Georg Gustafssons etablering som predikant inom Pingströrelsen

Gustafssons eget inflytande var stort. De ämnen han sysslade med i sin förkunnelse och de ställningstaganden han gjorde, fick starka genomslag bland de evangelister och predikanter som årligen samlades i Jönköping.373

Georg Gustafssons etablering som predikant inom Pingströrelsen När Filadelfiakyrkan vid Rörstrandsgatan 5–7 invigdes, den 1–10 november 1930, var Georg Gustafsson en av högtidstalarna. Där träffade han en rad ledande pingstpredikanter från de nordiska länderna, till exempel T.B. Barratt från Oslo, Eino Manninen från Helsingfors, och Andreas Endersen från Köpenhamn.374 Kontakter som på kort såväl som längre sikt blev av stor betydelse för Gustafsson. Inte minst mötet med Barratt, det första för hans del, fick stor och omedelbar betydelse.

Barratt hade enskilda samtal med Georg Gustafsson vid ett flertal tillfällen under dessa dagar i Stockholm. Han undervisade sin yngre kollega om hur man bör uppträda i predikstolen, vad man skall tänka på när man predikar, och, inte minst, hur man på bästa sätt citerar ur Bibeln och brukar dess berättelser vid predikan. Orsaken var att Barratt, då han hört Gustafsson predika under högtiden, reagerat negativt på att Georg sprang omkring på plattformen, att han skrek fram sitt budskap, att han inte citerade bibeltexterna innantill och exakt – utan ur minnet och därmed inexakt – samt att han överdrev i sin argumentation.

För dessa lektioner förblev Georg Gustafsson livslångt tacksam. Han började predika mer ordnat och med stöd av utkast i fortsättningen, något han dittills inte gjort, uppgav han.375 I minnesboken över Barratt skrev Gustafsson:

373 En genomgång av Georg Gustafssons predikningar och uttalanden i principfrågor visar att överensstämmelsen mellan honom och vad evangelistveckan ägnades åt och uttalade är närmast hundraprocentig vid denna tid. Gustafssons position i

Pingströrelsen och dess förkunnelse kommer att närmare bestämmas och analyseras i kapitel V i denna avhandling. 374 Se annonser i EH 1930-10-15, s. 715; 1930-10-23, s. 731. Från invigningshögtiden rapporterades i EH 1930-11-06, s. 756–757 och EH 1930-11-13, s. 771–773. Predikningarna från invigningshögtiden kom någon månad senare ut i bokform på

Förlaget Filadelfia. Boken fick den något anspråkslösa titeln Smulor från gästabudet. 375 Gustafsson 1940, s. 31; Georg Gustafsson i bandad intervju, nr 1.

Jag glömmer aldrig den kärleksfulla omsorg, som han visade mig, en ung oerfaren föreståndare och predikant. För faderliga råd, som jag vid det tillfället fick mottaga, har jag mången gång tackat Gud. Hur förkrossad blev jag icke, då han gav mig sitt förtroende!376

Mötet med Barratt resulterade i att Georg Gustafsson fick kallelse att komma till Oslo som lärare under två veckor vid bibelskolan där år 1931.377 Inom den norska Pingströrelsen hade man, precis som inom den svenska, månadslånga bibelskolor som grundutbildning för sina evangelister. Även vid Smyrnaförsamlingens i Göteborg bibelskola på hösten samma år var han en av lärarna,378 något han sedan var i stort sett varje år under ett par tre decennier framöver.379 I Filadelfiakyrkan Stockholm var han fortsättningsvis en vid konferenser och stormöten regelbundet återkommande talare.380 Han började bli känd som predikant i allt vidare kretsar vid denna tid, ett förhållande som illustrerades av att han var huvudtalare vid en stor konferens som de tyska pingstvännerna anordnade i Berlin våren 1931,381 och av att han i juli månad samma år fick förfrågan att komma till Chicagoområdet, närmare bestämt till Rockford, Illinois, för att verka där för en tid.382 Detta tackade han nej till. Han uppgav att han inte fann det förenligt med Guds vilja att flytta till USA, men man kan förmoda att han tvekade till denna inbjudan även av språkskäl.383

Under det fortsatta 1930-talet var Georg Gustafsson en efterfrågad predikant och bibellärare. Detta gällde naturligtvis främst här i Sverige, men i viss mån även i våra nordiska grannländer. Han gjorde upprepade besök i pingstförsamlingar i de nordiska länderna. Oftast varade de någon eller några veckor. Oslo, Köpenhamn och Helsingfors var städer

376 Gustafsson 1940, s. 31. 377 Gustafsson 1940, s. 31. 378 EH 1931-08-16, s. 559. 379 Se t.ex. EH 1932-09-01, s. 607; EH 1933-09-07, s. 630; EH 1934-08-09, s. 575; EH 193609-03, s. 743; osv. 380 I augusti 1931 var han en av talarna vid den stora Missions- och uppbyggelsekonferensen i Filadelfiakyrkan i Stockholm (EH 1931-08-27, s. 604). 381 JP 1931-05-06, s. 3; EH 1931-07-16, s. 498, där Georg Gustafsson skriver om sitt besök i Berlin. 382 Från Rockford Illinois 1930-07-06, E III:1, GGa. 383 Georg Gustafsson i bandad intervju, nr 1.

han regelbundet besökte, och vars pingstförsamlingar han hade kontinuerliga kontakter med.384

De större pingstförsamlingarna var vid denna tid generösa då det gällde att bevilja sina predikanter ledigheter för besök i andra församlingar. Skälet var säkerligen att man ansåg sig ha ett kollektivt ansvar för att rörelsen utvecklades och stärktes i landet. Kunde församlingens predikant/predikanter medverka i det sammanhanget, sågs det som en uppgift att möjliggöra detta genom att låta denne/dessa resa ut i landet till exempel en vecka per månad. De allra populäraste »storpredikanterna« överöstes med kallelser, av vilka de endast kunde svara jakande på en liten del.

I Georg Gustafssons fall var det definitivt så. Han kunde endast tacka jakande till en liten del av alla de kallelser eller inbjudningar han fick. En genomgång av de skriftliga kallelserna han mottog under 1930-talet –som är sparade i hans arkiv – visar detta mycket klart. Om man dessutom har med i beräkningen att telefonen användes alltmer under 1930-talet, framstår detta än mer tydligt. Tabellen på nästa sida visar endast antalet skriftliga kallelser Gustafsson fick under 1930-talet. Alltså visar tabellen inte den totala mängden kallelser, men den indikerar en utveckling – anger en efterfrågeprofil och hur denna utvecklades under 1930-talet.

384 Protokoll, A I:1; FiJa. – I protokollen kan man kontinuerligt följa Georg Gustafssons reseverksamhet. Eftersom han var heltidsanställd i församlingen, måste han i församlingsmötet få ledighet beviljad för i varje fall alla flerdagarsbesök i andra församlingar. Så kan man t.ex. läsa i protokollet hållet vid församlingsmötet den 22 februari 1932 § 5: »Broder Georg Gustafsson beviljades besöka Köpenhamn, Malmö och Ryd vid sitt besök i Hälsingborg i April.« Och i protokollet hållet vid församlingsmötet den 22 aug. 1932 § 5: »Broder Georg Gustafsson beviljades besöka dels

Oslo och dels Göteborg, en vecka å varje plats, för ledande av bibelstudier under oktober och november månader.« Av protokollet från den 20 aug. 1934 framgår av § 2 att »Broder Georg Gustafsson beviljades ledighet en vecka i respektive september, oktober, november och december månader för att på kallelser besöka olika platser i landet«. Av kallelsebreven framgår att han första gången besökte församlingen i Helsingfors 1933 (E III:1, GGa). Kontakterna med Helsingfors ledde till att han i december 1942 fick kallelse från den svenskspråkiga pingstförsamlingen där att bli dess predikant och föreståndare (1942-12-16, E III:2, GGa).

Tabell 2: Kallelser till Georg Gustafsson till konferenser, bibelveckor och möteshelger åren 1930 till 1939, och statistik över hur han svarade.385

År Konferenser Bibelveckor Mötesdagar/ helger

Antal kallelser Jakande svar Nekande svar Svar saknas

1930 4 7 7 18 5 13

1931 2 10 16 28 7 21

1932 10 39 37 86 12 73 1

1933 4 43 40 87 67 20

1934 12 40 49 101

1935 11 37 38 86

1936 14 28 30 72

1937 8 25 42 75 82 19

56 30

46 26

43 30

1938 19 31 37 87 23 51 14

1939 8 26 19 53 10 36 8

Kommentar: Antalen i kolumnerna »jakande svar« och »nekande svar«, bygger påatt GeorgGustafssonpådenskriftligakallelsenhanfåttantecknadehur han svarat. Åren 1933–1937 antecknade han av okänt skäl inte de jakandesvaren,menväldenekande. Detta betyderdockinteattantaleni kolumnen »svar saknas« skulle vara lika med antalet jakande svar. Detta visas av redovisningen för åren 1938–1939.

Tabellen visar tydligt det som redan sagts, nämligen: Georg Gustafsson blev en etablerad och mycket efterfrågad predikant och bibellärare inom Pingströrelsen under 1930-talet. En av de mest efterfrågade, helt säkert. Hur stort antalet kallelser och inbjudningar framförda per telefon var, går inte att uttala sig om. En jämförelse mellan år 1934, då 101 skriftliga kallelser finns bevarade, och 1939, då endast 53 står att återfinna, kan nog tolkas som att telefonkontakter över tid i växande omfattning kompletterade breven, då förfrågningar och kallelser framfördes. Inget tyder nämligen på att Gustafsson skulle ha varit mindre efterfrågad vid slutet av 1930-talet än vid det decenniets mitt. En alternativ förklaring skulle naturligtvis kunna vara att Gustafsson var mindre noggrann vid sparandet av breven under vissa år. Den förklaringen tror jag dock inte särskilt mycket på.

385 E III:1; 2, GGa.