Resultaten – debatten: för och emot Boltzius verksamhet

år bevarade. Från perioden 1901–1909 finns det i genomsnitt 1 700 daterade brev per år i brevsamlingen. År 1905 kom det största antalet brev under ett enskilt år, 2 913 daterade brev finns kvar från det året.487 Många av brevskrivarna hade besökt Boltzius och skrev för att rapportera resultatet av behandlingen de genomgått, andra tackade för hjälp de menade sig ha fått, andra åter bad om förbön, om fortsatt förbön och vädjade om att få »svettedukar« sig tillsända.488

Omfattningen av Boltzius helandeverksamhet framstår klarast om man väger samman korrespondensen per brev med arbetet bland de besökande. Även de besökande kom från en mängd olika länder, men de flesta kom naturligt nog från Sverige och Norge.489 Av tillgängliga skildringar att döma, var antalet besökare hos Boltzius sannolikt tusentals per år.490 Dessutom gjorde Boltzius under åren en stor mängd hembesök hos sjuka. Den bedömning Emanuel Linderholm gjorde av Boltzius insats, vad gäller dess omfattning, verkar plausibel:

Han är utan tvivel den undergörare som verkat i största skala i de nordiska kyrkorna, och har ej många medtävlare i kyrkan.491

Resultaten – debatten: för och emot Boltzius verksamhet År 1885 tog diskussionen kring Boltzius verksamhet ordentlig fart i Sverige. I Stockholm gick Svenska Dagbladet i bräschen för kritiken. Aftonbladet intog en något mer försiktig, om än reserverad hållning. I övriga landet utmärkte sig Göteborgs Nyheter och Nya Wermlandstidningen för aggressiv kritik mot Boltzius och hans verksamhet. En försiktigt positiv hållning intog däremot tidningar som Göteborgs

487 Koster 1984, s. 121. 488 Detta har jag själv konstaterat, då jag noggrant gått igenom breven från åren 1904–1906. 489 Från Norge kom väldigt många. Boltzius bad därför Lars Oftedal, Stavanger, i samband med dennes besök hos honom i Grava, att vid hemkomsten till Norge avråda folk från att resa till Boltzius, som »till en underdoktor«. I stället bör de enligt Jak. 5:14 vända sig till de »äldste« i hemförsamlingen. (Linge 1959, s. 57) Se även Linge 1959, s. 65 där kyrkoherden i Grava i rapport till prästmötet i Karlstad anmält att stora mängder norrmän kommer till Boltzius. »Från Norge var besöksfrekvensen så stor, att en särskild norsk sekreterare blev behövlig«, uppger

Emanuel Linderholm. (Linderholm 1925b, s. 300) 490 Se Dahlberg 1899; Lövgren 1931; Linge 1959. 491 Linderholm 1925b, s. 297.

Handelstidning och Karlstads-Tidningen.

492 Vad den kritiska pressen krävde var att medicinalstyrelsen skulle gripa in mot den verksamhet Boltzius bedrev, något myndigheten knappast hade möjlighet eller vilja att göra.493 Redan under vistelsen i Dalarna och Gävle hade Boltzius vid några tillfällen blivit gripen av fjärdingsman eller länsman och förhörts, men blivit släppt eftersom brott inte kunde bevisas.494 Falu-Posten skrev den 23 februari 1884 att » ’Balceus’, den store undergöraren, har av vederbörande länsman förbjudits att uppträda i Gustafs. Han har nu begivit sig till Torsång igen«.

495

Uttalat, och nästan oreserverat positiva till Boltzius var den statskyrkliga tidningen Väktaren och, inte oväntat, Svenska Posten. Hemlandsvännen – Svenska Morgonbladets föregångare – däremot var reserverad och närmast skeptisk.496

Nathan Odenvik skriver:

Mycket intressant är att få en inblick i statskyrkans organ från denna tid: Väktaren. Denna tidning träder öppet fram till försvar för Boltzius och troshelbrägdagörelsen och meddelar en mängd vittnesbörd och bevis på undrens verklighet.497

Inte minst alla vittnesbörd om inträffade helanden och mirakler gav nytt bränsle till debatten. En skrift författad av C.H. Steffen: Ett vittnesbörd om Helbregdagörelsen genom tron, publicerades redan 1885 och

492 Odenvik, Nathan i EH 1951-11-01, s. 1038; Lövgren 1931, s. 33; Linge 1959, s. 59. 493 Linderholm 1925b, s. 300. – I en artikel i Svenska Dagbladet 1885-07-31 frågas det: »Har vederbörande myndigheter verkligen blivit så korrumperade och så gripna av servilism, att de av hänsyn till hovet låter bedrägeri passera opåtalt?« (citerat efter

Linge 1959, s. 61). Anspelningen på »hänsyn till hovet« i Svenska Dagbladets artikel äger sin förklaring i att drottning Sofia blev behandlad av Boltzius under hans första Stockholmsvistelse, och att han ett flertal gånger besökte henne, se t.ex.

Lövgren 1931, s. 114. 494 Dahlberg 1899, s. 17; Linge 1959, s. 50–51. – Linge menar att Dahlberg överdrivit åtgärderna mot Boltzius. Om man verkligen anhållit honom, skulle ortstidningarna ha skrivit om detta, menar Linge, – men inte en rad i ortspressen finns om sådant förfarande. Däremot är förhör troliga, menar Linge. 495 Citerat efter Linge 1959, s. 30. – Namnet »Balceus« är en felskrivning enligt Linge, även om Dalpilen den 14 mars 1884 i en artikel påstår att »Balceus« under sin tidigare verksamhet i Värmland kallat sig för Boltzius. 496 Lövgren 1931, s. 46–49; Odenvik i EH 1951-11-01, s. 1038–1039. 497 Odenvik i EH, 1951-11-01, s. 1038.

blev snabbt vida spridd.498 Skriften handlar mestadels om helbrägdagörelser genom Boltzius verksamhet. En rad exempel ges, bland annat berättar Steffen om sin egen upplevelse av helande. Motståndarsidan svarade med anklagelser om lögner och bedrägliga metoder. Boltzius framställdes som en charlatan, som med hjälp av hypnos lurar människor att tro sig ha blivit helade. Egentligen är han endast ute efter att berika sig. Anklagelsen att människor behandlades av Boltzius mot betalning var mycket vanlig.499

Ett generalangrepp mot Boltzius och hans verksamhet kom 1888 från kyrkoherdesonen i Grava, den blivande läkaren Emil Thorelius. I boken »Boltzianismen«, skandinavisk kulturbild, granskar Thorelius Boltzius verksamhet och dess påstådda resultat utifrån både ett läkarvetenskapligt och ett fackteologiskt – närmast exegetiskt – perspektiv. Thorelius hade studerat Boltzius behandling av människor under en treårsperiod innan boken skrevs. Han har undersökt en mängd patienter som påstås ha blivit helade. Hans slutsatser är att Boltzius når människorna på ett psykiskt plan, deras vilja till hälsa mobiliseras och självsuggestion sker, men någon gudomligt övernaturlig verkan att tala om finns inte. Verkliga helanden sker inte.

Och att det egentligen är såsom en sämre sorts magnetisör eller hypnotisör, ehuru sjelf därom okunnig, Boltzius vunnit en så vidunderlig ryktbarhet, torde ej kunna förnekas.500

Och nog är det alldeles säkert, att Boltzius visst icke eger de gåfvor, han sjelf och hans anhängare tillskrifva honom, eller att, om han i någon mon

498 Lövgren 1931, s. 50–51. »Skriften ifråga väckte stort uppseende och utkom inom kort i ny upplaga. Men icke nog därmed, redan 1886 utkom den på tyska med titeln: ’Zeugnis der Wunderheilung durch den Glauben’ .« 499 Linge (1959, s. 60–61) ger exempel på dessa anklagelser från en artikel i Svenska

Dagbladet 1885-07-31 och en artikel i Nya Wermlands-Tidningen, odaterad i Linges framställning. Av Lövgren 1931, s. 38–39 framgår att artikeln i Nya Wermlands-

Tidningen var införd den 6 augusti 1885. Ur den artikeln citerar Lövgren följande: »Så t. ex. har han [Boltzius], varhelst han dragit fram, annonserat sig såsom en vanlig läkare, tagit entré till sina seanser samt arvode i förskott för sina signerier. Såsom ett botemedel mot allehanda slags sjukdomar säljer han näsdukar till en krona stycket, med vilka han torkar sitt oljesmorda hår för att förläna dem undergörande kraft.« De ekonomiska anklagelserna finner Linderholm grundlösa eller omotiverade.

Han skriver: »Man ville väl påstå, att helbrägdagörelsen för B. endast var ett inbringande geschäft, men denna anklagelse är otvivelaktigt obefogad« (Linderholm 1925b, s. 300). 500 Thorelius 1888, s. 17.

eger någon af dem, inbillningen och öfvertron många gånger fördubblat densamma.501 Korteligen, man blir hos B[oltzius] så väl vand vid dylika sjelfbedrägerier i fråga om, snart sagdt, allt möjligt menskligt elände, att i den vägen knappast något kan väcka ens förvåning.502

Thorelius ägnar ungefär 60 sidor i sin bok åt en exegetisk genomgång av helandetexter i Nya testamentet, i synnerhet Jak. 5:14–16 (som ägnas 46 av de 60 sidorna) som var en nyckeltext för Boltzius, precis som senare för Georg Gustafsson.503 Thorelius kommer, efter grekisk ordbetydelseanalys, fram till att Jak. 5:14–16 inte talar om helande från handikapp (lyten), som lamhet, blindhet, dövhet, utan om sjukdom. Exempelvis är det fel att säga att en blind är sjuk, resonerar Thorelius.504 Hans analys leder för det andra till att den aktuella texten talar om frälsning och förlåtelse på dödsbädden och inte alls om helande från vanliga sjukdomar. Den sjukdom Jakob talar om är alltså »dödssjukdom«, den dödssjuke skall kalla till sig församlingens presbyterer.505 Thorelius slutsats är därför att Boltzius helandeverksamhet saknar biblisk grund, är obiblisk,506 precis som andra helbrägdagörares. På detta sätt blir den medicinska slutsatsen bekräftad och förklarad: helanden har inte inträffat. Gud botar naturligtvis inte sjuka i strid med sitt ord i Jak. 5:14–16. Undren och helandemiraklerna tillhörde kristendomens etableringsfas, men är onödiga nu och sker därför inte, menar Thorelius.507

Emil Thorelius bok fick spridning och blev välkänd.508 I en radiodebatt så sent som 1950 om troshelbrägdagörelsen i samband med den amerikanske predikanten William Freemans besök i Stockholm,

501 Thorelius 1888, s. 21. 502 Thorelius 1888, s. 40–41. 503 Thorelius 1888, s. 69–115. 504 Thorelius 1888, s. 75–76. 505 Thorelius 1888, s. 112–114. – Thorelius föreslår följande översättning av Jak. 5:14–16: »Ligger någon af eder dödligt sjuk, må han låta tillkalla församlingens presbyterer (antagligen motsvarande prest och kyrkoråd i våra församlingar), och de må

bedja öfver honom, efter att hafva smort honom med olja, i Herrens namn. Och

trons bön skall frälsa den döende (tröttnande), och uppväcka honom skall Herren (då han kommer); och skulle han möjligen (på sista tiden) hafva begått synder, så skall de förlåtas honom.« 506 Thorelius 1888, se exempelvis s. 76. 507 Thorelius 1888, s. 115, 118–119. 508 Linderholm 1925a, s. 39, uppger att Thorelius bok är en känd skrift.