Uppbrottet från Värnamo

Vid församlingsmötet i juni 1928 erbjöds vaktmästaren och föreståndaren varsin lägenhet i det då tillbyggda Betelkapellet.294 Det står inget om det i protokollet, men med hänsyn till beslutet från februari 1927, får man väl förutsätta att det handlade om fri bostad för Georg Gustafsson och familjen.

Den fjärde och sista förmånen kom hösten 1929, i samband med Georg Gustafssons uppbrott från Värnamo.

Föreståndaren meddelade att han fått kallelse till Jönkg. Och trodde det vara

Guds vilja att flytta dit, och uppsade härmed sin plats som föreståndare till 1 okt.

Församlingen beslutade att giva föreståndaren semester under sept. månad med full avlöning som på fabriken.295 Den beviljade semestern var en månads – av församlingen betald –ledighet från snickerifabriken, inte från arbetet i församlingen. Alltså, sista månaden i Betelförsamlingens tjänst fick Georg Gustafsson sin första och sista månadslön därifrån.

Uppbrottet från Värnamo När Georg Gustafsson med familj lämnade Värnamo hösten 1929, följde även brodern Simon med. Simon Gustafsson hade också fått kallelse från Filadelfiaförsamlingen i Jönköping,296 och i hans fall gällde uppgiften att vara biträdande predikant och ansvarig för sång- och musiklivet i församlingen. Bröderna Gustafsson hade samarbetat merparten av tiden i Karlsfors och Värnamo, ett samarbete som de fortsatte med som fulltidsanställda i Jönköping under åtta år, i Norrköping under ytterligare åtta år och slutligen i Eskilstuna under tolv år. Sammantaget arbetade bröderna som predikantteam under 33 års tid i en följd, från 1924 till 1957.

Simon Gustafsson beskrev samspelet mellan bröderna såhär: Georg var kraftnaturen, den intensive och utmanande predikanten, ofta »het på gröten« – åtminstone i sin ungdom, medan jag själv var mer stillsam och försiktigt lågmäld. »Georg river upp såren, sedan kommer Simon med oljan« – sade folk om oss – berättade Simon Gustafsson.297

294 Församlingsmöte 1928-06-03 § 6, PiVa. 295 Församlingsmöte 1929-08-04 § 3, § 4, PiVa. 296 Församlingsmöte 1929-09-08 § 3, PiVa. 297 Simon Gustafsson i bandad intervju.

Simon Gustafsson hade som ung erbjudits möjligheten att studera till präst. Det var kyrkoherde Johan Willstedt i Värnamo som lovat att betala hans studier. Simon Gustafsson tackade av obekanta skäl nej till erbjudandet.298 Georg Gustafsson berättade att samme kyrkoherde Willstedt bjöd hem honom någon av de sista dagarna han var kvar i Värnamo, och överlämnade då en avskedsgåva till honom. Samtidigt tackade kyrkoherden för det arbete Betelförsamlingen och Georg Gustafsson utfört i staden. Mest tacksam var kyrkoherden dock för att Gustafsson alltid talat väl om Svenska Kyrkan vid sina möten.299

Om dessa uppgifter från Georg Gustafsson är korrekta, vilket det inte finns några skäl att betvivla, kan man konstatera att det i Värnamo, precis som på många andra håll i landet, rådde ett mer vänskapligt förhållande mellan Svenska Kyrkan och Pingströrelsen än det gjorde mellan övrig frikyrklighet och Pingströrelsen. Detta var något man från pingstvännernas håll aktivt bidrog till. När man döpte människor, eller tog in personer som medlemmar i Betelförsamlingen, ställdes inga som helst krav på dem att de skulle ta avstånd från Svenska Kyrkan. Något krav på att de skulle lämna Svenska Kyrkan var naturligtvis inte möjligt att resa före 1952. Men vid flera tillfällen ställdes krav om utträde ur annan frikyrkoförsamling för att man skulle betjäna med dop. Exempel ur församlingens protokoll:

Vänner från Kulltorp hade ringt till br. Gustafsson och begärt att få komma till Värnamo för att bliva döpta, och församlingen beslöt att betjäna dem med dop på de villkor, att de gå ut ur missionsförsamlingen och sluta sig till en fri församling.300 Så byggs naturligtvis inte goda relationer eller en vilja till frikyrklig ekumenik. Om de olika frikyrkornas i Värnamo syn på Betelförsamlingen vid denna tid, eller hur de bedömde Georg Gustafssons insats i staden, vet materialet inte att berätta något.

Till de uttryckligt tacksamma för arbetet pingstvännerna utfört i Värnamo hörde, enligt Gustafsson, direktören på Skånska banken i staden. Han kallade till sig Gustafsson och tackade honom för den ekonomiska sanering han och Betelförsamlingen bidragit med. När Georg Gustafsson frågade vad han menade, sade direktören att många

298 Georg Gustafsson i bandad intervju, nr 6; nr 9. 299 Georg Gustafsson i bandad intervju, nr 6. 300 Församlingsmöte 1926-07-24 § 3, PiVa.