V:5 Georg Gustafsson som predikant

fria, rena lokala församlingen fullt ut. Ingen avvikelse från den officiella pingströrelselinjen går att spåra. Pingströrelsen och Georg Gustafsson talade samma språk rörande församlingssynen och församlingspraktiken. Rörelsen och mannen, de speglade varandra fullt ut – utan avvikelser eller dissonanser.

Pentekostal hermeneutik är föremål för en omfattande analys i nutida teologisk diskussion. Vad har varit utmärkande för pingstvänners sätt att läsa, förstå och tolka bibeltexter? Finns det – och har det funnits –en specifik pentekostal hermeneutik? I så fall, hur förhåller den sig till exempelvis evangelikal657 texttolkningstradition? Den internationellt välkände teologen French L. Arrington har hävdat att det finns en speciell pentekostal hermeneutik, en hermeneutik med distinkta och urskiljbara särdrag. Texttolkningen har utmärkts av att den varit pneumatisk och erfarenhetsbaserad, samt att den betonat det historisk-narrativa hos bibeltexterna, enligt Arrington.658 Den likaledes välkände finske teologen Veli-Matti Kärkkäinen – sedan ett antal år tillbaka verksam vid Fuller Theological Seminary i USA – hävdar att pentekostal hermeneutik varit stadd i ständig utveckling hela tiden. Kärkkäinen har identifierat fyra utvecklingsfaser: • Under tidigt skede var den karismatiska tolkningen dominerande. • Sedan kom ett stadium då ett närmande till fundamentalistisk och evangelikal hermeneutik skedde. • Därpå följde en tid då intensiva försök att formulera en specifik pentekostal pneumatisk hermeneutik gjordes. • På senare år har försök gjorts att närma sig postmodernismen och bruka tolkningsperspektiv och metoder lånade därifrån.659

657 Termen evangelikal är innehållsligt problematisk. Vad betyder termen i ett nordiskt perspektiv i jämförelse med då den används på anglo-amerikanskt område? Är evangelikal och evangelisk identiska begrepp? I detta sammanhang används termen endast i relation till begreppet pentekostal, precis som den används av ledande teologer, utan att innebörden närmare problematiseras. Jfr Alvarsson 2007b, 43–45. 658 Arrington 1988, s. 382–387. 659 Kärkkäinen 2002, s. 3–4.

Det bör betonas att både Arrington och Kärkkäinen betraktar Pingströrelsen på denna punkt utifrån ett makroplan, det vill säga ett globalt perspektiv. Det är den världsomspännande pentekostala rörelsens utveckling som beskrivs med avseende på dess bibeltolkning.

På svensk botten har en hel del reflexion kring frikyrklig, evangelikal och pentekostal hermeneutik förekommit. Främst har det varit personer knutna till Örebro Teologiska Högskola som arbetat med detta frågekomplex.660

Georg Gustafssons långvariga predikantskap, från början av 1920talet till ett par år in på 1980-talet, utövades under den tid då den hermeneutiska utveckling ägde rum, som Kärkkäinen fångar in i sina punkter 1–3. Vid beskrivningen av Gustafsson som predikant och praktiker har säkerligen utvecklingen på makroplanet relevans, men i vilken utsträckning återstår att försöka förstå. Den svenska Pingströrelsens internationella kontakter var omfattande redan under de tidiga decennierna i dess historia. Kontakterna upprätthölls genom besök svenska predikanter gjorde runt om i Europa och USA, genom otaliga besök i Sverige av utländska predikanter, genom den omfattande mission svensk pingströrelse bedrev runt om i världen, samt genom deltagande i de stora internationella konferenser som anordnades. Filadelfiaförsamlingen i Stockholm stod värd för den Europeiska Pingstkonferensen 1939, och vid den andra Världspingstkonferensen i Paris år 1949 deltog 350 representanter från Sverige, bland dem Gustafsson.661

Här skall Georg Gustafssons förkunnelse sättas i fokus. Det var i första hand under perioden fram till och med 1940-talet som predikningar regelbundet, det vill säga varje vecka, publicerades i Pingströrelsens tidningar – främst i Evangelii Härold, men även i Dagen under dess första år. Enstaka predikningar och betraktelser trycktes även på 1950- och 1960-talen i dessa media. Georg Gustafssons predikningar publicerades regelbundet och det är därför möjligt att följa hans förkunnelse relativt väl. Hans förkunnelse måste sättas in i ett sammanhang, där den lokala församlingen var den primära kontexten, där Pingströrelsen i Sverige var den sekundära, och där det svenska sam-

660 Sverker 1999; Finns det en »evangelikal« exegetik?; Hannler (2005); Hannler (2006a);

Hannler (2006b). 661 Europeiska Pingstkonferensen; EH 1949-06-09, s. 404; Församlingsmöte 1949–05-01 § 13, KIa:2, PiEa, i vilket möte det beslutades att Georg Gustafsson fick ledighet för att närvara vid Världspingstkonferensen i Paris tiden 21–29 maj 1949.

hället var den tertiära. Dessa tre kontexter var kontinuerligt föränderliga. Och förändrade förhållanden i omgivningen återverkade helt säkert formativt på såväl predikant som predikan, kanske inte så uppenbart i det korta perspektivet men tydligare på lite längre sikt. I sin avhandling Predikantskap och församling, har Sune Fahlgren analyserat sex frikyrkliga predikanters predikan, och satt in predikningarna i den vidare kontext som han konstruerat termen predikantskap för att beskriva. Termen är välfunnen, och har vid några tillfällen redan använts i denna framställning. Predikantskapet ses som en ecklesial baspraktik, där predikan i sig är att förstå som en subpraktik i relation till det vidare sammanhang där församling och predikantskap existerar i ett dialektiskt förhållande. Predikantskap och församling förutsätter varandra, samtidigt som de formar varandra. Predikantskapet är också en social praktik som oftast sker inom olika typer av organisation och/eller institution. För Fahlgren är det en viktig sak att framhålla det frikyrkliga »mötet« med predikan i centrum, som en händelse av performativ karaktär.662 Förkunnelsen och de andra momenten i »mötet« skulle idealt sett resultera i den verklighet de beskrev. Väckelsemötets Jesus-förkunnelse förväntades leda fram till att människor tog emot »Jesus som sin personlige frälsare«. Predikan skulle resultera i livets förvandling. Den amerikanske homiletikern David M. Brown har i en tegelstenstjock bok talat om predikans performativa funktion som Transformational Preaching. 663 Browns tankar kring predikan finns som en undertext i Fahlgrens avhandling. De två författarnas perspektiv skiljer sig dock åt. För Fahlgren är analysen av faktiskt föreliggande predikningar uppgiften, medan Browns ärende är att beskriva predikans möjligheter för nu- och framtida predikanter. Browns tal om predikan som profetisk, inkarnatorisk och biblisk passar väl in i det pentekostala paradigmet för predikan under 1900-talet. Georg Gustafsson uttryckte samma sak genom att tala om att Guds ord, som

662 Fahlgren 2006, s. 29–54. – För kompletterande perspektiv på predikan, dels om predikan insatt i den helande dialogens perspektiv: där Guds röst skall bli hörd i världen och där människans existentiella brottning med livet under livet också skall bli hörd, dels om predikan ur receptionsperspektiv, utifrån lyssnaren som subjekt, se Sundkvist 2003a; 2003b. 663 Brown 2003. – För en recension av denna drygt 600-sidiga bok om predikans villkor och förutsättningar, se Stävare 2005, s. 66–68. En homiletisk lärobok som på svenska presenterar ett med Brown närbesläktat tänkande är Eldebo, 2005.