Evangelistkurser

Axel Anderssons åtgärdspaket För Axel Andersson fanns det bara ett alternativ för att återställa den brustna harmonin och det var att förmå de pingstbetonade att lämna förbundet. Det han fruktade var att rörelsen skulle utvecklas till ett samfund i samfundet, och på sikt få en maktposition. Han var medveten om att det i förbundet fanns andedöpta som försvarade grundprinciperna. Dem räknade han inte till rörelsen ‒ han slog vakt om den frihet i uppfattningar om lärofrågor som gällde inom förbundet.

Det var inte möjligt att bedriva kampen från Stockholm och inte heller utan medarbetare som helhjärtat slöt upp bakom honom. En nyckelgrupp var distriktsföreståndarna. Dessa var underställda inre missionens sekreterare, Johan Gustafsson. Han var en lojal medarbetare. Distriktsföreståndarna tycks ha fått direktiv att bevaka utvecklingen inom församlingarna och där det blev oro på grund av de pingstbetonades agerande skulle de inte medverka till att försöka hålla dessa medlemmar kvar i församlingarna.

5. De pingstbetonade under Axel Anderssons tid

Valet av Axel Andersson som missionsföreståndare var för många pingstbetonade en signal till uppbrott på grund av hans bibelsyn. Detta tillsammans med hans ansträngningar att återställa ordningen ‒ eller »den brustna harmonien« ‒ i Missionsförbundet medförde att de pingstbetonade som rörelse inom förbundet upphörde inom några år. Vi ska i detta kapitel följa de pingstbetonade under denna fas.

Evangelistkurser

Mot slutet av 1920-talet började pingstbetonade församlingar ordna evangelistkurser, sannolikt för att man önskade ge dem som ville sprida pingstens budskap möjlighet att få delta i kurser som leddes av pingstbetonade predikanter. Vi ger här exempel från Vingåker och Tyringe. De visar hur förbundsledningen förhöll sig till dessa evangelistveckor. Pingstbetonade predikanter anlitades ibland som lärare under en eller ett par veckor i evangelistkurser som ordnats av församlingar i samråd med distriktsföreståndare. Särskilt gällde detta Frank Mangs och Alex Olovson. I Linköping hölls under flera år en kurs i november månad. Åren 1928‒1930 anlitades Mangs och Olovson under en eller två veckor, Mangs till och med tre veckor år 1929. Emil Thörne var pastor i missionsförsamlingen och F.A. Larsson distriktsföreståndare. Thörne blev år 1932 distriktsföreståndare i Kalmar län. Vi återkommer till dessa i kapitlen om splittringen i missionsförsamlingarna i Borgholm, Norra Vi och Åtvidaberg.

Vingåker År 1929 skulle en evangelistkurs ha hållits i Vingåker utan att man hade sökt samråd med distriktsföreståndaren. Den blev emellertid inte av. I församlingens protokoll från den 3 augusti står det »att det inte gick för sig« (Nilsson, 16). Anledningen var sannolikt påtryckning från förbundets ledning. Johan Gustafsson var vid den här tiden redaktör för Missionsförbundet. Han och Alex Olovson hade sammanträffat i Stockholm

i april och då hade evangelistkursen i Vingåker kommit på tal, vilket framgår av ett brev som Olovson skrev till Gustafsson:

Förslaget om evangelistkurs i Vingåker har, som jag sade dig, icke kommit från mig utan från Vingåkers församling […]. Jag har tillfrågats om att medverka i kursen, och svaret har blivit att får jag tid kunde jag taga åtskilliga lektioner. De som leda kursen äro Missionsförbundare. Saken ligger nog så allvarligt till, att om icke kursen ledes av dessa, som kallats att leda, då komma icke de bröder till kursen, vilka ämna komma. Vi ha under de senaste åren förlorat rätt många begåvade bröder, som i stället för att anmäla sig till våra vanliga kurser, ha dessa rest dels till Örebro, dels till Helgelseförbundet, dels till Filadelfia. Då härtill kommer att inom flere distrikt det icke går an att uppbringa andra bröder för evangelistkallet än de s. k. pingstbetonade, är man bekymrad över framtiden. Vi få slutligen icke några unga bröder i våra led. I flere år försökte man i Skåne att ordna evangelistkurser, men inga elever anmälde sig. En god vän till mig lovade, att om man kallade [Gustaf] Dahl [s. 73], som en av de ledande krafterna i kursen, då skulle han offra sex hundra kronor för saken. Ja, då blev man nödsakad till att anordna en kurs och genast anmälde sig 15 elever, präktiga pojkar. Vad hade hindrat att ledningen inom distriktet handlat likadant kommande år. Nej, då göres intet. Skall man undra på att bröder söka sig åt annat håll. (JG 290430) Sommaren 1931 inbjöd Vingåkers församling genom en annons i Missionsförbundet till en evangelistkurs under november månad med Aron Andersson och Gustaf Dahl42 som lärare. Redaktören för tidningen hade semester liksom inre missionens sekreterare, Johan Gustafsson, och ansåg sig oskyldiga till att annonsen togs in. Missionsstyrelsen beslöt vid sitt höstsammanträde att Gustafsson skulle resa till Vingåker för att »försöka uträtta något genom ett samtal med de ledande« i församlingen. Han ansåg emellertid ett besök lönlöst, vilket han meddel-

42 Gustaf Dahl (f. 1874) var predikant inom Metodistkyrkan fram till sommaren 1922 då han lämnade kyrkan. Han hade 1918 gripits av den pingstväckelse som vid den tiden uppstod inom Metodistkyrkan och anledningen till att han lämnade kyrkan var att denna tog avstånd från rörelsen. I september 1923 anställdes han som predikant i pingstförsamlingen i Helsingborg. Han kom på Lewi Pethrus initiativ att anlitats av Filadelfiaförsamlingen i Stockholm, bl.a. som predikant och lärare.

Sommaren 1926 bröt Pethrus samarbetet efter att han tagit del av anklagelser mot

Dahl och utan att ha hört sig för med denne om vad som faktiskt hade ägt rum.

Sommaren 1928 var Dahl bosatt i Tyringe och deltog i missionsförsamlingens möten.

Han hade då sannolikt ingen församlingstillhörighet. Först 1934 blev han medlem, vilket sannolikt berodde på att församlingen då hade närmat sig Örebrobaptisterna (Gäreskog 2013).

ade styrelsen, men den 14 oktober var han ändå där. Han fick ett samtal med församlingens ordförande och dess pastor, Emanuel Bäckman (s. 270). Denne vägrade att ställa in kursen, men menade att »han ingalunda själv har gått in för den nya princip med avseende på församlingsbildning, som ju Aron Andersson […] företräder« (se vidare s. 273).

Tyringe

Inför missionsstyrelsens ordinarie styrelsesammanträde den 3‒4 oktober 1930 höll beredningsutskottet ett förberedande möte den 15 september under ledning av Sven Bengtsson. Denne hade fått en begäran från Alex Olovson att få flytta fram några av de besök under hösten som han ämnade genomföra enligt Beredningsutskottets beslut. Skälet var att han då skulle kunna vara lärare vid en evangelistkurs, som under hösten skulle hållas i Tyringe. Utskottet biföll Olovsons »framställning under förutsättning att han själv gjorde upp med de ifrågavarande församlingarna om framflyttandet av tiden för hans besök«. Beslutet meddelades Olovson omgående.

Missionsstyrelsen höll sitt möte i Jönköping. Då behandlades ett förslag angående evangelistkurser. Förslaget, som antogs av styrelsen och var känt av beredningsutskottet, innebar att evangelistkurserna i fortsättningen skulle »handhavas av distriktsföreståndarna eller av distriktet utsedda ansvariga personer« och inte av enskilda församlingar.

I samband med frågan om evangelistkurser enligt föregående paragraf upptogs samtal om den annonserade evangelistkursen i Tyringe, vilken skulle ha anordnats utan samarbete med vederbörande distriktsledning. I annonserna om kursen hade ock evangelisten Alex Olovson omnämnts som en av kursens lärare. Efter ett ingående samtal beslöts att dels till församlingen i Tyringe rikta en så lydande framställning: »Enär Svenska Missionsförbundet Styrelse såsom sin enhälliga uppfattning hävdar, att församlingarna beträda en principiellt oriktig väg genom att anordna fristående evangelistkurser, vädjar Styrelsen till Tyringe missionsförsamling att ifråga om den annonserade evangelistkursen söka åvägabringa ett verkligt samarbete med distriktsledningen i Skåne.« och dels till evangelisten Alex Olovson följande vädjan: »Svenska Missionsförbundets styrelse vädjar till pastor Alex Olovson att återtaga sitt löfte om medverkan vid evangelistkursen i Tyringe, därest icke ett verkligt samarbete ifråga om denna kurs kan åstadkommas mellan distriktsrådet i Skåne och Tyringe missionsförsamling.« (MS 301003)