29. Tre bröllop

Caroline hade nu varit på en månads semester och hälsat på Elisabeth i Seattle. Hon kom tillbaka och var så inspirerad av allt hon varit med om. Året var 1989. Hon hade bestämt sig! Hon skulle också gå på Bible College där! Hon upplevde det så starkt. Hon skulle inte fullfölja hela kursen på fyra år, kanske bara något år. Då visste hon inte vad som skulle hända i framtiden…

Under denna månad hon var där var hon med i arbetet på kvällarna, sena nätterna bland de hemlösa och utsatta ungdomar i Down Town. Hon greps verkligen av detta.

Elisabeth och Chris, den märkliga unge man som jag träffade och skrivit om förut, var nu tillsammans och var förälskade i varandra!

Caroline, Elisabeth och Chris, som körde bilen, var också några dagar till Los Angeles. Där bodde de hos deras kusin Agneta från Sverige, min syster Barbros dotter, som bott många år i USA.

Caroline sa upp sin sjukskötersketjänst på Danderyds sjukhus och for i väg till USA. Så nu hade vi två av våra flickor där…

Här hemma kontaktade jag CSN, centrala studiestöds nämnden. Jag fick ordnat så att flickorna fick studiebidrag under de år de studerade där, även de åren när Elisabeth studerade till lärare på College.

Charlotte var bara 16 år när hon började sällskapa med Jonas Thunborg, som var tre år äldre. Vi trodde förstås att det inte skulle hålla så länge, vi var naturligtvis rädda om vår dotter! Vi kände inte Jonas men han var en av ungdomarna från Solna pingstförsamling. Från flera personer fick jag höra att Jonas var en riktig pärla! ”Det går väl flera tåg!” sade jag till min dotter när vi pratade ihop oss. Det uppskattades inte så mycket och det har jag fått äta upp många gånger under årens lopp! Men det höll! I skivande stund har de nu varit lyckligt gifta i 20 år! Jag brukar säga att Jonas kom som en stormvind in i vår flickidyll! Men han har bevisat sig många gånger att han är en pärla!

Det hände mycket i vår familj under åren 1990/91.

Jag tog tjänstledigt från arbetet ett och ett halvt för att studera på Lärarhögskolan i Stockholm till vårdlärare. Jag hade känt en dragning till någon pedagogisk utbildning. Kanske det var sedan jag undervisade mina egna flickor när vi var i Liberia?

Jag satte mig på nytt på skolbänken. Jag var nu 54-55 år så det var ju rätt så modigt gjort! Jag kände att det var det rätta för mig.

Ingvar och jag hade börjat tala om att vi borde börja tänka på att spara pengar till en bröllopsfond. Vi hade ju tre flickor!

Det gick fortare än vi tänkt oss!

Någon bröllops fond hann vi aldrig med...

Elisabeth och Chris vigdes i september 1990.

Det kommande året hade vi tre bröllop. Två bröllop i USA och ett i Sverige…

Elisabeth och Chris Cormier från Seattle förlovade sig och planerade att gifta sig den 1 september 1990.

Det var mycket att förbereda för oss. Det var tveksamt om jag kunde få bli ledig från studierna men det gick vägen och jag fick ta ut två veckors ledighet. Eftersom jag var tjänstledig från arbetet så hade jag ingen lön.

Tack och lov fick jag tillfälle att få en jourtjänst som sjuksköterska, som jag kunde kombinera med studierna.

Trots att vi inte hade någon bröllopsfond förvånades vi över att vi klarade av tre bröllop med två resor

till USA inom ett år under 1990-1991!

Tillsammans med Charlotte åkte vi till Seattle och det stundande bröllopet. Charlotte hade nyligen tagit studenten och bestämt sig för att stanna kvar efter bröllopet i Seattle hos sina systrar och även gå på Bible College en termin. Det var ju ett speciellt tillfälle att få vara tillsammans som systrar i USA!

Vi mötte Caroline och hennes pojkvän Mark Peterson från Seattle. De hade träffats på Bible College där Mark också börjat studera. Mark var en trevlig och snygg ung man som gjorde ett mycket gott intryck på oss. De var båda aktiva i arbetet på kvällarna i Down Town med de utslagna ungdomarna. Mark hade skaffat en stor grön van, en skåpbil, som fylldes med förnödenheter för att delas ut.

Elisabeth talade om för Caroline att hon haft en dröm om att Caroline skulle träffa en kille som hade en grön van! Och minsann det stämde ju med Mark! De blev förälskade i varandra och började vara ihop.

Enligt amerikansk tradition skulle brudens föräldrar bjuda ut på middag kvällen före bröllopet efter generalrepetitionen i kyrkan, då alla i bröllopsföljet skulle vara där och öva. Det var många tärnor och mars-

29. TRE BRÖLLOP 127 halkar, små söta blomsterflickor och liten pojke som var ringbärare. Allt gick efter amerikansk tradition. Då brudens föräldrar var svenskar ville vi göra något svenskt! Vi bjöd på smörgåstårtor, som tog en hel dag att göra, och det uppskattades mycket!

Det blev ett underbart bröllop, med ett vackert och lyckligt brudpar.

Faith Tabernacle Church, Chris hemförsamling i Kent utanför Seattle, var vackert smyckat. De små blomsterflickorna som strödde blommor och lille ringbäraren kom först. Sedan kom alla tärnor och marskalkar. Pappa Ingvar förde sin dotter till altaret och brudgummen. Sedan gick Ingvar bakom altaret och förrättade vigseln tillsammans med församlingens pastor.

Därefter var det en fantastisk bröllopsfest med många gäster i församlingsvåningen. Smekmånaden gick till Bahamas, som var en bröllopspresent från ett par makar. Chris och Elisabeth skulle göra sista skolåret innan examen. De bodde i en lägenhet strax intill skolan.

Det blev snart jul.

Förväntan var stor. Caroline och Charlotte skulle komma hem.

Caroline visade sin glänsande förlovningsring! Mark och hon hade förlovat sig strax innan hon åkte. Hon skulle vara hemma några månader för att sedan åka till Seattle och förbereda sitt bröllop som skulle stå i juni 1991. Hon passade på att arbeta dessa månader på Danderyds sjukhus som sjuksköterska.

Att arbeta som sjuksköterska i USA kunde hon inte göra förrän hon tagit den amerikanska examen. Vilket hon gjorde tio år senare.

Jonas hade uthålligt väntat på Charlotte dessa månader! Det blev ett kärt återseende och Charlotte konstaterade: ”Det fanns ingen amerikansk kille som kunde mäta sig med Jonas!”

En vecka efter Charlotte kommit hem så förlovade de sig på juldagen 1990. Hon var då 18 år.

Vintern och våren gick fort. Jag tog min vårdlärareexamen i början av juni 1991. Efter det åkte jag, före de andra, till Seattle. Det var mycket som skulle förberedas. Bröllopet skulle vara den 22:a juni.

Hundratals svenska smörbullar, wienerbröd, och kakor skulle bakas till bröllopsmottagningen.

Strax innan jag kom dit hade det varit Graduation, examen, för Chris och Elisabeth efter 4 utbildningsår.

Ingvar, Jonas och Charlotte kom strax innan bröllopet. Vi alla fick bo i ett stort hus med en underbar utsikt över Pudget Sound. Det var en familj som upplät detta hem för oss.

Den stora vackra kyrkan Bethel Temple mitt inne i centrala Seattle skrudades och smyckades till fest.

Kvällen innan, på generalrepetitionen bjöds det på pajer, jordgubbar och glass. Vigselceremonin förrättades av Ingvar och församlingens pastor. In kom de söta blomsterflickorna som strör blommor från sina korgar, den lille ringbäraren och många tärnor och marskalkar. Sedan kom bruden med sin Caroline och Mark vigdes i juni 1991. far och gick upp till altaret och fram till Mark. Därefter fortsätter Ingvar att gå bakom altaret och förrättar vigseln.

Det var ett underbart bröllop och mycket vackert och lyckligt brudpar.

Efter vigseln blev det en stor mottagning i den rymliga församlingsvåningen. Senare på kvällen blev det bröllopsmiddag för familjerna på ett av hotellen i Seattle.

De firade sin Honey-moon, smekmånad, med bilresa utmed den vackra Oregon kusten.

Både Elisabeths svärföräldrar Ron och Charlotte Cormier och Carolines svärföräldrar Richard och Shirly Koch var mycket generösa med bröllopskostnaderna. De visste ju att vi hade dyra resekostnader och två bröllop i USA!

Vi blev goda vänner med flickornas svärföräldrar under alla dessa år.

Tyvärr avled Marks mamma för cirka fem år sedan efter sviter av cancersjukdom.

Tre månader efter Caroline och Marks bröllop gifte sig Charlotte och Jonas den 28 september 1991.

Den fina Pingstkyrkan i Vallentuna, där ju Ingvar var pastor, smyckades till bröllop. Detta blev ett svenskt traditionellt bröllop. Brudnäbbarna kom först och sedan tärna och marskalk och sist kom brudparet. De skred fram, under tonerna av bröllopsmusiken, till altaret där pappa Ingvar stod och väntade för att förrätta vigseln. Det var ett strålande vackert brudpar.

Bröllopsfesten var i Solna Pingstkyrka med många gäster från de båda kyrkorna och andra gäster och släktingar. Jonas mamma Inga Britt och jag hade stått för förberedelserna, tillsammans med andra som ställ-

de upp. Ett strålande bröllop. De amerikanska paren kom förstås till bröllopet. Smekmånaden gick till den grekiska ön Mytelini.

De bosatte sig i Solna. Charlotte började studera till socionom på Socialhögskolan i Stockholm. Jonas som var en arbetsam och duktig entreprenör och golvläggare startade som mycket ung, sitt eget företag inom golvbranchen. Nu hade våra tre flickor kommit i hamn! Det blev så tyst och tomt i vårt hem. Tårarna kom… vi har våra barn till låns! ”A mother and a father hold their children’s hands for a while…their hearts FOREVER”.

Flickorna brukar säga att Charlotte och Jonas vigdes i september 1991. de saknar pappas prediknin- Ingvar vigde dem. gar och mammas söndags middagar!

Från det att flickorna var i 14-årsålden började jag att be för deras tillkommande män! Det behöll jag för mig själv. Jag trodde att jag var ensam om att be den bönen, då jag flera år senare läste en intervju med Billy Grahams fru som talade om att hon hade bett den bönen för sina barn. Vad glad jag blev! Jag var inte ensam om att be den bönen. Jag var i gott sällskap.

Under åren de växte upp brukade de ibland undra ”ska vi också få höra Guds röst säga: det är han som du ska gifta dig med!” De visste ju att jag fått den upplevelsen när jag träffade Ingvar första gången. Vi samtalade förstås om detta och de förstod att Gud visar oss på olika sätt. ”Sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också.” Det bibelordet fick de med sig var och en från mitt bröllops tal till dem.

Vi gladdes med dem att de nu hade funnit sina livskamrater. Vi visste att de hade bett om Guds ledning i sitt viktiga livsval.

Vi hade under denna tid tagit över och köpt Ingvars faster Esters sommarhus, Solbacken, som låg intill vår sommarstuga som kallades Häggtorpet. Under några veckor fixade och tapetserade vi om huset som Ingvar renoverat tidigare med hjälp av Jonas. Det var en stor tomt som

Häggtorpet.

hörde till. Under många år har vi haft stor glädje att återkomma dit så gott som varje sommar. Ingvar har alltid något projekt att göra där. Ett år byggde han en mysig gäststuga på tomten. Så när barn och barnbarn kom, också under flera somrar från Amerika, så hade vi plats för alla. Det var alltid en glädje att vara tillsammans och komma till denna oas.

Solbacken - sommarstugan i Småland är vårt smultronställe.