V:3 Folkloren kring Georg Gustafsson

och Inger (född 1947). Med de två barnen från första äktenskapet, var det således en fembarnsfamilj den unga predikantfrun hade att ägna sina omsorger. Den arbetsbördan i kombination med den roll AnneMarie hade att agera i som församlingens »första dam«, kan inte ha varit lätt att klara.632 Rollen som pastorsfru i den egna hemförsamlingen, den församling där hon vuxit upp, ägde säkerligen sina speciella implikationer. Fogas dessutom det förhållandet att maken ofta var bortrest i veckor till bilden, framstår påfrestningen än tydligare. Många som kände Anne-Marie Gustafsson väl vittnar om att hon klarade sina uppgifter på ett föredömligt sätt. »Utan Anne-Marie hade aldrig Georg blivit den han blev«, är ett inte ovanligt omdöme.633

»Jag har predikat på hundratals julottor«, påstås Georg Gustafsson skämtsamt ha sagt vid något tillfälle. Uttalandet har, oavsett han har fällt det eller inte, blivit den allra vanligaste sägnen som förknippas med honom, men långt ifrån den enda.634 En annan »skröna« handlar om att han vid något tillfälle, då han konfronterats med överdrifter han skulle ha gjort sig skyldig till, sade sig ha blivit så ledsen att han hade »gråtit tunnor av tårar« på grund av anklagelserna.635

632 Om pastorsfrurollen i nutida svensk pingströrelse, se Fahlstedt (2005). 633 I mina intervjuer med barnen och med andra personer som väl kände familjen, är det en total samstämmighet i omdömet att Anne-Marie var en stark och mycket duglig person. Även den åldrige Georg lovordade i varma ordalag sin hustru. 634 Jag hörde detta uttalande återberättas redan under 1960-talet. Sedan det blev bekant bland nutida pingstvänner att jag arbetade på en avhandling om Georg Gustafsson, har jag vid samtal hört minst 30 personer upprepa detta uttalande, som alltså fortfarande tillskrivs honom. Jag har även talat med personer som inte var födda vid tiden för Georg Gustafssons död, vilka fortsätter att föra denna »skröna« vidare. 635 Detta påstådda uttalande av Georg Gustafsson är nästan lika vanligt i pingstkretsar som det om de »hundratals julottorna«. Jag har träffat ett dussintal personer som återberättat detta uttalande de senaste fyra åren, dvs. åren 2003–2007. Docenten

Göran Åberg har haft vänligheten att fästa förf. uppmärksamhet på det förhållandet att uttrycket »gråtit tunnor av tårar« ursprungligen tillskrivs Karl Palmberg, komminister i Månsarp och ordförande i Jönköpings Missionsförening. Vid en predikoturné med P. Waldenström och E.J. Ekman från Vanneberga via Sunne och vidare till Dalarna, sägs Waldenström efter besöket i Sunne – under en båttur på sjön

Fryken – ha klandrat Palmberg för dennes överdrifter, varpå Palmberg just replikerade »om du visste, gode Paul, hur många tunnor tårar jag har gråtit över detta«. Åberg hänvisar till Klas Elmgrens bok: Palmberg minnen, 1927, s. 132.

Några ytterligare exempel: Det var söndagskväll i Pingstkyrkan Jönköping och Georg Gustafsson ger en synnerligen levande rapport från sin Afrikaresa. Han kunde måla och han målade i starka färger. Han beskrev den fullsatta kyrkan på Lemera i Kongo fullständigt lysande. Det var så packat med folk att de stod intill Georg och hans tolk när han predikade. Han beskrev gensvaret på förkunnelsen och fortsatte att helt oförglömligt säga: »När jag gav ut inbjudan strömmade folk fram för förbön«. Men så avbröt han sin skildring, kliade sig i nacken och utbrast: »Men i hur all världen kunde de komma fram?«636

Etiopienmissionären och senare chefen för Erikshjälpen, Roland Nelsson berättar om en händelse från 1972:

När vi nu sitter vid det dukade bordet, presiderade Georg samlingen på sitt oefterhärmliga sätt. Han prisar Anne-Marie för de goda rätterna och tackar Gud för sin stora familj och säger plötsligt: – Förra söndagen blev jag bjuden på middag i Gävle. Jag var där på en bibelstudievecka och tillsammans med pastorn och några ytterligare vänner gick vi till Stadshotellet där broder X (som var en höjdare inom kommunledningen) bjöd på en alldeles fantastisk middag. Middagen kostade 75 kr per kuvert! – Nja, säger Ulf Strömberg, mågen, överdriver du inte en aning. Inte kunde väl det kosta 75? – Jojomensan, sa Georg, vi åt allt som serverades. Först en förrätt som kostade 18 kr och sedan huvudrätten 22 kr. – Jamen, det blir ju bara 40 kr. Du sa ju 75. – Ja, vi tog ju ett par dricka också. – Ja, de kostar 3 kr st, sa Uffe, så det blir ytterligare 6 kr per kuvert. Vi är nu uppe i 46 kr! Men du sa 75 kr, Georg! – Ja, ja, sa Georg, men rockavgift också!!! (29 kr per person till garderobsvakten!) Georg skrattade gott å det gjorde vi alla. Georg hade blivit tagen på bar gärning, s a s.637

Bibelläraren Bertil Swärd, en av Gustafssons närmaste vänner under många år skriver i brev till författaren:

När det gällde skrönorna om hans överdrifter, tror jag att han kände sig sårad av att folk sa att han överdrev. För honom var det sant, allt var stort och mäktigt i Georgs synsätt, så det blev naturligt för honom att tala om »Gorillorna som stod i parad, när han kom till Afrika«, fast det förmodligen var betydligt mindre apor. Men Georg var sådan, den äkta Georg, för

636 Jack-Tommy Ardenfors i e-brev 2007-05-31. 637 Roland Nelsson i e-brev 2007-02-20.

honom var Gud stor (han älskade verkligen Jesus, och levde nära honom) och pingstväckelsen var ett stort mäktigt Gudsverk.638

Bertil Swärds antagande att Georg Gustafsson sörjde över ryktet att han överdrev bestyrktes kraftfullt av Bo Hörnberg, Gustafssons efterträdare som föreståndare för Filadelfiaförsamlingen i Jönköping år 1967. Han hävdade att många pingstpredikanter illvilligt och ondskefullt spred dessa berättelser om vad Georg Gustafsson påstods ha sagt, och därigenom skapade »skrönorna« med koppling till honom.639

Det förhållandet att Georg Gustafsson sparade alla brev från sjuka människor som skrev till honom, och framför allt från dem som återkom med vittnesbörd om erfaret helande, äger säkert – till dels åtminstone – sin förklaring i denna ryktesspridning om benägenhet för överdrifter. Han ville ha skriftlig dokumentation som grund för alla vittnesmål han spred om vad Gud hade gjort som svar på bön. På den punkten ville han inte, av allt sparat material att döma, lämna någon som helst öppning för angrepp om påstådda överdrifter eller påhittade berättelser.

Jag tror att Georg Gustafsson då han berättade och »färglade« sin framställning gjorde detta i en sorts outtalad överenskommelse med lyssnarna. Han avsåg inte att in i minsta detalj bli bokstavligt uppfattad. Jag tror även att han anknöt till den semitisk-bibliska berättartraditionen, där exempelvis »alla« ibland användes för att beteckna en stor mängd eller en majoritet, och där överdriften var ett berättartekniskt grepp. Exempelvis heter det i Markus 1:5 att »Och hela Judéen och alla i Jerusalem kom ut till honom [Johannes döparen], och de bekände sina synder och döptes av honom i Jordan«. Ett bokstavligt sätt att uppfatta detta på framstår som orimligt – varifrån kom i så fall motståndarna? I Johannes evangelium 21:25 berättas det att »Jesus gjorde också mycket annat, och om var sak skulle skildras för sig, tror jag inte att hela världen skulle rymma de böcker som då måste skrivas«. Det handlade om en 3-årig verksamhetsperiod, så långt vi vet. Bokstavlig förståelse är självklart helt utesluten och definitivt inte avsedd. Den bibelsprängde Georg Gustafsson använde enligt min mening samma typ av berättarkonst som sina bibliska föredömen.

638 Bertil Swärd i e-brev 2006-02-10. 639 Bo Hörnberg i bandad intervju.