29. TRE BRÖLLOP 125
29. Tre bröllop Caroline hade nu varit på en månads semester och hälsat på Elisabeth i Seattle. Hon kom tillbaka och var så inspirerad av allt hon varit med om. Året var 1989. Hon hade bestämt sig! Hon skulle också gå på Bible College där! Hon upplevde det så starkt. Hon skulle inte fullfölja hela kursen på fyra år, kanske bara något år. Då visste hon inte vad som skulle hända i framtiden… Under denna månad hon var där var hon med i arbetet på kvällarna, sena nätterna bland de hemlösa och utsatta ungdomar i Down Town. Hon greps verkligen av detta. Elisabeth och Chris, den märkliga unge man som jag träffade och skrivit om förut, var nu tillsammans och var förälskade i varandra! Caroline, Elisabeth och Chris, som körde bilen, var också några dagar till Los Angeles. Där bodde de hos deras kusin Agneta från Sverige, min syster Barbros dotter, som bott många år i USA. Caroline sa upp sin sjukskötersketjänst på Danderyds sjukhus och for i väg till USA. Så nu hade vi två av våra flickor där… Här hemma kontaktade jag CSN, centrala studiestöds nämnden. Jag fick ordnat så att flickorna fick studiebidrag under de år de studerade där, även de åren när Elisabeth studerade till lärare på College. Charlotte var bara 16 år när hon började sällskapa med Jonas Thunborg, som var tre år äldre. Vi trodde förstås att det inte skulle hålla så länge, vi var naturligtvis rädda om vår dotter! Vi kände inte Jonas men han var en av ungdomarna från Solna pingstförsamling. Från flera personer fick jag höra att Jonas var en riktig pärla! ”Det går väl flera tåg!” sade jag till min dotter när vi pratade ihop oss. Det uppskattades inte så mycket och det har jag fått äta upp många gånger under årens lopp! Men det höll! I skivande stund har de nu varit lyckligt gifta i 20 år! Jag brukar säga att Jonas kom som en stormvind in i vår flickidyll! Men han har bevisat sig många gånger att han är en pärla! Det hände mycket i vår familj under åren 1990/91. Jag tog tjänstledigt från arbetet ett och ett halvt för att studera på Lärarhögskolan i Stockholm till vårdlärare. Jag hade känt en dragning till någon pedagogisk utbildning. Kanske det var sedan jag undervisade mina egna flickor när vi var i Liberia? Jag satte mig på nytt på skolbänken. Jag var nu 54-55 år så det var ju rätt så modigt gjort! Jag kände att det var det rätta för mig. Ingvar och jag hade börjat tala om att vi borde börja tänka på att spara pengar till en bröllopsfond. Vi hade ju tre flickor! Det gick fortare än vi tänkt oss! Någon bröllops fond hann vi aldrig med...
