och att detta skulle vara giltigt i alla församlingar. Med detta system menade man sig bland annat förhindra att obehöriga deltog i nattvarden eller i andra heliga förrättningar (»Heligtümern« – egentligen »heliga saker«). Att personer som inte var berättigade deltog i nattvarden betraktade redaktören Edel som en stor olycka. Medlemskort hade redan tidigare använts inom vissa församlingar men nu skulle alla nyttja dem. Här och var tillämpade man provmedlemskap, men reglerna varierade. Ibland användes det för »vänner« till församlingen som besökte mötena men inte var medlemmar. Bröderna avrådde från den typen av medlemskap, men där den förekom skulle personerna förses med ett medlemskort för provmedlemmar. Huvudbrödradagen gav dessutom detta år ut anvisningar för församlingarna (»Instruktionen und Winke für die Gemeinschaftsordnung«) för att skapa enhetlighet i olika praktiska frågor. Edel försäkrade att tidningens läsare inte skulle frukta ett nytt ok – »daß ihm ein neues Joch auf den Hals gelegt werden soll« (PG 30/4 1916).
Lewi Pethrus om pingstväckelsen i Tyskland Första gången Lewi Pethrus besökte Berlin var år 1921. Han var på väg till en konferens i Amsterdam tillsammans med fem svenskar, bland dem Otto Witt (1848–1923) som var med som tolk. Pethrus och Witt skulle fortsätta till Wien från Amsterdam; Pethrus skulle nämligen inspektera en hjälpaktion i Wien som Filadelfiaförsamlingen i Stockholm genomförde efter världskriget. I Berlin möttes de av Schilling; Paul var bortrest, förmodligen redan på väg till Amsterdam. I Berlin pågick en konferens med Arthur Sydney Booth-Clibborn (1855–1939) i Philadelphiakapellet, där Pauls församling hade sina möten. Konferensen hölls tillsammans med Schillings fria församling; efter Mülheimrörelsens kris år 1919 (s. 40), hade gemensamma konferenser ordnats på flera platser av församlingar inom Mülheimrörelsen och Schillings rörelse, men något samgående var inte aktuellt. Svenskarna fick tillfälle att vara med några dagar innan de fortsatte sin färd. Pethrus skriver i ett brev till Evangelii Härold efter att ha deltagit i några av konferensens möten: De andliga gåvorna synes vara långt mera utvecklade här än hemma i Sverige. Det förekom härliga budskap i tungor under mötena, och flera omtalade syner, som de fått omedelbart förut. Allt föregick med den största ordning. I bönemötena deltogo många. Aldrig förekom något uppehåll mellan bönerna, som voro korta och innerliga. Alla sutto, när de bådo. Detta verkade lite egendomligt på oss svenskar, men det störde oss icke.
47
