det skilda uppfattningar mellan skribenterna, något som inte torde ha bekymrat någon av dem under konferensen; de tillhörde olika kristna kyrkor och såg pingstväckelsen som en överkonfessionell rörelse. Däremot undvek de att i lärofrågor nämna något i sina tidningar om det som hade sagts om det stred mot deras egna uppfattningar (jfr s. 46).21 Efter konferensen i Hamburg bildades »pingstkretsar«22 på några platser. Redan från början fanns emellertid en församling som kom att räknas till pingströrelsen: Emil Humburgs Christlichen Gemeinschaft i Mülheim med kanske ett tusental medlemmar (Fleisch s. 87). Detta förhållande gjorde att det där hölls en konferens den 14–16 juli 1909 som skulle bli årlig och rörelsens mest betydelsefulla – die Mülheimer Konferenz. Omkring 1 700 människor deltog, varav åtskilliga givetvis var från Mülheim. Många blev andedöpta och helbrägdagjorda. Förhoppningen bland pingstväckelsens motståndare hade varit att den årslånga »tystnaden« skulle få pingstväckelsen att förtvina, men så blev det inte. Under år 1909 ökade intresset och i särskilt i gemenskapskretsarna i de östra delarna av Tyskland. Vid den här tiden började man använda benämningen Mülheimrörelsen när man syftade på pingströrelsen i Tyskland; var man motståndare kallade man den tungotalsrörelsen. De som räknade sig som medlemmar i denna kallades för pingstvänner (»Pfingstler«). Bland pingstvännerna talade man i allmänhet om pingströrelsen, mer sällan om pingstväckelsen.
Pingströrelsens inställning till väckelsen i Los Angeles Efter händelserna i Kassel sommaren 1907 hävdade pingströrelsens motståndare inom Gnadauförbundet att den osunda lära som kom till uttryck inom rörelsen hade sina rötter i Los Angeles (se också s. 37). Detta gjorde att Paul förefaller ha bestämt sig för att förneka kopplingen till Azusa Street till skillnad från Barratt, Boddy och Polhill. Detta kommer till uttryck i två artiklar i Pfingstgrüße. Den ena gäller Andrew Ek. Han hade fått tillfälle att vid konferensen i Hamburg vittna om sina upplevelser i Los Angeles. Han var den enda i konferensen som hade varit 21 Om konferensen kan man också läsa i Gäreskog, Andrew Ek. Några skeden i hans liv
som missionär, predikant och nödhjälpsarbetare (2015) s. 84–86. 22 Jag använder ordet pingstkrets beroende på att jag inte har kunnat avgöra vilken typ
av gemenskap det rörde sig om. Jag återkommer till detta. 29
