Missionsstyrelsen föreslår Axel Andersson Den 25 oktober 1929 ägde missionsstyrelsens höstsammanträde rum. En viktig punkt på dagordningen var valet av ny missionsföreståndare; styrelsens uppdrag var att lämna ett förslag till generalkonferensen sommaren därpå. Åtskilliga namn hade föreslagits, men alla utom Axel Andersson hade avböjt att kandidera. Enligt missionsstyrelsens protokoll var beslutet att föreslå Andersson enhälligt. Distriktsföreståndarna hade haft en överläggning och då kommit fram till att stödja Andersson. Av protokoll framgår emellertid att två av dem hade varit tveksamma. En uppgift finns om att dessa ska ha varit Carl Mouchard i Skaraborgs läns och F.A. Larsson i Östergötlands län (Dahlén, 314). Den 26 oktober tillkännagavs i Svenska Morgonbladet styrelsens beslut att föreslå Axel Andersson som missionsföreståndare. I samma nummer publicerades en recension av Präster och profeter. Den 31 oktober och 1 november kunde man i samma tidning läsa två artiklar av David Hedegård, nu ordinarie bibellärare vid Missionsskolan, där denne kritiserade Anderssons bok.36 Åtskilliga inlägg för och emot Anderssons bok och att han hade föreslagits som missionsföreståndare publicerades i bland annat Missionsförbundet. Till missionsstyrelsens sammanträde 8–9 januari 1930 hade fem skrivelser kommit in som rörde valet av missionsföreståndare, varför styrelsen tog upp ärendet på nytt. Frågan diskuterades i mer än sex timmar, varefter tre av ledamöterna fick i uppdrag att till nästa dag utarbeta ett yttrande. Efter en ingående diskussion enades styrelsen om ett uttalande i sex punkter. I den första punkten meddelades att beslutet att föreslå Axel Andersson stod fast och var enhälligt. Den fjärde punkten lyder: Med avseende på de i diskussionen framförda meningarna om missionssekr. Anderssons ställning till den s.k. pingstbetonade rörelsen inom Sv. Missionsförbundet vill styrelsen först framhålla, huru redan Förbundets grundprinciper kräva, att varje andlig livsform gives rum inom dess ram.
36 Hedegård skriver bland annat: »Konsekvenserna av Anderssons ståndpunkt måste
synas mycket betänkliga. Ty de äro med nödvändighet: 1) De omkring femtio kapitel i Moseböckerna, som innehålla föreskrifter om kulten, måste anses som falsarier. 2) Jesus och apostlarna ha misstagit sig då de förutsatt att den gammaltestamentliga kulten tillkommit på gudomlig befallning. 3) Man har ingen rätt att såsom Jesus och apostlarna i det gammaltestamentliga offerväsendet se förebilder till Kristi offer« (SvM 291031; se också Dahlén, 317–318).
60
