Georg Gustafsson i blåsväder

Georg Gustafsson i blåsväder Georg Gustafsson berättade att då han med tåg återvände till Jönköping, efter ett besök i Berlin våren 1931, stod det ett antal poliser och väntade på honom vid plattformen. Han togs i förhör omedelbart, misstänkt för delaktighet i ett omfattande sedlighetsbrott. Efter polisförhör i ett par timmar släpptes han, men ärendet lämnades över till åklagare.386

Det hela handlade egentligen om en helt annan pingstpredikant, Gustaf Jonsson i Kulltorp, som den 1 maj 1931 anhållits anklagad för sedlighetsbrott. Jonsson erkände oförbehållsamt under förhören med distriktets landsfiskal »att han stått i otillbörligt förhållande till manliga församlingsmedlemmar«, samt att han begått tidelagsbrott.387 Dessa förhållanden hade han levt i under de senaste fem åren. Det visade sig under den fortsatta utredningen att det handlade om ett 25tal unga män, vilka Gustaf Jonsson lockat till homosexuella aktiviteter tillsammans med honom. Av dessa vittnade 18 respektive 14 vid rannsakningarna mot Jonsson inför Västbo häradsrätt i Reftele. Även Georg Gustafsson var instämd som både misstänkt och som vittne vid det senare av dessa tillfällen.388 Målet mot Jonsson slutade med att Medicinalstyrelsen efter undersökning förklarade honom otillräknelig och i behov av psykisk vård på »sinnessjukhus«.389

Att Georg Gustafsson drogs in i detta mål berodde på att de personer som gjorde anmälan mot Jonsson, även hävdade att vissa pingströrelseledare i Småland vetat om vad som pågått, men skyddat brottslingen Jonsson. År 1924 hade Gustaf Jonsson kommit som evangelist till den småländska orten Smålandsstenar. Där verkade han fram till våren 1930, då han upptog verksamhet i Kulltorp. Självständig församling bildades i Smålandsstenar den 2 april 1927, och vid det konstituerande församlingsmötet satt Georg Gustafsson ordförande.390 Om Gustaf Jonsson skrev Georg Gustafsson i referatet från detta högtidliga tillfälle:

386 JP 1931-05-30, s. 4; Georg Gustafsson i bandad intervju, nr 2. – Georg Gustafssons berättelse från 1971 bekräftas av uppgifterna i Jönköpings-Posten. 387 Ortstidningarna slog stort upp denna nyhet, se t.ex. Smålands Folkblad 1931-05-02, s. 1; Nya Värnamo-Tidningen 1931-05-05, s. 1; JP 1931-05-06, s. 4. 388 JP 1931-05-18, s. 2; 1931-05-30, s. 4; Georg Gustafsson i bandad intervju, nr 2. 389 JP 1931-11-30, s. 3. – Målet förklarades vilande för utredning redan i slutet av maj 1931 (JP 1931-05-30, s. 4). 390 EH 1927-04-21, s. 204; JP 1931-05-18, s. 2.

Det är nu över två år, sedan Gud förde den käre brodern evang. Gust. Jonsson, tillhörande Sionförsamlingen i Norrköping, hit till Smålandsbygderna, vilken som ett redskap varit överlämnad i Guds hand. [...] Under det vi kände Guds välbehag och Andens sanktion, ordnades församling i Smålandsstenar efter bibliska linjer. De kalla den Sionförsamlingen. Till äldste och föreståndare valdes enhälligt evang. Gustaf Jonsson.391

Det är anmärkningsvärt att Georg Gustafsson skrev att Gustaf Jonsson »valdes enhälligt«. Vid det andra rannsakningstillfället inför Västbo häradsrätt vittnade plåtslagaren Johan Larsson, Smålandsstenar, om att församlingsmötet den 2 april 1927 hållits på hans initiativ. »Syftemålet med mötet var att få klarhet i vissa cirkulerande rykten om Jonsson och hans moral«. Vittnet bakom dessa rykten hade misstänkliggjorts, och tillsammans med sin familj blivit vägrade medlemskap i Sionförsamlingen, enligt Larsson. Då någon klarhet i frågan inte hade kunnat vinnas, hade ordföranden upplöst mötet.392 Därefter hade den grupp som stödde Jonsson – i motståndarnas frånvaro – bildat den nya församlingen, under Georg Gustafssons ledning. Gustafsson förnekade inte att det tillgått på det sättet, men hävdade att han blivit förd bakom ljuset. Han hade trott att mötets målsättning skulle vara att ena de två stridande grupperna, vilket misslyckades. Själv hade han inte vetat något om de moraliska anklagelserna mot predikanten Jonsson och att dessa skulle ha varit stridens egentliga huvudskäl, hävdade han.393

Givet att motståndarna lämnat lokalen, samt att församlingsbildandet skedde med endast Jonssons anhängare närvarande, kan påståendet om det enhälliga valet framstå som trovärdigt och sant.

Georg Gustafsson uppgav att det förberedande förhöret, som åklagaren hållit med honom i Jönköping, slutat i kaos. Åklagaren hävdade att Gustafsson ljög, då han förnekade att han skyddat brottsling, eller – med Georgs egna ord – »försvarat synd«. Förhöret avbröts genom att åklagaren lät slänga ut Gustafsson ur förhörsrummet, påstod denne.394 Förhandlingen inför Wästbo häradsrätt resulterade i ett beslut att

391 EH 1927-04-21, s. 204. 392 JP 1931-05-30, s. 4. 393 JP 1931-05-30, s. 4. 394 Georg Gustafsson i bandad intervju, nr 2.

avskriva misstankarna mot Gustafsson rörande »skyddande av brottsling«.395

I sin bok Georg – Herrens revolutionär, beskriver Ivar Lundgren en med »Gustaf Jonsson-affären« samtidig brevkampanj riktad mot Georg Gustafsson, en kampanj som iscensattes av några personer som tidigare uteslutits ur församlingen i Jönköping. Uppgiften bygger på berättandet i de bandade intervjuer, som Lundgren gjorde med Georg Gustafsson år 1971. Enligt uppgift sändes brev till bland andra Lewi Pethrus och Sven Lidman, men även till den svenska regeringen.396 Några sådana brev har jag inte kunnat återfinna, trots noggranna undersökningar. Den småländska skandalen kring en pingstpredikant nådde naturligtvis även Stockholm, eftersom den gavs uppmärksamhet i rikstidningarna, men man kan inte påstå att Georg Gustafssons roll i den blev en angelägenhet på riksplanet. Det finns ingen sparad brevväxling mellan Lewi Pethrus och Georg Gustafsson, eller mellan denne och Sven Lidman, i samband med dessa händelser.397

För Georg Gustafsson innebar »Gustaf Jonssonaffären« säkerligen en förlust av andlig auktoritet. Hans renommé inom Pingströrelse innebar, redan vid denna tid, att han var en profet, en person utrustad med övernaturliga gåvor. Inte minst bekräftas det av den ständigt växande mängd brev med önskan om just hans förbön, som vid 1930-talets början sändes till honom.398 Hur kunde denne man bli »förd bakom ljuset«? Varför kunde han inte avslöja sanningen om predikanten Jonsson –om han nu var en profet? Dessa frågor plågade säkerligen både honom och många andra pingstvänner under denna tid. Hans agerande i detta sammanhang vittnade mera om godtrogenhet och mindre om profetisk klarsyn.

395 Georg Gustafsson i bandad intervju, nr 2.

– När Sionförsamlingen i Norrköping firade sitt 50-årsjubileum kunde Gustaf Jonsson (nu Styrvall) – återupprättad –berätta att söndagen den 4 september 1921 hade man haft en dopförrättning vid

Ensjön söder om Norrköping. Då hade han fått döpa 21 personer. Efter att ha firat nattvard i ett hem vandrade man den 7 km långa vägen till lokalen på Garvargatan där församlingen ordnades. (Sionförsamlingens i Norrköping 50-årsskrift) 396 Lundgren 1975, s. 191–192. 397 Både Sven Lidmans arkiv, inrymt i Kungliga biblioteket, och Lewi Pethrus arkiv, inrymt i Riksarkivet, är genomletade med avseende på de aktuella åren 1930–1933. 398 Dessa brev och Georg Gustafssons helandetjänst skall behandlas och analyseras i denna avhandlings kapitel IV.