bosatta personer uppgick till omkring 300.44 Flickorna fick även lära sig sy och sticka. En arbetsförening bildades 1838, vilken fick namnet Fruntimmersföreningen i Kärda socken. Föreningen gav kvinnor arbete. Lin och ull köptes in och delades ut till kvinnorna. För den väv eller vadmal man tillverkade betalade »Mormor« med mjöl, potatis eller pengar. Föreningen sålde sedan det tillverkade, och bland kunderna fanns även kungahuset. Samma år startades även en nykterhetsförening på Herrestad. År 1844 blev skolan på Berget även ett räddningshem för

41 Åberg 2005, s. 20–21; Rundbäck 1932, s. 13–17, där år 1814 anges som tidpunkt för makarnas ankomst till Herrestad. 42 Åberg 2005, s. 18–20. 43 Runnö 1963, s. 36–37. 44 Åberg 2005, s. 23, 36, 42.

vanvårdade och fattiga barn inom Kärda församling.45 Samma år bildades även Fruntimmersarbetsföreningen på Herrestad, vilken brukar räknas som vårt lands första syförening i vedertagen betydelse.46 Ytterligare en skola startades senare. Några av lärarna vid dessa skolor gjorde betydande insatser som kolportörer och predikanter i regionen. Skolan pågick sex månader per år och de andra sex månaderna var dessa lärare anställda av Emilie Petersen som kolportörer. En av dem var den välkände Per August Hultman, som tjänade på Herrestad i tio år, därefter tolv år inom Jönköpings missionsförening. Till Hultmans insatser hörde att han sannolikt år 1850 startade söndagsskola på Herrestad och därmed, om uppgiften stämmer, blev Smålands första söndagsskollärare.47

För den religiösa väckelsens utbredning i Värnamotrakten fick missionsbönerna på Herrestad stor betydelse. Emilie Petersen ville förena diakonal och evangeliserande verksamhet till inre mission. Missionsbönerna hölls första måndagen i varje månad, med start i december 1837.48 De samlade hundratals personer, både väckta »läsare« och traktens allmoge i allmänhet. På 1850-talet hade dessa möten växt

45 Åberg 1998, s. 10; Runnö 1963, s. 37; Rundbäck 1932, s. 35–36, 40–48; Jarlert 2001, s. 195–196. – Både Rundbäck och Jarlert uppger att arbetsföreningen fick namnet

Kärda fattigförening, dessutom karaktäriserar Jarlert den första skolan som en sy- och stickskola på Herrestad, startad i december 1835. Göran Åberg bekräftar att arbetsföreningens ursprungliga namn var Fruntimmersföreningen i Kärda socken, men att andra benämningar förekom, t.ex. Kärda församlings kvinnliga fattigförening eller Kärda församlings arbetsförening för fattiga kvinnor (Åberg 2005, s. 65). Om räddningsskolan, som kom att benämnas Kärda församlings räddningsskola, alternativt: räddningsskolan på Herrestad eller Herrestads räddningsskola, se

Åberg 2005, s. 53. 46 Om denna första syförening på Herrestad, se Wejryd 2005, s. 31–45 och Åberg 2005, s. 81–86. 47 Rundbäck 1932, s. 87–88; Holmberg 1938, s. 10; Runnö 1963, s. 37. – Åberg (2005, s. 51) skriver: »Ett annat initiativ som Per August Hultman tog med anknytning till skolan på Berget var att anordna söndagsskola. Det skedde kring 1850, d.v.s. samtidigt eller till och med något tidigare än den tidpunkt, julafton 1851, som allmänt betraktas som starten för den svenska söndagsskolan i modern mening« 48 Holmberg 1938, s. 8; Åberg 1998, s. 9; Rundbäck 1932, s. 71. – Rundbäck uppger 1840talet som den tid då missionsbönerna började. Denna uppgift är felaktig, vilket

Åberg övertygande visat genom hänvisning till brev från Emilie Petersen till vännen Pauline Westdahl. En första missionsbön för husfolket hölls 5 december 1837 och den första egentliga missionsbönen med deltagare utifrån hölls 1 januari 1838 (Åberg 2005, s. 9).