Gränsdragning mot Pingströrelsen

from nr 22: De pingstbetonade. En pingströrelse inom Svenska Missionsförbundet

Utvecklingen under åren 1930‒1933

4. Missionsförbundet får ny missionsföreståndare

Janne Nyrén skulle gå i pension år 1930, vilket innebar att missionsstyrelsen hösten 1929 måste föreslå en kandidat. Vi kommer här att översiktligt följa den process som ledde fram till att Axel Andersson blev vald. Vi tar också upp hans syn på de pingstbetonade och hans beslut att i sin nya position se till att denna rörelse eliminerades från förbundet.

Inför valet av ny missionsföreståndare

Sommaren 1929 startades ett bokförlag, Dagens Bokförlag AB, på initiativ av Axel Andersson och David Medeen, som hade varit lagerchef på Missionsförbundets förlag. Förlaget skulle »först och främst ge ut kristlig social litteratur, framför allt för industriarbetare, men även för landsbygdsbefolkningen«, vilket inte kolliderade med inriktningen för förbundets förlag (Dahlén, 306). De största aktieägarna var Andersson och Medeen med vardera 50 aktier samt Anderssons svärfar, grosshandlare Edwin Berggren med 100 aktier. Enligt ett uttalande från missionsstyrelsen hade Andersson sommaren 1929 »kommit att se sitt arbete och sin ställning inom Sv. Missionsförbundet i en sådan dager« att han startade bokförlaget dels »för att alltfort få följa sin inre, av utrustningen bestämda kallelse och dels för att icke ev. bli blottställd på existensmöjligheter« (Mfb 300116). Han var uppenbarligen osäker på vad framtiden bar i sitt sköte.

Vid bokförlaget Dagens ordinarie möte i september 1929 beslöts att ge ut en bok av Axel Andersson: Präster och profeter inom den bibliska religionsutvecklingen. Andersson hade under en längre tid arbetat med temat »präster och profeter«. Redan år 1922 fick han ett par artiklar publicerade i ämnet. År 1924 erbjöd han SMF:s förlag ett manus med titeln »Om präster och profeter i judendom och kristendom«. Andersson tog emellertid tillbaka manuskriptet vars text inte är känd. Dock hade »den teologiskt konservative N P Ollén godkänt manuset« och två personer som »var kända för en mer konservativ teologisk hållning«

hade varit med då beslutet fattades att boken skulle tryckas (Dahlén, 308), Ollén var huvudredaktör för Svenska Morgonbladet. Andersson fortsatte att arbeta med sitt manuskript »tillfälligtvis och med långa mellanrum«, som han själv skriver (ibid. 309), och hösten 1929 trycktes boken. Första gången den annonserades var i Svenska Morgonbladet den 19 november. Boken kom att väcka ett stort uppseende både inom och utom Svenska Missionsförbundet.

Dahlén skriver:

Redan på andra och tredje textsidan i Präster och profeter återfinns de rader som åstadkom en lång och livlig bibelsynsdebatt. Andersson skriver att det inom Gamla testamentet finns olika uppgifter om prästadömets utveckling. Den vanliga uppfattningen är att alla de offerlagar som finns i Moseböckerna utfärdats av Mose under ökenvandringen. Men hos profeterna finns en annan uppfattning företrädd. Andersson citerar Jeremia 7:21‒23, där den 22:a versen lyder i 1917 års översättning: »Ty på den tid då jag förde edra fäder ut ur Egyptens land gav jag dem icke någon befallning eller något bud angående brännoffer och slaktoffer.« (Dahlén, 309) Axel Andersson slog fast, att »så gott som hela den nyare forskningen ser […] offerkulten som en senare tids skapelse« och fortsätter:

Prästadömets auktoritet stärkes verkligen icke, om det visar sig, att Mose icke är offerkultens upphovsman och fulländare utan att denna härrör från mindre betydande personer och har uppstått under mindre heroiska tider än vad ökenvandringens år utgjorde. (Dahlén, 309‒310) Hans Andreasson skriver, att även om Anderssons intentioner med boken »var tydligt kyrkopolitiska« kom den i den debatt som följde att »uppfattas som ett uttryck för bibelkritik« (Andreasson 2007, 147). Tidpunkten för utgivningen av boken förefaller inte ha varit särskilt genomtänkt med hänsyn till den bibelsynsdebatt som varit. Den kyrkopolitiska intentionen nämner vi något om i det avsnitt som nu följer.