Pingstmötena i logen Lagans Ros lokal

stodo att få, och om någon erbjöds oss, så var hyran så oskäligt hög, att vi ej kunde betala den. Gud gjorde emellertid i december 1924 klart för oss, att nu var tiden inne att börja regelbunden verksamhet i staden. Vi fingo hyra en lokal för femton kronor per möte och avhöllo där tre möten i veckan.255

I december 1925 ombildades Betelförsamlingen i Karlsfors till Betelförsamlingen i Värnamo. 256 Kapellet i Karlsfors var dock även fortsättningsvis flitigt brukat för möten och sammankomster, och så fortsatte det under många år. Karlsfors blev en utpost till församlingen i Värnamo. De fem sista 1920-talsåren var en tid av framgång för Betelförsamlingen, och nyttiga läroår för den ännu unge och oerfarne predikanten och föreståndaren Georg Gustafsson.

Från församlingsbildandet den 1 januari 1924 till den 31 december 1929 hade 347 personer tagits in som medlemmar i församlingen. Antalet medlemmar den sista december 1929 var 287. Differensen på 60 personer visar antalet utflyttade, uteslutna eller döda medlemmar under dessa sex år.257 Andelen pingstvänner av Värnamos totala befolkning var således redan vid denna tid betydande.258

Pingstmötena i logen Lagans Ros lokal Efter några tillfälliga förhyrningar av Svenska Frälsningsarméns lokal i Värnamo, kom det att bli logen Lagans Ros lokal vid Åbroparken som förhyrdes på reguljär basis av Betelförsamlingen.259 Där hade man många av sina möten från december 1924 och ett år framåt. Mötena väckte stor uppmärksamhet och besöktes av hundratals människor. Lokalen kunde faktiskt inte rymma alla, utan många fick vända om hem på grund av platsbrist. Tydligen släppte man ändå in för många samtidigt i lokalen, vilket ledde till att provinsialläkaren G. Lundskog anmälde mötesverksamheten till landsfiskalen. Värnamo-Bladet skild-

255 Gustafsson 1943, s. 50; 1933, s. 70–71. – Det sägs klart att lokalen man hyrde för 15 kronor per möte var logen Lagans Ros lokal. 256 Stadgar, PiVa. 257 Matrikel, PiVa; Nilsson 1999, s. 126. – Nilsson redovisar statistik för åren 1924–1998. 258 År 1920 hade Värnamo 3 664 invånare. Nationalencyklopedin, artikeln Värnamo, band 20, s. 144. 259 Logen Lagans Ros av IOGT bildades år 1902 i Värnamo och var en av de två där verksamma godtemplarordnarna. Logens ordenshus vid Åbroplan uppfördes år 1907. Lagans Ros var den livskraftigaste av de två. (Hagstrand 1945, s. 124)

rade detta, den 19 februari 1925, under rubriken: »Ser provinsialläkaren dubbelt? Intressant skriftväxling i anledning av pingstvännernas möten i Lagans Ros«:

Provinsialläkaren d:r G. Lundskog, som av hygieniska skäl anser att lokalen blivit betydligt överbefolkad, har till landsfiskalen angivit följande skrivelse: »Sedan någon tid pågår i Lagans Ros lokal lörd. o sönd. möten av de s.k. pingstvännerna. I lokalen, som är insynt o godkänd för 250 personer, insläppas obegränsat antal personer, säkerligen upp till mellan 4- och 500.

Att detta för hygien och ur brandfaresynpunkt är olämpligt inses tydligt, oavsett det förhållandet att det är olagligt. Jag får därför bedja Eder tillhålla vederbörande att iakttaga vad lag och förordning föreskriva om offentliga lokaler«.

I anledning av ovanstående har stadsfiskalen infordrat yttrande fr. vederbörande lokaluthyrare, logen Lagans Ros, representerad av bl.a. skomakaremästare H. Öhrn, som i sin tur avgivit följande skriftliga svar: »Med anledning av anmodan att avgiva förklaring över en av d:r G.

Lundskog till stadsfiskalen ställd anmälan angående de s.k. pingstvännernas möten i Lagans Ros lokal få vi anföra följande: Doktor Lundskogs påstående att ett obegränsat antal personer insläppas i lokalen är oriktigt.

När lokalen befunnits upptagen ha dörrarna stängts, och vid vissa tillfällen ha hundratals personer fått vända om utan att inkomma i lokalen. Vid det tillfälle hr. Lundskog skulle besöka mötet voro dörrarna stängda, och det var efter åtskilligt parlamenterande undertecknad Öhrn, insläppte sin närmaste granne. Hr. Lundskogs påstående att mellan 4- och 500 personer beretts plats är orimligt och kan ej förklaras på annat sätt än att han genom pingstvännernas hypnotiskt-suggererande inflytande sett minst dubbelt. I lokalen kan ej beredas sittplatser för mer än 180 personer emedan logen ej förfogar över flera bänkar. Om så ett 40- och 50-tal ha stått på gången och i förstugan, så blir antalet mötesdeltagare högst 230. På grund av vad sålunda anförts få vi hemställa att ifrågavarande anmälan ej må föranleda någon åtgärd«.260

Anmälan ledde inte till någon åtgärd.261 Verksamheten fortsatte som tidigare. Att tolka logerepresentantens yttrande som välvilja mot pingstvännerna, är sannolikt fel. Bedömer man det som ett krasst

260 Värnamo-Bladet 1925-02-19, s. 2. 261 Gustafsson 1933, s. 71. Där heter det: »Polisanmälan mot oss lämnades utan avseende, då vi endast fingo varningar att inte släppa in flera än lokalen rymde, vilket emellertid var omöjligt att efterkomma, då folket trängde in i mängd för att lyssna till den enkla förkunnelsen.«

månande om en inkomstbringande hyresgäst, är man troligen orättvis. Den naturliga tolkningen är att logen som uthyrare hade ett ansvar för att reglerna följdes, och genom yttrandet ville man visa att man tagit detta sitt ansvar. Georg Gustafsson och församlingen tycks fortsättningsvis ha haft en uttalad motståndare i den omnämnde provinsialläkaren. Georg Gustafsson uppgav nämligen att provinsialläkaren –tillsammans med en del andra personer – gjorde upprepade försök, eller åtminstone argumenterade för, att få honom inspärrad på »sinnessjukhus«, alternativt internerad på annat sätt. Han ansågs vara samhällsfarlig.262 Väl etablerad i Värnamo, kom Betelförsamlingens verksamhet att uppmärksammas på ett nytt sätt även i Pingströrelsens centrum, det vill säga i Stockholm. Lewi Pethrus skrev i Evangelii Härold, den 9 april 1925, om ett besök han nyss gjort i godtemplarlokalen Lagans Ros. Han bekräftar uppgiften att massvis med människor i brist på plats vid mötena fått vända om hem, och uppger att poliser stod utanför lokalen och motade bort dem. Han går till ett fränt angrepp mot myndigheterna, som i Värnamo – såväl som i övriga landet – hindrar pingstvännernas möten. »Vi märka ännu en kvarleva av den gamla inkvisitionens ande«, skriver Pethrus, och fortsätter med att anklaga myndigheterna för att de i brist på lagar som gör det möjligt att förbjuda pingstmötena, nu tar till »de gamla förlegade förordningarna och utnyttja dessa, så gott man kan«.263

Detta besök av Lewi Pethrus i Värnamo innebar det första mötet mellan honom och Georg Gustafsson. Det blev upptakten till en 50årig vänskap och ett samarbete som varade i decennier, om än inte utan konflikter av och till. Det tycks även som om Pethrus besök och rapportering från Värnamo satte Betelförsamlingens verksamhet på »pingstkartan«. I fortsättningen duggade rapporterna från Värnamo ganska tätt i Evangelii Härold. 264 Detta innebar naturligtvis även att namnet och personen Georg Gustafsson blev mera bekant inom den

262 Georg Gustafsson i bandad telefonintervju, 1971-04-20; Dagen 1974-01-19, s. 12. 263 EH 1925-04-09, s. 183. – Lewi Pethrus skrev även: »Det har varit mycket underbara möten en längre tid i Värnamo. Vännerna från Karlsfors ha upptagit arbetet där. En ung broder Georg Gustafsson från Karlsfors har lett mötena, och hans syskon och andra unga vänner, ha hjälpt till att sjunga och spela, och Gud har frälsat själar.« 264 Se t.ex. EH 1925-07-23, s. 376–377; 10-22, s. 544; 1927-03-31, s. 163; 12-29, s. 673; 192801-05, s. 11; 02-16, s. 104; 1929-02-21, s. 123.