VI:4.3 William Freemans Sverigebesök 1950

Både Lewi Pethrus och hans efterträdare i Filadelfiaförsamlingen i Stockholm, Willis Säwe, lovordade i termer av påtaglig tacksamhet den lösning på den gamla konflikten som nu skett.847 För Georg Gustafsson var det naturligtvis en stor dag, då han fick offentlig bekräftelse för en strävan som skett i det fördolda och som handlat om upprättelse av Ljungquist, en sedan mer än trettio år tillbaka nära personlig vän till honom. Nästa steg togs året därpå, 1963, då Kristen Gemenskap återförenades med Östermalms fria församling. De två församlingarna antog namnet City Pingstförsamling.848

Betydelsen av försoningen mellan Östermalms fria församling, Kristen Gemenskap och den svenska Pingströrelsen bör bedömas med hänsyn till det förhållandet att rörelsen vid 1960-talets början skakades av en ny schism, den Maranatarörelsens framväxt innebar. Ett par stridsfronter färre i det skedet var naturligtvis av mycket stor betydelse för Pingströrelsens överlevnad och fortsatta sammanhållning.

Pingströrelsen i Sverige var omkring år 1950 inne i en vågdal, och hade »ett skriande behov av ny kraft och inspiration«.849 Detta var säkerligen en insikt som fanns hos Lewi Pethrus och som motiverade hans initiativ att inbjuda en av den amerikanska helanderörelsens ledande män, William Freeman, till Sverige. Helanderörelsen var, som nämnts ovan, en gren av den andliga väckelse som sedan 1946 pågick bland – i första hand – de olika pingstsamfunden i Amerika. Under sitt besök i USA 1949 deltog Pethrus i Freemans stora väckelsemöten i Chicago, och från dessa möten rapporterade han hem till Sverige.850 Genom rapporteringen genomförde Pethrus lanseringen av Freeman bland de svenska pingstvännerna. Den 25 januari 1950 anlände den

847 Dagen 1962-06-16, s. 3; EH 1962-07-05, s. 15; Ljungquist 1978, s. 119–129. 848 Norlén och Kjellberg 2010, s. 104. 849 Den bedömningen gör Torsten Bergsten. Bergsten 2010/2000, s. 130. 850 EH 1949-09-22, s. 677; 10-06, s. 709. Veckans bild i Evangelii Härold den 6 oktober 1949 var från möteshallen i Chicago, där Freeman predikade och tiotusentals människor syns som publik. Dagen hade resebrev från Pethrus om Freemans möten vid fem tillfällen. Dagen 1949-09-27, s. 1; 10-03, s. 4; 10-07, s. 3; 10-08, s. 3; 10-10, s. 1.

amerikanske undergöraren till Göteborg.851 Hans vistelse var välplanerad och skulle omfatta nästan hela Norden. Först tre dagar i Smyrnakyrkan i Göteborg, sedan två veckor i Filadelfiakyrkan i Stockholm, 29 januari–12 februari, därefter Göteborg igen för en vecka, och sedan två dagar på var och en av följande platser: Oslo, Örebro, Eskilstuna, Helsingfors, Jönköping och Malmö.852 Programmet kom att ändras väsentligt. Exempelvis vägrade man från finskt håll att ge Freeman inresevisum,853 och till Eskilstuna – där Georg Gustafsson var pastor och föreståndare – var han inte välkommen. Beträffande de två tyngdpunkterna i programmet, besöken i Stockholm och Göteborg, skedde dock ingen ändring. Uppmärksamheten i media, som överträffade alla tidigare kända proportioner vad skeenden inom svensk pingströrelse anbelangar, var nästan helt fokuserad på vad som hände eller inte hände vid mötena i dessa två städer.854

Tidningsdebatten blottlade en rad mentala tillstånd i det svenska 1950-talssamhället. Till dessa hörde att det med stark skärpa – nästan överexponerat – belystes att ett avgrundsdjupt svalg var befäst mellan kulturklimatet i samhället, präglat av rationell inomvärldslig förnuftstro predikad av journalisterna i den sekulära pressen – inte minst av journalister verksamma vid tidningar som stod det frisinnade och liberala Folkpartiet nära – och en väckelserörelse som frimodigt trodde att Gud fortfarande gör under – och genom en amerikansk predikant botar de sjuka. Ett annat förhållande som klart belystes var att frihetens försvarare inom andra områden än religionens, just när det gällde religionsutövning var snabba att ropa på lagstiftning och förbud. På den korta tiden av två veckor hann Freemanmötena bli både polissak,

851 Dagen 1950-01-26, s. 1, 8; DN 1950-01-26, s. 1. – Dagens Nyheters förstasida hade denna dag rubriken: »Pethrus med orkester mötte undergöraren när han på onsdagen kom till Göteborg med Svenska Amerikalinjens ’Stockholm’ .« 852 Programmet var infört i EH 1950-01-19, s. 56. 853 Dagen 1950-02-21, s. 1, 4. 854 Se t.ex. Aftontidningen 1950-02-02, s. 1, 5; 02-03, s. 1. 6; 02-13, s. 7; 02-23, s. 4; DN 1950-0126, s. 1, 9; 01-27, s. 1, 12; 01-28, s. 1, 14; 01-29, s. 1; 01-30, s. 1, 11, 30; 02-01, s. 1, 32; 0202, s. 1; 02-02, s. 1, 15; 02-03, s. 6; Expressen 1950-01-25, s. 7; 01-26, s. 1, 6; 01-27, s. 1, 12, 13; 01-28, s. 1,6, 7; 01-29, s. 1, 10; 01-30, s. 1, 14; 01-31, s. 1; 02-01, s. 1, 6; 02-03, s. 1, 6; 02-04, s. 1, 20; 02-06, s. 2. Dagen hade alla utgivningsdagar – måndagar till lördagar – från 1950-01-26 till 1950-02-21 på s. 1 och 8 kontraversioner av skeendet kring Freemans möten, där det påstods att massvis av uppenbara underverk skett.

Se även EH 1950-01-26, s. 82; 02-09, 121–122, 129–130, 132–133, 144; 1950-02-16, s. 148–149, 152–154, 157; 02-23, s. 169, 176, 178–179; 03-02, s. 208–209.

riksdagsfråga och ett rättegångsärende, samt ämne för en debatt i Sveriges Radio.855 Mot varandra stod upplysningsparadigmets rationella profeter och den enkla folkreligiositetens bibelfundamentalistiska apostlar. De två parterna hade vitt skilda verklighetsuppfattningar, och talade därför oftast ironiskt och anklagande om varandra – och närmast undantagslöst förbi varandra.

Dagens Nyheter skrev till exempel fredagen den 27 januari 1950 under rubriken: »Extas i Göteborg inför stora löften om väldiga under«:

Läkarvetenskapen, läkarna kan slå igen praktiken. William Freeman från

USA har kommit hit för att göra vad troligen ingen före honom lyckats med: tumörer skall smälta bort på ett ögonblick, den bortopererade njuren skall åter sitta på sin plats, men frisk som på ett nyfött barn, nya gallblåsor, nya lungor skall växa fram på den sjuke. När man hör William Freeman tala förstår man ögonblickligen att modern läkekonst är halvmesyr, lappri och fuskverk, och nog anar man också att Jesus var en klåpare i jämförelse med vad denne terapins amerikanske nydanare uträttat på sina möten bara genom att sträcka ut sina händer över mängdens huvuden.856

Expressen fyllde på den 28 januari med nyheten om att »Stark svensk opinion växer fram mot ’Salige William’ «: »Salige William« gav vid sitt gårdagsframträdande i Göteborg ett nytt groteskt exempel på sin ’konst’ när han botade döva till den grad att dessa t.o.m. sade sig höra en obefintlig klocka ticka. Det var Expressens Göteborgsredaktör som gjorde »klockexperimentet« med andra kollegor som vittnen och noterade denna plötsliga mirakelhörsel. [...] Det är en ren och oförfalskad demontro som ligger till grund för Freemans andebesvärjning i Göteborg, framhåller Dr Torsten Lindner, som i en specialartikel tar upp medicinens synpunkter på spektaklet i Göteborg.857

Expressen använde epitetet »Salige William« i alla sina artiklar om Freemans framträdanden i Sverige. Dagens Nyheter talade relativt konsekvent om »mirakelpastorn« eller »undergöraren från USA« då mötena skildrades. Dagen använde utan undantag egennamnet, för- och efternamn omväxlande med endast familjenamnet, detsamma gjorde

855 Se t.ex. DN 1950-02-02, s. 1, 15; Dagen 1950-02-07, s. 1, 8; 02-11, s. 1, 8; Expressen 195001-31, s. 1; Pethrus 1955, s. 225. – Sahlberg har utförligt redogjort för hur de Folkpartiet närstående tidningarna skrev under Freeman-debatten. Han har också visat hur detta fick Dagen att svänga från sin tidigare pro-Folkpartiet-linje till en kritisk inställning till kulturradikalismen inom samma parti (Sahlberg 2009a, s. 164–165, 216–231). 856 DN 1950-01-27, s. 1. 857 Expressen 1950-01-28, s. 1, 6, 7.

Aftontidningen. Dagens Nyheters och Expressens vinkel var att med ironin som medel framställa det orimliga i själva tron på helbrägdagörelse och underverk. Även anspråket Freeman uttryckte genom sin verksamhet framställdes som löjeväckande. Aftontidningens vinkel var att skildra besvikelsen och desperationen hos dem som blivit lurade, de som trott men erfarit att det inte fungerade – alternativt: de som, enligt tidningen, genomskådat Freeman som bluffmakare och lögnare. Dagens perspektiv var att de som varit närvarande vid mötena fått bekräftelse på trons sanning och underverkens realitet. Enbart i Stockholm hade cirka 150 omvittnade helbrägdagörelseunder skett, rapporterade Dagen.

858

Det var inte endast sekulära media som ifrågasatte William Freemans möten. Alla kristna tidningar i landet – bortsett från Dagen och Evangelii Härold – ifrågasatte också dessa massmöten. Kritiken gällde dels den omfattande reklamen kring evenemanget, dels Freemans förkunnelse om att alla i princip kunde bli friska.859

Inom Pingströrelsen internationellt fanns en avsevärd reservation inför Freeman som person, ifråga om de metoder han använde vid sina massmöten, och avseende de motiv han kunde antas ha för sin verksamhet. Den sydafrikansk-amerikanske pingstpastorn David du Plessis860 skrev vid tiden för Freemans möteskampanj i Stockholm till sin vän, den engelske pingstledaren Donald Gee.861 I brevet kallade han Freemans kampanjer i USA och Sverige för »ett knep att skaffa sig dollar«.862 Gee hade tidigare skrivit till du Plessis att

858 Dagen 1950-02-09, s. 1. 859 Sahlberg 2009a, s. 165; Norlén och Kjellberg 2010, s. 41. 860 David du Plessis (1905–1987) var en av pionjärerna inom Pingströrelsen vad gällde ekumeniskt engagemang och nära samarbete med Kyrkornas Världsråd. På 1960talets senare hälft var han centralgestalten i den karismatiska väckelsens spridning över kyrkogränserna, en brobyggare mellan den internationella pingstväckelsen och den romersk katolska kyrkan. Han kallades populärt »Mr Pingst«. Hollenweger 2000, s. 391. 861 Donald Gee (1891–1966) var under många år verksam som rektor för Assemblies of

God Bible College i Storbritannien. Han var även från 1947 till sin död år 1966 redaktör för det internationella magasinet Pentecost. Tillsammans med du Plessis organiserade han den första Världspingstkonferensen i Zurich år 1947. Hollenweger 2000, s. 391. 862 Hollenweger 2000, s. 392. – I brevet daterat den 10 februari 1950 står det »a racket to obtain dollars«.

dessa stora kampanjer i Amerika med fokus på gudomligt helande […] är en huvudvärk. Det har berättats för mig att broder Freeman mottog 15 000 dollar för en tre veckor lång kampanj i Chicago. Pastorerna är kränkta av dessa förhållanden. Förhållanden som verkligen, när de kommit upp till ytan, liknar en skandal.863

Lite senare skrev Gee följande:

Det håller på att bli en fråga huruvida dessa amerikanska ledare av helandekampanjer inte gör mera skada än nytta i europeiska länder. […]

Betonandet av kroppens helande saknar helt proportioner jämfört med

Nya testamentet. Det är helt enkelt fråga om en helandekult.864

Denna kritik kan knappast ha varit obekant för Lewi Pethrus. Dels hade han som sagt deltagit i den Chicagokampanj som Donald Gee hänvisade till, dels var han sedan många år nära vän med Gee – de två brevväxlade flitigt med varandra.865 Och om påståendena att Freeman reste krav på extremt hög ekonomisk ersättning var sanna, måste Pethrus ha varit helt införstådd med detta, det var ju han som överenskommit med Freeman om besöket i Sverige. Vilken ersättning Freeman fick i Sverige har förblivit en väl bevarad hemlighet.

Säkert vet vi däremot, att Lewi Pethrus lade ner stor möda på försvaret av Freeman och på att tillbakavisa all kritik mot denne. Han skrev en rad ledarartiklar i Dagen i detta ärende, hela sexton stycken närmare bestämt.866 Dessutom skyndade sig Förlaget Filadelfia att ge ut Freemans bok Helbrägda genom tron, som kom redan i april 1950.867

863 Hollenweger 2000, s. 392. – Gees brev till du Plessis är daterat den 25 januari 1950.

Gee skrev: »these huge divine healing campaigns in America ... are a headache... I am told that Brother Freeman received $ 15.000 for a threeweek campaign in

Chicago. The pastors are offended by these things. And really they constitute what, on the surface, seems a scandal.« 864 Hollenweger 2000, s. 392, Gee i brev den 27 februari 1950 till du Plessis. – Ordagrant skrev han: »It is becoming a question whether these American healing campaigners are not doing more harm than good in European countries. […] The emphasis upon the healing of the body is out of all proportion to the New Testament. It is simply a healing cult.« 865 Volymerna 73, 75, 79, 82, 84, LPa. 866 Dagen 1950-01-27; 01-30; 01-31, 02-01; 02-03; 02-04; 02-07; 02-10; 02-13; 02-14; 02-18; 02-25; 03-04; 06-01; 08-30; 1951-01-23 (alla ledarartiklar var placerade på s. 3 i respektive nummer av Dagen). Se även Lewi Pethrus som ledarskribent, s. 99–120. 867 EH 1950-04-13, s. 352.

Georg Gustafsson stoppade William Freeman. Inom den svenska Pingströrelsen höjdes inte många kritiska röster mot Freeman. Den kritik som blev offentlig svarade Georg Gustafsson för. Som framgått ovan hade Pethrus planerat in ett par freemanska kampanjdagar i Eskilstuna och pingstförsamlingen där. Detta blev inte av eftersom Gustafsson, som ansvarig församlingsföreståndare, sade nej. Frågan är: Varför han gjorde det?

Först kan konstateras att det vid ett församlingsmöte, som pingstförsamlingen i Eskilstuna höll i augusti 1949, meddelades att William Freeman med tolken Joseph Mattsson-Boze skulle besöka församlingen den 25–26 februari 1950.868 Det var en annonsering som skedde, inte ett förslag som lades fram för de församlade medlemmarna att fatta beslut om. Om varför besöket ställdes in finns ingen notering, vare sig i något protokoll eller i någon verksamhetsberättelse. En slutsats kan dock dras, nämligen den att de skäl som fick Gustafsson att i februari 1950 stoppa Freemans besök inte förelåg – alternativt: han kände inte till dem – i augusti 1949. Till bilden hör att församlingen och dess föreståndare så sent som den 5 februari 1950 var helt inställda på ett besök av Freeman. I protokoll från församlingsmötet denna dag kan man läsa:

Beträffande mötena 25–26 februari då br. Freeman besöker församlingen beslutades att söndagseftermiddagens möte skulle var av enskild karaktär. De sjuka vänner som önska deltaga erhåller särskilda kort vilka berättigar till inträde. Församlingsmedlemmar måste uppvisa medlemskort. Vidare äger inga pressfotografer tillträde till några av mötena.869

Broder Folke Andersson som gästade församlingen talade, med tanke på den förföljelse som nu rasar på grund av br. Freemans möten i Stockholm, något om nödvändigheten av att helt taga avstånd från otrospressen och i stället läsa och praktisera Guds Ord.870

Till en predikantsamling i Norrköping med Georg Gustafsson som bibellärare, kom Freeman, tolken Mattsson-Boze och Lewi Pethrus på besök för ett möte.871 Detta var Gustafssons första och – så långt det går att belägga – enda möte med amerikanen. Han berättade tjugo år

868 Församlingsmöte 1949-08-07 § 13, KIa:2, PiEa 869 Församlingsmöte 1950-02-05 § 12, KIa:2, PiEa. 870 Församlingsmöte 1950-02-05 § 14, KIa:2, PiEa. 871 Dagen 1950-02-09, s. 4; 02-11, s. 1.

senare om detta, och Ivar Lundgren återger berättelsen i boken Georg – visionären såhär:

Georg befann sig på predikobesök i Norrköping när Freeman kom dit tillsammans med Lewi Pethrus och ett antal andra framstående pingstledare. Sionkyrkan var full av folk. Freeman bad för ett stort antal av dem. Men efter ett tag avbröt han förbönen för att tillsammans med Pethrus och de andra bröderna gå till sitt hotell för att äta.

Kvar bland alla de sjuka människor, som lockats till kyrkan i hopp om att bli botade genom den amerikanske predikanten, var Georg. Han var också hungrig, men han kunde inte lämna de människor som ville ha förbön. Georg bad och kämpade. En av dem han bad för fick en ny knäled. Andra blev botade från olika slags sjukdomar. Det strömmade in tacksägelseämnen i flera dagar efter Georgs förbönsstund. Själv hörde han aldrig talas om att någon blivit botad genom Freemans böner den dagen.

I Freemans mötesprogram ingick också att han skulle besöka Filadelfiaförsamlingen i Eskilstuna. Men Georg fick klart för sig att han inte kunde ta emot honom.

Han meddelade Lewi Pethrus, som var Freemans värd: Freeman får inte komma till vår församling. Vi vill ha en ren predikstol, och den mannen är inte ren.872

Ett rimligt antagande rörande orsaken till att Georg Gustafsson stoppade Freemans besök i Eskilstuna är, att han reagerade starkt negativt på det agerande han såg från amerikanens sida i samband med mötet i Norrköping. Det andra skälet, att han skulle ha mottagit en gudagiven insikt om Freemans bristande »andliga renhet« är svårare att argumentera kring. Sådana ingivelser var naturliga för Gustafsson att åberopa, men de låter sig inte vare sig verifieras eller falsifieras i en undersökning av här aktuell karaktär. En tredje möjlig teori, som kan byggas på antagandet att Georg Gustafsson inte ville ha konkurrens i rollen som helbrägdagörare och därför förhindrade besöket, är inte trolig eller rimlig. I så fall borde han från början ha varit negativ till ett besök av Freeman i Eskilstuna. Det var han inte, som tydligt visats. Men, hans markering i berättelsen av att han inte hörde talas om att någon blev helad av Freemans förbön den aktuella kvällen, inbjuder helt klart till sådana associationer.

I vilken utsträckning Gustafsson agerande skapade en konflikt med Lewi Pethrus är svårt att veta något säkert om. Att deras bedömningar av personen William Freeman gick starkt isär är uppenbart. Georg

872 Lundgren 1984, s. 68–69; Georg Gustafsson i bandad intervju, nr 5.

Gustafsson var ytterst sparsamt annonserad i Filadelfia i Stockholm under de två närmast följande åren, till exempel var han inte lärare vid bibelskolan i Stockholm vare sig år 1950 eller 1951 – vilket kan ha berott på andra orsaker, men ändå är en smula i ögonen fallande.873

En överraskande paradox infinner sig dock när undersökningen förs ett steg vidare. I januari 1951 var Georg Gustafsson intervjuad i tidningen Folket, dagstidning för Sörmland – med utgivningsort i Eskilstuna. Artikeln var rubricerad »Freeman till Eskilstuna«. Enligt tidningen pågick ett intensivt arbete för att få Freeman till en kampanj i stadens pingstförsamling:

Vi hoppas innerligt att han [Freeman] kommer och skall göra allt vad vi kan för att få honom hit, säger pastor Georg Gustafsson, som dock ännu så länge måste konstatera att något definitivt löfte av undergöraren har man inte fått.874

Det går inte att spåra något som helst agerande från Gustafssons sida med anledning av artikeln, som skulle ge anledning att dra slutsatsen att det var fråga om en tidningsanka. Frågan kvarstår: vad hade fått Georg Gustafsson att ändra inställning till William Freeman under tiden från februari 1950 till januari 1951? Hade den »orene« amerikanske predikanten blivit ren? Eller hade Gustafsson kommit på att han felbedömt Freeman? Eller var det så att det till syvende og sidst var så enkelt, att intrycken från Freemans Norrköpingsbesök klingat av, och att även Georg Gustafsson fångats av visionen om stora möten, fullpackat med folk och stora rubriker? Svaret finns inte, så långt jag kunnat söka efter det.

Uppståndelsen kring Freemans besök hade inte riktigt hunnit lägga sig, förrän det var dags för den än mer välkände och ryktbare amerikanske helbrägdagöraren William Branham (1909–1965) att ta plats i Filadelfiakyrkans predikstol.875 Enligt vissa bedömare var Branham den verkliga centralgestalten i väckelsen inom de amerikanska pingstkretsarna vid slutet av 1940-talet.876 Branham hade besökt Finland under några vårveckor 1950, och kom sedan till Sverige. Under pingsthelgen hölls nya massmöten med fokus på gudomlig helbrägdagörelse i

873 EH 1950-09-07, s. 839; EH 1951-08-09, s. 767. 874 Folket 1951-01-16, s. 1. 875 EH 1950-06-01, s. 528. – Pingstkonferensen med Branham och hans team inleddes den 24 maj 1950. 876 Aronson 2005, s. 48–49; Norlén och Kjellberg 2010, s. 24–25.