[…] Det var underligt, hvorledes Herren førte en megt bekjendt evangelist fra Cassel sammen med os i Hamburg. Samme aften, som vi kom till Hamburg, havde Herren aabenbaret for ham, at han skulde reise til Hamburg, for han reiste hjem. Han var da i Lübeck. Selv havde han ingen lyst at resie, men paa Herrens ord maatte han. Nu priser och takker han Gud for den underfulde vei, Han havde med ham. Dag for dag kunde vi se, hvorledes Herren fik knækket den stolte, stive evangelist. Selv stod han paa predikstolen en aften og fortalte, at han i alle disse aar havde tjent Gud med urent hjerte, urene læber og hænder. Og at han ved vort første vidnesbyrd var blit overbevist. Vi stod jo kun som rør, hvorigjennem Herren talte, og ved næsten ikke selv, hvad der blev sagt. […] Nu er den samme evangelist døbt med Aanden og reiser rundt i Tyskland og tænder baal for Herren. Mange er nu fyldt med Aanden og taler i tunger. Kraftige vidnesbyrd blir aflagt, drevne af Aanden. Og mange kjæmper for den største af alle gaver: Aandens fylde. Møderne har været stormende og stille, alt efter som Aanden leder dem. Men noget, som har grebet os svært her i Tyskland, er den ro, hvormed folk tager det, naar en blir døbt med den Hellig Aand og ild. Församlingen sidder stille, i stille ærefrygt [»vördnad«], og det bidrager sit til at folk saa meget før blir overbeviste. Ja, Herren har begyndt et vældigt værk i Hamburg og han skal fuldføre det. Fra Hamburg førte vor himmelske fader os til Cassel. (Byposten 27/7 1907)14
Väckelsen i Kassel Söndagen den 7 juli började mötesserien i Kassel i en hyrd lokal. I det första mötet förekom inga tungotal. Dallmeyer och Gregersen hade talat. Åhörarna lyssnade uppmärksamt och det rådde en högtidlig stillhet under sammankomsten. En av de närvarande har berättat att han upplevde att det fanns en kraft i det som sades. Samme man hade på onsdagen varit med vid ett bibelstudium som Dallmeyer höll. Plötsligt hade en av norskorna börjat tala i tungor och fått talet uttytt. Budskapet hade varit allvarligt. Atmosfären i mötet var sådan att »man trodde man var i himlen och blev tilltalad av Gud«. »Rörda i sitt innersta skildes man i stillhet när mötet avslutades« – »Innerlich aufs Tiefste angerührt, gingen die Teilnehmer still auseinander« (Ruhbach s. 91). Tillströmningen ökade och snart fylldes lokalen kväll efter kväll. Från olika platser i landet kom åtskilliga medlemmar inom Gnadauförbundet för få att vara med om dessa »andedopsmöten«. Flera av dem blev andedöpta 14 Det är tveksamt om den evangelist från Kassel som nämns i citatet är Dallmeyer. Av
någon anledning finns inte hans namn med i de brev Gregersen och Thelle fick publicerade i Byposten. 21
