34. FAMILJEN CORMIER TILL SVERIGE 147
34. Familjen Cormier till Sverige Elisabeth och barnen kom flyttandes till Sverige juli 2006. Chris skulle komma senare i september. De kom glada och förväntansfulla. Nu skulle de bosätta sig här och gå i skola för en lång tid. Vi var glada och välkomnade dem och tyckte det var fantastiskt att få rå om dem alla för en längre tid. Förberedelser hade gjorts. De skulle bo i Lohärad i Norrtälje. Jonas höll på att bygga ett mycket fint gästhus, som passade bra för en barn familj. Chris hjälpte honom att färdigställa huset, som låg intill deras hus. De var nu registrerade i skolan och skulle börja till höstterminen. Vi fick en härlig sommarmånad på vårt sommarställe i Småland tillsammans innan skolan skulle börja. Lotta och barnen var förstås med oss och alla kusinerna hade så roligt tillsammans. Sommarstugan som Ingvars systrar haft hade nu övertagits av våra barns kusiner. Så det blev mer liv och rörelse på sommaren i den lilla byn Mästreda. Sedan jag kom tillbaka efter de tre månaderna jag var i USA, så började Ingvar och jag få samma tanke att flytta till Norrtälje, eftersom vi hade vår enda dotter med familj som bodde där. Det var drygt 15 mil fram och tillbaka vi hade, när vi hälsade på varandra. Vi hade ju de andra döttrarna med familjer så långt bort. Och nu skulle Elisabeth med familj komma och bo i samma stad några år. Vi bestämde oss! Vi bad förstås till Gud om ledning och hjälp och vi upplevde att Gud öppnade denna nya väg för oss. Det gick bra med att sälja vårt hus och vi köpte ett hus i Norrtälje, cirka 15 minuters bilväg från Lohärad. Inflyttningen skulle bli i november månad. De amerikanska barnen började i svenska skolan. Elisabeth hade försökt att lära dem svenska under åren, de förstod mer på svenska än de kunde prata. Det var ju tufft för dem med all undervisning på svenska och allt nytt. De var positiva och klagade inte och hade bra lärare som tog hand om dem. Från början blev det lite språkbarriärer kusinerna emellan. När de var hemma alla tillsammans blev det ju mycket prat på engelska. Fyraåriga Philip berättade stolt att han kunde räkna på engelska, one, two, three… Lillebror Simon, tre år, skulle inte vara sämre han, han såg till att ha allas uppmärksamhet och sa:
