Köpet av Folkets hus och församlingsombildningen

svenska Pingströrelsen allt eftersom tiden gick. Vad som rapporterades var ständigt nya »segrar« som innebar att människor blev frälsta, lät sig döpas, blev andedöpta och helbrägdagjorda. Under 1925 döptes vid sex olika dopförrättningar totalt 34 personer, varav 31 blev medlemmar.265

Köpet av Folkets hus och församlingsombildningen Det väckte visst uppseende då Betelförsamlingen hösten 1925 köpte stadens Folkets hus och gjorde om det till pingstlokal. Av handlingarna framgår att det var Georg Gustafsson tillsammans med de två äldste i församlingen, Emil Hultgren och Gunnar Ljungberg, som köpte fastigheten. Priset var 10 000 kronor, och alla inventarier ingick i det priset.266 Fastigheten bestod av en större sal för 250 personer, en mindre sal för 50 personer, samt en lägenhet om ett rum och kök.267 Georg Gustafsson var mycket noga med att framhålla att köpet möjliggjordes genom att en av de ledande männen inom Värnamo missionsförsamling, landstingsmannen Anton Johansson, hjälpte till med handpenning och med sitt namn på borgensförbindelsen.268

Tillträdet sattes till 1 november, och redan helgen 14 och 15 i samma månad hölls invigningsmötena. Rapporter från dessa möten förekom i de flesta Smålandstidningar. Beroende på politisk färg, och inriktning för övrigt, skrev tidningarna antingen neutralt refererande eller i en del fall starkt kritiskt.269

Smålands Allehanda skrev mycket kritiskt både dagen före invigningen och ett par dagar efter denna händelse:

265 Årsberättelse 1925, PiVa; Matrikel, PiVa; EH 1925-07-23, s. 376–377; Värnamo-Bladet 1925-08-04, s. 2; Nya Värnamo-Tidningen 1926-01-26, s. 2. 266 »Utdrag ur protokoll fört vid möte med styrelsen för Byggnadsföreningen Framtiden u.p.a. i Värnamo, den 12 oktober 1925«, Protokollbok, PiVa; EH 1925-10-22, s. 544; Värnamo-Bladet 1925-10-15, s. 2. 267 EH 1925-10-22, s. 544. – Georg Gustafsson skriver i denna artikel: »Vi ha då tänkt att, om Jesus dröjer och Gud vill, ha vår invigning redan andra eller tredje söndagen i nov. med möten tre dagar, då vi upptaga offer för byggnadskassan. Vänner från när och fjärran få då vara med och offra för Herrens hus i Värnamo. Medel kunna sändas under adress: Georg Gustafsson, Mostorp, Värnamo.« 268 Georg Gustafsson i bandad intervju, nr 8; Lundgren 1975, s. 153–156. 269 Värnamo-Bladet 1925-11-17, s. 2; Nya Värnamo-Tidningen 1925-11-17, s. 2. – Dessa två tidningar var neutralt refererande, medan Smålands Allehanda, med Jönköping som utgivningsort, var starkt kritisk.

Pingstvännerna i Värnamo som räknar ett 80-tal anhängare, tillträdde den 1 november sin inköpta fastighet f. d. Folkets hus å östra stadsområdet och har efter en del reparationer blivit färdiga med invigningen av lokalen till sitt nya ändamål. I lokalen som i många år tjänat arbetarrörelsens arter och avarter till samlingsplats ha nog tungorna ofta varit livligt i bruk till både vederhäftigt och ovederhäftigt tal men efter dene [sic!] nya regimen kommer »tungomålstalandet« att bliva än mera uppmärksammat såsom varande en församlingens mest känneteckna[n]de riter. Församlingen har för avsikt att snarast möjligt gräva sig ned under golvet för anläggande av en dopgrav.270 Tidens tecken. Då de s.k. pingstvännerna togo f. d. Folkets hus i besittning genom invigning på lördagen och söndagen var tillströmningen av besökande så stor vid mötena de två dagarna att hundratals personer vid varje möte ej fingo inträde utan måste återvända. Temat för de andaktsövningar som höllos var »att utdriva djävulen« ur den nyförvärvade lokalen.

Det är betecknande att sensationslystnaden är så stor bland folk, ty något annat kan väl ej påverkat de stora skarorna som sökte inträde.271

Att det fanns en antagonism mellan frikyrkorörelsen och arbetarrörelsen sedan det sena 1800-talet är ett välkänt historiskt faktum. Men högertidningen Smålands Allehanda visade att avsevärd animositet levde kvar ännu vid 1920-talets mitt även i andra politiska läger, åtminstone mot Pingströrelsen. Att pingstvännerna i Värnamo förvärvade just Folkets hus som sin lokal var säkerligen extra laddat rent symboliskt för arbetarrörelsens folk.

På 1910- och 1920-talen var det annars främst socialistorganisationer/grupperingar till vänster om Socialdemokratiska Arbetarpartiet som förvaltade fientligheten mot den svenska Pingströrelsen. Tidningarna Brand, Stormklockan och Fäderneslandet drev under många år kampanjer mot pingstvännerna. I ett stort antal nummer varje år hade man någon eller några artiklar om »offren« för Pingströrelsens framfart. Standardartikeln handlade om Pingströrelsen som huvudleverantör till »dårhusen«. Tidningen Brand gav dessutom ut specialtidningar, s.k. tillfällighetstidningar, där hela innehållet var ägnat Pingströrelsen – om den och mot den. Till den tillfällighetstidning som utkom våren 1923 hade man bland skribenterna lyckats värva ärkebiskop Nathan

270 Smålands Allehanda 1925-11-13, s. 6. 271 Smålands Allehanda 1925-11-17, s. 6.

Söderblom.272 Detta väckte inte minst Lewi Pethrus indignation. I brev till Lewi Pethrus och Sven Lidman bad Söderblom senare om ursäkt för denna sin medverkan.273

Smålands Allehanda återkom den 29 januari 1926 under rubriken »Ett offer för pingströrelsen i Värnamoorten«. »En 40-årig lantbrukare från Kävsjö drabbad av sinnesförvirring«. Tidningens lokalreporter visste att berätta:

Pingstvänsepidemien griper omkring sig i Värnamoorten och har nu krävt sitt första offer. Provinsialläkaren meddelar att en 40-årig lantbrukare från Kävsjö, som flitigt besökt sektens varje kväll hållna sammankomster i lokalen i Häradsö, nu drabbats av akut sinnesförvirring, som fordrar anstaltsvård. Läkaren håller det ej för otroligt, att flera dylika fall komma att inträffa.274

Smålands Allehanda fick svar i detta fall, inte från pingstvännerna utan från den lokala tidningen Nya Värnamo-Tidningen. Denna tidnings skribent påvisade att den insjuknade mannen, som var en i Kävsjö betrodd person, vice ordförande i Kommunalstämman där, och sedan länge medlem av Stråkeveds missionsförsamling, i själva verket besökt en möteskampanj Svenska Alliansmissionen hållit i Stråkeveds missionshus. Han hade alltså inte besökt några pingstmöten över huvud taget.275

Uppenbarligen bidrog motståndet och tidningskritiken till att göra pingstmötena intressanta. Så var förhållandet i Värnamo, precis som på andra platser. Betelförsamlingens nya lokal, det något ombyggda

272 Brand N:o 16 ½ 1923-04-21 (andra upplagan, första upplagan kom i början av mars). – Söderbloms artikel som återfanns på första sidan hade rubriken »Vad är pingströrelsen?« Artikeln är inte särskilt kritisk. Det som retade Pethrus var säkert mer ärkebiskopens medverkan i denna typ av tidning. Avseende Brands kontinuerliga kampanj mot Pingströrelsen, se t.ex. Brand 1921-05-21; 05-28; 10-08; 10-22; 11-12; 1922-01-28; 02-11; 04-01; 04-08; 05-06; 05-20; 06-17; 06-24; 07-29; 12-09; 12-16; 1923-0106; 01-27; 02-03; 02-10; 02-24; 03-10; 03-17; 04-07; 04-21; 06-16; 06-30; 08-04; 08-11.

Åren 1924–1927 fortsatte det likadant, men med något lägre frekvens. 273 Brev från Lewi Pethrus till Sven Lidman 1923-03-21, L83:40, SLa. – Pethrus skrev: »Brevet från ärkebiskopen var intressant. Tänk att även sådana stora män kunna handla, som det synes, ganska oreflekterat. Hur skola de då kunna vänta fullkomlighet av sådana kryp som oss. Jag tror dock, han verkligen menar, vad han säger, att han icke trives i det sällskap, han fått. Då är det i alla fall bättre att skriva i

Evangelii Härold än i Brand.« 274 Smålands Allehanda 1926-01-29, s. 1. 275 Nya Värnamo-Tidningen 1926-01-30, s. 2; 1926-02-02, s. 2.

Folkets hus, hade obetydligt fler sittplatser än den tidigare hyrda lokalen Lagans Ros haft. Under de närmaste åren fortsatte det att vara så att folk inte fick plats vid mötena, utan måste vända om hem. Först 1928 byggdes lokalen ut, och man fick därefter ta in totalt 353 personer.276 Samtidigt satsade Georg Gustafsson och församlingen på verksamhet förlagd till platser runt Värnamo. I Häradsö iordningställdes under 1925 en lokal med cirka 100 sittplatser, och regelbundna möten hölls där. Det var denna verksamhet som åsyftades i artikeln i Smålands Allehanda. År 1927 invigdes det nybyggda Betelkapellet i Bor, där så framgångsrik verksamhet bedrevs att det inom ett antal år fanns underlag för ordnandet av en egen församling.277 Betelförsamlingen i Karlsfors ombildades till Betelförsamlingen i Värnamo i december 1925. Från det tillfället finns församlingsstadgarna bevarade. Om man skrev stadgar vid församlingens tillkomst två år tidigare kan det konstateras att dessa inte längre finns kvar i församlingsarkivet i Värnamo. Församlingen bestod vid tiden för församlingens ombildande av 74 personer.278 Stadgarna antogs vid ett konstituerande administrationsmöte den 6 december 1925. Enligt protokollet var beslutet enhälligt.279 Stadgarna informerar om församlingens anspråk och självsyn, om dess organisation och maktfördelningen inom den. Först sägs att församlingen är en förening av bekännare utav den evangeliska trosläran, vilka sammanslutit sig för gemensamma gudstjänster och inbördes kristlig uppbyggelse, för bedrivande av mission inom och utom landet samt för att utöva kristlig människovänlig verksamhet.280

276 Ericson 1934, s. 7–8; Nilsson 1999, s. 41. 277 EH 1928-01-05, s. 11; Ericson 1934, s. 8. – I Bor bildade 103 personer egen församling år 1933. 278 Årsberättelse 1925, PiVa; Matrikel, PiVa. 279 Konstituerande administrationsmöte 1925-12-06, § 5, PiVa. – Församlingen använde sig av en mall som Filadelfiaförsamlingen i Stockholm tryckte upp år 1925 för att kunna användas av de »fria församlingarna«. I mallen finns utrymme för att fylla i följande uppgifter av den enskilda församlingen: Församlingens namn, datum för ordnandet, församlingens och styrelsens säte, vem församlingens egendom skall tillfalla om den upphör att existera samt datum när det konstituerande administrationsmöte hölls då stadgarna antogs. 280 Stadgar, § 1, PiVa.

Sedan följer medlemskapsparagrafen:

Såsom ny medlem av församlingen kan upptagas en var [som] kommit till verklig tro på Kristus och i uppriktighet vill ansluta sig till församlingens åskådning och uppgifter.281

Värt att observera är att »den evangeliska trosläran« inte definieras närmare. Sannolikt avsågs att man anslöt sig till åtminstone reformationens formalprincip och materialprincip. Troligen speglar ordvalet en påverkan från Rosenius, något som kan ha tilltalat Georg Gustafsson, som vid denna tid hade ägnat sig åt intensiv läsning av Rosenius under några år. Till frågan om Georg Gustafssons eventuella påverkan av Rosenius – och hur det i så fall kommer till uttryck – finns det anledning att återkomma i denna avhandling. Anmärkningsvärt är även att det i medlemskapsparagrafen inte sägs något explicit om troendedopet. Anslutningen till »församlingens åskådning« kan – och bör nog –läsas som inkluderande den baptistiska dopsynen. Någon markering av troendedopet som medlemsgrundande gjordes dock inte.

Föreståndaren, Georg Gustafsson, fick en stark position genom stadgarna: han blev självskriven ledamot av styrelsen och dess ordförande; han skulle leda alla församlingsmöten och administrativa möten; han skulle föra »förteckning över församlingens ledamöter«; han skulle teckna församlingens namn i alla juridiska ärenden; och han skulle vara församlingens talesman (tillsammans med de övriga i styrelsen) i alla relationer med samhället, myndigheter och övrig överhet.282

Rösträtt vid församlingsmötena gavs till varje myndig församlingsmedlem.283 Detta innebar att ett antal medlemmar inte hade rösträtt, då många döptes och blev församlingsmedlemmar redan vid 10 till 12 års ålder.

Direkt uppseendeväckande är att det i stadgarna fastslogs att »skulle församlingen en gång upplösas eller upphöra att existera, tillfaller all församlingens behållna egendom Filadelfiaförsamlingen i Stockholm«.284 Uppseendeväckande med tanke på att man inom Pingströrelsen drev idén om varje församlings frihet och självständighet. Viljan till lojalitet mot rörelsens centrum i Stockholm och med ledaren

281 Stadgar, § 2, PiVa. 282 Stadgar, § 2, § 5, § 6, § 8, § 9, PiVa. 283 Stadgar, § 8, PiVa. 284 Stadgar, § 12, PiVa.