6. MER UTBILDNING VÅRT BRÖLLOP 25
6. Mer utbildning Vårt bröllop Under det första året som färdig sjuksköterska, 1960 blev jag placerad på olika sjukhus. Jag arbetade först på Betaniastiftelsens privata sjukhus på Grev Turegatan i Stockholm. Efter en kort tid blev det Danderyds sjukhus och därefter blev jag placerad på Norrtälje sjukhus där jag var ett halvår. Då kunde jag inte ana att jag cirka 35 år senare skulle ha en dotter med familj bosatta där! Livet låg framför som ett oskrivet blad! Jag hade lagt mitt liv i Guds hand och bad om Guds ledning över framtiden som bara Gud känner. En av mina favoritsånger är Morgondagen (eng. I know who holds tomorrow.) Morgondagen vad den rymmer ja, det vet ej du och jag men jag vet dock en som gör det. Honom följer jag idag. Ej jag känner morgondagen blir den solljus eller grå. Därför är den inte heller någonting att bygga på. Men jag valt att följa Jesus, dag för dag som han mig ger. Endast han är den som känner, hur sig morgondagen ter. Ty Guds Ord oss där om täljer när vart mörker svunnit bort. Då skall solen evigt stråla, alla tårar torkas av. Evigt sälla då vi känna vad oss morgondagen gav. Vilken morgondag det blir när Gud kallar: Kom hit opp! Då förverkligat vi skåda vad som var vårt frälsningshopp. Efter mitt första år som sjuksköterska började jag att arbeta på S:t Görans Sjukhus i Stockholm. Jag blev erbjuden tjänsten som personalsköterska som medföljde mycket administrationsarbete och ansvar. Det var ett avancerat arbete som jag förstod mer och mer att jag hade fått utan någon erfarenhet. Det var ett stort sjukhus med cirka 1000 anställda på den tiden. Året var 1961. Jag var 24-25 år. Jag hade fått hyra en enrums lägenhet på Heleneborgsgatan alldeles vid Hornsplan. Varje morgon gick jag över Västerbron och till sjukhuset som låg alldeles intill. Jag trivdes mycket bra. Jag var fortsatt engagerad i församlingen och hade mycket vänner. Pastor Willis Säwe var då föreståndare han efterträdde pastor Lewi Pethrus. Tidigare hade han med sin familj varit missionär i Frankrike. Hans predikningar var mycket målande och dramatiska och ofta använde han uttrycket ”jordklotet” som fascinerade mig. Han vigde Ingvar och mig i Filadelfiakyrkan 1964, tre år senare. Missionskallelsen talade jag inte så mycket om men hade den i mitt hjärta.
