6. Mer utbildning Vårt bröllop

6. MER UTBILDNING VÅRT BRÖLLOP 25 6. Mer utbildning Vårt bröllop

Under det första året som färdig sjuksköterska, 1960 blev jag placerad på olika sjukhus. Jag arbetade först på Betaniastiftelsens privata sjukhus på Grev Turegatan i Stockholm. Efter en kort tid blev det Danderyds sjukhus och därefter blev jag placerad på Norrtälje sjukhus där jag var ett halvår. Då kunde jag inte ana att jag cirka 35 år senare skulle ha en dotter med familj bosatta där!

Livet låg framför som ett oskrivet blad!

Jag hade lagt mitt liv i Guds hand och bad om Guds ledning över framtiden som bara Gud känner.

En av mina favoritsånger är Morgondagen (eng. I know who holds tomorrow.) Morgondagen vad den rymmer ja, det vet ej du och jag men jag vet dock en som gör det. Honom följer jag idag. Ej jag känner morgondagen blir den solljus eller grå. Därför är den inte heller någonting att bygga på. Men jag valt att följa Jesus, dag för dag som han mig ger. Endast han är den som känner, hur sig morgondagen ter. Ty Guds Ord oss där om täljer när vart mörker svunnit bort. Då skall solen evigt stråla, alla tårar torkas av. Evigt sälla då vi känna vad oss morgondagen gav. Vilken morgondag det blir när Gud kallar: Kom hit opp! Då förverkligat vi skåda vad som var vårt frälsningshopp. Efter mitt första år som sjuksköterska började jag att arbeta på S:t Görans Sjukhus i Stockholm.

Jag blev erbjuden tjänsten som personalsköterska som medföljde mycket administrationsarbete och ansvar. Det var ett avancerat arbete som jag förstod mer och mer att jag hade fått utan någon erfarenhet.

Det var ett stort sjukhus med cirka 1000 anställda på den tiden.

Året var 1961. Jag var 24-25 år.

Jag hade fått hyra en enrums lägenhet på Heleneborgsgatan alldeles vid Hornsplan. Varje morgon gick jag över Västerbron och till sjukhuset som låg alldeles intill. Jag trivdes mycket bra.

Jag var fortsatt engagerad i församlingen och hade mycket vänner.

Pastor Willis Säwe var då föreståndare han efterträdde pastor Lewi Pethrus. Tidigare hade han med sin familj varit missionär i Frankrike.

Hans predikningar var mycket målande och dramatiska och ofta använde han uttrycket ”jordklotet” som fascinerade mig.

Han vigde Ingvar och mig i Filadelfiakyrkan 1964, tre år senare.

Missionskallelsen talade jag inte så mycket om men hade den i mitt hjärta.

En dag kände jag att jag behövde hjälp och rådgivning hur jag skulle hantera detta. Jag ringde till pastor Willis Säwe. Vi hade aldrig träffats. Det är en stor kyrka som rymmer cirka 4000 personer. Hans sekreterare tog emot samtalet och jag fick boka en tid för besök. Jag bad och sa till Gud att om pastor Säwe skulle råda mig att göra något så skulle jag göra det. Vi hade ett fint samtal och jag upplevde förståelse för min situation. Han visste att jag var sjuksköterska men rådde mig att också utbilda mig till barnmorska. För det skulle behövas om jag skulle ut till Afrika. Så sa han! Han bad innerligt för mig att Gud skulle leda mig i fortPastor Willis Säwe vigde oss den 15 februari 1964 i Filadelfiakyrkan, Stockholm. sättningen och han sa också att vi skulle vara i kontakt, och när det blev aktuellt att få hjälp senare.

Jag upplevde att det var lite jobbigt att på nytt börja en utbildning som skulle ta ett och ett halvt år. Men jag hade ju sagt till Gud att jag skulle göra det som jag blev rådd till att göra!

Jag skickade in ansökan till de två barnmorskeutbildningsanstalter som fanns i Sverige på den tiden i Stockholm och Göteborg. Jag blev antagen i båda.

Jag bad till Gud att det jag först fick svar ifrån skulle jag ta. Göteborg blev först och dagen därpå Stockholm. Jag valde då att bejaka Göteborg och tänkte också att det kunde vara lite spännande att byta stad, eftersom jag alltid bott i Stockholm!

Mina kollegor på S:t Görans Sjukhus hade svårt att förstå att jag valde att utbilda mig till barnmorska. De tyckte förstås att jag skulle fortsätta att utbilda mig inom sjukhusadministration och arbetsledning till sjukhus/klinikföreståndare. De visste inte om min och Guds plan för min framtid!

Det var en ny utmaning!

6. MER UTBILDNING VÅRT BRÖLLOP 27

Göteborg en ny stad för mig och nu skulle jag ytterligare utbilda mig under ett och ett halvt år till barnmorska.

Jag var förvissad om att detta var Guds vilja för mig.

Tiden som följde hade jag ingen aning om vad det skulle innebära…

Men Gud visste det och det ingick i hans plan för mitt liv.

Under denna tid skrev jag ner några tankar som rörde sig i mitt hjärtas djup.

Det blev en hjärtebön.

HJÄRTEBÖN. Mitt liv vill jag ge åt Jesus. Min vilja O, Herre tag, och lös mig från egna banden med allt som vill hålla mig kvar.

Det är ju så mycket som binder. Jesus, Du vet bäst hur det är. O, gör min själ fri som en fågel som svingar sig högt ovan där.

Så högt ovan jord livets smärta. Jag lyfter upp blicken till Dig. Och då när jag Dig får skåda blir allt förvandlat och nytt.

Du skänkte mig glädjen och friden i stunden då allt var svårt i prövningens heta strider Du ville bara fostra mig så.

Du ville bara lära mig göra DIN VILJA oh, Jesus kär och helt följa Dig och gå den väg som Du valt åt mig.

Du ser till min svaghet och hjälplöshet. Vad skulle väl jag förmå? Men jag tackar Dig Herre för löftet av nåd Du gav mig: ”när jag är svag så är jag stark” -i Dig. (Skriven 1961)

28 6. MER UTBILDNING VÅRT BRÖLLOP Året 1962 började jag min utbildning i Göteborg, på Barnmorskeutbildningsanstalten. Samma år fick jag ett stipendium av Barnmorskeförbundet att få praktik i tre veckor på ett sjukhus i London, där Gud sammanförde Ingvar och mig. Vi drogs till varandra och kärleken var ömsesidig och vi upptäckte att Gud lagt ner samma kallelse i våra hjärtan att bli missionärer i Afrika och till Liberia. Alla pusselbitar kom på plats. Jag kunde verkligen se resultatet av Guds ledning under alla dessa år. Att jag började barnmorskeutbildningen i Göteborg och efter ett halvår fick detta ärofulla stipendium till London samtidigt som Ingvar var där. Det var Guds tidsplan. Efter ett och ett halvt år i juni 1963, blev jag färdig utexaminerad legitimerad barnmorska. Ingvar hade under den här tiden en pastorstjänst i Bergkvara och Gökalunds Pingstförsamling där också Torsås och Söderåkra samhällen tillhörde pastoratet i Kalmar län. Vi hade bara träffats fem gånger efter London då vi bestämde oss att förlova oss. Vi förlovade oss på midsommarafton 1963 på Djurgården i Stockholm. Vi hade varit i mitt föräldrahem i Stockholm då Ingvar träffade mina föräldrar för första gången. Sedan var det min tur att åka till Småland och träffa Ingvars föräldrar och familj. Ingvar är född och uppvuxen i Mästreda i Braås i mörkaste Småland. Närmaste stad är Växjö. Han växte upp på föräldrarnas bondgård, där han i tidig ålder fick hjälpa till med jordbruket och alla djur. Viola och Henning Johansson var föräldrarna och tre syskon, Alvar som var äldst och två yngre systrar Ann-Margret och Carin. Alvar var också pastor gift med Solveig. De har tre barn Samuel gift med Carina, Ingegerd gift med Lars Bynert och Anders gift med Pia. Ingvar som sjuåring. Vi kommer från två helt olika bakgrunder. Jag som var stockholmsflicka och Ingvar från landet. Men vi upplevde så tydligt att Gud hade sammanfört oss och kärlekens band omslöt oss. Jag hade aldrig varit på en bondgård förut! Min blivande svärmor var skeptisk mot mig, och undrade hur jag som kom från Stockholm skulle vara − dryga stockholmare var väl ett rykte som gick! När Ingvar skulle till Stockholm så fick han sin mors goda råd: ”Vad du än gör så gift dig inte med en stockholmsflicka!” Han följde sitt hjärta och Guds ledning!

Svärmor Viola talade om det för mig senare att hon fick ändra sin uppfattning om mig redan från början. Hon såg nämligen att jag hade en rätt så sliten vinterkappa på mig när jag kom! Hon tänkte då: ”kan hon ha en sådan kappa på sig så är hon nog inte så högdragen!” Det var nog min räddning då! Till saken hörde att jag inte hade haft råd att skaffa mig en ny kappa eftersom jag hade börjat min barnmorskeutbildning och inte tjänade några pengar!

Svärmor Viola och jag kom bra överens från första stund och det varade hela livet ut. Hon visste ju också att jag hade en kallelse att gå ut som missionär och ville vara i Guds tjänst med mitt liv.

Innan Ingvar och jag träffades i London var han predikant i Tyresö, en del av Filadelfiaförsamlingen i Stockholm. Så jag brukar säga att det var nog Guds särskilda ledning att han fick vara och arbeta i Ingvars barndomshem och familj. Stockholm och församlingen varifrån jag kom. Han var rätt så van att handskas med stockholmare!

Ingvar gick på bibelskolan i Stockholm som drevs av Filadelfiaförsamlingen. Efter det blev hans första evangelisttjänst i Höckerstads Pingstförsamling i Östergötland. Dessförinnan hade han arbetat inom Posten. Postchefen hade uppmuntrat honom att vidareutbilda sig inom Postverket för en karriär inom den branschen.

Men Gud hade andra planer för honom.

Ingvar studerade också två år på Liljeholmens Folkhögskola. Efter det blev det bibelskolan igen i Stockholm. Så kom han till Tyresö och

Bibelskolan i Filadelfiakyrkan 1961.

församlingen i Stockholm som jag nämnt om tidigare. Han blev tillfrågad av pastor Bo Hörnberg att tillträda som predikant i Tyresö. Ingvar kände att det var Guds vilja för honom där han var några år. Under denna tid var han så Ingvar och pastor Lewi Pethrus vid bibelskolan 1961. kallad ordningsman under bibelskoletiden. Därefter åkte han till London för språkstudier för att förbereda sig för uppgiften som missionär. Där Gud förde oss samman.

Ingvar har kombinationen att vara både praktiskt lagd och intellektuell. Han är psykiskt stark och är en klippa som står stadigt även om det stormar omkring honom. Det har visat sig i både församlingstjänst här hemma och ute på missionsfältet. Ingvar är konst- och kulturintresserad och gillar arkitektur, han har påverkat mig en hel del inom dessa områden.

6. MER UTBILDNING VÅRT BRÖLLOP 31

Ingvar skrev en dikt i tidiga ungdomsåren, Renhetens prägel, som jag tycker så mycket om:

Renhetens prägel Det växlas med giriga händer, det mynt som är präglat av Gud. Man ger sin själ till att växlas, hellre än lyda Hans bud. Det gått genom ockrarehänder, tills bilden ej mera finns kvar. Man kastar sig ut i smutsen, tills smuts är allt vad man har. Det byttes mot lycka som lovats, men möttes av ångestens natt. Man kan icka längre skönja, den heliga renhetens skatt. Istället för renhetens prägel, som förr lyste fram ur din blick. Det synes i själens spegel, att ångest och nöd du blott fick. Det finnes ett medel som renar, den bild som i smutsen försvann. Det finnes ett offer som utgetts, och blod som för reningen rann. Han, vilkens avbild du blivit, har trots synden och smutsen dig kär. Nu kan den framstråla åter, Den bild som i själen du bär. Ingvar Henningsson

Det är rätt så typiskt när vi är i Stockholm och går på gatorna. Jag som stockholmare småspringer gatan fram och vill snabba på! Ingvar går gatan fram och tittar uppåt och intresserat ser på alla byggnaders arkitekturer!

Vi tycker båda om att läsa och att resa. Jag älskar musik. Jag kan väl tala om att jag fått ”kaffe på sängen” nästan varje morgon av min man i 48 år! Kanske något för Guinness rekordbok?

Som nybliven barnmorska fick jag tjänst på Kalmar Sjukhus några mil från Ingvars pastorat. Det blev en kort tid, ett halvår som jag arbetade där.

Senare fick jag en sjukskötersketjänst på Söderåkra sjukstuga och sjukhem där jag också hade en tjänstelägenhet, innan vi gifte oss.

32 6. MER UTBILDNING VÅRT BRÖLLOP Vi förberedde vårt bröllop

Predikantveckan i Stockholm som årligen var i början av december, brukade alltid vara en stor samling med omkring 1000-talet pastorer som kom från hela landet. I samband med denna vecka, på söndagen efter gudstjänsten, hade vi vår lysningsmottagning hemma hos mamma och pappa i Bromma. Det var många som kom med bröllopspresenter till oss. Det var en sed som var mer bruklig på den tiden.

Ingvar hade en lägenhet med egen ingång, och trädgård, som var i samma byggnad som det stora kapellet i Gökalund, Bergkvara. Vi inredde trerumslägenheten tills vi som gifta skulle bo där. Det blev ett ljust, fint och mysigt hem!

Så åkte vi till Stockholm och gifte oss den 15 februari 1964. Vi vigdes i Filadelfiakyrkan och Pastor Willis Säwe var vigselförättare. Bröllopsmiddagen var på Fenixpalatset (vid Citykyrkan, som senare övertog det som konditori). Det var ett mycket festligt bröllop tillsammans med våra familjer, släktingar och vänner. Ett stort minne för livet. Vi var så lyckliga.

Pastor Willis Säwe vigde oss, Agneta var brudtärna.