34. Familjen Cormiers till Sverige

34. FAMILJEN CORMIER TILL SVERIGE 147 34. Familjen Cormier till Sverige

Elisabeth och barnen kom flyttandes till Sverige juli 2006. Chris skulle komma senare i september.

De kom glada och förväntansfulla. Nu skulle de bosätta sig här och gå i skola för en lång tid.

Vi var glada och välkomnade dem och tyckte det var fantastiskt att få rå om dem alla för en längre tid.

Förberedelser hade gjorts. De skulle bo i Lohärad i Norrtälje. Jonas höll på att bygga ett mycket fint gästhus, som passade bra för en barn familj. Chris hjälpte honom att färdigställa huset, som låg intill deras hus.

De var nu registrerade i skolan och skulle börja till höstterminen.

Vi fick en härlig sommarmånad på vårt sommarställe i Småland tillsammans innan skolan skulle börja. Lotta och barnen var förstås med oss och alla kusinerna hade så roligt tillsammans.

Sommarstugan som Ingvars systrar haft hade nu övertagits av våra barns kusiner. Så det blev mer liv och rörelse på sommaren i den lilla byn Mästreda.

Sedan jag kom tillbaka efter de tre månaderna jag var i USA, så började Ingvar och jag få samma tanke att flytta till Norrtälje, eftersom vi hade vår enda dotter med familj som bodde där. Det var drygt 15 mil fram och tillbaka vi hade, när vi hälsade på varandra. Vi hade ju de andra döttrarna med familjer så långt bort. Och nu skulle Elisabeth med familj komma och bo i samma stad några år.

Vi bestämde oss! Vi bad förstås till Gud om ledning och hjälp och vi upplevde att Gud öppnade denna nya väg för oss.

Det gick bra med att sälja vårt hus och vi köpte ett hus i Norrtälje, cirka 15 minuters bilväg från Lohärad. Inflyttningen skulle bli i november månad.

De amerikanska barnen började i svenska skolan. Elisabeth hade försökt att lära dem svenska under åren, de förstod mer på svenska än de kunde prata. Det var ju tufft för dem med all undervisning på svenska och allt nytt. De var positiva och klagade inte och hade bra lärare som tog hand om dem.

Från början blev det lite språkbarriärer kusinerna emellan. När de var hemma alla tillsammans blev det ju mycket prat på engelska.

Fyraåriga Philip berättade stolt att han kunde räkna på engelska, one, two, three… Lillebror Simon, tre år, skulle inte vara sämre han, han såg till att ha allas uppmärksamhet och sa:

148 34. FAMILJEN CORMIER TILL SVERIGE ”Titta nu! Jag kan springa på engelska” och så satte han fart och sprang genom den stora hallen. Kusinerna blev som syskon under den här tiden. Barnen fick många svenska kompisar i skolan och i kyrkan. Chris kom till Sverige i september månad och förenades med sin familj. Att som amerikan och ta hela familjen med sig för en längre tid blev för Chris en omställning men han var otroligt positiv och förväntansfull. Han tog det som en utmaning. Elisabeth och han hade sagt flera gånger att de skulle vilja göra det tillsammans innan barnen blev större. Nu var de här! Jonas som är en riktig fixare hade ordnat med arbete till Chris som var en anledning till att han fick tillstånd att komma till Sverige. Han blev anställd genom Jonas företag med heltidsarbete och månadslön. Jonas hade nära kontakt med en byggmästare som Chris fick arbeta med. Han tyckte det var så intressant att med arbetet här i Sverige jämföra med amerikanskt sätt att bygga. Jonas hade också fixat två bilar en till Chris och en till Elisabeth, som senare köpte sin egen bil. Amerikanare är ju vana vid att ha varsin bil.

Jag avslutade att arbeta fem och ett halvt år efter jag gått i pension, innan vi flyttade till Norrtälje. Så nu tyckte jag att jag hade gjort mitt. Jag var så tacksam till Gud för denna tid av inkomst, så vi kunde resa till USA så mycket som vi gjorde under alla dessa år!

I mitt yrkesliv har jag arbetat från livets början till livets slut! Fantastiskt.

Vi kom med flyttlasset i mitten av november månad.

Det var 15:e gången vi flyttat sedan vi gifte oss! Så man kan väl säga att vi hade vanan inne. Vi inredde vårt nya hem. Både Ingvar och jag är intresserade av heminredning och tycker lika i mycket.

Efter en vecka fick jag utav ett vasst föremål en otäck infektion i foten.

Jag blev riktigt dålig och kom till akuten på sjukhuset. Det visade en infektion med en allvarlig blodförgiftning, jag fick antibiotikadropp i tio dagar och även en operation gjordes.

Jag som aldrig varit patient på sjukhus mer än när jag födde barn förstås.

Jag hade ett två-patients rum så det dröjde inte länge innan en annan patient kom. Hon var i medelåldern och var dålig. Vi fick god kontakt i synnerhet efter mina barn och barnbarn kom och hälsade på och de pratade engelska. När hon hörde att de bodde i Seattle lyste hon upp och sa att hon arbetet som aupair i sin ungdom där och trivts så bra. Hon förstod att jag var troende efter hon hört när Ingvar var där så bad vi till Gud. Det blev några tillfällen då jag fick tillfälle att föra samtalet in på Gud och vittna om min egen relation till Gud. Jag bad för henne. Dagen

34. FAMILJEN CORMIER TILL SVERIGE 149 när jag skulle utskrivas så tackade hon mig särskilt för att jag inte pratat så mycket, men var tacksam för de stunder vi samtalat om Gud. Jag sa hej då till henne och sade att jag skulle tänka på henne och be till Gud för henne.

En månad efter såg jag dödsannonsen i tidningen.

Det kändes så vemodigt men jag var glad att fått detta tillfälle att vittna om Gud för henne. Kanske det var någon mening med att jag fick denna infektion och vara på sjukhuset under denna tid!

Det var så roligt att få vara tillsammans så mycket med våra barn och barnbarn. Vi var ju inte bortskämda med det.

Amerikabarnen lärde sig fort svenska riktigt bra och de gillade skolan. Nu var Jacob, Emily och Natalie tillsammans med Rebecka och Jonathan i samma skola och åkte samma skolbuss till och från skolan. Philip och Simon var på förskolan.

Sommaren kom och ett långt sommarlov låg framför. Ingvar och jag åkte till sommarstället för att göra i ordning, så när de alla kom skulle de fördelas i de tre små stugorna och det lite större sommarhuset. Vi skulle vara 13 personer då. De åkte till Nyhem till pingstkonferensen som brukar samla tusentals personer. Det var mycket aktiviteter för barn och ungdom. Barnen stortrivdes.

Vi brukar också vara med några dagar där.

Efteråt kom de till oss och vi såg till att vi skulle hinna med så mycket som möjligt. Vi brukade göra dagsutflykter till Öland varje sommar och bada i havet.

Det brukar vara uppskattat. Vi hade picknick med oss för hela dan. När vi dukade långbord till alla så försvann mina svärsöner ett tag och kom tillbaka med en plockad bukett blandade sommar blommor och vackra ogräsblomster! De placerade buketten i en burk mitt på bordet. De visste att jag gärna ville duka både med blommor och ljus. De gjorde likadant när vi ibland var på picknick i Amerika.

Jag tycker så mycket om mina svärsöner.

Jag har alltid älskat blommor och att göra blomsterarrangemang.

Elisabeth och Chris var på en resa till Rom och tyckte det var fantastiskt.

Chris fars föräldrar kommer från Italien. På mammans sida kommer de från Irland och Kanada.

Marks fars förfäder kommer troligtvis från Danmark och från mammans förfäder var det från Irland och från en indianstam.

Så är det ju för alla amerikanarna, deras förfäder emigrerade från olika delar av Europa, många från Skandinavien och andra delar av världen. Så blev USA till. Det är fantastiskt vilken utveckling det har blivit!

Nu hade det blivit höst och Caroline med Andrew, Anna och lille Isaac som nu var ett år och nio månader kom till Sverige för att hälsa på

150 34. FAMILJEN CORMIER TILL SVERIGE oss. Vilken glädje det var att samlas alla, tyvärr kunde inte Mark komma med. Nu var alla tio barnbarnen här tillsammans! Mormor och morfar gladde sig! De stannade i tre veckor. Vi hade olika aktiviteter på gång hela tiden. Vi gjorde också en resa till Småland då Caroline och Elisabeth träffade sina kusiner. Vi var till Stockholm flera gånger och var till Gamla Stan där de har så många butiker med svenska souvenirer. De amerikanska barnen tyckte det var mycket roligt! Vi gjorde också en kryssning med Viking Line till Åland och njöt av en härlig skärgårdsbuffé. Men tiden går fort och så var det dags för dem att åka tillbaka till Idaho. Vi var glada för den här tiden tillsammans med härliga minnen. Under denna tid så var Chris till Seattle flera gånger för att bevaka sina husbyggen. Elisabeth engagerade sig mycket i barnverksamheten i kyrkan i Norrtälje. Både Chris och Elisabeth var med på de olika ungdomslägren i fjällen under sportlovet med undervisning och skidåkning. De hade fått många vänner i kyrkan och trivdes bra. Chris gick en kurs i svenska språket ett tag. Så mycket träning att prata svenska blev det inte, för svenskarna tyckte mer om att prata engelska med Chris! Elisabeth passade på att gå en kurs i företagsekonomi i Stockholm. Hon gick där i två terminer. Hon tyckte det var roligt. Efter nästan två år i Sverige planerade de att åka tillbaka igen till Washington och Seattle. Vi var nu vana vid att ha dem omkring oss så det blev fruktansvärt tomt efter hela familjen. Det kändes likadant för Lotta och Jonas och kusinerna som varit som syskon för varandra. Men vi var tacksamma att vi fått ha denna tid tillsammans.

Ingvar var vakanspastor en kort tid i pingstförsamlingen i Norrtälje efter Monica Wienerdal slutat som pastor och tills den nya föreståndaren och pastor Magnus Lindeman tillträdde.

Eftersom församlingen för några år sedan startat en Second Handbutik tillsammans med PMU, har vi varit engagerade i detta. Ingvars nisch har varit tavlor och böcker.

Han predikar fortfarande när tillfälle ges.

35. PHILADELPHIA CHURCH MONROVIA 151 35. Philadelphia Church Monrovia

Philadelphia Church i Monrovia firade jubileum den 10 maj 2010. Det var då 30 år sedan vi bildade församlingen, efter åtta års arbete med att bygga upp arbetet som startades med en liten grupp.

Vi har haft e-mail kontakt med pastorn och föreståndaren Georges Harris. Han var en ung söndagsskollärare under tiden vi var där.

Vi fick höra om den underbara utvecklingen av församlingen som nu vidare har utökats med 17 nya kyrkor i Liberia och tre församlingar i USA.

Vi tackar Gud för detta. Det är Guds verk och Jesus är församlingens Herre. Den har bevarats under svåra 14 år av omänskligt krig.

Vi har fått höra att en av kyrkorna i USA i Minneapolis, Minnesota förestås nu av en pastor som var en av de unga kvinnorna som växte upp i Philadelphia Church under vår tid.

Som jag har berättat om tidigare under tiden vi var missionärer där fick vi ett profetiskt budskap i Sverige när vi var hemma en gång. Det innehöll ”att från Philadelphia Church skulle budskapet om Jesus nå till olika länder.”

Det är många som sökt sig till Philadelphia Church under dessa år och fått uppleva frälsning och dop.

Vi känner glädje och tacksamhet till Gud!

Christiana från Liberia som var 17 år när hon kom till Philadelphia Church och kom till tro och döptes där, som jag berättat om tidigare, ska nu börja arbeta som läkare i Liberia efter nyåret 2012.

Då kommer hon tillbaka till sitt hemland efter alla år hon arbetat i Ryssland och länderna där omkring. Hon kommer säkert att bli till stor hjälp och välsignelse för sitt land och folk och arbeta som läkare med sitt projekt Healthy Women – Healthy Liberia.

Liberias kvinnliga President Ellen Johnson Sirleaf har fått Nobels Fredspris i år 2011 tillsammans med medborgarrättskämpen Leymah Gbowee i Liberia. ”Vilka fantastiska kvinnor!” Vi önskar dem all lycka i framtiden.

Det har varit presidentval i Liberia november 2011.

President Ellen Johson Sirleaf blev segrare och har blivit återinstallerad president, inaguration.

Vi ber om Guds Välsignelse över framtiden för Liberias president, Regering och Liberias folk.

Liberias land och folk och särskilt Philadelphia Church i Monrovia kommer alltid att vara i mitt hjärta och mina böner.

152 36. ÅTER TILL WASHINGTON