IV:4 Georg Gustafssons helandetjänst åren 1931–1937

personer som menade sig ha erfarit gudomlig helbrägdagörelse.535 Uppenbarligen gjorde tidningens redaktion den bedömningen att planterandet och befästandet av helbrägdagörelsetron hos läsarna inte primärt var en didaktisk uppgift, utan att detta främst skulle ske genom en empiriskt grundad narrativ förmedling.

En granskning av Lewi Pethrus stora predikosamling från 1931, Gud med oss, erbjuder en intressant jämförelse. Samlingen rymmer sextio predikningar, men inte någon av dessa behandlar ämnet helbrägdagörelse genom tron.536

Sannolikt var det så att helbrägdagörelsen inom 1930-talets pingströrelse i Sverige mera var ett identitetsbärande handlingsmönster och en identitetsskapande grundhållning,537 och i mindre utsträckning var en central lära, som den enligt Josefsson var på 1910-talet. Man vittnade om helande och man försanthöll tanken på »Herren som läkare«, men det undervisades troligen inte så mycket i detta ämne.

Även om Georg Gustafsson var aktiv som helbrägdagörare redan under 1920-talet, var det först under 1930-talet som denna hans verksamhet blev känd och efterfrågad av i första hand »Pingstsverige«. Motiveringen för att åren 1931–1937 valts som första period att undersöka vad gäller helandetjänsten är enkel och praktisk: det är först från dessa år som det finns primärkällor sparade. Primärkällor i detta sammanhang betyder brev, vilka skrevs till Georg Gustafsson av sjuka människor runt om i landet. En andra motivering är: mängden brev under denna period är inte större än att en så pass lång period som sju år låter sig undersökas utan att arbetsinsatsen blir orimligt omfattande. Periodens slutår, 1937, sammanfaller med Georg Gustafssons uppbrott från Jönköping och hans nya tjänst som föreståndare och predikant i Sionför-

535 Dessa vittnesbörd var ofta undertecknade med namn och bostadsort för personen angavs, men ungefär lika ofta var vittnesmålen undertecknade med signatur: t.ex. »en ringa syster i Herren« eller »en broder som tror på bönens makt«, se t.ex. EH 1930-01-30, s. 67; 05-22, s. 358; 1933-04-06, s. 242; 1934-04-05, s. 251. 536 Pethrus 1931, innehållsförteckningen s. 715–722. 537 Termerna »identitetsbärande handlingsmönster« och »identitetsskapande grundhållning« är lånade från Josefsson 2005.