21. Amerikas president på besök

21. AMERIKAS PRESIDENT PÅ BESÖK 91 21. Amerikas president på besök

Det var feststämning i huvudstaden Monrovia.

Amerikas president Jimmy Carter med first Lady skulle komma på besök. Dagen var utlyst som en national Holiday. Folkmassorna stod i rader utmed vägen från flygplatsen Robertsfield till Monrovia och Presidentpalatset. President Tolbert hade beställt splitter nya amerikanska lyxbilar för att möta presidenten och hans följe.

Vi stod utmed huvudgatan Broad Street bara en tvärväg ner från vårt hus i Paynesville. Det var alldeles vid infarten till Monrovia.

Väntan blev lång men plötsligt hörde vi det höga ljudet av sirenerna som följdes av poliser som kom åkande med sina motorcyklar och där kom hela bilkolonnen av limousinerna med de celebra gästerna. Oh så fort det gick!

Alla vinkade och hurrade för fullt.

Efter paraden passerade bussar med särskilt inbjudna gäster. Folkträngseln var stor och det gällde att inte komma för långt ut på vägen.

Helt plötsligt tvärstannade en av bussarna. En olycka hade hänt alldeles invid där vi stod.

Det blev ett stort tumult, allting stannade upp. Jag rusade fram och fick se en pojke ligga skadad på vägen och såg att det var vår grannpojke, bussen hade träffat honom när han lutade sig fram på vägen. Han var son till en amerikansk familj med tre skolpojkar som bodde alldeles intill oss. Till min fasa såg jag att han var väldigt tilltygad. Mamman och jag åkte i bilen med honom till ELWA-sjukhuset som inte låg så långt därifrån. Han avled strax efter vi kom dit.

Vilken fruktansvärd sorg som drabbade denna familj.

Det var verkligen ett sorgligt minne som alltid förknippas av denna stora dag i Liberia. Familjen fick hjälp av amerikanska ambassaden att åka hem till Amerika så fort som möjligt. Vi fick höra senare att president Carter och hans fru var på J.F. Kennedy Airport New York och tog emot familjen och kistan med den avlidne pojken när de kom hem till Amerika. Presidentparet ville visa sin vördnad och sitt deltagande.

Under den här tiden kom flera nya missionärsfamiljer till Liberia. De skulle till de olika missionsstationerna i landet. Ofta kom de nattetid med flyget till Robertsfield där Ingvar var och mötte upp. Våra barn skulle sova men de var så nyfikna att få se den nya familjen komma med sina barn! Jag hade alltid en kall isdryck färdig med en nybakad kaka för att välkomna dem! Det var uppskattat! Sedan satt vi länge och bara pratade med varandra om allt det nya som skulle hända dem i detta tropiska missionsland.

Det var flera svenskar som kom på besök till Liberia av olika anledningar. Det var roligt att få lite nyheter från Sverige. De deltog i vår kyrka och Ingvar brukade ta med dem på en tur i staden eller utanför i djungeln. Även pastorer från Sverige och missionärer från andra länder kom till oss. Det var alltid en frisk fläkt att få dessa besök.

Oftast blev vi utbjudna på restaurang i Monrovia och det kändes ju väldigt lyxigt för oss!

Vi hade många nya besökare som kom till Philadelphia Church. Ibland kom presidentens dotter till våra gudstjänster och det var en glädje för oss. President Tolbert var baptist och även generalsekreterare för Internationella Baptistsamfundet. Många Liberianer blev baptister sedan han blev president, i synnerhet politiker. Han hade blivit president några år innan vi kom dit.

Före honom hette presidenten Tubman och han var metodist. Och då var det många som blev metodister!

Det var många som bekände sig som kristna men samtidigt var bundna i fruktan till tron på andemakter.

Det var därför vi kände oss kallade att vara missionärer i detta land att få förkunna om Jesus som Frälsare och befriare från denna fruktan som så många var bundna i.

När det var politiska val, var det många under denna speciella tid innan valet som var skrämda. Våra unga flickor som var med i vår kyrka vågade inte efter kvällsmötena eller från kvällsskolan åka hem med taxi som var det vanligaste att åka med.

Det var nämligen så att dessa män som valdes behövde en liten del av ett människooffer. Det var deras ”power” kraft för att lyckas.

Taxichaufförer var betalda för att kidnappa flickorna, som försvann och dödades för detta ändamål. Det var fruktansvärt. Vi hörde talas om att en av de högt uppsatta personerna alltid hade en liten stav i handen. Denna var hans ”power” kraft och den innehöll en del av hans egen dotter.

Det var lördag eftermiddag. Vi hade gäster på middag. Det var våra grannar Sid och Garnette med deras son och familj från Amerika.

Vi väntade på Ingvar som skulle komma hem från staden. Det dröjde och dröjde, till slut började vi att äta. Vi hade ätit färdigt och satt och pratade. Jag började undra varför han aldrig kom. Det hördes en bil stanna utanför och någon av flickorna gick ut och kom sedan tillbaka för att hämta mig.

Jag gick ut på gårdsplanen och fick se att en polisbil stod där. I den satt en polis. Ur bilen kom Ingvar gående emot mig. Han stapplade fram och var alldeles kritvit och blodig i ansiktet.

21. AMERIKAS PRESIDENT PÅ BESÖK 93

Jag sprang fram och fylldes av skräck och frågade vad som hänt. Polisen berättade att de funnit Ingvar instuvad i en hopknycklad bil på den trafikerade gatan nedanför oss. Det var bara ett under att han levde sade polisen. En taxi hade i hög fart åkt upp från en liten tvärgata och kört upp på huvudgatan och en lastbil kom i hög fart och tvärbromsade och fick sladd på bilen och Ingvar som kom körande kom under lastbilens flak.

Jag följde med till sjukhuset i polisbilen för det var angeläget att Ingvar blev undersökt sade polisen innan han for i väg. Ingvar var förstås chockad och fick sys ihop både i ansiktet och i huvudet. Men tack och lov till Gud att han var oskadd för övrigt och inte fick några men av det.

Våra grannar åkte ned och fick se en anskrämlig syn utav bilen som aldrig gick att använda mer. Vi hörde att flera som sett bilen stå där hade sagt att den bilföraren levde nog inte! Vi tackade Gud för ett underbart beskydd och med änglavakt.

En tid efter detta skulle Ingvar åka upp till en plats i djungeln i närheten av en diamantgruva. En evangelist som arbetade där hade skickat ett meddelande med önskan om att Ingvar skulle komma till denna plats för att ha möten och dop. Han skulle vara där över en helg och övernatta.

Han åkte taxi som var överfull med passagerare och höns. Han satt bredvid föraren. De kom utanför staden och ut på den svårhanterliga landsvägen med alla sina förrädiska gropar och överraskande moment. Det gick fort undan och chauffören körde fortare och fortare trots allas protester. Kvinnorna bak i bilen ropade högljutt till honom men han bara flinade och körde på. Han lyssnade inte heller på Ingvar som försökte tala honom tillrätta.

Rätt som det var vinglade bilen till och han kom över en grusbuktning mitt på vägen. Med den höga farten kom han på den andra sidan av vägen och kom rakt ut på fältet och gjorde en kullerbytta med bilen som välte och rullade runt en gång, två gånger och för den tredje gången! Ingvar berättar att han för varje gång den rullade runt så tänkte han jag lever fortfarande, jag lever fortfarande, jag lever fortfarande! Så stannade den illa tilltygade bilen helt plötsligt och alla försökte ta sig ur den.

Alla var chockade. Ingvar förvissade sig om att alla klarat sig. Han såg att chaufförens halmhatt satt klämd i dörren. Ingvar tänkte det kunde lika väl varit hans huvud…

Kvinnorna kröp ut oskadda och de sa till Ingvar: ”det var din Gud som hjälpte oss!”

94 22. STATSKUPP OCH SVÅRA TIDER