Georg Gustafsson i rollen som helbrägdagörare

minst var en utbredd stark tro på bönedukarnas övernaturliga kraft ett motiv för människor att skriva. Från och med 1932 kom breven från hela landet – från Simrishamn i söder till Malmberget i norr.564 Breven avslöjar, som redan påpekats, en stark tilltro till bönens makt och möjligheter hos de skrivande, men också att de ägde stor frimodighet då det gällde att göra anspråk på Georg Gustafssons tid och kraft. Hade en viss person inte fått svar inom en vecka eller två, skrev denne igen och påtalade detta. Förväntningarna på Gustafsson var att han skulle ha tid; att han skulle ägna tid i bön för den enskilde sjuke under en rätt utdragen tidsperiod; att han skulle lägga fram i stort sett varje brevperson som förbönsämne i församlingen i Jönköping; samt, att han skulle svara på breven och sända dukar. Då oljedukarna sändes förväntades det – i regel, men inte alltid – att en gemensam tid för bön skulle vara angiven i svarsbreven från honom. Bönetiden angav tillfället då duken skulle läggas på den sjuke och gemensam bön hållas.

Det var dessutom vanligt att de skrivande förväntade sig ett personligt besök, ett möte med och behandling av Georg Gustafsson. Det var de som skrev för andra sjukas räkning som oftast förutsatte att han hade tid, möjlighet och vilja att besöka enskilda sjuka. De visste att han var en mycket upptagen man, skrev de, men ändå vädjade de till honom att han skulle ta sig tid att besöka just denna sjuka syster/broder. Det var inte alls ovanligt att man bad om besök, trots att den sjuke bodde på tiotals mils avstånd från Jönköping.565

Georg Gustafsson i rollen som helbrägdagörare Allt tyder på att Georg Gustafsson läste varje brev, och svarade alla som uppgivit sin adress. På en stor del av förbönsbreven har han gjort noteringar, där han använde följande alternativa formuleringar: »Svarat«, »Svarat förbön«, »Lovat förbön« och »Duk sänd«. Ibland finns det även en notering om den exakta tid han lovat be för personen ifråga.566

564 E I:1, GGa. 565 Se t.ex. AJA-m-Svenstorp 1935-03-11; EA-k-Skultorp 1935-07-10; ME-k-Hultsfred 1935-08-26; JE-m-Vänersborg 1936-09-19; AG-k-Oskarshamn 1936-08-18, E I:2, GGa. 566 Se t.ex. GP-m-Lärbro 1931-09-11; AN-k-Nässjö 1931-08-17; GH-m-Klingersel 193307-17; ML-k-Glöte 1933-03-04; OJ-m-Tämta 1933-08-08; HT-k-Gottne 1933-07-14;

AA-k-Furudal 1935-09-30; CA-m-Säffle 1935-02-03, E I:1; 2, GGa.

Gustafsson anförde, precis som Boltzius gjort på sin tid, Jakob 5:14 som stöd för smörjandet med olja i samband med förbön. Därvid återkopplade han även till den praxis som förekom inom Pingströrelsens församlingar och som de skrivande varit föremål för, samtidigt som han därigenom uttalade sitt stöd för denna praktik. Nämligen den, att de äldste och församlingens predikant smorde den sjuke med olja och bad om helande, precis som texten i Jakobsbrevet föreskriver. En annan text Gustafsson åberopade hämtades från Apostlagärningarna 19:11–12. Den texten använde han för att motivera bruket av dukar:

Gud gjorde märkliga under genom Paulus; man tog till och med dukar och plagg som hade varit i beröring med hans kropp och lade på de sjuka, och då blev de kvitt sina sjukdomar, och de onda andarna lämnade dem.567 Åberopandet av texten i Apostlagärningarna som motivering för tillvägagångssättet skall säkerligen inte förstås så, att först Boltzius och sedan Georg Gustafsson jämförde sig med aposteln Paulus. Däremot helt säkert så, att båda visste sig ha fått den speciella »gåvan att bota« (1 Kor. 12:9) – i likhet med aposteln. Hänvisningen till denna bibeltext uttrycker helt visst ett självmedvetande hos dem och avslöjar en självbild de hade, men den säger inte att de båda led av hybris.

Antalet dukar Georg Gustafsson sände ut åren 1931–1937 är svårt att fastställa mera exakt. En del personer uppger i sina tackbrev eller brev med önskan om förnyad förbön, att de fått en duk sig tillsänd, detta trots att de i sitt första brev inte direkt uttalat önskan om en sådan. Det verkar ha varit så, att Gustafsson närmast regelmässigt inkluderade oljeduken i sina svarsbrev till de sjuka. Böneduken var ett av huvudmedlen han brukade i sin helandetjänst. Ett annat var raden av bibeltexter han hänvisade till och åberopade. Ett tredje medel var den överenskomna gemensamma bönen, vid av Gustafsson angiven tidpunkt.

I de 743 förböns- och tackbreven nämns explicit att 209 dukar skickats ut eller mottagits. Den siffran bygger på brevskrivarnas uppgifter om mottagen böneduk och på Gustafssons noteringar: »Duk sänd«.

568 Men det finns ett mörkertal, dels därför att en hel del personer vare sig skrev tackbrev eller ett andra brev med vädjan om ytterligare förbön, dels eftersom dukar har sänts utan att Gustafsson gjort någon notering om

567 Apg. 19:11–12. – Det var vers 12 som var central. 568 E I:1; 2; 3, GGa.

detta. Antalet utsända dukar var betydligt högre än 209, det kan med säkerhet hävdas.

Hur Gustafsson utförde sin tjänst för brevskrivarna – hans arbetsmetod – kan rekonstrueras utifrån det tillgängliga brevmaterialet. Det skedde i normalfallet genom fyra moment av aktivitet. Säkert förekom variationer och avvikelser i en hel del fall.

Först: Han läste breven och tog de beskrivna lidandesberättelserna till församlingens sammankomster för gemensam förbön. Speciellt torsdagsförmiddagarnas möten för sjuka var ett sådant forum. Detta innebar inte att breven lästes för församlingen, men väl att de församlade fick en summarisk beskrivning av förbönsbehovet.

För det andra: Breven besvarades, och dukar som han bett över och smort med olja bifogades. Svarsbrevet innehöll också ett antal bibelcitat, vars syfte var att stärka tron hos mottagaren. Det var ofta några texter ur Psaltaren och löftesord från de tre synoptiska evangelierna. Men allra mest frekvent använde Gustafsson – för att mobilisera referenssystemet hos de hjälpsökande – dels Mark. 16:17–18:

Dessa tecken skall följa dem som tror: i mitt namn skall de driva ut demoner, de skall tala nya tungomål, de skall ta ormar med sina händer, de skall inte bli skadade om de dricker dödligt gift, och de skall lägga händer på sjuka och göra dem friska. Och dels Johannesevangeliets ord i kapitel 14, verserna 12–14:

Sannerligen, jag säger er: den som tror på mig, han skall utföra gärningar som jag, och ännu större. Ty jag går till Fadern, och vad ni än ber om i mitt namn skall jag göra, så att Fadern blir förhärligad genom Sonen. Om ni ber om något i mitt namn skall jag göra det. 569 Följsamheten hos Gustafsson visavi den officiella Pingströrelsens motivering av helandet utifrån bibeltexter var total – de här två bibelcitaten redovisades tidigare som typtexter vid motiveringen inom rörelsen för tron att Jesu egen mirakelverksamhet skall rekapituleras.

För det tredje: Då duken lades på den sjukes kropp, vid överenskommen tidpunkt, bad Georg Gustafsson tillsammans med den sjuke och dennes anhöriga om gudomligt ingripande. I detta moment visar Georg Gustafsson hur han helt övertagit och vidareförde det handlings-

569 Detta kan utläsas i svarsbreven från de hjälpsökande, då de rapporterade resultaten av förbönen. Ibland nämner man med tacksamhet vilka trosstärkande bibelrum man fått sig tillsända av Gustafsson. Några kopior av Gustafssons svarsbrev från den här aktuella tiden har inte sparats.