II:2 Den sociala och politiska situationen i Värnamobygden under tidigt 1900-tal

biträdesförening bildades i Hörle. Han sägs även ha tagit initiativ till att en musikförening och en blåsorkester bildades på orten.92

Mest uppmärksamhet bland Jehanders kristliga engagemang tilldrog sig utan tvivel anordnandet av missionsmötena i »Domkyrkan« i Hörle. »Domkyrkan« är benämningen på en amfiteaterliknande fördjupning i furuskogen söder om Hörle och öster om Lagan, omgiven av höga tallar som liknar pelare i en domkyrka. Där samlades man varje år, med start 1881, till möten på inbjudan från Jehander.93 På 1890-talet pågick mötena i flera dagar och samlade tusentals personer. Vid dessa »Hörlemöten« deltog främst olika kyrkoherdar från omgivande församlingar, men även predikanter och lekmän från Jönköpings missionsförening, med undervisning och förkunnelse.94 »Hörlemötena« hölls tills långt in på 1900-talet, som en årlig begivenhet.95

Efter att ha varit köping under mycket lång tid blev Värnamo stad år 1920. Dessförinnan hade orten upplevt ett par ytterst turbulenta decennier – socialt och politiskt. Det tidiga 1900-talets Värnamo var en tummelplats för politiska motsättningar och revolutionära drömmar. Där ställdes klasskampen på sin spets, där blev den fackliga och politiska kampens svårigheter tydliga, där illustrerades hur den enskilda

92 Nilsson 1999, s. 17–18. 93 Wernamo-Posten skrev den 9 juli 1892: »Ett storartat missionsmöte i Hörle i torsdags, fredags och lördags. – Detta var den 11 missionshögtid, som där firats. […] Ingenjör

Jehander öppnade själv mötet med en präktig betraktelse över en av Davids psalmer« (citerat efter Böhn-Jullander 2003, s. 43). Den 8 juli 1893 skrev samma tidning: »Ett missionsmöte av väldiga dimensioner har i tisdags och onsdags hållits i Hörle.

C. Jehander har sedan 1881 anordnat sådana. Föredragen äger rum i en stor amfiteatralisk fördjupning i furumon på andra sidan älven mitt emot stationshuset. [...]

En talarstol har rests. [...] Denna väldiga kyrka kallas nu ’ingenjör Jehanders domkyrka’ . 100-åriga tallar står som pelare och himlavalvet välver sig ovanför. 1000-tals besökare kommer vid vackert väder. ’I tisdags 5000’. Jehander välkomnade« (citerat efter Böhn-Jullander 2003, s. 43–44). 94 Böhn-Jullander 2003, s. 41,43–44. 95 Enligt uppgifter ända till 1930 (Böhn-Jullander 2003, s. 41).

människan ofta kläms mellan skilda lojaliteter, där ställdes egenintressets anspråk visavi det kollektivt nyttiga på tydliga prov.

Under 1800-talets senare del var Värnamo en relativt isolerad ort med cirka 2 000 invånare. Med järnvägen bröts isoleringen. Järnvägsförbindelser öppnades i fem skilda riktningar.96 Därmed var även förutsättningen för ortens industrialisering en annan än tidigare. År 1901 etablerades den första större industrin i köpingen, »då fabrikören och Kungl Hovleverantören Carl Lundberg startade den så kallade Lundbergska fabriken utmed Lagan«.97 Först handlade det om möbeltillverkning, sedan utökades verksamheten till att också omfatta en mekanisk verkstad. Som mest var 300–400 personer anställda hos Lundbergs.98 Strax därefter etablerades även Malmstens mekaniska verkstad i Värnamo.99 Dessa två företags relativt stora verksamhet, mätt efter dåtidens förhållanden och med hänsyn till Värnamos storlek, förutsatte att många människor från andra orter sökte sig till köpingen. Antalet invånare ökade därmed betydligt. Vid första årsskiftet i staden Värnamo (1 januari 1921) var invånarantalet 3 664.100 Med tillströmningen av nya människor följde även tidens nya idéer.

Den nya industriella situationen aktualiserade bildandet av arbetarorganisationer. Det behovet hade av lätt insedda skäl inte varit aktuellt tidigare. Inom metallindustrin bildade ett tiotal personer den första fackföreningen i Värnamo år 1902. Man beslutade att genast söka medlemskap inom Jern & Metallarbetarförbundet.101 Något senare organiserade sig även träfabriksarbetarna i en Träavdelning, bildad år 1904.102

Den socialdemokratiska arbetarkommunen i Värnamo startades av tolv personer år 1903. Det var där som på många andra ställen: fackföreningarna och arbetarkommunerna bestod av i stort sett samma personer, och de två var även i övrigt nästan identiska vid denna tid.103

Till förhistorien hör att det sedan 1882 funnits en NGTO-loge verksam i köpingen. Dess verksamhet hade väckt mångas politiska

96 Johansson 2001, s. 3. 97 Johansson 2001, s. 3. 98 Johansson 2001, s. 4. 99 Svenska Metallindustriarbetarförbundets avd. 114, s. 17. 100 Johansson 2001, s. 25. 101 Svenska Metallindustriarbetarförbundets avd. 114, s. 18. 102 Johansson 2001, s. 4. 103 Johansson2001,s.4; Svenska Metallindustriarbetarförbundets avd. 114, s. 18.