13. Monrovia

Det blev ändrade planer för oss. Det blev inte Foya som var planerat för oss innan vi åkte ut. Gud hade en annan plan…

Familjen Persson som varit i Monrovia åkte nu hem efter avslutad period. Efter ett tag åkte Makarna Manne och Mia också hem till Sverige, de hade under många år varit på olika missionsstationer i Liberia. Manne hade byggt den nya fina kyrkan i Monrovia.

Vi blev tillfrågade om att överta arbetet i Monrovia. Vi bad till Gud om att Guds vilja skulle ske och att vi skulle få känna förvissning i detta beslut. Vi upplevde starkt att det var Gud som ledde oss in i detta arbete. Vi kom ju ihåg hur vi upplevde det när vi kom till Monrovia de första dagarna. När vi sa till varandra att här skulle vi inte kunna tänka oss att bo!

Men Gud ändrade våra tankar och det var med glädje och förväntan vi flyttade till huvudstaden och kände en sådan utmaning inför denna stora uppgift.

Med en nybyggd, nyinvigd kyrka Philadelphia Church startade vi arbetet med en liten grupp infödda vänner och byggde upp Guds församling under de åren vi var i Liberia. Det var en stor, ljus och fin kyrka, en vit Nybyggd Philadelphia Church med missionärsbostaden på övervåningen. På bilden till under står vi i trädgården utanför missionärsbostaden byggnad på 10:th Street i stadsdelen Sinkor. Missionärsbostaden fanns på övervåningen med en egen ingång på sidan om kyrkan, där vi i hade en liten trädgård med olika tropiska växter och blommor och ett stort mangoträd fullt med härliga mangofrukter.

En lastbil kom med allt vårt bohag som vi haft i Voinjama. Vedspis och diskbänk lämnade vi kvar. Likaså det fotogendrivna kylskåpet!

58 13. MONROVIA Nu kom vi till civilisationen, tyckte vi. Elektricitet fanns och rinnande vatten med särskilt filter så vi behövde inte koka allt vatten. Nära till Sinkor supermarket och på samma gata fanns The Rooster en kycklingrestaurant. Vi kunde höra de höga vågorna rulla från Atlanten som låg nedanför 10:th Street där vi bodde. Det gick inte att bada där eftersom det var så starka strömmar. Det fanns många fina hus i detta område, välbärgade familjer som bodde där. Flera ambassader var också belägna där. Men det var blandat med skjul där de fattiga bodde. Så var det i hela staden, ståtliga byggnader med Presidentpalatset, Cityhall och flera både supermarket och hotell, särskilt det ståtliga Dukor hotell som låg på en kulle i staden, slumområden och stora avskrädesplatser där barn och vuxna gick och letade efter mat och annat. Det var en märkbar blandning av rika och fattiga. Det fanns ett stort fint universitet och yrkesskolor några av dem var sjuksköterskeskolor, Elementary school, grundskolor sex år, Junior high school, högstadium tre år, High school tre år, gymnasium. Vi trivdes bra och kände att vi var på rätt plats. Det var en stor lättnad att vi hade en svensk lärare Margareta på plats som undervisade Caroline och Elisabeth som nu var sex år och fick börja i första klass. Margareta Håkansson hade haft svensk skola med missionärerna Perssons barn under deras tid i Monrovia. Nu hade de åkt hem till Sverige innan vi kom dit. Vi fick hjälp av henne en termin, sedan åkte hon hem till Sverige. I många år var hon i Nairobi, Kenya som missionär. Efter Margareta lämnade fick jag fortsätta att undervisa barnen, under två och ett halvt år tills vår period var slut och vi åkte hem. Vi hade en skolsal med skolbänkar och kateder i anslutning till bostaden. Det var inte alltid så lätt att vara både mamma och lärare för sina egna barn. Men jag upplevde Guds hjälp även i detta. Det blev naturligt för oss och barnen klagade aldrig! Vi ansvarade också för missionens gästhus som vi hade i samma byggnad. Alla måltider hade vi i vårt hem. Vi tog hand om alla nya missionärsfamiljer som kom och besökare från Sverige. Missionärerna från de olika stationerna kom ofta ner till huvudstaden i olika ärenden och för proviantering. Samtidigt som vi upptog arbetet i kyrkan så ledde Gud en baptistpastor Joel Louroe till vår kyrka. Han hade upplevt andedopet med tungotal och var en mycket karismatisk pastor. Han fick inte fortsätta sin tjänst i baptistkyrkan på grund av denna upplevelse. Han kom till vår kyrka och blev medarbetare till Ingvar i Philadelphia Church. Han kom som sänd av Gud tillsammans med sin fru Loretta som var liberianska och han själv var från Haiti. Vi hade en underbar tid av samarbete under hela vår tid i Monrovia. Vi var så tacksamma till Gud för dem och de gåvor som Gud hade gett dem för denna uppgift vi hade tillsammans att bygga Guds församling på denna plats.

Tillsammans med vänner framför kyrkans entré. Till höger pastor Joel och Loretta Lourore

Pastorerna Ingvar och Joel

Under denna tid hade vi också samarbete med amerikanska missionärer från Liberian Christian Assembly. De hade särskilt sin mission i Sinoe på landsbygden i Liberia. Många av missionärerna kom från Philadelphia Church i Seattle där Pastor Paul Zettersten var pastor.

Anna och Del Jester arbetade vi tillsammans med en kort tid innan de åkte tillbaka till Amerika. Del var deras missions businessagent i Monrovia.

Clifford och Clara Johnson var ett äldre par som arbetat i många år i Liberia men som nu bodde i Monrovia. Vi tyckte så mycket om dem, de var som föräldrar till oss. De hade också skandinavisk bakgrund.

Paul och Maj Zettersten och deras flickor besökte Monrovia och Philadelphia Church, det gladde oss. De hade varit pastorspar i Los Angeles innan de kom till Philadelphia Church och Bible College i Seattle. Våra flickor Caroline och Elisabeth var då åtta och sex år gamla. Då hade vi ingen aning om vad Seattle i USA skulle betyda för deras liv…

Det var en arbetsam tid med mycket kamp och glädje. Det var många ungdomar som kom flyttandes från hela landet för att gå i skola eller arbeta i huvudstaden.

Det var under denna tid många kom till vår kyrka och kom till tro på Jesus och döptes. Det blev en kedjereaktion, flera studerade på universitetet och tog med sig kompisar som i sin tur kom till tro på Jesus och med i församlingen som då inte var bildad.

Det var en engelskspråkig kyrka vi hade. Ingvar och Joel predikade och undervisade. Söndagar var det gudstjänst klockan 11 och söndagsskola klockan 10 var det även söndagsskola för vuxna och söndags kvälls-

60 13. MONROVIA möte. Onsdagar bön och kvällsmöte och lördagskvällar var det ungdomsmöte. På söndag morgon klockan 08 var det gudstjänst för särskilt Gissistammens folk då predikan tolkades från engelska till deras stamspråk. Det var ofta Ingvar som predikade då. Det hade beslutats innan kyrkan blev invigd att det skulle vara en engelskspråkig kyrka utan stamtolkning. Förutom stamtolkning på Gissigruppens gudstjänst på söndag klockan 08. Jag hade olika uppgifter. Eftersom vår mission inte hade någon sjukvårdsklinik i huvudstaden så arbetade jag inte med detta under denna tid. I stadens slumområde samlade jag en grupp kvinnor som var analfabeter och hade många barn. Jag var tillsammans med dem och hade barnavård, hälsovård, sykurser och bibellektioner. Det var mycket intressant att ha gemenskap med dem. Samtidigt hade jag och Loretta, infödda pastorsfrun, samlingar med våra unga flickor och kvinnor i kyrkan med bibelundervisning och samtal. De var mycket vetgiriga och längtade efter andlig vägledning. Christiana var 17 år när hon kom till Philadelphia Church. Hon hade lämnat sitt liv till Jesus och ville bli döpt. Ingvar döpte henne. Hon studerade på universitetet och ville bli läkare. Hon var mycket frimodig och intelligent. Hon älskade Jesus. Efter ett tag fick hon ett stipendium att åka till Sovjet och studera till läkare. Hon åkte iväg…det blev ett märkligt levnadsöde som jag återkommer till. Engelska var nationella språket som undervisades i skolorna. Naturligtvis var det liberiaengelska, liberianska, som talades bland det vanliga folket. Det fanns omkring 25 stamspråk i landet. Ibland måste vi ha tolkar till stamspråket. Senare i mitt arbete med patienter på sjukvårdskliniken hade jag ofta tolk.