Axel Andersson blir missionsföreståndare

Missionsstyrelsen föreslår Axel Andersson

Den 25 oktober 1929 ägde missionsstyrelsens höstsammanträde rum. En viktig punkt på dagordningen var valet av ny missionsföreståndare; styrelsens uppdrag var att lämna ett förslag till generalkonferensen sommaren därpå. Åtskilliga namn hade föreslagits, men alla utom Axel Andersson hade avböjt att kandidera. Enligt missionsstyrelsens protokoll var beslutet att föreslå Andersson enhälligt. Distriktsföreståndarna hade haft en överläggning och då kommit fram till att stödja Andersson. Av protokoll framgår emellertid att två av dem hade varit tveksamma. En uppgift finns om att dessa ska ha varit Carl Mouchard i Skaraborgs läns och F.A. Larsson i Östergötlands län (Dahlén, 314).

Den 26 oktober tillkännagavs i Svenska Morgonbladet styrelsens beslut att föreslå Axel Andersson som missionsföreståndare. I samma nummer publicerades en recension av Präster och profeter. Den 31 oktober och 1 november kunde man i samma tidning läsa två artiklar av David Hedegård, nu ordinarie bibellärare vid Missionsskolan, där denne kritiserade Anderssons bok.36 Åtskilliga inlägg för och emot Anderssons bok och att han hade föreslagits som missionsföreståndare publicerades i bland annat Missionsförbundet.

Till missionsstyrelsens sammanträde 8–9 januari 1930 hade fem skrivelser kommit in som rörde valet av missionsföreståndare, varför styrelsen tog upp ärendet på nytt. Frågan diskuterades i mer än sex timmar, varefter tre av ledamöterna fick i uppdrag att till nästa dag utarbeta ett yttrande. Efter en ingående diskussion enades styrelsen om ett uttalande i sex punkter. I den första punkten meddelades att beslutet att föreslå Axel Andersson stod fast och var enhälligt. Den fjärde punkten lyder:

Med avseende på de i diskussionen framförda meningarna om missionssekr. Anderssons ställning till den s.k. pingstbetonade rörelsen inom Sv. Missionsförbundet vill styrelsen först framhålla, huru redan Förbundets grundprinciper kräva, att varje andlig livsform gives rum inom dess ram.

36 Hedegård skriver bland annat: »Konsekvenserna av Anderssons ståndpunkt måste synas mycket betänkliga. Ty de äro med nödvändighet: 1) De omkring femtio kapitel i Moseböckerna, som innehålla föreskrifter om kulten, måste anses som falsarier. 2) Jesus och apostlarna ha misstagit sig då de förutsatt att den gammaltestamentliga kulten tillkommit på gudomlig befallning. 3) Man har ingen rätt att såsom Jesus och apostlarna i det gammaltestamentliga offerväsendet se förebilder till Kristi offer« (SvM 291031; se också Dahlén, 317–318).

Styrelsen har alltid hävdat och värnat om dessa principer. Styrelsens uppfattning, att allt som i den omnämnda rörelsen är uttryck för ett varmt och rikt andligt liv icke blott bör ha rum inom Sv. Missionsförbundet utan därtill bör vårdas och bevaras är också missionssekr. Anderssons uppfattning. Därjämte delar han med styrelsen den meningen, att även denna rörelse har sina brister och svagheter, varför även den understundom måste bli föremål för en även kritisk uppmärksamhet. Gemenskapens heliga ideal – den hjärtliga förtroendefulla gemenskapen mellan dem som ha liv i Guds Sons tro – få icke till något pris uppgivas. (MS 300108‒09) Tidningsdebatten fortsatte och vid flera tillfällen nämns risken för splittring.

Svenska Morgonbladet publicerade under januari och de första dagarna i februari 1930 tio artiklar av Axel Andersson. Dahlén skriver om de tre sista:

Andersson tog [där] upp extasen i Bibeln och i några historiska rörelser för att till sist hamna i det egna samfundet. Det skall finnas frihet och tolerans mot oliktänkande inom SMF, en tolerans som innebär att man skall kunna älska varandra. Men det är svårt för »extasen« att se detta eftersom den är intolerant till själva sitt väsen, skriver Andersson och fortsätter: »Faller man här undan, upprivas emellertid själva grundvalarna för Svenska Missionsförbundets verksamhet. Och då är snart dess öde beseglat.« (Dahlén,

328–329)

Axel Andersson blir missionsföreståndare

Vid generalkonferensen i juni 1930 deltog 950 ombud. »Mer än 70 anföranden höllos i en häftig debatt om Axel Andersson och hans teologiska ståndpunkt« (B&L, 314). När röstningen genomfördes avstod 68 ombud från att rösta, 582 röstade på Axel Andersson, 51 röstade på andra namn och 249 lämnade in blanka röstsedlar. Ombud kan ha röstat på Andersson trots att de inte ville se honom som missionsföreståndare men gjorde det för att de ville få frågan avgjord. Andersson fick således 61 % av ombudens röster, en förhållandevis låg siffra, men den kunde ha blivit lägre om oppositionen hade kunnat föreslå en kandidat.

Rune W. Dahlén skriver bland annat följande om valet:

Eftersom det inte fanns någon motkandidat skulle ett nej till Andersson innebära en fortsättning på de diskussioner som redan skapat stora klyftor inom SMF och som skadat samfundets förtroende bland människor som man ville vinna för Kristus och församlingen. Till detta kom att många av