Axel Anderssons åtgärdspaket För Axel Andersson fanns det bara ett alternativ för att återställa den brustna harmonin och det var att förmå de pingstbetonade att lämna förbundet. Det han fruktade var att rörelsen skulle utvecklas till ett samfund i samfundet, och på sikt få en maktposition. Han var medveten om att det i förbundet fanns andedöpta som försvarade grundprinciperna. Dem räknade han inte till rörelsen ‒ han slog vakt om den frihet i uppfattningar om lärofrågor som gällde inom förbundet. Det var inte möjligt att bedriva kampen från Stockholm och inte heller utan medarbetare som helhjärtat slöt upp bakom honom. En nyckelgrupp var distriktsföreståndarna. Dessa var underställda inre missionens sekreterare, Johan Gustafsson. Han var en lojal medarbetare. Distriktsföreståndarna tycks ha fått direktiv att bevaka utvecklingen inom församlingarna och där det blev oro på grund av de pingstbetonades agerande skulle de inte medverka till att försöka hålla dessa medlemmar kvar i församlingarna.
71
