30. Liberia krigszon

Det blev återigen en statskupp med rebeller som intog landet. Militärregeringen fick utstå detsamma: att bli tillfångatagna och mördade.

Rebelledaren Charles Taylor, uppbackad av Libyens ledare Muammar Kaddafi, stormade in i landet med en gerilla på juldagen 1989.

Taylor såg till att han själv blev vald till president och flydde sedan till Nigeria. Kriget varade i över 14 år till 2003. Ett blodigt krig där barn var hotade och fick se sina föräldrar skjutas om de inte lydde och blev barnsoldater.

Alla skolor och sjukhus lades ner och blev förstörda.

Vi hade ingen kontakt med någon under denna tid. Omkring 250 000 blev dödade och tusentals flydde till grannlandet Guineas flyktingläger och Sierra Leone. Grannlandet Sierra Leone upplevde också ett fruktansvärt blodigt krig senare.

Liberias kvinnor organiserade sig tillsammans med medborgarrätts- och fredskämpen Leymah Gbowee. Hon började mot slutet av inbördeskriget att dra igång rörelsen Women of Liberia Mass Action for Peace.

En demonstration hölls i Monrovia vid en marknad där kristna och muslimska kvinnor bad tillsammans för fred för sina barn och Liberias framtid. Alla kvinnor bar vita t-shirts. De åkte även till Ghana till huvudstaden och satt utanför Kongressbyggnaden där Rådslaget med olika presidenter och stridsherrar var samlade. De var tålmodiga och de gav sig inte förrän Charles Taylor blev avsatt.

Charles Taylor står nu inför rätta i Domstolstribunalen i Haag.

Efter kriget kom 15 000 FN soldater till Liberia.

Efter krigets slut när hela landet var i kaos och kris och betecknat som krigszon fick vi ett brev. Det var ifrån Henry, som under vår tid var tonåring och tillhörde Philadelphia Church, som nu var en ung man. Han berättade att Gud hade beskyddat församlingen i Monrovia och många hade kommit till kyrkan och ville lämna sina liv till Jesus. Han skrev: ”Jag har bara mina byxor och en tröja, allting har de tagit ifrån mej.” Mina föräldrar sköt de och mina syskon har försvunnit. Men det är något som de inte kunde ta ifrån mig, det är Jesus som jag har i mitt hjärta, det kunde de inte ta ifrån mig, min tro på Jesus.”

Det var ett mäktigt vittnesbörd som jag många gånger påminner mig om. Det fördolda livet i Jesus Kristus. Det kan ingen ta ifrån oss.

Januari 2006 installerades den nya presidenten Ellen Johnson Sirleaf. Hon blev den första kvinnliga president i Afrika. Hon blev kallad ibland för the ”Iron Lady” Hon var finansminister under president Tolberts regering under 1970-talet.

132 30. LIBERIA KRIGSZON Vi var fortfarande kvar i Vallentuna. Året var 1991 och jag fortsatte mitt arbete på Vallbostrand efter att jag blivit vårdlärare. Det fanns inte så många lärartjänster i närheten att söka. Jag hade mycket nytta av min utbildning i det arbete som jag stod i synnerhet med personal utveckling. Under denna tid fick vi en förfrågan från Filadelfiaförsamlingen i Stockholm om vi ville gå ut i missionstjänst igen till Tanzania beläget invid Victoriasjön. Vi kände att det här var nog något för oss och prövade det inför Gud. Vi svarade JA. Senare av någon anledning skulle bibelskolan och stationen läggas ner på platsen och det blev inte något för oss. Vi upplevde det så att Gud kanske ville testa oss om vi var villiga att gå…

Christiana från Liberia, som jag berättat om tidigare, hade nu 1991 efter Sovjets fall, som blivit nuvarande Ryssland, fått tjänst som läkare i Moskva och andra städer omkring floden Volga. Hon kunde ju ryska språket och situationen var helt annorlunda för henne denna gång när hon kom tillbaka till Moskva. Hon fick med fara för sitt liv lämna landet förra gången och nu var hon anlitad att komma tillbaka som specialist läkare.

Underliga är Herrens vägar, får man väl säja! Hon upplevde Guds ledning och kallelse att arbeta där. Hon var där i cirka tio år.

Efter några år träffade hon en troende man från Ghana som studerade i Moskva. De blev förälskade i varandra och gifte sig. På bröllopsdagen efter vigselceremonin och bröllopsfesten för många gäster, så hände något. Av en tillfällighet, som måste ha varit Guds ingripande, då Christiana skulle hämta en adresslapp på hotellrummet, upptäckte hon ett dokumenterat bevis på att mannen var gift och hade familj. Han blev avslöjad! Det just ingångna äktenskapet upplöstes. Det blev en svår tid för Christiana.

När jag en tid efteråt samtalade med henne på telefon var hon så tacksam till Gud att avslöjandet kom till henne, innan bröllopsnatten då de två skulle ha blivit ett. Hon var en riktig Herrens tjänarinna och var till stor välsignelse för många under denna tid. Efter dessa år arbetade hon ytterligare tio år i Kazakstan och länderna däromkring Armenia, Tajikistan och Mongolia.

I skrivande stund har hon nu avslutat sitt arbete där. och väntar nu på att den organisation hon arbetar för ska placera henne i Afrika och hoppas på Liberia. Det är över 30 år sedan hon lämnade sitt hemland för studier i Moskva.

Hon har varit hemma i Liberia och hälsat på familj och släkt under denna tid med undantag av de 14 krigsåren. Hon har också startat ett projekt i Monrovia Liberia, Healthy Women – Healthy Liberia. Christiana har träffat den nya kvinnliga presidenten flera gånger och har fått bekräftelse från henne att starta upp detta projekt. All lycka och Guds Välsignelser önskar vi henne.

Döttrarna och jag har ofta sagt att hon är den mest fantastiska och enastående kvinna vi mött!