26. Med PAN AM till USA

26. MED PAN AM TILL USA 109 26. Med PAN AM till USA

Vi hade gjort vårt sista år i Liberia och var förvissade om att vår arbetsperiod var slut.

Församlingen var bildad och stabil och Gud verkade på olika sätt bland de liberianer som nu stod i ledningen för församlingen.

Vi kände att vårt uppdrag från Gud nu var slutfört. Det upplevdes som att montera ner byggnadsställningarna från församlingen som vi arbetat med under denna tid. Det var nu överlämnat till de nationella ledarna och tjänarna i Guds verk. Det kändes stort och vi visste att Guds välsignelse var över dem och församlingen.

Det var med oerhört blandade känslor vi nu avslutade och lämnade detta land och folk som vi lärt känna och älska i tio års tid. Det har satt sin prägel på hela livet för oss alla i familjen.

Det var rätt tidpunkt för familjen att komma tillbaka till Sverige. Caroline som nu var 16 år skulle börja gymnasiet Elisabeth var 14 år och Charlotte nästan tio år. Flickorna hade gått i amerikansk skola i sex år, Charlotte i fyra år och aldrig haft en svensk lektion.

Sista helgen var det avskedsmöten i en fullsatt Philadelphia Church. Lördagskvällen var det ungdomarnas avsked då de ordnat en underbar buffé och avskedspresenter till oss.

På måndag kvällen 9 juli 1981 var vi bokade på ett Pan Am flyg som skulle ta oss till New York USA.

På morgonen blev vi bjudna på avskeds frukost av våra grannar Sid och Garnette. Vi fick amerikanska pannkakor med bacon och sirap som vi tyckte så mycket om. Vi alla i familjen fick ett litet kort med ett bibelord och kommentar som vi läste och de bad så innerligt för oss.

Mitt kort som innehöll en kommentar från bibelordet Isaiah 30 löd så här: “Their strength is to sit still.” “And if they plans are Med Pan Am till New York i USA 1981. thwarted. Quietly stand thou still. Listen for God’s direction. Paitiently wait His will.” Jesaja 30 Svensk översättning: ”Genom stillhet och förtröstan blir ni starka.”

Jag visste inte då att detta skulle vara en särskild hälsning till mig från Herren, vid många tillfällen under åren som skulle komma.

Att vänta på Herren när jag bad om hans ledning. Jag har upplevt ofta att Gud kommer sent men aldrig försent. Inför hemresan till Sverige fick vi båda en idé om att det kanske skulle vara möjligt att åka till USA, för att vara där några veckor, och sedan därifrån till Sverige för samma biljettkostnad som direkt Våra flickor och vi åker båt på Hudsonfloden till Fri hetsgudinnan i New York. - till Sverige från Liberia som ju var vår missionärsbiljett hem. Vi var till en resebyrå i Monrovia och det visade sig att vi kunde åka med Pan Am till New York och med ett europeiskt plan därifrån till Bryssel för samma pris. Från Bryssel till Sverige fick vi stå för kostnaderna själva.

Vi var väldigt ledsna när vi åkte från vårt hus i Paynesville, vi grät och grät, flickorna och jag, ut till flygplatsen Roobertsfield. När vi kom dit så blev det en stor överraskning åt oss. Vi blev mottagna av våra ungdomar från kyrkan, de hade hyrt en stor buss för att komma och ta avsked av oss.

Vilken ofattbar kärlek de visade oss! Ett oförglömligt minne!

En av de unga kvinnorna i församlingen, hon hade en framstående position i Monrovia, hon kom fram till oss och talade om att hon hört rykten om eventuellt sabotage mot vår familj. Det var förstås motståndsgruppen som låg bakom. Hon sade till oss att hon skulle vaka över och ta hand om incheckningen åt oss så att inget av korruption skulle inträffa och neka oss avgång. Vi var så tacksamma för detta och kände att Gud var med oss.

Vi såg förvånansvärt nog inte en enda av denna grupp på flygplatsen eftersom vi fick höra dessa rykten.

Senare när vi kommit hem till Sverige fick vi brev och tidningsurklipp som visade att denna grupp som förföljde oss hade trott att vi skulle åka på tisdagskvällen med flygbolaget Sabena som enligt schema alltid flyger på tisdagskvällar till Europa. De visste inte om att vi åkte på måndag kvällen till New York med Pan Am. De hade varit där på tisdagskvällen!

Nu var vi inte kvar i landet och de hade fått in en familjebild på oss i tidningen och där stod det skrivet att familjen Henningsson troligen

26. MED PAN AM TILL USA 111 flytt från landet… Kanske genom djungeln till grannlandet Sierra Leone!

Vi hade en underbar tid i USA. Tre veckor av avkoppling och återhämtning tills vi återvände till Sverige med allt som väntade oss där. Med ny omplantering till svenska förhållanden efter 10 års frånvaro.

Vi blev varmt välkomnade av familjen Swahn i Connecticut som vi gästade. Rune arbetade på FN i New York. Vi kände dem från vår tid i Älmhult där Rune var äldstebroder i församlingen. En härlig familj med Rode och de tre barnen.

Vi gjorde New York en dag och förstås Empire State Building. Vi hade varit högst upp i tornet med denna fantastiska vidsträckta vy över staden, och åkte ner med hissarna.

Vi var i entréplanet och skulle ut därifrån, när jag helt plötsligt upptäckte våra bästa vänner från Sverige! Maggan stod där med sina barn Magnus och Maria och jag skrek ”Maggan” det högsta jag kunde. Folk tittade sig omkring, men snart var vi i varandras armar. Det var helt otroligt! Ingvar fick syn på Eric som stod i biljettkön, och hade ryggen vänd när Ingvar kom bakifrån och la handen på axeln och sa:” Jaså du Eric, du är i Amerika!” Så återförenades vi båda familjerna. Vi hade ingen aning om att de var i New York just då. Vi visste att de hade planer på att åka till Kanada under sommaren. Det var ju fantastiskt att få mötas på detta sätt. Ett ögonblick bara innan vi gick ut genom dörren.

Det är väl bara sådant som händer en gång i livet och knappast då heller!

Jag var övertygad om att det var Gud som ordnat med detta sammanträffande.

De var på väg att åka till Kanada men hade gjort ett uppehåll i USA för att hälsa på släktingar till Maggan i New York. De hade hyrt ett hus utanför Toronto där de skulle vara flera veckor för att rekognosera sig inför en flyttning till Familjerna Ekman och Henningsson träffas utanför New York för att åka till Toronto i Kanada Kanada.

De skulle hyra en bil om några dagar och bila dit. De övertalade oss att följa med dem. Det var med glädje vi följdes åt i bil som vi också hyrde. Vi stämde träff i en förstad till New York, färden gick över Buffalo till Niagarafallet. Vi kom dit på eftermiddagen och gjorde turerna runt

112 26. MED PAN AM TILL USA detta fantastiska vattenfall och åt en underbar middag, som Maggan och Eric bjöd oss på, med en otroligt vacker utsikt över det kvällsbelysta Niagarafallet. Vi övernattade där och efter en ”american pancakes frukost” så gick färden över gränsen till Kanadas sida av Niagarafallet. Vi hade en härlig vecka hos den gästfria familjen Ekman. Barnen var glada att få träffa sina vänner Magnus och Maria. Vi gjorde Toronto en dag och en hel del andra utflykter. Så fortsatte vi vår resa över Kanada och kom över gränsen till Michigan State och staden Detroit. Vi fortsatte och kom till Illinois och Chicago där vi skulle besöka Ingvars avlägsna släktingar som han aldrig hade träffat förut. De bodde utanför Chicago i staden Rockford. Ett äldre och gemytligt par som tog emot oss fram på kvällen. Den första morgonen halv åtta skulle de bjuda ut oss på frukost på restaurang! Det var ju en ny upplevelse för oss! Men vi förstod att det var en amerikansk sed att göra så. Det smakade förträffligt! Vi åkte sedan tillbaka till New York och Connecticut. Vi bilade genom Staterna Indiana, Ohio, Pennsylvania, New Jersey, New York och tillbaka till familjen Swahn i Connecticut. Det blev en lång och intressant resa för oss med många minnen. Vi åkte ut till Kennedy flygplats och därifrån flög vi till Bryssel på morgonen. Vi stod inne på flygplatsen i Bryssel med vårt bagage och nu undrade vi förstås hur det lämpligaste och billigaste sättet var för oss att komma till Sverige. Fortsätta med flyg för fem personer i familjen skulle bli alldeles för dyrt. Skulle vi försöka att åka med något tåg eller − hur skulle vi göra? Ingvar blev uppmärksam på att det längre bort i flyghallen var en rad av flera biluthyrningsfirmor. Kanske det skulle vara något! Han gick till den ena efter den andra, åtminstone fem hade han passerat när han var på väg till oss och skakade på huvudet. Jag tog barnens händer och i en ring började vi att be till Gud om hjälp och ledning. Då kom en kvinna ut och ropade till Ingvar att komma. Hon hade precis fått in en bil som stod parkerad utanför flygplatsen att hyra för oss! En stor herrgårdsvagn och vi kunde åka med den till Sverige men den måste vara på plats i Köpenhamn inom ett dygn. Vi fick bilen för mycket bra pris! Vi tackade Gud och var glada för bönesvaret. Vi bilade genom Europa och kom fram trötta till Småland. Ingvar sov några timmar och åkte sedan i väg med bilen och lämnade den i Köpenhamn i rätt tid. Det var en oförglömlig äventyrsresa för oss!