2009_2

Sjรถmannen nummer 2 april - maj 2009

Snart dags fรถr Tango att dansa runt i ร stersjรถns hamnar igen Sidorna 16-17

I vänsterkant Det moderna sjöröveriet måste bekämpas med största kraft. Att fartyg gång på gång angrips och besättningar tas som gisslan utanför Somalias kuster är oacceptabelt.

Samtidigt finns det flera förklaringar till varför piratattackerna har exploderat utanför Afrikas Horn. En orsak är att Somalia i praktiken sedan länge har fallit ihop som stat. Landet saknar en fungerande regering och anarki råder.

Många av de fattiga somalier som väljer att bli pirater är tidigare fiskare. I takt med att stora internationella fiskeflottor hart dammsugit vattnen utanför Somalias kuster på fisk har somaliska fiskare förlorat sin försörjning. I brist på annat väljer då en del unga män att slå sig på sjöröveri med drömmen om snabba pengar.

Dagens somaliska sjörövare, de som tidigare varit fiskare och deras familjer, har drabbats av effekterna av den globala världsekonomin, en ekonomi där det är de fattigaste som är de stora förlorarna.

Denna bild är tydlig också när det gäller hur kidnappade sjömän behandlas.

När det har handlat om amerikanska och franska besättningsmän har de berörda regeringarna snabbt ingripit och om det har krävts med våld befriat sina landsmän.

Samtidigt sitter idag mer än hundra filippinska sjömän sedan månader som gisslan hos somaliska pirater. De filippinska besättningsmännen kan inte räkna med något som helst stöd av sin egen regering. Filippinernas regering vill helst tala tyst om sina tillfångatagna landsmän och saknar muskler att agera mot piraterna. Landets president Arroyo stoppar huvudet i sanden och upprepar mantrat ”vi förhandlar aldrig med terrorister”.

De tillfångatagna filippinska sjömännen är inte heller speciellt intressanta för massmedia. Medias logik är att det är mer spännande att skriva om en amerikansk kapten som dramatiskt fritas än om filippinare som under svåra förhållanden sitter fängslade hundratals mil från sina nära och kära i hemlandet.

I spåren på den internationella finanskrisen drabbas världens fattiga befolkning mångdubbelt värre än de rika länderna.

Det gäller både för tidigare somaliska fiskare och för filippinska sjömän.

Sjömannen nummer 2 april - maj 2009

Stena Jutlandica är en trivsam båt och vi trivs bra. Det säger fr.v. Carolyn Hunter, Ellenor Johansson och Linda Borgström som arbetar i hotelldelen ombord. Läs mer om tillvaron på Stena Jutlandica på sidorna 4-8.

Ur innehållet i övrigt Uppsägningar i flera rederier

sid 9

SEKO tvingas höja a-kasseavgiften

sid 9

“Vi måste också jobba politiskt”

sid 10

Premiär för repskapet på Lastberget

sid 14

“Vi måste få in fler kvinnor och ungdomar”

SID 15

“Facket viktigare än någonsin”

sid 23

“Stimulerande att bli uppskattad”

sid 24-25

“Otroligt hedrande få sjöfokets kulturpris”

sid 26-27

Georg Uhlin förbisedd arbetarförfattare

sid 28-29

Plus Mellis, Wällheds kulturkrönika, hamnronden, recensioner med mera

Sjömannen utges av SEKO sjöfolk och utkommer med sex nummer per år Postadress: Fjärde Långgatan 48 413 27 Göteborg

Årgång 79, 2009 Telefon: 031 - 42 94 20 När växeln är stängd: 031 - 42 95 43

Lennart Johnsson E-mail: sjomannen@seko.se 2 Sjömannen 1/2009

Chefredaktör Lennart Johnsson Ansvarig utgivare: Kenny Reinhold E-mail: lennart.johnsson@seko.se Prenumerationsavgift: 130 kr/helår Postgiro 4 32 96 -3

Tryck: Litorapid Media AB 2009 Omslagsbild: Sanna Martinsson matros på Tango Foto: Lennart Johnsson

Regeringen säger nej till tonnageskatt En positiv och en negativ nyhet har dykt upp under våren.

Det positiva är att efter vad vi har hört så kommer regeringen inte att ta bort sjuklöneförmånerna för sjöfolk. Enligt de ursprungliga planerna skulle ett beslut ha kommit under våren och en lagändring ha börjat gälla från den 1 juli 2009.

Kanske är det så att eftersom Sverige tar över ordförandeskapet i EU under den andra halvan av 2009 innebär förberedelserna och innehavet en sådan arbetsbelastning att regeringen tvingas att prioritera bort mindre frågor. Och som en sådan fråga måste räknas sjöfolkets sjukförmåner även om effekterna för den enskilda sjömannen med regeringens förslag hade varit förödande.

Alltid något gott i så fall att ha ett system med roterande ordförandeskap i EU. Men tyvärr innebär detta inte en permanent lösning för oss. Rovjägarna som vill genomföra försämringar inom sjuk- och försäkringssystemet kommer säkert att föra upp detta på dagordningen igen så fort det finns tid över att jäklas med sjöfolket.

Den negativa nyheten är egentligen inte en nyhet utan en sorts bekräftelse på hur ett ärende har behandlats av olika regeringar under en lång tid. Jag talar om frågan om att införa en svensk tonnagebeskattning.

Nu har regeringen Borg, förlåt regeringen Reinfeldt, kommit med ett definitivt besked. Beskedet innebär att regeringen inte kommer att lägga fram ett förslag om tonnagebeskattning under innevarande mandatperiod. Bidragande orsak är säkert det fanatiska motståndet frågan har mött på finansen.

Regeringens agerande i denna fråga är obegripligt. Sverige är ju idag ett land där samtliga partier i riksdagen har uttalat ett starkt stöd för sjöfart och för den sjöfartspolitik vi har idag. I grund och botten är detta inte en dålig politik utan rent av kanske den bästa i Europa. Men i och med avsaknaden av en svensk tonnagebeskattning infinner sig tvivlen inom branschen om regeringen verkligen vill ha en svensk sjöfart eller inte.

Vi har hört redare under höst, vinter och vår som i sina internationella kontakter med både fartygsägare och rederidelägare har svårt att dels förklara varför Sverige som enda sjöfartsnation inom EU som inte har denna typ av skattesystem.

Situationen är idag ytterst beklaglig. Vi

Ledarsidan Kenny Reinhold stödjer näringens önskan och krav på en princip som hela EU har.

Jag är övertygad om att finanskrisens negativa effekter kommer att tvinga företag till att göra både kraftfulla besparingar och nedskärningar för att överhuvudtaget överleva och försöka rida ut den värsta stormen under den värsta lågkonjunkturen. Därefter gäller det att vara med under den kommande uppgången.

Fakta visar att för de rederier som väljer att genomföra nedskärningar och har flaggat ut, kommer inte dessa fartyg tillbaka under svensk flagg. Förtroendet för den svenska sjöfarten kommer att vara i botten under en överskådlig framtid.

Regeringens politik idag tycks allmänt sett vara att inte göra någonting för att stimulera ekonomin. Beslutade regeringen om en svensk tonnagebeskattning skulle den på ett ganska enkelt och kostnadsneutralt sätt ge en indikation på förtroende och incitament till sjöfartsnäringen.

Regeringen skulle visa att deras önskan är att redarna gör allt för att behålla den långsiktiga svenska fanan istället för att kortsiktigt och panikartat flagga ut.

Tonnagebeskattning skulle vara enkel att införa och skulle ge regeringen Reinfeldt åtskilliga pluspoäng inom sjöfartsnäringen.

Istället har regeringen nu förkastat det hela och verkar istället vilja ge ännu en bransch i accelererande kris en nådastöt.

När sjöfartspolitiken en gång klubbades fanns det ett bredare stöd i beslutet än när nuvarande skatteomläggning beslutades. Fem partier stod bakom skattebe-

slutet och sex partier stod bakom sjöfartspolitiken. Därefter har även Moderaterna valt att ställa sig bakom den svenska sjöfartspolitiken.

Under förra mandatperioden skrevs det flitigt med motioner i tonnagebeskattningsfrågan. Många av de som skrev under motionerna och var flitiga i olika sammanhang med att föra frågan på tal, är idag statsråd i regeringen. Idag sitter samma politiker stilla i båten och tittar på när förtroendet för den svenska sjöfarten cementeras med en inaktiv politik.

AMF har väl alla haft på sina läppar under den senaste tiden. Et mediedrev av sällan skådad proportion har genomförts, och vi har idag en rejält skadeskjuten LOordförande som kanske delvis förtjänat en del uppmärksamhet, men inte av detta slag när nu allt kommit upp till ytan.

Men det gäller idag för arbetarrörelsen att blicka framåt och se till att något liknande inte upprepas.

Inom kort har vi val till Europaparlamentet. Du kan börja rösta redan den 21 maj. Officiell valdag är den 7 juni. Det är ett viktigare val än vad många kanske tror.

Väljer vi att inte rösta gör vi oss en riktig otjänst. För även om vi förhoppningsvis röstar fram en röd fackföreningsvänlig regering i riksdagsvalet nästa år, är det inte lätt att föra en vänsterpolitik i ett Europa som i Europarlamentet riskerar att domineras av konservativa och fackföreningsfientliga partier.

Ingen lär väl vara överraskad över att jag kommer att rösta rött. Dessutom kommer jag att rösta på en person som har en facklig bakgrund. Från Västsverige kommer Olle Ludvigsson, som jag är övertygad om kommer att föra den politik med det fackliga innehåll som jag vill se mer av i parlamentet och i EU. Först och främst är det viktigt att vi alla röstar. Det näst viktigaste är att vi röstar på ett parti som står bakom den lilla personen i EU och i Sverige, på ett parti som inte vill försämra för vanliga arbetare eller för de som är sjuka eller arbetslösa.

Vi har idag en förening, Sjöfolkets Socialdemokratiska Riksförbund, som är aktiv i det facklig-politiska arbetet. Under den senaste tiden har vi fått en hel del nya medlemmar men fler behövs för att hjälpa till i detta viktiga arbete. Kontakta SEKO sjöfolk så ser vi till att du blir medlem och kan aktivera dig politiskt Engagera Dig och rösta åt vänster i valet till Europaparlamentet den 7 juni!

Sjömannen 1/2009 3

Stena Jutlandica slitvarg som i ur och skur går till Danmark

Dimman ligger tät över Göteborg en tidig morgon i slutet av mars vid Stenas Danmarksterminal och Stena Jutlandica.

— För tillfället är Jutlandica den enda Stenafärja som går på Fredrikshamn, berättar vice klubbordförande Thomas Stenberg som passar på att träffa medlemmar under en resa.

— Stena Danica är på varvsöversyn och Carisma är upplagd ännu en tid.

Text o bild: Lennart Johnsson Resan som Sjömannen åker har Stena Jutlandica en besättning av 76 personer.

Dessutom är ett 20-tal nyanställda ungdomar med. De är på introduktion eftersom de ska jobba på Jutlandica under sommarmånaderna.

4 Sjömannen 2/2009

I mässen håller Inger Karlsson på med att plocka fram frukosten.

— Jag har jobbat på Stena sedan 1994 och trivs med att segla, säger Inger.

— Jag var arbetssökande efter att ha gått arbetslös en tid och hamnade här. Det har jag aldrig ångrat även om jag redan när jag började var orolig att jag var i äldsta laget.

— Att jobba vecka-vecka fungerar bra för min del. Stämningen på Jutlandica är fin. Folket som jobbar här är bra på alla sätt. Lönen till sjöss och andra villkor tycker jag inte heller det går att klaga på.

Inger Karlsson jobbar mellan halv sex på morgonen till sju på kvällen eller från halv åtta på morgonen till halv nio på kvällen.

— Vi är två som alternerar i mässen.

Inger är en riktig majtös, hon växte upp på Karl Johansgatan i Majorna i Göteborg.

— Fast sedan 30 år bor jag i Torslanda.

Våra två barn är idag utflugna. Min man är pensionär sedan en tid. Han jobbade tidigare på Volvo men växte också upp i Majorna.

Vad brukar du göra den lediga veckan?

— Då håller jag på en del i vår trädgård.

Vi spelar golf ibland och det blir även en del boule. Våra tre barnbarn tar så klart också mycket tid.

— Får se hur länge jag jobbar. I höst fyller jag 64 och jag räknar i alla fall med att jobba året ut.

I restaurangen håller Alie Edvardsson på att plocka fram mat.

— Jag började på Stena 1995 som sommarfågel och blev kvar. Nu har det blivit flera år på Jutlandica som är en båt med bra stämning, berättar Alie som bor i Olofstorp utanför Göteborg.

Hennes schema innebär att hon jobbar tre dar, är hemma i två dar, jobbar två dar och är hemma i tre dar.

— Det fungerar rätt bra och jag får en hel del tid med mina två barn som är åtta och tio år. Vi roterar med våra arbetsuppgifter, är ibland i restaurangen, ibland i baren, butiken och jag är också viss tid i informationen. Det är positivt att ha möjlighet till den omväxlingen, säger Alie.

Hon avslöjar att ett av hennes stora intressen är film.

— Filmerna det handlar om är främst thrillers, skräckfilmer och science fiction.

För första gången på länge såg jag nyligen en svensk film. Det var Män som hatar kvinnor som var överraskande bra och följde boken mycket väl.

25 år i Stena Reparatör ombord, tillika sektionsordförande för SEKO sjöfolk, är Sture Abrahamsson.

Han har varit 24-25 år på Stena och 15 år på Stena Jutlandica.

— På den här båten som kom 1996 har

Inger Karlsson har jobbat i Stena sedan 1994.

Alie Edvardsson började som sommarfågel på Stena 1995 och blev kvar.

jag varit med från första början, säger Sture.

— Jag trivs med reparatörsjobbet och är framför allt maskinreparatör.

Första påmönstringen för Sture var 1975.

— Jag seglade både i Broströms, Zenit och i smårederier. Ett tag var jag också på Stenas utebåtar. Så jag har hunnit med den gamla utefarten och gick mycket på Viken med tankbåtar.

— När jag seglade på int-avtalet var man borta väldigt långa perioder. Innan jag började segla var jag filare på Eriksbergsvarvet.

— När Eriksberg blev nedlagt började jag på Götaverken, men där trivdes jag aldrig riktigt utan det blev sjön istället.

Sture Abrahamsson är urgöteborgare från Hisingen men bor numera i Onsala.

— Jag tycker det fungerar bra att jobba vecka-vecka, säger han.

Vad tycker du om lönen?

— Ja, vad ska man svara på det. Det är väl knappast någon som är helt nöjd med lönen, men det får gå. Utfallet av förra avtalet tycker jag var riktigt bra. Fackligt engagerad har jag varit ett bra tag och jag är bland annat ledamot i repskapet.

Har du haft problem att få jobb till sjöss?

Sjömannen 2/2009 5

— Nej, absolut inte. Jag har inte varit arbetslös en enda dag hittills.

I maskin har nu Sture Abrahamssons kollega Jörgen ”Simon” Simonsen anslutit sig. Simon är också han reparatör och jobbar som inredningsreparatör runt om på båten.

— Jag började i gamla Sessan 1974 och kom senare till Stena, säger han.

— Efter ett år i danska flottan har det därefter varit svenska båtar i 35 år. Stena Jutlandica är en fin båt med god stämning.

För oss som bor i Danmark, själv bor jag i Säby ett par mil från Fredrikshamn, är idag däremot den svaga svenska kronan ett problem.

— I och med att vi får lönen i svenska kronor har det blivit en rejäl lönesänkning för oss danskar. För min del handlar det om flera tusen kronor i månaden. Det är tufft, men det gäller att anpassa sig. När jag började till sjöss 1974 var den danska kronan mycket svagare än den svenska.

Under lång tid har Simon varit skyddsombud ombord.

— Jag tycker vi har en väl fungerande skyddsverksamhet på båten. Alla avdelningar har så kallade SAM-möten (SAM = systematiskt arbetsmiljöarbete) varje månad.

— På de mötena går vi igenom riskbedömningar och incidenter som har inträffat. På varje arbetspass har vi också en skyddsrond. Det är länge sedan vi hade någon allvarlig skada i maskin. Jutlandica är vad gäller maskinutrymmena den bästa båt jag har varit på med rejäla utrymmen och friytor.

Reparatör Sture Abrahamsson började segla 1975. Innan dess arbetade han på Eriksbergsv varv. Han är sektionsordförande för SEKO sjöfolk ombord och ledamot i representantskapet.

— Arbetsmiljöverksamheten fungerar utmärkt på Stena Jutlandica, anser reparatören och huvudskyddsombudet Jörgen “Simon” Simonsen.

6 Sjömannen 2/2009

Enligt Simon har facken vid skyddskommittémöten lyckats få igenom många förslag.

— Man är utan tvekan lyhörd för våra synpunkter kring arbetsmiljöarbetet. Jörgen Lovén, som är en av skepparna på båten, är mycket engagerad i skyddsfrågorna. I och med att jag rör mig runt om på båten lär jag känna besättningen bra, säger Simon som har gått SEKO sjöfolks olika arbetsmiljöutbildningar.

Finns det några speciella problem på Stena Jutlandica?

— En nackdel för de som jobbar 3-2 är att de har chaufförshytter, vilket inte är så lyckat eftersom det finns för litet personalhytter, svarar Simon Vad brukar du göra den lediga veckan?

— Tidigare spelade jag mycket golf men sedan några år har jag en båt. I sommar blir det nog att vi går upp i Limfjorden en sväng.

En sommarfågel som blev fast på Stena

— Min första sommar på Stena var 1993 och året därpå blev jag fastanställd, säger Ellenor “Elle” Johansson — Jutlandica är en trivsam båt. Alla umgås med alla i och med att det inte är en så stor besättning.

är Ellenor ”Elle” Johansson som jobbar i hotelldelen.

— Min första sommar på Stena var 1993 och året därpå blev jag fastanställd, säger Elle.

En familjär båt

André Filipavicz som är matros jobbar vecka-vecka. Under den lediga veckan är han en flitig motionär.

— På Stena Saga var jag i nio år innan jag kom hit. Här trivs jag utmärkt. Det är en familjär båt i och med att det inte är en så stor besättning. Alla umgås med alla.

Elle jobbar vecka-vecka.

— Mitt arbetspass börjar sju på morgonen och vi är igång till 12 på kvällen, så det är långa dagar även om vi har lediga timmar på dagen.

— I stort sett är arbetsmiljön hyfsad även om jobbet kan vara tungt ibland. När jag mönstrar av tisdag eftermiddag brukar jag sova länge på onsdagen för att komma ikapp.

Hemmahamn för Elle är Skanstorget, mitt i Göteborg.

— Friveckan läser jag för närvarande redovisning på distans och har tidigare läst företagsekonomi.

— Vi får se vad som händer i framtiden.

Min sjötid kommer jag säkert att ha glädje av. Ombord lär man sig ju både att jobba i Sjömannen 2/2009 7

grupp och vikten av att kunna samarbeta.

Jag satsar på att bli redovisningsekonom. Är du med i facket?

— Ja, det har jag varit sedan 1993. Jag har både gått en arbetsmiljökurs och den fackliga grundkursen. När jag jobbade på Saga var jag skyddsombud. Även matros André Filipavicz är bosatt i Göteborg, i Linnéstaden. Han är fastanställd på Jutlandica sedan 2003.

— På Stenas båtar hade jag då gått runt sedan 1998. Jutlandica är en jättefin båt med hög trivselfaktor och gemenskap.

Därför har jag blivit kvar. Att jobba veckavecka är OK det med. Ombord är vi normalt tio matroser plus båsen.

Tycker du att lågkonjunkturen märks?

— Nej, än så länge har det inte märkts så mycket vad gäller laster. Vi har mycket fasta kunder som återkommer.

När André är ledig brukar han umgås med vänner och tillbringar även tid på Rosenhill.

— Jag tycker om att hålla på med bollsporter. Göteborgsvarvet har jag sprungit tre gånger och i sommar cyklar jag Vätternrundan för andra gången.

Vad tycker du om lönen som matros?

Ledigheten mycket värd — Den borde helt klart vara bättre med tanke på att vi är borta så mycket. Samtidigt värdesätter jag den lediga veckan otroligt mycket. Jag planerar att i höst börja läsa upp lite gymnasiebetyg på Komvux, berättar André Filipavicz.

Yvone Norran-Larsen arbetar i butiken.

Hon bor sedan 20 år i Haga i Göteborg.

— Tidigare jobbade jag på NK i Stockholm, men blev fast till sjöss efter att ha provat på jobbet en sommar. Det har jag aldrig ångrat. För närvarande jobbar jag på ett 2-3-system vilket gör att du inte känner att du är så mycket ledig.

Yvone räknar med att fortsätta segla.

— Jag blir pensionär snart så det finns ingen anledning att byta jobb. Jag trivs med jobbet. Vi har en underbar besättning och får god mat så det finns inget att klaga på.

Tintin Strömberg, som jobbar i kallskänken, intygar att stämningen är fin på Stena Jutlandica.

— I och med att vi har gemensam mäss tror jag sammanhållningen blir bättre, säger Tintin som varit på Stena Jutlandica sedan 2007.

— Jobbet i kallskänken passar mig bra eftersom jag tycker om att laga mat. Min specialitet är desserter och bakelser. Tidigare har jag jobbat på en del restauranger iland, bland annat på några av Göteborgs 8 Sjömannen 2/2009

Tintin Strömberg som jobbar i kallskänken upplever att gemenskapen är bra ombord. I mycket tror hon det beror på att det är gemensam mäss på Stena Jutlandica.

finkrogar. Att jobba till sjöss innebär intensiva arbetsveckor.

— När jag är ledig hemma i Göteborg umgås jag med vänner, fortsätter Tintin.

— Jag brukar också köra en del pass på Friskis och Svettis.

Räknar du med att fortsätta segla?

— Vi får se vad som händer framöver. I varje fall räknar jag med att jobba på Jutlandica några år till. Jag stortrivs. Vi som jobbar ombord fungerar som en riktig familj.

— Lönen är det inte heller något större fel på. Med de olika tillägg vi har får jag ut något mer än om jag skulle jobba på en krog iland, säger Tintin Strömberg.

Innan Stena Jutlandica är tillbaka i Göteborg ställer Thomas Stenberg upp en timme och svarar på frågor från det 20-tal ungdomar som kommer att ingå i besättningen ombord i sommar.

Varför ska jag vara med i facket är den första frågan som ställs. Andra frågor är hur det går till att byta a-kassa och hur stor fackavgiften är.

Tålmodigt förklarar Thomas vikten

och nyttan av att vara fackligt organiserad.

Inte minst förklarar han hur viktigt det är att vara medlem om något skulle inträffa ombord.

Dimman har varit lika tät under hela resan. Tillbaka vid Danmarksterminalen är sikten bara några meter. Fast en fördel för de som har anlag för sjösjuka är att havet denna dag havet har varit helt stilla, att det knappast har märkts att man gjort en sjöresa.

Jens Ole Hansen, klubbordförande i Stena, berättar att klubben aktivt driver frågan om att lösa hyttproblematiken ombord på Stena Jutlandica för de som idag har chaufförshytter.

— Idag finns det för litet med besättningshytter eftersom Stena Jutlandica är byggd som fraktfärja men går som passagerarfärja.Vi kommer att fortsätta driva frågan för att få en lösning.

— Det hela bara måste vara löst från rederiets sida senast till det att Stena Jutlandica i höst går över på en ny tidtabell för att försöka locka fler danska passagerare, säger Jens Ole Hansen.

-

Uppsägningar i flera rederier En minskad gods- och passagerarmängd har gjort att både Scandlines och Finnlines har sagt upp ett antal medlemmar på SEKOs avtalsområde.

— På Scandlines handlar det om 36 personer som är berörda och på Finnlines har 24 personer blivit uppsagda på grund av arbetsbrist, berättar Eva Bertlett, ombudsman vid SEKO sjöfolks kontor i Helsingborg, som har hållit i förhandlingarna med respektive rederi.

På Finnlines har 24 personer på SEKOs avtalsområde sagts upp.

Text: Lennart Johnsson — Nedgången av gods och av antalet passagerare har slagit hårt mot de två skånerederierna, säger Eva Bertlett.

Av de som är uppsagda på Scandlines arbetar 15 stycken i Helsingborgstrafiken och 19 stycken i Trelleborgstrafiken.

— En del av våra medlemmar från Helsingborg blev erbjudna och tog också anställning i Scandlines Trelleborgsfartyg.

På Finnlines var det 24 personer på SEKOs avtalsområde som blev uppsagda.

De första uppsägningarna faller ut den 15 maj.

— Då en del av den kvarvarande bemanningen idag är tjänstlediga plus att säsongen har kommit igång nu så innebär det att de flesta troligen arbetar kvar fram till september, framhåller Eva Bertlett.

Finnlines har även gjort en del omflyttningar av fartyg. Målet för företaget har varit att anpassa lasterna bättre Av Finnlines båtarr går numera Nordlink och Europalink på linjen Travemün-

de-Helsingfors. Finnpartner, Finntrader och Finneagle går mellan Malmö och Travemünde. Finnnclipper, Finnfellow och Finnsailor trafikerar Kapellskär-Nådendal.

Finnarrow är utchartrad till Stena och går mellan Karlskrona och Gdynia.

Finnmill och Finnpulp seglar på Europa/TAP-avtalen.

— Finnlines har dessutom haft Finn Forest inchartrad men besättningen blev för en tid sedan uppsagd, säger SEKO sjöfolks ombudsman Peter Skoglund.

— Totalt handlar det om nio besättningsmän på SEKOs avtalsområde plus några anställda på TAP-avtalet som blev uppsagda på Finn Forest.

Peter Skoglund berättar vidare att

rederiet Westfrakt som har bemannat West Wind för fartygets ägare PEAB har förlorat managementuppdraget. Det har övergått till Torsö rederi fram till i höst.

— Slutligen så har passagerarfartyget Shoppy 1, som gått mellan Strömstad och Norge, blivit upplagd och 16 anställda på vårt avtalsområde har sagts upp, säger Peter Skoglund.

I pressläggningsögonblicket kommer beskedet att Transatlantic, på grund av inskade godsvolymer, varslar 60 personer, både landanställda och ombordanställda.

Sjömannen kommer i nästa nummer att göra en större genomgång av hur finanskrisen slår mot den svenskflaggade sjöfartsnäringen.

Ökad arbetslöshet gör att SEKO måste höja a-kasseavgiften Den kraftigt ökade arbetslösheten gör att SEKO tvingas höja avgiften till a-kassan.

Avgiftshöjningen blir på 85 kronor per månad och gäller från den 1 maj 2009.

Bakgrunden är att SEKO idag har en arbetslöshet på drygt fem procent och att den i slutet av år 2009 beräknas ligga på drygt nio procent, eller en genomsnittlig ökning av arbetslösheten på 30 procent.

Avgiften till a-kassan består sedan juli 2008 av två delar. En grundavgift som betalas av alla medlemmar (även arbetslösa) som för närvarande är på 96 kronor i månaden, Enskilt anslutna medlemmar betalar 114 kronor. Denna avgift berörs inte av höjningen.

Den andra avgiften är den så kallade arbetslöshetsavgiften. Denna avgift höjs

från dagens 97 kronor per månad till 182 kronor per månad från den 1 maj.

Tillsammans med grundavgiften innebär det en total medlemsavgift till a-kassan på 278 kronor. Höjningen berör enbart de som inte är arbetslösa.

Arbetslöshetsavgiften infördes av den borgerliga regeringen den 1 juli 2008. Syftet, enligt regeringen, är att varje bransch ska betala för sin egen arbetslöshet och inte som tidigare vara solidariskt finansierad av alla arbetstagare.

SEKOs ordförande Janne Rudén framhåller att förbundets uppfattning är att detta är ett orättvist system. Ju fler arbetslösa medlemmar desto högre blir arbetslöshetsavgiften.

Flera a-kassor har för övrigt tvingats

höja sina a-kassor betydligt mer än vad SEKO nu tvingas göra.

Samtidigt har regeringen föreslagit en rabatt av arbetslöshetsavgiften med 50 kronor från och med den 1 juli 2009. I mitten av maj fattar riksdagen beslut om en eventuell rabatt.

Blir det ett riksdagsbeslut om en rabatt på 50 kronor kan det innebära att en ytterligare höjning av arbetslöshetsavgiften inte behövs, även om arbetslösheten i SEKO fortsätter att öka.

Sammanlagda avgiften som en medlem i SEKO sjöfolk får betala genom höjningen av a-kassan blir på 556 kronor i månaden. Den avgift som SEKO sjöfolks medlemmar betalar till avdelningen är oförändrad och har inte höjts sedan 1996.

Sjömannen 2/2009 9

“Vi måste också jobba politiskt!”

— Sjöfarten är extremt beroende av politiska beslut. Därför är det nödvändigt att vi engagerar oss politiskt för att påverka sjöfartspolitiken både mot riksdagspolitiker och mot politiker i sjöfartsstäderna.

Det säger Peter Skoglund, nyvald ordförande i Sjöfolkets Socialdemokratiska Riksförbund.

Text o bild: Lennart Johnsson — Ju fler sjöfolkare som engagerar sig politiskt desto större möjlighet att påverka, framhåller Peter Skoglund.

Han framhåller att det i första hand handlar om att driva politiska frågor som på olika sätt påverkar sjöfarten.

— Tidigare Sjöfolksförbundet och idag SEKO sjöfolk har en lång tradition av att driva viktiga facklig-politiska frågor som berör sjöfarten. Ofta har vi varit rätt framgångsrika.

Ingen sjöfart hade funnits kvar — Hade vi inte som facklig organisation också jobbat med politiska frågor tror jag knappast det hade funnits någon svenskflaggad sjöfart kvar idag.

Som exempel på några framgångsrika politiska kampanjer där sjöfacket spelat en viktig roll nämner Peter registerstriden i början på 1990-talet, införandet av nettomodellen i svensk sjöfart, taxfreestriden och arbetet med att se till att också sjöfolket fick ett jobbskatteavdrag.

— Kampanjen för att bevara taxfreeförsäljningen visar vikten av att vi även är fackligt aktiva på EU-nivå. Försöker påverka politikerna i EU, säger Peter.

— Taxfreekampanjen fördes av sjöfack över hela Europa.

— Vi förlorade visserligen till sist men var mycket nära en framgång mot alla odds genom att vi agerade gemensamt i en politisk fråga.

Viktigt rösta i EU-valet Närmast väntar i juni val till Europaparlamentet.

— Socialdemokratiska Riksförbundet uppmanar alla sjöfolkare att rösta för att påverka parlamentet i en mer progressiv riktning.

— Går ni inte och röstar är risken stor att mörka politiska krafter som rasistiska Sverigedemokraterna blir företrädda på Europanivå, säger Peter Skoglund.

Riksförbundet uppmanar dessutom sjöfolkare att kryssa på socialdemokraten Olle Ludvigsson i valet.

10 Sjömannen 2/2009

Peter Skoglund är nyvald ordförande i Sjöfolkets Socialdemokratiska Riksförbund

— Ludvigsson är en av få toppkandidater på s-listan med gedigen facklig bakgrund, berättar Peter Skoglund.

— Han är sedan många år ordförande i Volvos verkstadsklubb och en ledande facklig profil i Göteborg.

Vice ordförande i Socialdemokratiska Riksförbundet är Göran Dahlman från Stena Line. Eva Marianne Skånsberg och Bojan Simonsen, anställda på SEKO sjöfolk, är ordinarie styrelseledamöter.

Till kassör i Riksförbundet har utsetts Chang Strömberg, som också är kassör i SEKO sjöfolk.

Styrelsesuppleanter är sjöfolksavdelningens ordförande Kenny Reinhold och Jens Ole Hansen från Stena Line.

— Ta ställning och gå med i Sjöfolkets Socialdemokratiska Riksförbund redan i dag.

— Genom att vi blir fler medlemmar har vi också större möjlighet att påverka sjöfartspolitiken i en positiv riktning, säger Peter Skoglund.

Sjöfolkare som är intresserade av att bli medlemmar kan kontakta Eva Marianne Skånsberg på SEKO sjöfolk på telefonnummer 031 42 94 20.

-

“Elever får ofta utföra farligt arbete ombord!”

Elever som målar med tvåkomponentsfärger, som arbetar på hög höjd och utför ensamarbete.

SEKO sjöfolks arbetsmiljöombudsman Karl-Arne Johansson är oroad efter att under kort tid ha föreläst för fyra avgångsklasser vid olika sjömanskolor.

Text: Lennart Johnsson — Uppenbarligen är man på vissa båtar inte så noga med att följa reglerna och bryter mot lagstiftningen för hur elevarbete ska gå till, säger Karl-Arne.

— Problemen har förekommit tidigare, men det verkar tyvärr som om det den senaste tiden har blivit värre. Att arbeta med tvåkomponentsfärger är inte tillåtet.

Dessutom har det förekommit att elever inte heller har haft någon skyddsutrustning trots att tvåkomponentsfärger kan ge skador för livet.

— Allvarligt är att elever ibland även har fått arbeta på hög höjd. Vid diskussioner med eleverna framkom dessutom att ensamarbete har förekommit vid bunkring vilket också är direkt olagligt. Det ska vara utbildad personal till den arbetsuppgiften och är absolut inget arbete som en elev ska göra ensam.

Karl-Arne Johansson har inlett diskussioner med skolledningarna om att få möjlighet att komma ut tidigare till skolorna

för att informera om arbetsmiljöfrågor.

— Helst bör jag komma ut redan innan eleverna gör sin första praktik till sjöss.

Dialogen jag för med skolorna har varit positiv och jag är övertygad om att vi kommer att nå en bra lösning.

Vem är ansvarig för att elever inte utför olämpliga arbetsuppgifter?

— Ansvaret ligger på arbetsgivaren och arbetsledningen ombord. Ofta tror jag inte ens rederikontoret iland vet hur situationen är i deras fartyg. Fortsätter eleverna att utnyttjas på det här sättet finns risken att vi tvingas göra en polisanmälan för arbetsmiljöbrott.

Allt är trots allt inte nattsvart på arbetsmiljöfronten.

Ett positivt exempel, enligt Karl-Arne är arbetsmiljöarbetet på Viking Lines Rosella, ett fartyg som flaggades svenskt för något år sedan.

— På Rosella har man verkligen tagit tag i arbetsmiljöverksamheten på ett bra sätt och skyddsarbetet ombord drivs föredömligt trots att båten bara haft svensk flagg under en kort tid.

Karl-Arne berättar att Birka Paradise, som går mellan Stockholm och Mariehamn, i början av juni får svensk flagg efter att tidigare ha varit finskflaggad.

SEKO sjöfolks arbetsmiljöombudsman Karl-Arne Johansson är upprörd över att elever får arbeta på hög höjd, utför ensamarbete och arbetar med tvåkomponentsfärger. Fotot från “den gamla goda tiden” fanns i Sjömannens bildarkiv.

— Nyligen fick ju Eckerölinjens båt svensk flagg och jag gjorde då ett arbetsplatsbesök ombord. På samma sätt planerar jag att under den närmaste tiden besöka Birka Paradise.

-

Belöning 2010

För insatser till nytta och gagn för sjöfolket i handelsflottan Var med och skapa morgondagens säkra, miljövänliga och ergonomiskt riktiga arbetsplatser inom handelsflottan. Vi premierar förslag på förbättringar inom däcks-, maskin- och intendenturavdelningarna , främst avseende: s ökad sjösäkerhet s minskade risker vid arbete och fritid ombord s förbättrad drifts- och materialekonomi s allmänt miljömässiga och/eller ekonomiska förbättringar s ökad driftsäkerhet s trivselfrämjande åtgärder Stiftelsen belönar också berömvärda insatser eller framstående sjömanskap vid incidenter eller olyckshändelser ombord och vid sjöräddning.

Förslag skall avse helheten eller detaljer och vara utförligt tekniskt och ergonomiskt motiverade och åtföljda av klargö-

rande skisser, fotografier eller ritningar. Vid bedömningen är det av betydelse om förslaget kunnat prövas praktiskt.

Förslagen, som kan vara skrivna på svenska eller engelska, kommer att granskas av Stiftelsens tekniska expertgrupp varefter Stiftelsens Direktion beslutar om belöning. Stiftelsen avsätter cirka en halv miljon kronor för dessa belöningar.

Förslag skall vara hos Stiftelsen senast den 31 oktober 2009.

Belöningarna delas ut under våren 2010. Ytterligare upplysningar lämnas av Christer Nordling på Stiftelsen.

Stiftelsen Sveriges Sjömanshus Katarinavägen 22, 116 45 Stockholm.

Tel: 08-641 44 37 (säkrast 8.00-13.00) Fax: 08-640 64 00 E-post: sjomanshus@marifond.se www.marifond.se

REWARD 2010 Contributions for the benefit of seamen in the merchant navy – sea safety, environment and comfort – are the aims of the Reward of the Swedish Mercantile Marine Foundation.

Proposal should be as detailed as possible. Please attach photos, drawings or sketches.

Proposals should be sent to: Stiftelsen Sveriges Sjömanshus, Katarinavägen 22, SE-116 45 Stockholm not later than October 31, 2009.

Sjömannen 2/2009 11

12 Sjรถmannen 2/2009

Förslag om sämre sjukregler dröjer Det verkar trots allt inte bli något regeringsförslag i vår om att försämra sjömännens rätt till ersättning vid sjukdom, om att sjöfolk inte längre skulle ha rätt till full sjuklön vid sjukdom.

Text: Lennart Johnsson — Vi har haft kontakt med Näringsdepartementet och då fått veta att förslaget dröjer, säger Tomas Abrahamsson, vice ordförande i SEKO. Orsaken ska bland annat vara att man vill ta till sig de synpunkter som kom fram i remissrundan.

En annan orsak som angavs är den stora arbetsbelastningen när Sverige inom kort tar över ordförandeskapet i EU. Tidigast kan därför ett förslag om sjuklönerna komma i höst.

Idag stöder inte heller arbetsgivarsidan inom sjöfarten, SARF, längre förslaget trots att organisationen inledningsvis

aktivt drev kravet om en ändring av sjuklönerna.

SARF har uppenbarligen insett att man riskerar att mista den så kallade regressen från Försäkringskassan om det genomförs en lagändring.

I Sjömannens ledare i nummer 1 2009 framhöll SEKO sjöfolks ordförande Kenny Reinhold vikten av att få den borgerliga regeringen att förstå att ändringen, om den skulle genomföras, skulle skapa en otroligt olycklig situation både för sjöfolket och för redarna. Kenny poängterade dessutom att: ”Sverige hamnar internationellt i en pinsam dager och riskerar att stå vid skampålen inför FN-organet ILO, något som alla normalt funtade regeringar försöker undvika till varje pris”.

Ursprungligen var regeringens målsättning att de nya sjuklönereglerna skulle gälla från och med den 1 juli 2009.

Sjöfartsmagasinet har gått i graven Sveriges Radio har som Sjömannen tidigare skrivit upphört med sina specialdesignade program för utländska lyssnare som sjöfolk.

Detta trots omfattande protester från utlandssvenskar över hela världen som har krävt att Radio Sweden ska fortsätta med sina sändningar.

Text: Lennart Johnsson Ett av de uppskattade program som idag inte längre sänds i etern är det månatliga Sjöfartsmagasinet.

I ett brev till SEKO för en tid sedan försökte Ingemar Löfgren, redaktionschef för Sveriges Radios internationella sändningar, att förklara beslutet. Sjöfartsmagasinets nedläggning kommenterar Löfgren på följande sätt: ”Att det månatliga Sjöfartsmagasinet dras in är en konsekvens av de omprioriteringar vi är tvungna att göra till förmån för en bättre nyhetsverksamhet.

Jag hoppas således att vi också i fortsätt-

ningen ska kunna tillgodose informationsbehovet hos utlandssvenska medborgare, studenter, sjöfolk, utlandsresenärer och svenskar med utlandsuppdrag.”

Löfgrens förklaring köps inte alls av Alf Putte Hovenäs, ordförande i Föreningen Antwerpenseglare.

— Han har tydligen inte alls begripit hur älskat och uppskattat Sjöfartsmagasinet alltid har varit, säger Putte Hovenäs.

— Tydligen anser Löfgren att Sjöfartsmagasinet, som bara har sänts en gång i månaden, skulle kunna ersättas av en bättre nyhetsverksamhet.

— Det visar bara att Löfgren överhuvudtaget inte begriper vad det hela handlar om och vilken källa till glädje magasinet har varit för svenskt sjöfolk under många år.

— Sjöfartsmagasinet har under 26 år varit en av de absolut viktigaste informationskällorna för svenskt sjöfolk och nedläggningsbeslutet är därför djupt olyckligt, avslutar Putte Hovenäs.

Fler kryssar till Göteborg

Fortfarande är Stockholm och Visby de två största svenska hamnarna dit kryssningsfartyg kommer.

Men kanske kan Göteborgs hamn på sikt bli en utmanare.

Intresset för Göteborg som kryssningsdestination ökar i alla fall stadigt år för år.

Staden marknadsförs idag aktivt som en spännande kryssningsdestination. Även de riktigt stora kryssningsrederierna har nu också fått upp ögonen för att ett besök på Sveriges framsida inte är så dumt.

Nästa sommar har världens näst största kryssningsrederi, eller Royal Caribbean Lines, aviserat att man för första gången kommer att besöka Göteborg.

Redan sommaren 2009 blir ett rekordår för Göteborg med hittills 32 anmälda anlöp av kryssningsbåtar.

Sammanlagt har fartygen med sig omkring 30 000 passagerare.

Och ökningen fortsätter alltså. Lika många kryssningsfartyg som i år, eller 32 stycken, har anmält att de angör Göteborg sommaren 2010.

Det innebär att Sveriges andra stad får ytterligare minst 45 000 besökare under nästa sommar.

Det fartyg från Royal Caribbean som nästa sommar vid nio tillfällen besöker Göteborg är Jewel of the Seas. Fartyget tar 2 300 passagerare och har 900 personer i besättningen.

Ekonomiskt innebär fler antal kryssningspassagerare ett positivt lyft för Göteborg. Den genomsnittlige kryssningsturisten beräknas göra av med omkring 900 kronor under ett besök.

LJ Sjömannen 2/2009 13

Premiär för repskapet på Lastberget SEKO sjöfolks representantskapsmöte, repskapet, hölls för första gången någonsin på SEKOs kursgård Lastberget utanför Stockholm.

På mötet godkändes avdelningens verksamhetsberättelse samt verksamhetsberättelserna för avdelningens olika bolag.

Chang Strömberg, kassör i SEKO sjöfolk, lämnade en rapport från styrelsen som också den godkändes.

Av rapporten framgick att avdelningen också träffat en ny överenskommelse med SEKO som innebär en ekonomisk reglering mellan förbundet och avdelningen. Överenskommelsen innebär att det nu finns full acceptans till att SEKO sjöfolk utgör en egen avdelning inom förbundet.

Denna överenskommelse kommer formellt att fastställas på SEKOs kongress i september 2009.

Repskapet beslutade även att godkänna styrelsens förslag till budget för 2009.

Val genomfördes till ny avdelningssekreterare efter Åke Högberg som går i pension. Två kandidater hade nominerats, Jonas Forslind och Göran Dahlman. Valet som genomfördes gav som resultat att Jonas Forslind fick 27 röster och Göran Dahlman 15 röster. Det innebär att Jonas valdes till sekreterare på tre år.

Till ordinarie ledamöter i avdelningsstyrelsen på fyra år valdes Jens Ole Hansen och Thomas Larsson.

Ledamöterna i SEKO sjöfolks styrelse är: Kenny Reinhold ordförande, Chang Strömberg kassör, Jonas Forslind sekreterare, Christer Lindgren, Jens Ole Hansen, Björn Jonasson, Thomas Larsson, Kenneth Österlund, Sonny Ryberg, Karin Barth, Mats Olsson.

Förste ersättare är Göran Dahlman, andre ersättare Tedde Scott, tredje ersät-

Avgående sekreteraren Åke Högberg avtackades vid repskapet av avdelningsstyrelsen genom Jens Ole Hansen.

14 Sjömannen 2/2009

SEKO sjöfolks kulturpristagare år 2009 Marianne Lexberg och Berit Blomqvist tillsammans med Mariannes make Conny och Chang Strömberg, kassör i SEKO sjöfolk och prisutdelare vid repskapet.

(Foto: Jonas Forslind)

tare, Åke Sönerud, fjärde ersättare Ralf Lindgren, femte ersättare Christer Sjökvist, sjätte ersättare Mats Lindgren och slutligen sjunde ersättare är Kaim Skenderi.

Förtroendevalda revisorer i avdelningen är Thomas Stenberg, Magnus Werner och Ulla Stoltz.

I samband med repskapsmötet delades även SEKO sjöfolks kulturstipendier ut till Berit Blomqvist och Marianne Lexberg. Motiveringen till stipendierna är följande: “Berit Blomqvist är sedan många år en välkänd profil i den svenska sjöfartsnäringen.

Berit började en gång segla i Tor Lines Englandstrafik tillsammans med bland annat välkända sjöfolkare som Åke Högberg och Torsten W Larsson.

Efter att ha gått journalisthögskolan i Göteborg gjorde Berit sina första journalistjobb för Sjömannen. Därefter har hon i hela sitt yrkesliv hittills varit sjöfartsnäringen trogen i bland annat Sjöfartsforum och idag som vd för Sveriges Skeppsmäklareförening.

I många år har Berit som sekreterare i Sjöfartens kultursällskap framgångsrikt lyft fram sjöfartskulturen. Hon kom med idén till sjöfartsmontern som varje år lockar tusentals besökare under bokmässan i Göteborg.

Det var också Berit som låg bakom storsäljaren Sjömansboken 1, en bok som sålt i många tusen exemplar. I boken berättar olika sjöfartsprofiler om sina upplevelser till sjöss. Sjömansboken resulterade något år senare i Sjömansboken 2.

Närmast är Berit i full gång med att planera ännu en Sjömansbok, denna gång på det spännande temat Kärlek till sjöss.

I närmare 40 år har Marianne Lexberg arbetat som husmor på Sjömanshemmet i Holmsund.

I ur och skur, vardag som helg har Marianne funnits på plats när sjöfolk har kommit till hamnen med sina båtar.

Sjömanshemmet drivs av den ideella föreningen Sjömännens vänner och sorterar under sjömanskyrkorna i Sverige.

På sjömanshemmet i Holmsund har sjöfolket alltid fått bästa tänkbara service av Marianne Lexberg, och ofta också av hennes make maskinisten Conny.

Sjöfolk har här fått en möjlighet att ta kontakt med sina anhöriga, kunnat ta en fika, och bland annat fått hjälp med att hämta beställda varor på Claes Ohlson.

Inte minst har sjömännen vid behov fått möjlighet att öppna sitt hjärta för Marianne som ofta fungerar som samtalspartner.

Paret Lexberg har genom sitt arbete fått många sjömän, inte minst från Filippinerna, som vänner för livet.

Varje år besöker fortfarande upp emot 3000 sjömän från en lång rad länder sjömanshemmet.

Utan tvekan är det en viktig kulturgärning som Marianne och Conny Lexberg gör i sin verksamhet på sjömanshemmet.

Idag skulle de båda egentligen kunna slå sig till ro som pensionärer men de har valt att fortsätta jobba med sjöfolkets välfärdsfrågor.”

Läs för övrigt intervjuer med stipendiaterna på sidorna 24-27.

LJ

“Vi måste få in fler kvinnor och ungdomar” — Fackföreningsrörelsen, inklusive SEKO sjöfolk, måste idag satsa mer på att få fler kvinnor och ungdomar fackligt aktiva. Viktigt är också att vi är ute och syns mer bland medlemmarna.

Det säger Jonas Forslind, nyvald avdelningssekreterare i SEKO sjöfolk.

Text: Lennart Johnsson Sitt första fackliga uppdrag fick 36-åriga Jonas Forslind redan som 16-åring.

— Jag valdes till skyddsombud på en vägkrog i Kalmar, berättar Jonas.

— Det var i samband med att jag tagit ett sabbatsår efter 9-an som jag jobbade där. Ingen annan ville ha uppdraget så jag accepterade då att bli ett mycket ungt skyddsombud i Hotell- och Restaurang. Även om Jonas föddes i Stockholm växte han upp i Kalmar där han gick DU-linjen på gymnasiet med inriktning på sjöfart.

— Min praktik gjorde jag på Wallenius Tosca och efter att ha gått ut skolan fick jag fast jobb som matros i bilbåtsrederiet. Här var jag fram till hösten 1998. Ibland under ledigheten jobbade jag extra på bland annat TT-Line eftersom jag var bosatt i Skåne. Jag hann även med att prova på att jobba i en liten paragrafare ett litet tag.

Med Wallenius stora bilbåtar gjorde Jonas Forslind ett antal resor world wide mellan 1992 och 1998.

— Några mer annorlunda resor var när vi en gång gjorde en resa till Australien och en annan gång gick till Persiska Viken.

Australienresan var en upplevelse. Här hade vi litet tid att gå iland ett par kvällar i Sydney eftersom stuvarna i hamnen strejkade. Det var häftigt att med båten ligga mitt i stan intill det berömda operahuset.

Under åren i Wallenius fortsatte Jonas engagemang och han var både skyddsombud och satt i sektionsstyrelsen.

— Min första fackliga utbildning i Sjöfolksförbundets regi gick jag på Ellös 1994. Året därpå gick jag fartygsmiljöutbildningen steg 1 och 2.

Hur kommer det sig att du blev fackligt engagerad så tidigt?

— Egentligen kan jag inte riktigt svara på vad det beror på men hur arbetsmiljön är ombord har jag alltid känt litet extra för.

Wallenius är tveklöst den bästa arbetsgivare jag har haft. Rederiets information till de anställda sköttes föredömligt och deras personalpolitik var som regel positiv till skillnad från hos vissa andra arbetsgivare som jag har haft.

I TT-Line rederianställdes Jonas Forslind som matros hösten 1998.

— Annica Barning var då klubbordfö-

Jonas Forslind

rande i TT. Hon lyckades få reda på att jag varit fackligt aktiv tidigare och fick in mig i den fackliga verksamheten.

— Redan 1999 valdes jag till vice klubbordförande. I november 2000 tog jag över som klubbordförande när Annica Barning började jobba som ITF-inspektör. Jag får erkänna att jag var lite tveksam först men Annica framhöll att hon ju var kvar i organisationen och att hon kunde ställa upp och ge stöd om det behövdes.

I åtta år var Jonas Forslind klubbordförande i TT-Line. Han kastades in i hetluften direkt i och med att han bara haft uppdraget i en vecka då rederiet varslade 120 personer.

— Som tur var deltog Janne Rudén, som då var förhandlingsansvarig för sjöfolket, i varselförhandlingarna och gav ett mycket bra stöd. När jag nu lämnar har TT-Line åter varslat. Resultatet av de förhandlingarna har blivit att 11 medlemmar i SEKO sjöfolk tyvärr måste sluta. På sätt och vis är cirkeln sluten när jag lämnar TT för uppdraget som avdelningssekreterare.

Från 2004 har Jonas även suttit i sjöfolkets avdelningsstyrelse och han har dessutom varit suppleant i SEKOs förbundsstyrelse i sex år.

Anser du att det är viktigt med fackligpolitisk samverkan?

— Med tiden har jag mer och mer

insett hur viktig denna samverkan är. Första gången som jag verkligen insåg detta var under vår taxfreekampanj. Själv har jag de senaste åren haft en del politiska uppdrag i Trelleborg och jag satt tills helt nyligen i arbetarkommunens styrelse. Fortfarande är jag socialdemokratisk ledamot i Trelleborgs tekniska nämnd.

Hur kändes det att få förtroendet att väljas till avdelningssekreterare?

— Det var både roligt, hedrande och en stor utmaning, svarar Jonas Forslind.

— Arbetsuppgifterna verkar mycket intressanta och innebär något helt annat än vad jag har jobbat med de senaste åtta åren. Men utan tvekan kommer det att ta tid att lära sig och sätta sin prägel på uppdraget. Vi som ingår i sjöfolkets arbetsutskott kommer under den närmaste tiden att diskutera hur vi mer exakt kommer att fördela olika arbetsuppgifter. Än så länge kommer Jonas att bo kvar i Trelleborg med familjen och veckopendla till Göteborg.

— Familjens målsättning är att om ett drygt år flytta till Göteborg. Min sambo går för tillfället en lärarutbildning som hon måste slutföra innan vi kan flytta.

— Men självklart räknar vi framöver med att bli göteborgare, slutar SEKO sjöfolks nya avdelningssekreterare Jonas Forslind.

Sjömannen 2/2009 15

Snart dansar Tango på Östersjön igen Den lilla bulkbåten Tango med hemmahamn i Trollhättan valsar för tillfället inte runt i hamnar i Nordeuropa. Ett motorhaveri har gjort att Tango sedan december ligger på reparation vid anrika Lödöse varv ett par mil utanför Göteborg.

När Sjömannen, tillsammans med ombudsman Peter Skoglund, går ombord i Tango är två matroser plus skeppare ombord.

Text o bild: Lennart Johnsson — Det börjar bli litet tjatigt att ligga still i Lödöse, säger matros Jesper Olsson, 24.

— Lödöse är inte världens mest spännande ort om man säger så. Här finns en pizzeria som stänger klockan nio och en ICA-butik. Det är allt.

Jesper och övriga besättningen blev först uppsagda efter motorhaveriet i Bohus men blev en tid senare återanställda.

— Jag var aldrig orolig för egen del utan kände på mig att det skulle ordna sig till sist, säger Jesper.

Han har seglat i fyra år och en stor del av den tiden varit på Tango.

— Under tiden här har jag upplevt tre olika ägare. Först var det Nordship då båten hette Nordking. Jag började som elev i Nordship.

— Därefter tog Österströms över båten och idag är det Vargön Shipping som är ägaren. Helt klart är de nuvarande ägarna bättre än de tidigare och det är roligare att jobba för dom.

— De har vågat satsa, går att diskutera med och är positiva till att hitta lösningar om det uppstår något problem.

Familjär stämning Stämningen känns familjär när Jesper berättar om livet ombord samtidigt som han kokar korv och potatismos.

Utöver de tre i besättningen som är ombord finns det för tillfället en befälselev på Tango.

— Jag är kockmatros ibland och det fungerar hyfsat. I varje fall äter dom det jag brukar laga.

Jesper, som kommer från Säffle i Värmland, gick sjömansgymnasiet i Skärhamn.

— Att jag valde sjömansbanan berodde på att jag ville skaffa mig en utbildning och samtidigt komma hemifrån. Idag bor jag i en lägenhet i Karlstad.

— Ett tag var jag på en Stenabåt men jag trivs bättre på Tango. På Stena handlade det nästan bara om att surra trailers vilket i längden blev rätt tjatigt. Gänget 16 Sjömannen 2/2009

Matros Jesper Olsson har hunnit med att uppleva tre ägare på Tango, ex Nordking. — Utan tvekan är de nuvarande ägarna Vargön Shipping de bästa hittills, säger Jesper.

ombord på Tango är bra och det är en mysig båt.

Planerar du som många andra som nyligen börjat segla under de senaste åren att läsa vidare?

— Nej, det har jag inga planer på. Jag

räknar med att köra vidare som matros.

Hittills har det i varje fall aldrig varit problem att få jobb till sjöss.

Normalt är Jesper ombord i sex veckor och hemma i sex veckor.

— Men det har hänt att jag haft längre

törnar också. När jag är hemma handlar det vintertid mycket om hockey och Färjestad. När det går står jag i färjestadsklacken och i år har det gått riktigt bra för mitt favoritlag.

Vad tycker du om lönen och villkoren i övrigt till sjöss?

— På lönen finns det inget att klaga på.

Jag klarar mig bra.

— I facket gick jag med efter att ha gjort en resa på en bekvämlighetsflaggad båt. Det rederiet försökte lura mig på lönen, berättar Jesper.

Han passar samtidigt på att fråga Peter Skoglund om hemförsäkringen, som ingår i fackavgiften, följer med när han nyligen ändrade adress. Peter förklarar att hemförsäkringen självklart gäller för den nya lägenheten.

Tango som i huvudsak går i trafik i hamnar i Nordeuropa fick motorhaveri den 7 december 2009.

Tur i oturen var att haveriet upptäcktes när båten låg i hamn i Bohus. Därifrån var det en kort sträcka längs Göta älv att dra upp Tango till Lödöse varv.

Utöver maskinreparationen görs nu en varvsöversyn och en mellanklassbesiktning vid varvet.

— Vi har alla möjliga laster som spannmål, stål och annat, berättar Jesper Olsson.

— Det blir verkligen skönt när vi kan börja segla igen. Senaste budet är att vi ska komma igång igen i mitten av april.

Ombord sedan en vecka 21-åriga Sanna Martinsson är sedan en dryg vecka också matros på Tango. Hon gick på Gunilla, det seglande gymnasiet på Öckerö.

— Sedan ett par år tillbaka har jag seglat i bland annat Ljusterö Sjö AB och på Stena Carrier. Jag trivdes fint på Carrier.

Säkert kommer det att bli bra på Tango också bara vi kommer igång med att segla igen, säger Sanna som har en provanställning.

— Hittills har jag inte ångrat att jag började segla utan trivs mycket bra med sjölivet. Jag räknar med att fortsätta till sjöss ett tag till och har inga planer på att läsa vidare.

— Min kille går på Sjöbefälsskolan i Kalmar så vi bor för närvarande där. Men framöver hoppas jag att vi kan flytta tillbaka till min hemstad Göteborg. Det finns inget ställe i Sverige som är bättre än Göteborg.

Sanna berättar att hon trivs att jobba med händerna och är intresserad av att jobba i maskin.

— Att hålla på och skruva och greja med lite av varje passar mig.

Hur kommer det sig att du valde att börja segla?

— Jag vet inte riktigt. Pappa seglade visserligen tidigare men han var större delen av sin sjötid flunkare och ingen riktig sjöman, säger Sanna Martinsson med ett skratt. Är du med i SEKO sjöfolk?

— Nej, det har inte blivit av trots att jag har funderat länge på att bli medlem.

— Tror du att du kan ordna så att jag kommer med, passar Sanna på att fråga Peter Skoglund.

— Inga problem, du är självklart välkommen i SEKO sjöfolk svarar Peter och får alla uppgifter från den blivande sjöfolksmedlemmen Sanna Martinsson.

Peter Skoglund passar på att i dagrummet lämna avtalsbroschyrer och annan facklig information.

— Vi ringer dig om det mot förmodan blir något problem ombord. Det blir de unga matroserna Jesper Olssons och Sanna Martinssons avskedsord till ombudsmanna-Peter innan vi lämnar Tango och Lödöse varv.

Sjömannen 2/2009 17

Billmankonst på turné I år är det 100 år sedan sjöfolkets stora konstnär Torsten Billman föddes. Torsten levde mellan 1909 och 1989.

Under åren publicerades mängder av Billmans fantastiska bilder i Sjömannen.

Ett sätt på vilket 100-årsjubileet av Billmans födelse uppmärksammas är genom utställningen ”Hjärtrött.

Oskuldsvitt. Nattsvart” som nu går som en vandringsutställning runt om i landet. Ingen som sett Torsten Billmans träsnitt lämnas oberörd.

Text: Börje Graf Utställningen inleddes i Bror Hjorts Hus i Uppsala.

En Walleniusbåtsman, en pensionerad Johnsonbås och en ilandfluten sjökock betraktar ett av Billmans första träsnitt; ”Händer”, som han skar 1929-30 i träet från en margarinlåda. Det är händer som sträcks upp då båtarna ropas ut på en sjömansförmedling i Masthugget i Göteborg.

— Kolla, det är ropet, säger båtsmannen från Wallenius.

— Man hör nästan hur de ropar en Johnsare på Sydamerika, säger kocken.

Det var nog allvarligare än så, i trettiotalets arbetslöshet sträcktes sjöfolkets händer mot alla jobb de kunde få.

Torsten Billman gick till sjöss sjutton år gammal. Minnen från åren som kollämpare och eldare inspirerade honom att skära träsnitt med motiv från sjön.

Och här möter oss ”De nymönstrade” från 1936 där de nyanlända står på kajen medan fartyget tornar upp sig. Man kan föreställa sig gubbarnas tankar: Hur är hon, är det ett bra gäng ombord, är det en skitskeppare?

Eldare gå frivakt

Eller ”Genom Röda havet – Vaktombyte i eldrummet” från 1936-37 där vi ser hettan som slår emot kollämpare och eldare framför kolfyren.

Sjöfolkets utsatthet visas i träsnittet ”Eldarevakt går över däck i storm.”

Genom hela sin produktion visar Billman stor empati med dem som har det sämst ställt.

I ansiktsuttryck som är skickligt utskurna finns en kuslig påminnelse om människans bräcklighet men också styrka.

Illustrerade böcker

Torsten Billman 1985 18 Sjömannen 2/2008

Torsten Billman läste mycket till sjöss.

Med tiden kom han att illustrera många författares verk, som Harry Martinsons ”Nomad”, Nils Ferlins ”Goggles” och Dostojevskijs ”Brott och straff”. Till en utgåva av B. Travens ”Dödsskeppet” gjor-

de Billman lysande tuschillustrationer och laveringar visande bland annat eldarnas slit framför fyrarna.

Han gjorde omslag och illustrationer för fackförbundstidningarna ”Eldaren” och ”Sjömannen, i ”Ny Dag” hittade jag ett träsnitt från 1982; ”Nytt vin i gamla läglar” där Hitler siktar, riktar sitt gevär mot en judisk pojke med uppsträckta händer och bredvid står Israels dåvarande regeringschef Begin och siktar på ett palestinskt barn med likaledes uppsträckta händer.

En bild som skulle kunna vara gjord i dag.

Samtliga illustrationer till Brott och straff visas på utställningen, ibland tillsammans med en förstudie i tusch.

Vaktombyte i eldarrummet

Verk med politisk udd Förutom sjömotiv, finns verk med politisk udd. ”Våldtäkt på demokratin” med Hitlers övergrepp på Europa i en kvinnas gestalt och ”Nazismen på marsch” var tidsbilder som inte någon tidning under 1940talet vågade publicera.

Billman kan vara skrämmande aktuell, när studentrevolten pågick i Paris 1968 tog Billman flyget dit.

Hans träsnitt ”Tårgas i Paris” skulle kunna vara i skrivande stund när protester pågår mot G-20 mötet i London eller mot Nato i Strasbourg. Träsnittet med marscherande nazister som efter gatan som flankeras av hängda människor, från 1938, talar direkt till oss i dag.

Utställningen är ett samarbete mellan Bror Hjorts Hus i Uppsala, Eskilstuna konstmuseum där utställningen visas till 10 maj, Länsmuseet i Halmstad som har utställningen 6 september till 1 november och Kungsbacka konsthall som visar Billman från 14 november till 19 december.

1966 gav Torsten Billman ut en egen diktsamling, ”Oregelbundet i bilder och ord”, ur vilken utställningens titel är hämtad.

Utställningen är till större delen hämtad ur Janne Svenssons omfattande samling. Han är kulturansvarig i verkstadsklubben Volvo i Eskilstuna och har under många år samlat grafik, teckningar och illustrerade böcker av Torsten Billman.

Några av verken är från privata samlingar i Kungsbacka och Uppsala samt från länsmuseet i Halmstad.

Detta påminner oss om att de kulturansvariga politikerna i Göteborg borde få ändan ur vagnen och skapa ett Billmanmuseum, varför inte i det tidigare sjömanshemmet vid Masthuggstorget där konstnärens fresk ”Till sjömännen – Havets arbetare” finns.

Sjömannen 2/2009 19

(Riv gärna ut och spar m

Bra att veta som medlem!

Ny medlem i SEKO sjöfolk Du som är ny som medlem i SEKO sjöfolk måste för att bli medlem i SEKOs arbetslöshetskassa, själv skriftligen göra ansökan om inträde. Ansökningsblankett för inträde finns på sidan här intill.

HAR DU ANSÖKT OM MEDLEMSSKAP I AKASSAN ÄNNU? OM INTE GÖR DET NU! Betalar du rätt medlemsavgift?

Läs under rubriken ”Medlemsavgifter för år 2009”. Där framgår även hur du går till väga om du vill söka/är berättigad till ändrad medlemsavgift.

Arbetslös Du skall gå till Arbetsförmedlingen och anmäla dig som arbetssökande 1:a arbets lösa dagen, även om du har utlagt vederlag Detta för att du inte skall missta din sjukpenningsgrundande inkomst på Försäkringskassan.

Du som betalar din medlemsavgift med inbetalningskort Inbetalningskorten sänds ut i mitten av månaden.

Arbetslös del av vecka Du som arbetar del av vecka samt stämplar upp resterande dagar av veckan, får endast kompletteringsstämpla i 75 dagar.

Därefter ges ersättning enbart för hel arbetslös vecka.

Har du frågor omkring detta kontakta oss på medlemsservice.

Medlemsavgifter för år 2009 För aktiv medlem är avgiften till förbund och arbetslöshetskassa 556 kronor i månaden.

För pensionerad medlem är avgiften 112 kronor per månad.

Reducerad avgift per månad beviljas efter ansökan under följande förutsättningar.

– Vid studier (ej rekryteringsbidrag).

Sänd in en kopia på beslutet Du fått från CSN till SEKO sjöfolk.

-–Vid föräldraledigt (i mer än 6 mån).

– Vid arbetslöshet (i mer än 6 mån).

– Vid sjukdom (i mer än 6 mån) är. OBS glöm ej ev. AFA-försäkring.

– Övergår sjukskrivning till sjukersätt-

20 Sjömannen 2/2009

ning Sänd in en kopia på beslutet från Försäkringskassan.

– Vid avtalspension. Sänd in beslut från pensionsutbetalaren.

och ingen ersättning från a-kassan utgår vid exempelvis sjukdom eller studier. Då skall inbetalningskort sändas hem för egen betalning.

En ansökan enligt ovan kan hämtas på www.sjofolk.se eller kontakta din klubb/avdelning.

Utlandsadress/tillfällig adressändring

Betalning av medlemsavgift Genom avtal med redareföreningen dras din medlemsavgift från lönen varje månad.

Medlem som har ersättning från a-kassan får automatiskt medlemsavgiften dragen på denna ersättning.

Om medlemsavgift inte blivit dragen från lönen viss månad, sänds inbetalningskort hem automatiskt.

Meddela oss om förhållandet ändrats

Meddela medlemsservice om du flyttar till adress utanför Sverige eller om du vill ha din post från oss till annan adress än din folkbokföringsadress.

Information om kollektiv hemförsäkring Premien för din kollektiva hemförsäkring, som du får efter ett års medlemskap, ingår i medlemsavgiften.

Om du inte bor på din folkbokföringsadress, och vill att försäkringen ska gälla för den bostad du bebor, ska du själv meddela Folksam detta.

medlemsinformationen)

Sjรถmannen 2/2009 21

Viktig information om ditt försäkringsskydd Medlemsförsäkringarmed medlemskapet:

följer

I Ditt medlemskap i SEKO sjöfolk ingår följande försäkringar hos FOLKSAM: Behöver Du hjälp eller har frågor om försäkringarna kontaktaDin fackliga företrädare. Har Du ingen klubb på arbetsplatsen kontakta den ombudsman som har hand om det rederi som Du arbetar på För mer info: www.folksam.se/sekosjofolk

Kollektiv hemförsäkring - GF 14 800 för bosatta i norden Efter 12 månaders sammanhängande medlemskap alt. efter övergång till oss från annat LO-förbund där Du hade kollektiv hemförsäkring.

Olycksfallsförsäkring Fritid – TFF – GF 10 500 och GF 11 800 Gäller olycksfallsskador eller ersättning för rehabilitering vid sjukdom.

GF 11 800 – upphör vid 65-års ålder. // GF 10 500 – gäller i medlemskapet

Barngrupplivförsäkring – GF 10 500 För barn stadigvarande bosatta i Norden, bosatta på medlemmens adress.

Kompletteringsförsäkring – utförsäkrad TGL – GF 14 095 Gäller vid dödsfall för de medlemmar som inte har någon TGL-försäkring genom anställningen. Upphör vid 65-års ålder.

Inkomstförsäkring – GF 14750 - medlemmar tillhörande både SEKO/SEKO A-kassa Vid ofrivillig arbetslöshet. Är Du berättigad till ersättning skickar A-kassan hem en ansökningsblankett till Dig.

Gruppförsäkringar – Folksam.

Sjuk och Efterlevandeförsäkring– GF-15 000 65 år

AGS – Avtalsgruppsjukförsäkring

Efter fullgjord karens ger förskringen ökad trygghet vid sjukdom och dödsfall; ersättning vid dödsfall (ingen nedtrappning av beloppet p g a ålder), ersättning vid vissa diagnoser, ersättning vid långvarig arbetsoförmåga.

Du kan medförsäkra Din make/maka, sambo eller registrerad partner.

Fritidsolycksfallsförsäkring 10500

–

GF-

Gäller för medförsäkrad make/maka, sambo eller registrerad partner.

Medlemspension - pensionssparande Gruppförsäkring pensionärer – Olycksfall-/gruppliv GF 19 000 – vid 65 år För Dig själv och medförsäkrad.

Allriskförsäkring – för boende i Sverige

Behöver Du hjälp eller har olika frågor om försäkringarna så tar Du kontakt med Din fackliga företrädare.

Har Du ingen klubb på arbetsplatsen kontakta den ombudsman som har hand om det rederi som Du arbetar på. Vill Du veta mera: www.afaforsakring.se och gå in under försäkringar.

Medlemsbarn Barnförsäkring – Olycksfall-, sjuk- o dödsfall.

22 Sjömannen 2/2009

TFA – Trygghetsförsäkring Arbetsskada För olycksfall i arbetet, färdolycksfall - ej med trafikförsäkrat fordon, eller vid arbetssjukdom.

Om Du råkat ut för skada skall Du anmäla skadan till Din arbetsledare som skall göra en skadeanmälan till Försäkringskassan samt en skadeanmälan till TFA (AFA).

Eget sparande inför pensioneringen.

Gruppförsäkringar ingår inte i medlemsavgiften men kan köpas förmånligare p g a medlemsskapet. Om Du har frågor om dessa försäkringar – kontakta Folksam direkt eller: www.folksam.se

Är ni två i hushållet som har kollektiv hemförsäkring så ingår allriskförsäkringen.

Är ett komplement till sjukpenning dag 1-360 dagen, när ev. sjuklönen från rederiet är slut och om FK betalar ersättning.

Vid arbetslöshet kan man vara berättigad genom efterskydd i försäkringen. Vid sjukersättning kan månadsersättning utgå.

AGB – Avgångsbidrag/Omställningsstöd Gäller om Du blivit uppsagd p g a arbetsbrist.

Premiepensionsförsäkring

Våra Kollektivavtalade försäkringar - AFA:

Gäller endast för de som är anställda. Vid sjukdom eller vid föräldraledighet betalar försäkringen premien till Avtalspensionen under en viss tid(annars betalar arbetsgivaren).

Avtalspension SAF-LO Tillägg till den lagstadgade pensionen, Du kan placera själv – kontakta FORA www.fora.se

Fler tips: gå in och titta på www.skyddsnet.se

“Facket idag viktigare än någonsin” Efter ett helt yrkesliv inom sjöfarten går SEKO sjöfolks avdelningssekreterare Åke Högberg i pension.

— Min första påmönstring var i februari 1967, berättar Åke Högberg.

Text o bild: Lennart Johnsson — Jag började som maskinbefälselev på en broströmsbåt efter att ha gått ut den centrala verkstadsskolan i Trollhättan. Att gå som elev var en nyttig skola som gjorde att du lärde dig vad sjömansskap innebar,, säger Åke Högberg.

Under sin sjötid var Åke mest reparatör men han seglade också några gånger som motorman. Efter tiden som elev fortsatte han att segla i Broströms under många år.

Det var också här som Åkes fackliga intresse föddes — Jag var bland annat kontaktombud i några båtar. I mitten av 1970-talet sökte jag mig till Tor Line och Tor Britannia.

—Det var avlösningssystemet i englandsbåtarna, att du var ombord i 14 dagar och hemma i 14 dagar som lockade.

Hur upplevde du tiden på Tor Line?

— På Tor Britannia var förhållandena mycket bra. Det var ett ”happy ship” med en otroligt fin stämning ombord och många härliga arbetskamrater. Stämningen i båten var speciell och det fackliga intresset var stort med en stark fackklubb.

Torsten W Larsson gjorde ett fint jobb som gruppordförande i rederiet. Själv var jag skyddsombud.

När personalen i Tor Lines englandsbåtar blev uppsagda på grund av arbetsbrist hade Åke Högberg redan börjat jobba på Consafes riggar.

— Många som hade jobbat på däck och i maskin i englandstrafiken sökte sig till riggarna, säger Åke.

— Arbetet på Safe Gothia var annorlunda i och med att riggen låg still. Vi hade ett avlösningssystem som innebar att du jobbade i 14 dagar och var ledig i två-tre veckor.. Åke Högbergs fackliga engagemang ökade i Consafe och han blev tillförordnad gruppordförande på halvtid i rederiet. Han började även jobba med uppdrag iland för förbundet på halvtid.

— Jag och Tore Alexandersson fungerade en tid som studieuppsökare och besökte båtar för att få fler att gå utbildningar.

— Ett par fackliga eldsjälar på Sjöfolksförbundet som inspirerade mig i det fackliga arbetet var Torsten W Larsson och Peter Christoph.

År 1986 lämnade Åke Högberg Consafe för att bli ombudsman på Sjöfolksförbundet.

— En tid jobbade jag på huvudkontoret ihop med Britta Adiels. På den tiden kunde det vara en kö med medlemmar som hade ärenden till förbundet.

Redan från början som ombudsman arbetade Åke mycket med medlemsärenden kring sociala frågor och trygghetsärenden.

— Min uppfattning är att under åren har mycket kring exempelvis arbetsskadeärenden blivit krångligare och mer byråkratiskt för den enskilde individen.

Har varit studieansvarig Ett annat område som Åke Högberg har sysslat mycket med är utbildningsfrågor och han har varit studieansvarig både i Sjöfolksförbundet och i SEKO sjöfolk.

— Både under tiden som eget förbund och de första åren som avdelning i SEKO hade vi mycket egna utbildningar. Att träffa medlemmar på kurserna är alltid stimulerande och givande.

— Inte en dag har jag ångrat att jag började segla och att jag engagerade mig fackligt, fortsätter Åke Högberg.

— Att jobba som reparatör till sjöss pas-

sade mig eftersom jag alltid tyckt om att arbeta med händerna. Som facklig ombudsman har medlemskontakterna alltid varit mycket givande, och det känns bra när du lyckas hjälpa en medlem till ett positivt resultat i ett ärende.

Vilka är dina planer som pensionär?

— Mycket tid kommer jag att tillbringa i stugan i Västergötland. Där finns alltid mycket att göra. Ett tag framöver kommer jag troligen också att ha kvar en del politiska uppdrag som exempelvis ledamot i Stiftelsen Göteborgs Sjöfartshotells styrelse.

— Jag tänker även engagera mig i sjöfolkets nybildade socialdemokratiska riksförbund eftersom jag alltid varit socialdemokrat. Dessutom är jag vice ordförande i styrelsen för en stor bostadsrättsförening så tiden lär nog inte bli svår att fylla.

Tror du fackföreningsrörelsen fortfarande, i tider av finanskris och ekonomisk nedgång, har en framtid?

— Ja, fackföreningsrörelsen bara måste ha en framtid, svarar Åke Högberg.

— Utan en stark fackföreningsrörelse, både på svensk och internationell nivå, är risken stor att vi får ett ännu hårdare och tuffare samhälle. Starka fackliga organisationer som ställer upp för medlemmarna är idag, inte minst med tanke på situationen i världen, viktigare än någonsin.

Sjömannen 2/2009 23

“Stimulerande att bli uppskattad” — Det känns fantastiskt att få SEKO sjöfolks kulturpris. En gång i början av min journalistbana var min dröm faktiskt att bli redaktör för Sjömannen.

Berit Blomqvist, en välkänd profil i sjöfartskretsar, är strålande glad när Sjömannen träffar henne i centrala Göteborg. Hennes glädje hänger samman med att hon får SEKO sjöfolks kulturpris på 20000 kronor för år 2009 för sina mångåriga insatser till fromma för sjöfartskulturen.

Text o bild: Lennart Johnsson Efter de första barndomsåren i Värmland växte Berit Blomqvist upp i Bergsjön som äldst i en syskonskara på fyra.

— Även om jag tidigt i tonåren visste att jag skulle bli journalist sökte jag mig först under några år till sjöss och hamnade på Tor Lines Englandsfärja som mässjänta, berättar Berit.

— Under de fem år jag i omgångar jobbade på Tor Line förlorade jag mitt hjärta till sjöfarten. Det hände hela tiden massor och du fick mycket insikter om livet.

— Nästan omgående kom jag på att jag ville jobba i mässen eftersom jag hade ett behov av att känna alla i besättningen.

Den känslan är kvar hos mig, att jag helst vill vara med litet överallt.

— Några av alla de som jag träffade på Tor Line var sjöfolksprofiler som Leif Walle Wallin, Johan Skottborn, Åke Högberg och förstås Torsten Larsson, berättar Berit Blomqvist.

— Det är människor som jag har följt genom åren. Jag var aldrig direkt fackligt aktiv. De posterna kändes redan upptagna av kompetenta personer. Däremot var jag ordförande i fritidskassan och skyddsombud ombord. Åren på Tor Line har präglat hela mitt yrkesliv. Där upptäckte jag en helt ny värld.

Berit Blomqvist berättar att när hon och några andra tog initiativet till en återträffsresa för gamla Tor Linare, 25 år efter försäljningen till danska DFDS, kom 380 personer.

— Det visar vilken underbar gemenskap det var på Tor Line, säger Berit.

Efter det att Berit Blomqvist gått journalisthögskolan i Göteborg i två år började hon arbeta som frilansjournalist.

— När jag avslutat journalistutbildningen kändes det naturligt att ringa upp Sjömannens dåvarande redaktör Leif Risö och berätta att jag tidigare jobbat till sjöss.

Jag frågade om jag kunde få göra något jobb för Sjömannen och Risö sa ja.

Under några år från 1980 och framåt 24 Sjömannen 2/2009

— Jag är stolt och hedrad över att få SEKO sjöfolks kulturpris, säger Berit Blomqvist. Hon är kvinnan bakom Sjömansboken 1 och 2 och har i flera år sett till att sjöfartsnäringen har en monter på temat sjökultur på bokmässan i Göteborg.

gjorde Berit Blomqvist en mängd artiklar och reportage för Sjömannen.

— Mässjäntetänket, att jag tyckte alla skulle vara med gick igen i det jag skrev. I reportage från ett rederis båtar intervjuade jag ofta både de anställda, fackliga företrädare och redaren. Genom min medverkan i Sjömannen fick jag kontakter med hela näringen.

— För mig blev Sjömannen bryggan från tiden till sjöss och vägen in i journalistiken. Min dröm var som sagt att en dag bli redaktör på Sjömannen. Nu blev det inte så men det blev väldigt bra ändå.

När Göteborgs Handels- och Sjöfarts-

tidning gjorde en kort nystart blev Berit Blomqvist sjöfartsreporter.

— Det var hedersamt men också mycket nervöst att utses till sjöfartsreporter på den anrika tidningen. Varje morgon läste jag GP för att se om jag missat något, men jag klarade mig bra. En sjöfartsprofil som jag fick bra kontakt med var Christer Eriksson på Consafe som jag gjorde många intervjuer med. En annan verklig profil var Folke Patriksson.

Efter tiden på Handelstidningen frilansade Berit Blomqvist i flera år.

— Jag fick vid ett par tillfällen stipendier från Maskinbefälsförbundet. Ett stipen-

dium var för att skildra livet på plattformarna. Nästa stipendium omkring tio år senare gjorde att jag kunde delta på ett IMO-möte i London.

Som journalist har Berit Blomqvist skrivit i en mängd tidningar.

— Jag har till och med skrivit om sjöfart i Allt om mat. Kanske kan man säga att jag genom mitt skrivande har fungerat som ett slags ambassadör för sjöfarten. År 1990 fick Berit ett reportageuppdrag från Sjöbefälsskolan som ville ta fram en broschyr om sin verksamhet.

— Jag intervjuade bland annat Per Sjöberger som berättade om sjöfartslinjen där man skulle läsa sjörätt, sjöfartsekonomi, ledarskap och logistik. Genast kände jag att den utbildningen var något för mig.

Genom stipendier från Redareföreningen och journalistförbundet fick också jag möjlighet att gå sjöfartslinjen.

— Under denna tid lärde jag känna ännu flera aktiva inom sjöfarten och upplevde att jag ville vara med och påverka på ett annat sätt än jag kunde göra som journalist.

— I samband med att jag följde IMOs arbete berättade de om Världssjöfartens dag som firades varje år på många platser i världen. I Sverige däremot var firandet nedlagt, fortsätter Berit Blomqvist.

— Nu kom mitt mässjäntetänkande fram igen. Jag kände att det borde bli verklighet också i Sverige med en dag där alla i näringen var välkomna, från ombordanställda till redarföreträdare och politiker.

Berit Blomqvist tog 1994 initiativet till Världssjöfartens dag i Sverige. Hon fick med sig viktiga företrädare i sjöfartsnäringen på idén.

I slutplaneringen det första året inträffade Estoniakatastrofen 1994.

— Efter mycket diskussion bestämdes att vi ändå skulle köra dagen som var planerad att fokusera kring sjösäkerhet. I princip alla i näringen kom. Redan efter första gången blev Världssjöfartens dag något naturligt och viktigt för näringen.

Världssjöfartens dag var enligt Berit på många sätt unik. För första gången på många år deltog nämligen både sjöfacken och redarna på en gemensam konferens. Övriga huvudaktörer var näringsdepartementet och Sjöfartsverket.

Berit Blomqvist jobbade hemifrån och tog emot anmälningarna på sin privata fax.

— Två världssjöfartsdagar körde jag helt och hållet själv innan jag började på Sjöfartsforum som idag är ansvarig för dagen.

Totalt arbetade Berit Blolmqvist i sex år på Sjöfartsforum.

— Det var en spännande tid med

mycket som hände. Men allt har ett slut och när jag fick frågan om att bli vd för Sveriges Skeppsmäklareförening tackade jag ja. När jag först fick frågan visste jag inte mycket om skeppsmäkleri men mitt ja har jag aldrig ångrat.

— Tidigare vd-ar för skeppsmäklarna hade bara varit män, sjörättsadvokater och stockholmare. När föreningen sa att man var beredd att ändra på detta för att jag skulle säga ja till att bli vd kände jag att det lät spännande. Här har jag nu varit i sju år, och fortfarande upplever jag att det finns massor kvar att göra.

Intresserad av sjöfartskultur Har du varit intresserad av sjöfartskultur länge?

— Ja, det jar jag. Från början yttrade sig det intresset främst i att jag läste författare som Ove Allansson och andra sjöskildrare.

Idag inser jag även att sjökulturen dessutom kan fungera som ett viktigt kitt för näringen. En dag på Sjöfartsforum mötte jag en tjänsteman på B o N. Hon berättade att hon hade varit på bokmässan en hel dag och inte hittat en enda sjöfartsbok. Min spontana reaktion var att näringen bara måste vara med på mässan nästa år.

Sjöfartsforum tog initiativet till att delta på bokmässan och fick med sig Stiftelsen Sveriges Sjömanshus som en viktig sponsor.

— Första året på mässan hade vi en liten monter på tio kvadrat, säger Berit.

— Därefter ökade vi till först 15 kvadratmeter och i år blir montern 50 kvadratmeter.

— När jag plockade ihop vår monter efter tredje året fick jag ingivelsen att vi måste ge ut en egen bok, fortsätter Berit.

— Mina tankar var att boken skulle bestå av berättelser från personer som ingen hade en aning om hade seglat, och att boken skulle innehålla berättelser både från kända och okända människor.

Gensvaret på Berit Blomqvist idé blev stort och Sjömansboken 1 föddes. Boken blev en stor framgång och har sålts i många tusen exemplar. Även efterföljaren Sjömansboken 2 har blivit mycket uppskattad och har sålts bra.

Nästa kulturprojekt för Berit Blomqvist är att se till att det blir en Sjömansbok 3 med temat kärlek till sjöss.

Utlopp för sina många kulturidéer har Berit fått genom Sjöfartens kultursällskap där hon sitter som sekreterare. I kultursällskapet sitter företrädare för hela sjöfartsnäringen.

— I samband med att jag deltog på en kulturprisutdelning med SEKO sjöfolk

Berit Blomqvist kom med idén till Sjömansboken 1 som har blivit en verklig storsäljare.

träffade jag författaren och pristagaren Majgull Axelsson, berättar Berit.

— Hon avslöjade att hon gärna ville komma ut på en isbrytare eftersom hon planerade att låta nästa bok utspelas i den miljön. Jag lovade att hjälpa henne och några år senare fick Majgull möjlighet att åka med på en isbrytarexpedition en sommar. Majgull Axelssons senaste romansom kom förra hösten utspelar sig ocks¨å i mycket på en isbrytare.

— Sjöfartens kultursällskap har idag en mycket bra förankring i hela näringen, och är verkligen bred, framhåller Berit.

Räknar du med att ditt yrkesliv även i fortsättningen blir inom sjöfarten?

— Det är jag helt övertygad om. Jag kan inte tänka mig något annat jobb än i sjöfartsnäringen. Ja, det skulle möjligen vara om jag flyttade till Italien och öppnade ett gästhem, säger Berit leende.

— Jag har investerat så mycket i kunnande, kontaktnät och annat i sjöfartsnäringen. Alla som betyder något för mig finns i sjöfarten idag. Min livsresa hittills har varit otroligt spännande. Jag är övertygad om att denna resa kommer att fortsätta vara nära sammanbunden med den svenska sjöfarten.

Till sist, hur känns det att ha fått SEKO sjöfolks kulturpris.

— Det är fantastiskt. Jag blev oerhört glad och hedrad, svarar Berit Blomqvist.

— Självklart är det alltid stimulerande att få uppskattning. Priset känns som ett kvitto på at jag gör rätt saker.

— På sätt och vis känns det som om det är mässjäntan i mig som har fått det här priset. Jag är glad att mina kompisar som fortfarande seglar kommer att läsa om det. För jag vet ju att i princip alla som är verksamma inom sjöfarten läser Sjömannen, säger Berit Blomqvist.

Sjömannen 2/2009 25

“Otroligt smickrande att få kulturpriset!”

Marianne Lexberg har i snart 40 år som husmor för sjömanshemmet i Holmsund ställt upp för sjöfolk från hela världen. Idag får hon ofta hjälp av maken Conny som seglat som maskinist under många år. — Vi älskar att jobba med sjöfolk, säger Conny och Marianne.

— Jag trodde att det var någon som drev med mig när jag fick beskedet att jag fått sjöfolkets kulturpris.

— När jag förstod att det var sant kände jag mig otroligt stolt och hedrad.

Det säger Marianne Lexberg. Hon har i närmare 40 år varit husmor på sjömanshemmet i Holmsund vid Norra Kvarken.

För sina insatser för sjöfolket under åren belönas Marianne Lexberg med SEKO sjöfolks kulturpris för år 2009 på 20000 kronor.

Text o bild: Lennart Johnsson Marianne Lexberg har under alla åren, med stöd av maken maskinisten Conny Lexberg, sett till att Sjömanshemmet varit öppet för utländskt och svenskt sjöfolk som kommer med sitt fartyg till Holmsunds hamn. Egentligen skulle hon ha kunnat vara pensionär sedan flera år men Marianne Lexberg har valt att fortsätta arbeta.

— För sju år sedan uppnådde jag pensionsålder och tanken var att hitta någon 26 Sjömannen 2/2009

annan husmor men när det inte gick fortsatte jag.

— Jag älskar att jobba med sjöfolk och har fått många sjömansvänner från olika nationaliteter under åren. En viktig funktion här på hemmet är att vara medmänniska, att ta mig tid att lyssna och samtala med sjömän, berättar Marianne Lexberg när hon och Conny visar runt på sjömanshemmet.

— Priset är egentligen lika mycket Connys, säger Marianne.

— Han är regelbundet här och hjälper till och ser till att allting fungerar.

Ligger mitt i hamnen Sjömanshemmet drivs av den ideella föreningen Sjömännens vänner och sorterar under sjömanskyrkorna i Sverige. Det ligger perfekt mitt i Holmsunds hamn. Till hamnen kommer det fortfarande en hel del fartygsanlöp.

— Dels har vi SCAs båtar men också en

hel del tyska och nederländskt ägda båtar med bekvämlighetsflagg, säger Marianne.

Hon kommer ursprungligen från Zürich i Schweiz men har alltså bott i Holmsund i snart 40 år.

— Innan Holmsund arbetade jag på flera sjömanskyrkor utomlands som i Melbourne, Narvik och Antwerpen.

— Som ung kom jag till Narvik och arbetade som au pair hos en prästfamilj.

När prästen fick jobb som sjömanspräst i Australien följde jag efter. Jag jobbade mig över på en Willemsenbåt. Det tog fem veckor och två dygn för båten att ta sig från Rotterdam till Melbourne.

Conny och Marianne träffades redan i Australien på den svenska sjömanskyrkan.

Conny besökte kyrkan under en sjöresa.

Men det var när de senare träffades i Holmsund som de på allvar blev ett par och gifte sig.

— Vi tänkte stanna några år i Holmsund men blev kvar, säger Conny och Marianne.

När Marianne Lexberg började jobba på sjömanshemmet i Holmsund var det en livlig trafik i hamnen.

— Vi hade omkring 1000 besökare varje månad och byggde till hemmet efter en tid. På den tiden var vi två husmödrar.

Idag har vi närmare 3000 besökare varje år av vilka de flesta är utländska sjömän.

Conny Lexberg, som kommer från Lilla Edet, har hela yrkeslivet jobbat till sjöss och började som hökarhalva 1959. Större delen av sjötiden har han varit i maskin och jobbat som maskinist. Fortfarande jobbar han ibland extra på Umeå hamns isbrytare.

— När jag började segla gjorde jag en gång en törn på drygt fyra år. Dåligt väder gjorde att jag var försenad en vecka till vårt bröllop så det fick flyttas fram. Den stora förändringen till sjöss kom i och med avlösningssystemet.

27 år i Transatlantic — I Transatlantic var jag i 27 år innan det tog slut där. Därefter blev det 14 år i Wallenius, hela tiden på Rigoletto. De första åren var jag medlem i Sjöfolksförbundet.

Min första resa som maskinist gjorde jag i maj 1963.

Marianne Lexberg berättar att det i början kändes konstigt att vara sjömansänka.

—Jag var ny i Holmsund och kände inte så många. Ofta blev det då att jag jobbade till sent på kvällen eftersom jag var ensam hemma.

Hur upplever de utvecklingen för sjöfarten under åren?

— Förr i tiden var det förstås betydligt mer fart i hamnen. Men fortfarande är det vissa veckor som vi har flera fartygsanlöp varje dag i Holmsund, berättar Marianne och Conny.

— Något som verkligen har försämrat situationen för sjöfolket är ISPS-bestämmelserna. Det är bedrövligt att sjöfolk idag i många hamnar närmast betraktas som terrorister och har svårt att få gå iland. Även i Holmsunds hamn krävs det en kod till grindarna.

Marianne Lexberg kommer flera gånger tillbaka till att hon upplever sitt arbete som mycket tacksamt.

— Mina erfarenheter av sjöfolk har alltid varit goda och jag har fått många vänner för livet. Har det någon gång under åren uppstått något problem på sjömanshemmet beror det på en besökare som har kommit från land.

— Vi får ständigt bevis på att det vi gör på sjömanshemmet uppskattas, inte minst av de filippinska sjömännen som kommer

Datorn används flitigt av de som besöker sjömanshemmet i Holmsund. — Många passar på att skicka epost hem när de kommer hit, berättar Marianne Lexberg.

hit. De brukar köpa telefonkort, använder vår dator för att koppla upp sig på internet och mycket annat. Många passar på att ringa hem när de kommer hit. Vi har även lite försäljning av varor, det går att fika och använda bastun här.

Claes Ohlsons varor har med åren blivit välkända av filippinska sjömän.

— De brukar beställa varor ur Claes Ohlsonkatalogen i förväg och när de kommer hit kör jag dem till Claes Ohlsons butik i Umeå, berättar Conny Lexberg.

En annan uppgift för sjömanshemmet är att byta Sjömansservices boklådor. Förutom svenskar är filippinskt sjöfolk den grupp som det är lättast att få kontakt med, anser Marianne och Conny.

Filippinarna alltid positiva — Filippinarna är alltid positiva och berättar om sina familjer och livet i hemlandet.

Ryssarna däremot är mer inbundna, mer lika oss svenskar och talar dessutom ofta inte lika bra engelska. Åtskilliga gånger har vi fått inbjudningar till Filippinerna men ännu har vi inte kommit iväg, säger paret Lexberg.

För något år sedan fick de en mycket speciell inbjudan.

— Jag hjälpte en indisk sjöman som kom hit vid ett tillfälle, säger Marianne.

— Något är senare fick vi en inbjudan till sjömannens dotters bröllop i Indien.

Tyvärr hade vi ingen möjlighet att åka, säger Marianne.

I stort sett varje dag håller Marianne Lexberg öppet i sjömanshemmet på föroch eftermiddagar.

— Vi har koll på vilka båtar som kommer hit vilket ofta innebär arbete på helgerna. Mycket handlar för vår del om ideellt arbete även om jag har en liten lön från sjömanskyrkorna i Sverige. Den dag jag och Conny inte orkar längre är risken stor att sjömanshemmet läggs ner.

Utöver bidrag från sjömanskyrkorna och från den föreningen Sjömannens vänner har sjömanshemmet vid något tillfälle fått ekonomiskt stöd från Stiftelsen Sveriges Sjömanshus och från ITF. — I samband med att en hiss installerades fick vi bidrag till denna av ITF och Sjömanshusstiftelsen.

— Vid något tillfälle har vi även kontaktat någon svensk ITF-inspektör när vi märkt att saker och ting inte stått rätt till i en båt. ITF-inspektören brukar då snabbt komma och ordna upp situationen.

Vad kommer du att göra för kulturpriset?

Jag är så omtumlad att jag inte har hunnit tänka igenom det hela riktigt ännu, svarar Marianne Lexberg.

— Kanske kan jag få med Conny på några dagars resa med Hurtigrutten.

— Det känns fantastiskt att få SEKO sjöfolks kulturpris, ett pris som ju kulturpersonligheter som Ove Allansson, Walter Nilsson och Anders Wällhed tidgare har fått. Både jag och Conny känner oss otroligt hedrade!

Sjömannen 2/2009 27

Georg Uhlin en förbisedd arbetarförfattare En häftad, sliten bok, köpt på Myrorna för en femma, har öppnat mina ögon för Georg Uhlin. Han föddes 1909 i en sågverkby i Ådalen och dog 1992, 83 år gammal.

Då hade han, efter sin pensionering och ett verksamt liv som sjöman och facklig förkämpe, givit ut tre böcker osh skrivit tre skådespel. Georg Uhlin är – vill jag hävda- en obegripligt förbisedd arbetarförfattare.

Text: Owe Österman Jag läser fyndet från Myrorna, novellsamlingen ”Resor till dödens kust”, utgiven 1979, och känner ilningarna komma.

En ”ny” Ove Allansson. Ännu en sjöfolkets förkämpe, med eget språk och egen ton.

Efter att ha läst både novellsamlingen ”Helvetesskeppet”, som kom ut 1975, och romanen ”Dessa mina minsta små” från 1978, är jag bergfast övertygad om Georg Uhlins storhet som arbetarförfattare.

I novellsamlingarna skriver han om sjömännens ohyggliga slit i det tidiga seklets uttjänta segelskutor. Han skildrar det klassamhälle som rådde ombord i 20och 30-talens båtar.

Han berättar om befälens övergrepp på manskapet, och om trångboddheten i unkna, tuberkulosförande skansar.

Uppenbarligen fanns mycket av det onda kvar i ång- och dieselfartyg ända in i andra världskrigets tidevarv.

Titelnovellen i ”Resor till dödens kust” är en skildring av sjömännens helvete under brinnande krig. Tvåtusentonnaren s/s Slagö går i konvoj längs Hollands kust med malmmat till Hitlers krigsmaskin. Georg Uhlins alter ego Jan Brodde och dennes kamrater överlever mirakulöst.

Andra båtar, sämre lottade av krigets nyckfulla fru Fortuna, går under med man och allt.

Med de svenska sjömännens under dödsfara intjänta krigsriskersättningar var det, sett med statens snikna ögon, så vist ordnat att pengarna sattes in på spärrade så kallade KX-konton till vilka skattemyndigheten hade tillträde.

Resultatet blev att svenska sjömän när de kom hem, mer eller mindre krigsskadade, inte hade några riskpengar att få ut.

De var hämtade av skattmasen utan indrivningsbeslut. ”Detta grötförmynderi var en av de svartaste och mest förbannade fläckarna på svensk demokrati. Den mest utsatta gruppen inom svenskt näringsliv ställdes helt 28 Sjömannen 2/2009

Sjömannen, ombudsmannen i Sjöfolksförbundet och författaren Georg Uhlin var under många år också en flitig medarbetare i Sjömannen. Georg avled 1992. (Foto: Jan-Erik Jonasson)

rättslös och förvägrades rätten att disponera över egna inkomster”, skriver Georg Uhlin.

Boken ”Dessa mina minsta små” skildrar sågverksfolkets utsatthet i sekelskiftets Ådalen, svältlöner, barackbostäder, kroppsnedslitande arbete från tidig ålder, tuberkulos, täta barnafödslar och alltför många och tidiga begravningar.

Skildringarna av livet i timmerskogen är Dan Andersson-vaccinerande, fjärran från kolarkojeromantik.

Ett omänskligt hårt arbete Här gällde omänskligt hårt arbete från gryning till mörker. Maten, när den fanns, bestod oftast av kolbullar och det eviga amerikanska fläsket. Sovandet i rökosande, trånga, skitiga kojar stördes av mer än snarkanden och utsöndringar från svettsmutsiga kroppar.

De som tvingades ligga på jordgolvet, gemensamt för djur och människor, väck-

tes när hästarnas urin rann på eller under dem.

Men mitt i allt elände, i båtar, baracklängor eller skogskojor, glimmar emellanåt solidariteten, kamratskapet och den försonande folkliga galghumorn som det ljusa i den mörka livsväven.

Georg Uhlins författarskap har det självupplevdas tyngd. Språket är mustigt, kryddat med färgstarka vändningar och med en hisnande dialogföring på allt mellan ångermanländska och sjömansengelska. Hans bakgrund förklarar det patos och den absoluta tilltro till fackligt engagemang som genomsyrar hans böcker.

Han föddes storstrejkssommaren 1909 i Högsjö i Ådalen. ”Farsan var en facklig agitator inom sågverksindustrin. Han dog när jag var 9. Morsan stod ensam med fem barn. Så jag blev utackorderad av socknen, men hade turen att hamna hos farmor”, har han berättat. Som barn träffade han flyktingar undan finska inbördeskriget 1918. ”De hade flytt de vitas terror och tagit sig

över Bottenhavet i vanliga roddbåtar.

Några gömde sig hos farfar”.

1924, som 15-åring, gick han till sjöss med en skonare från Brantevik. Med undantag för en period som byggnadsarbetare var han sjöman till våren 1943. Då valde han landbacken och blev funktionär i dåvarande Grovarbetarefackföreningen i Västerås. 1952 anställdes han i Sjöfolksförbundet. Två år senare utsågs han till förbundsombudsman. Georg Uhlin gick i pension 1969.

Efter pensioneringen gjorde Georg Uhlin något mycket ovanligt – han gick åter till sjöss som matros och timmerman i en kylbåt och en tanker. Varför? frågar Ove Allansson i 75 årsintervjun i Sjömannen nr 9 1984: ”Jag ville uppleva hur de sociala betingelserna och förändringarna kändes när jag arbetade ombord, och sen var jag väl lite nyfiken på hur en gammal förbundsbyråkrat skulle bli mottagen av gubben (kaptenen, vår anm.) ombord”.

Georg Uhlin kom på god fot med både manskap och befäl. I tankern Palma var han klubbordförande. Positiva förändringar jämfört med 20- och 30-talen gällde bostäder, hygien, kosthåll, arbetstider och förhållandena mellan manskap och överordnade. År 1971 gick Georg Uhlin i land för gott och blev författare på heltid. Han dog som sagt 2 januari 1992, 83 år gammal.

I tidningen Sjömannen nr 2 1992 hyllas Georg Uhlin för sitt storartade fackliga arbete präglat av en orädd, osedvanligt rak och rättfram attityd i tal som skrift. Arbetarskyddet var en av hans hjärtefrågor.

Tidningens legendariske redaktör Yngve Gyllin – Yge – citeras och återger bland annat detta yttrande av Georg Uhlin: ”Är man profet inom arbetarskyddet så är man, och behovet av väckelse är förvisso stort och välbehövligt”.

Georg Uhlin blev medlem i Sjömansunionen 1926.

Yngve Gyllin konstaterar att Georg Uhlin sannerligen inte ”skjuter med korkpistoler när han är ute för att göra hål på slentrianens skansar inom sjöfartens säkerhetstjänst. Skall det skjutas så skall det vara med de stora kanonerna. De ger visserligen rekyler men det finner Georg Uhlin vara i sin ordning ity att i detta fysikaliska fenomen även ligger ett säkerhetsmoment”.

Ove Allansson, som låter sin vän Georg, ”Lill-Jojje” eller ”Farsan” Uhlin skymta fram i sin bok Sydvart från 1995 intervjuade honom ett antal gånger för Sjömannens räkning.

I samma nummer av Sjömannen som citeras ovan ger Ove Allansson Georg Uhlin sin hyllning som facklig frontkämpe, som gudabenådad muntlig berättare – en av sjöfolkets genuina storytellers – och som samhällskritisk, klurig och humoristisk författare.

Allansson berättar att Georg Uhlin vid sin död hade en pjäs och en fristående fortsättning på ”Dessa mina minsta små” i det närmaste klara. Så länge krafterna fanns jobbade han också på ”Resor i trälhavet”, historien om hans första sjötid 1924-1937. Georg Uhlin skrev även tre pjäser: ”Flaggspel”, ”Sammanslagningen” och ”Hungermarschen” 1917. Den senare filmades av Maj Wechselmann och Björn Elmbrant.

I Sjömannens årgångar finns Georg Uhlins berättelser, noveller, dikter, ja till och med hans översättningar av engelska författare, till exempel Kipling, bevarade.

Han skrev även under signaturerna Per Guhn och Old Rope. Tillhopa blev det, betonar Ove Allansson, 50 års skönlitterärt medarbetarskap i Sjömannen.

Redan i 75-årsintervjun framhåller Allansson att Georg Uhlin är en sådan man

som täcker epoker och sin organisations historia. Han är i liv och gärning ett med sitt förbund. Det är förbundets plikt att stödja utgivningen av hans kommande bok, ”Resor till trälhavet”, argumenterar Ove Allansson. Nu vet vi att Georg Uhlin inte hann slutföra sitt romanbygge.

När Ove Allansson några år efter Georg Uhlins död föreslog förbundet att stödja utgivningen av en bok med delar av Uhlins mångfasetterade litterära alster i tidningen Sjömannen blev det nej.

Satt i relation till Georg Uhlins storartade livsgärning som författare och fackföreningsman framstår detta för mig som ett svek.

Olle Karlsson, 76-årig Märstabo som gick till sjöss som 16-årig skansuppassare 1948 och återvände till landbacken som båtsman 1962, har inte personligen mött Georg Uhlin: ”Men jag har som många andra män och kvinnor i mitt skrå imponerats av hans gärning, speglad inte minst i tidningen Sjömannen. Tveklöst är hans författarskap orättmätigt borglömt. Men bland de många boksynta i sjöfolkets led, bland oss ”bokanjärer”, är och förblir Georg Uhlin en sanningssägare, litterärt som fackligt”.

Lars Furuland, pensionerad professor i litteraturvetenskap, särskilt litteratursociologi vid Uppsala universitet, är den främste kännaren av svensk arbetardiktning. År 2006 gav han tillsammans med sin efterträdare Johan Svedjedal ut ett nästan 600-sidigt standardverk om svenska arbetardiktare och vänsterförlag – Svensk arbetarlitteratur.

Att Georg Uhlin inte nämns i verket är en miss säger Lars Furuland utan omsvep. ”Blir det en nästa upplaga skall han självklart med”.

Sjömannen 2/2009 29

Världsrekord i resor över Kattegatt — Frågan är om jag inte har världsrekord i resor över Kattegatt. Under åren har det visst blivit närmare 29000 enkelresor, säger båtsman Svend Nykjaer på Stena Nautica.

Efter nästan 49 år på hallandsfärjorna till danska Grenå gick Svend nyligen i pension.

Text o bild: Lennart Johnson — Jag gjorde min första påmönstring i färjan Prins Bertil den 6 juli 1960, berättar Svend Nykjaer strax innan Stena Nauticas avgång från Varberg.

— Den här linjen hade precis öppnat och jag blev erbjuden jobb i trafiken direkt när jag gick upp på förmedlingen i Århus.

Första frågan jag fick var när jag kunde börja. Det var bara att kliva ombord och börja jobba som lättmatros. På den vägen är det.

Under åren har Svend Nykjaer hunnit med sex olika färjor på linjen, färjor som tidigare haft både norsk och dansk flagg.

— Fast sedan många år seglar vi svenskt. Skillnaderna är på många sätt stora från första båten. Då kunde vi ta ombord högst 13 lastbilar. Idag kan Stena Nautica ta 66 lastbilar trots att det egentligen är en rätt liten färja.

— Vår arbetstid då var två dagar ombord och två dagar hemma. Vad som också har ändrat sig mycket genom åren är säkerhetstänkandet vilket är positivt. Idag är medvetenheten om en hög säkerhet betydligt högre än när jag började. Scandinavian Star-katastrofen innebar att säkerheten höjdes ännu mer. Bemanningen har ungefär varit likvärdig genom åren. I min första båt var vi sex man på däck och idag är vi åtta.

Hyttstandard går inte att jämföra — Hytterna förr mot idag går inte att jämföra, fortsätter Svend.

— I början hade vi dubbelhytter under bildäck och idag har vi stora och rejäla hytter. Men i och med att vi också har TV i hytten har mycket av det sociala livet till sjöss gått förlorat.

En stor förändring är förstås även kronkursen. När jag började fick man 136 danska kronor för en svensk hundralapp och idag kostar ju 100 danska kronor 150 svenska.

De flesta åren har Svend seglat bås.

— Jag har alltid trivts bra så det har inte funnits någon anledning att byta jobb. Inte en dag har jag ångrat mitt yrkesval. Mina 30 Sjömannen 2/2009

Svend Nykjaer har jobbat i 49 år i trafiken mellan Halland och Grenå när han nu går i pension.

föräldrar var bönder och inte direkt lyckliga över att jag valde sjömanslivet.

— Jag minns att far sa till mig att jag skulle tänka mig för om jag verkligen ville segla. Han varnade mig för att svenska var ett mycket svårt språk att förstå.

— I många åt bodde jag i Grenå men idag är jag gift och bor i ett hus utanför Varberg.

Hur är det att bo i Sverige?

— Det är OK. Jag klarar både danskan och svenskan utan problem och läser böcker på båda språken.

Vad tror du om att bli pensionär?

— Det ska nog inte bli några problem.

Jag har precis fyllt 67 så det kan vara dags att gå iland. Min lilla son på sju år kommer jag förstås att ägna mycket tid åt. Han bidrar till att jag håller mig ung i sinnet.

— Samtidigt är jag inte en person som planerar en massa saker i förväg. Under åren har jag läst en hel del men efter att ha läst Stieg Larssons enastående millenietrilogi är det svårt att hitta böcker som är lika innehållsrika.

— Förr om åren har jag också jagat en hel del men idag blir det ofta att jag jagar genom att läsa tidningar om jakt istället.

I facket har Svend varit med i alla år.

— När jag började till sjöss var det självklart att bli medlem.

— Samtidigt har jag aldrig haft några bekymmer så att jag har behövt kontakta facket. Vi har haft bra företrädare här under åren som alltid har ställt upp för oss medlemmar. Däremot har jag förstås varit med på möten när vi diskuterat avtalskrav och annat ombord.

Vad tycker du om lönen?

— Den har räckt till för mig i alla år.

Det gäller att anpassa sig med sina utgifter så är det inga problem. Eftersom jag aldrig har haft krav på lyx har jag klarat mig bra i alla år.

Så du ångrar inte att du sa ja när förmedlingen i Århus erbjöd dig jobb i färjetrafiken 1960?

— Nej verkligen inte. Skulle jag kunna skruva tiden tillbaka hade jag nog gjort samma saker i livet.

— Alla år har jobbet ombord alltid varit intressant och givande. Hela tiden har jag dessutom seglat med bra folk och har aldrig haft något problem med skeppskamraterna, säger Svend Nykjaer.

Någon minut senare lämnar Svend och Stena Nautica Varberg för att ännu en gång sätta kurs på Grenå.

-

100% increase in piracy attacks In its 2009 first quarter piracy report, the International Maritime Bureau’s Piracy Reporting Centre (IMB PRC) states that attacks in this period have almost doubled compared to the corresponding period in 2008.

A total of 102 reports were received by the IMB PRC in the three months of 2009 compared to 53 incidents in the first quarter of 2008. There has also been an almost 20% increase over the reports for the last quarter of 2008.

The increase in the first quarter of 2009 is due almost entirely, to increased Somali pirate activity off the Gulf of Aden and east coast of Somalia. These two areas combined account for 61 of the 102 attacks this quarter. This is compared to six incidents for the same period in 2008.

Worldwide, a total of 34 vessels were boarded, 29 vessels fired upon and nine vessels hijacked. A total of 178 crew were taken hostage, nine injured, five kidnapped and two killed. In the majority of incidents, the attackers were heavily armed with guns or knives. Violence against crew members continues to increase.

The majority of the crew members who weere taken hostage outside the coast of

Somalia comes from the Philippines. In the end of April 2009 more than 100 Filipino seafarers were hostage.

Fortyone incidents were reported in the Gulf of Aden region with five vessels hijacked. In January 2009, one in every six vessels attacked was successfully hijacked.

This increased to one in eight for February 2009 and one in 13 for the month of March.

On average one in eight vessels attacked were hijacked in the first quarter.

The last quarter of 2008 saw a total of 41 incidents in which the ratio was one in three vessels attacked being hijacked.

Commenting on the situation in the Gulf of Aden, IMB Director Captain Pottengal Mukundan stated: “The navies have played a key role in controlling piracy in the Gulf of Aden. It is vital that these naval operations continue.”

Nigeria continues to be a high risk area.

In the first quarter of 2009 the IMB PRC received reports of only seven incidents although unconfirmed reports would suggest that at least a further 13 attacks had occurred in the same period.

Nearly all incidents have taken place on vessels supporting and connected to the oil industry.

Peru has seen an increased level of incidents in its waters. There have been seven incidents reported to the IMB PRC of which all of them have been successful.

Indonesian authorities should be applauded for their efforts in curbing piracy and armed robbery in their waters. The first quarter of 2009 has seen only one incident reported to the IMB PRC compared to five in the corresponding period in 2008.

Only one incident has been reported in the Malacca Straits this quarter. The littoral states should be complimented for their continued efforts in maintaining and securing the safety of this strategic trade route.

This has been the result of increased vigilance and patrolling and the continued precautionary measures on board ships.

Given the current state of the global economy, there are concerns that piracy may increase. Navies and coastguards must continue to maintain their physical presence.

The IMB urges all ship Masters, Owners and others in the shipping industry to report all incidents of actual and attempted piracy and armed robbery to the IMB Piracy Reporting Centre.

LJ

The Swedish Mercantile Marine Foundation

REWARD 2010 For contributions that benefit seafarers in the Swedish merchant fleet Help us create tomorrow´s safe, environmentally friendly and ergonomic workplace in the Swedish merchant fleet.

We award prizes for improvements on deck, engine rooms and catering departments, foremost regarding:

Proposals should be for an overall technical or ergonomic solution or a detail and be accompanied by clarifying sketches, photos or drawings. When proposals are assessed, it is important if they have been tested in practice.

s greater maritime safety s reduced risks at work and off duty on board s improved operating and material economy s general environmental and/or economic improvements s greater operating reliability s measures promoting comfort and well-being

The proposals, which could be writen in English, will be examined by the Foundation’s technical expert group after which the board of the Foundation will decide on which proposals are to be rewarded. The Foundation has earmarked approximately SEK 500,000 for these awards.

The Swedish Mercantile Marine Foundation awards prizes every year for proposals in these areas.

In addition, the Foundation rewards commendable contributions or outstanding seamanship during a sea rescue operation or an accident onboard.

Proposals must have arrived at the Foundation not later than 31 October, 2009. The rewards will be awarded during spring, 2010. Further information can be obtained from Christer Nordling at the Foundation.

Stiftelsen Sveriges Sjömanshus The Swedish Mercantile Marine Foundation Katarinavägen 22, SE-104 65 Stockholm, Sweden Phone: +46 8-641 44 37 (8.00 – 13.00) Fax: +46 8-640 64 00 E-mail: sjomanshus@marifond.se www.marifond.se

Sjömannen 2/2009 31

MANNEN SOM MÅLADE HAVET Jag minns det som igår, fast det är över en månad sedan. Den dagen som mannen som älskade havet bestämde sig för att måla en tavla som föreställde havet. Det var ingen märklig dag. Sverige såg ut som vanligt.

Svenska Dagbladet försvarade Israel och kallade den intellektuella vänstern för antisemiter. Trycksvärtan kastade stormvågor över krönikor och debattartiklar.

Och i den förblindade upphetsningen glömde de högerliberala krönikörerna bort att det nyligen pågått och fortfarande pågår ett folkmord i Gaza.

Som sagt Sverige såg ut som vanligt.

Kanske med ett marginellt undantag. Försvarspolitiken. Den forne underofficeren och numera folkpartiledaren Jan Björklund tyckte att det var för lite pang, pang i försvarspolitiken. Och det tyckte den forne vapenvägraren och försvarsministern också.

När han väl tog sig tid att lyssna på Björklund. Det som tidigare varit en vattenledare mellan de båda blev nu en ö som heter Gotland och där hotet fortfarande kom från öst.

Den dagen som mannen som älskade havet ville göra en marinmålning höll stora transportkompanier som bäst på att planera hur man skulle mobilisera Gotland och flytta dit ett stridsvagnskompani större än hela ön.

På andra sidan den långsmala halvön som hette Sverige låg Helsingborg som inte längre tillhörde Danmark. Denna dag stod den danska kronkursen i 1.60 och färjetrafiken mellan Helsingborg och Helsingör var nu i stort sett nedlagd. Många ombordanställa var uppsagda. Fattas bara annat.

Men havet fanns kvar. Låg där som om ingenting hänt. Som en underliggande blyertsteckning. Vaggande sina minnen som om tiden stått still. I hamnen låg gamla segelfartyg och Kap Hornare, skutor och ångare. Alla mindes den tid då Helsingborgs Varv hade 4000 anställda och var ledande tillverkare av hjälpmaskiner i fartyg.

Det var bara den nya vattenturbindrivna färjan som inte hade några minnen.

Och som förmodligen inte skulle få några.

Nu låg hon övergiven i hamnen och såg, om uttrycket tillåter, jävligt snopen ut.

Mannen som älskade havet och som nu bestämt sig för att måla av havet såg också snopen ut. Nu hade han bestämt sig för att göra en platt nästan monokrom målning.

En tavla där fraktlösa containerfartyg kastade en skugga över havet och där en stor 32 Sjömannen 2/2009

Anders Wällhed Kulturkrönika typiskt svensk skärgårdsgrynna syntes i bakgrunden.

m/s Bonus Ett av de största fartygen som någonsin besökt hamnen hette m/s Bonus. Hon var ett modernt och mycket rörligt fartyg.

En gång i tiden lastat med bonusar som utbetaldes till investerare som ett incitament på att de förvaltat sitt pund väl och fört utvecklingen framåt.

Nu gällde inte längre denna utprickning och inte längre gamla väjningsregler.

Nu seglade m/s Bonus med sin rörliga last oavsett om fartyget gick framåt eller bakåt. De få gånger hon seglade vill säga.

Den störste redaren, som hette Borg, var en mästare på att spela hjälte. Vi kan kalla honom Anders eftersom det är ett ganska sympatiskt namn.

Han var den nya tidens svar på en ansvarsfull redare och hade hästsvans istället för niosvansad kattpiska. I sin nya hjälteroll ansåg han att m/s Bonus med sin last av bonusar var en styggelse i den privata rederisfären. Något som måste förbjudas på det bestämdaste.

Däremot hade Anders inget emot att redarna i de statliga företagen, som han egentligen också styrde, doppade fingrarna i syltburken. När det gällde de som lekte direktörer i AP-fonderna fick de gärna doppa ner hela handen.

Nu var det en och annan konspiratorisk typ som menade att redare Anders i sin vitala Hells Angelsfrisyr slängde sig över privata redare för att bättra på opinionssiffrorna hos vanligt sjöfolk. Men det vore väl ovanligt dumt? Han skulle ju i så fall framstå lika korkad som de direktörer som

samvetslöst roffade åt sig bonusprogram ur de pensionsfonder som gått med hundratals miljarder i förlust.

Och så j-la dum och vårdslös är väl inte ens en moderat redare. Även om han alltid uttalade sig med korslagda fingrar bakom ryggen. Dessutom härskade numera något som kallades ”Avslöjandeprincipen” i hela Sverige. Vilket innebar att ingen, oavsett privat eller statlig plundring, behövde göra avbön innan de avslöjades med sylt upp till armhålan.

De ombordanställda var också ovetande om att redare Anders lånat upp 130 miljarder utomlands för att täcka kostnaderna för slopad förmögenhetsskatt och för att göra de redan rika ännu rikare i det lilla misshandlade land där fartyget var flaggat.

Nu var egentligen m/s Bonus ett mycket ovanligt skepp. Även skeppsråttorna hade för länge sedan mönstrat av. Den dag som mannen som älskade havet ville göra sin målning, pågick en personalfest under främre lastluckan.

Det var den stora bonusorganisationen AMF (Alla Manipulerades Förbund) som kalasade. Förbundet var en sammansvärjning mellan LO och Svenskt Näringsliv.

Det var den stora bonusutdelningsgalan som pågick. Sponsrad av landets fattiga pensionärer som också var snopna.

Nere i lastrummet stod glädjen högt i taket. Alla i styrelsen skålade, sjöng nationalsången och upprepade sin AMF- slogan som ett mantra. ”Lite mer att leva för”. Alla visste att denna slogan inte hade ett dugg med landets åldringar att göra utan handlade uteslutande om folket i styrelsen.

Styrelsens plundring av pensionärernas pensionskassa var raffinerad. Först flyttade man över sitt eget pensionssparande i säkrare papper. Sedan återtog man pensionärernas sparade stålar och täckte upp jätteförlusterna. Nu skålade man och hade mysigt under främre lastluckan En glädjeflicka i styrelsen som hette Vanja berättade att det visserligen fanns en kämpande facklig avdelning ombord som hette SEKO sjöfolk. Men dessa var fullt upptagna med att trygga jobben åt de få sjömän som fanns kvar. Kikaren var alltså riktad åt ett annat håll. Vilket alla kring det rörliga, förlåt gående bordet, upplevde som betryggande.

Som sagt Sverige var precis som vanligt den dagen mannen som älskade havet bestämde sig för att måla av havet. Det var en tidig morgon han drog sig ner mot ham-

nen. Lämnade narcissismens boning där journalister, radiopratare och programledare i teve odlade sin egen självbild och frossade i egotrippat babbel. Och där den ledande principen för all underhållning var självbespegling.

Detta gällde även nyhetsjournalisterna. Detta var en bra princip. Då kunde de glatt dansa samba i Let´’s Dance och samtidigt rapportera om folkmorden i Darfur. Och framförallt. De behövde inte ägna något intresse åt de gangsters, bovar och samhällsplundrare som levde det goda, rörliga bonuslivet.

Principen innebar alltså att alla journalister kunde droppa kravet på saklig och meningsfull journalistik och helt koncentra sig på det stundande bröllopet.

Inte det skioptikonljusa äktenskap som det överskådliga havet ständigt firade mellan Skagerack och Kattegatt. Och som mannen som målade havet redan förevigat. Nej något betydligt mer storslaget.

Bröllopet mellan Victoria och Daniel.

Mannen som älskade havet visste att ombord på m/s Bonus hängde ett stort porträtt av Sveriges kungapar i en guldram i dagrummet. Det utrymme som förr i världen kallades mässen. Där hade porträttet hängt sedan fartyget döptes och sjösattes.

Så detta bekymrade honom föga. Däremot oroade han sig lite över vem som skulle betala kalaset. Alltså själva bröllopet.

Hade verkligen m/s Bonus råd att spendera pengar på ett kungligt bröllop?

Landet där fartyget var flaggat var ju i det närmaste bankrutt. Men den här gången oroade han sig helt i onödan.

Samma dag som han började måla havet erbjöd sig Svensk Damtidning att pröjsa hela kalaset som tack för en mångårig och lönsam symbios. Det var ju trots allt bara deras läsare, uteslutande äldre damer, gifta med redare, som var intresserade av kungahuset.

Detta gladde m/s Bonus redare så mycket att han i pressfrihetens namn sa upp prenumerationen på Tidningen Sjömannen, Seko-magasinet, Utkik, Sjörapporten, Nautisk Tidskrift och tro det om ni vill, även Svensk Sjöfartstidning. Det räckte så bra med Svensk Damtidning.

Samma dag som mannen som älskade havet började plocka upp sina målarprylar deklarerades förlovningen. Och där satt han med sitt staffli i den tysta hamnen och såg fortfarande snopen ut.

Väl framme i hamnen blev han osäker på hur han skulle börja sin målning.

Kanske först en helvit täckfärg över de krusiga vågorna och sedan den mörkaste grundton som hans palett kunde prestera.

Han bestämde sig för en mörkblå, näst-

Målning av Bisse Thofelt.

an fascistsvart färg som dolde alla skumspår. I nästa sekund drog han ett penseldrag med dårskapens förbluffande naturkraft och torkade av penslarna med den sista utbetalningen från konstnärernas Akassa.

När mannen som målade havet satt där i den milda blåsten så tänkte han på hur det var på den tiden då vågorna samsades och krismedvetenheten inte behövdes.

Då varje vågskvalp gick att känna igen. Då havet inte bara var en färglös genomskinlig vätska. Och när krusningar på ytan ibland till och med hotade de stora vågorna.

Men det var långt innan båten började kränga och IF Metall slängde sitt bete, utan krokar, i käften på de stora hajarna.

Långt innan dessa hajar spottade och fräsande hotade att nästa gång stänga käftarna för gott. Mannen som älskade havet hade som gammal sjöman lärt sig att varje eftergift i avtalsförhandlingar till slut alltid drabbade de ombordanställda. Detta var han medveten om då han sakta sänkte blicken och tittade rätt ner i det svarta djupet.

Nu låg alla penslar uppradade, staffliet stod uppställt och betraktaren målade direkt på näthinnan.

Sjöjungfrun Plötsligt tog mannens som älskade havet ett märkligt beslut. Han bestämde sig för att gå ombord på m/s Bonus och göra en målning från däcket. Ställde sig på skuggsidan av fartyget som låg där och krängde i hamnen.

Det gick åt helvete. Senare på eftermiddagen, hemma vid köksbordet, blev

han tvungen att syntetisera målningen.

Alltså framställa motivet på konstgjord väg.

Men då hade han redan glömt bort hur havet såg ut i verkligheten. Då gjorde han det som alla marinmålare alltid gör. Började måla från ”ljust till mörkt”. Med välfärdens tunna pensel drog han ett lätt underklasskikt och lät detta torka ordentligt innan det svartaste svarta dominerade.

Hela havet, hela världen och hela samhället var ju inget annat än en skiktmålning, tänkte han. Och just då, i den stunden, såg han en liten långnäst sjöjungfru som piskat sig upp på fartygsdäcket.

Hon såg ut som en ovanligt lyckad korsning mellan en Barbie-docka och en rumpnisse. Lite blöt om stjärten hade hon tittat på hans misslyckade målning och presenterat sig som Annika. Till saken hör att en sjöjungfru kan heta va´ fan som helst. Hon log med hela ansiktet som mytologiska personer alltid gör.

I synnerhet sådana som i många år fått en rörlig ersättning för sin iver att plundra alla fiskebankar.

Sjöjungfrun avslöjade ytterst förtroendeingivande att hon tillhörde SEBs styrelse. En förkortning av ”Sjöjungfruars Enastående Bonusförening”. En sammanslutning, närmast ett ordenssällskap, med oinskränkt makt att bottenskrapa och förse sig utan att realisera några bestående värden. Det är ju ändå vi som styr vågdalarna, hade hon sagt innan hon åter försvann i havet. Uppslukad av ett hav med ogenomträngligt ljus och där himlen aldrig reflekterades i den fattiges öga.

Som sagt. Den dag mannen som älskade havet bestämde sig för att måla av havet såg Sverige ut som vanligt.

Sjömannen 2/2009 33

Masthugget - Moskva- Madrid 1900-talet fångat i bok om antifascisterna Bengt och Greta Masthugget – Moskva – Madrid berättelsen om Bengt och Greta (Carlssons förlag) är titeln på en ny bok av Jonas Sjöstedt.

Masthugget Moskva Madrid bygger på samtal och intervjuer med Bengt och Greta Segerson från Göteborg. Båda är födda 1914, Bengt gick bort 1992, men Greta lever fortfarande.

Skulle man sammanfatta deras liv tillsammans och var för sig faller uttrycket aktivist mig på läpparna, tätt följt av internationalist. Jag erkänner att jag sträckläste boken, mycket tack vare intervjupersonernas berättarglädje.

Man behöver inte dela Gretas och Bengts alla åsikter eller slutledningar för att respektera deras engagemang för ett humanare och mer jämlikt samhälle.

Greta och Bengt gick tidigt med i den kommunistiska delen av arbetarrörelsen och engagerade sig i tidens stora frågor.

Bengt reste till Spanien 1937 för att försvara demokratin och deltog som officer i den Internationella Brigaden.

Greta skickades av SKP till Moskva 1934, där hon förutom studier ägnade sig åt att resa som kurir till Tyskland. Med sig i en dubbelbottnad portfölj fanns dokument till den tyska motståndsrörelsen.

När spanska inbördeskriget bröt ut 1936 ville Greta också resa till Spanien men partiet sa nej, istället deltog hon vid hemkomsten till Sverige i solidaritetsarbetet för Spanien.

95-åriga Greta Segerson har livet igenom varit internationalist och antifascist.

Det var under en sådan agitationsresa hon kom att träffa sin blivande man.

Andra världskriget blev en tuff tid för svenska antifascister, efter Stalingrad 1943 blev det dock bättre. 1947 reste Greta till Jugoslavien för att tillsammans med hundratals ungdomar från hela världen bygga en järnväg. En erfarenhet hon kom att dela med bl.a. författaren Stig Claesson ”Slas”.

Genom hela boken går lojaliteten med partiet, dock inte alltid med den förda politiken, som en röd tråd. Det var Bengt som först började upptäcka vad som verkligen utspelades i de s. k. kommunistiska länderna.

För Greta blev det en hård väg att tvingas ompröva mycket av sin syn på Sovjetunionen, men någon uppgivenhet har hon inte drabbats av utan har fortsatt att vara en mycket aktiv samhällsmedborgare.

Ett citat från boken uttrycker väl Gretas syn på sitt eget händelserika liv: ”Det är klart, i min och Bengts gemensamma historia så har vi gjort en hel del partiarbete som inte varje människa har gjort.

Men jag har gjort det för att jag var partimedlem, för att jag ville göra det, inte för att jag trodde att jag gjorde något stort.”

Richard Jändel

“Den okände kapten Slocum” Just innan s/s Tiden ångade ut ur år 2008 utkom John E. Perssons bok ”Den okände kapten Slocum”.

Titeln syftar på Joshua Slocums liv innan seglatsen vattenklotet runt med lilla Spray och den världsomfattande berömmelse han senare vann genom klassikern, ”Sailing Alone Around the World” — ”Ensam seglare jorden runt”.

Llivfullt berättar JEP om Slocums förehavanden, alltifrån uppväxten på Brier Island, Nova Scotia. Klart framgår att Slocum före den djärva ensam-seglingen var en synnerligen meriterad sjöman och nautiker.

Efter manskapsåren, i klumpiga timmerdragare och andra kustskepp, seglade Slocum under flera decennier styrman och 34 Sjömannen 2/2009

befälhavare i barkskepp, fullriggare, skonertskepp och skonare.

Dessutom var han ”Navigator in Command” i kanonbåten Destroyer under dennas äventyrliga färd till Brasilien och därvarande revolutioner. Ombord i den kufiska farkosten fanns även ”chief gunner” Nils Gustav Fock, som senare skrev en bok om resan. Också Slocum författade en skrift om Destroyers färd. Denna, översatt av John E. Persson, ingår i ”Den okände kapten Slocum”. Även i Fjärran östern levde Slocum ett äventyrligt liv, tillsammans med hustru och barn, några födda ombord i en fullriggare, B. Aymar. Ilandstigen med familjen på Filippinerna, i kustbyn Olongapo, Luzon – där invånarna länge hade byggt

kustseglare och pråmar – åtog sig Slocum att med infödda arbetare, fälla träd och bygga en mindre ångare för kustfart. I delbetalning tog han skonaren Pato och bärgade med henne laster från förlista skepp.

Efter en fraktresa till Hongkong utrustades Pato för fiske uppe i Okhotska sjön, bukten innanför Kamtjatkahalvön, ett fiske som blev synnerligen lyckat. Detta och mycket mer berättar JEP i sin bok om Slocum.

Med teckningar och kartor av John E. Persson är ”Den okände kapten Slocum”, i ordets bästa mening, en fängslande äventyrsbok. Mångfalden redovisade källor och biografiska notiser tyder på omfattande källforskning.

Ove Allansson

Viktigt rösta i valet till EU-parlamentet!

Som många andra tycker jag att EU och EU-parlamentet är tråkigt, svårt att begripa och väldigt långt bort från oss medborgare.

De ansträngningar jag gjort för att förstå hur EU fungerar har gjort mig till EU-motståndare.

Ta bara till exempel Lissabonfördraget som en majoritet av svenska folket ville folkomrösta om.

De flesta partierna var antagligen rädda att väljarna skulle rösta likadant som i EMU-valet, det vill säga. rösta “fel”, och

att det därför inte blev någon omröstning.

Som fackligt aktiv ser jag det som självklart att lägga min röst på ett parti som kämpar för fackliga rättigheter och den svenska kollektivavtalsmodellen.

Det måste vara på ett parti som även kräver att strejkrätten och rätten att kräva kollektivavtal av företag från andra länder garanteras. Vi sjöfolk bör ha ”lex Britannia” i åtanke.

Det finns ett enda EU-motståndarparti i riksdagen. Detta parti är emot förslag som ökar EU:s makt.

Oavsett om ni är för eller emot EU - ju lägre valdeltagandet som det blir desto större är risken att extremistpartier ges utrymme i parlamentet.

Så medståndare och motståndare, kollegor, vänner och kamrater: gå och rösta den 7 juni!

Själv kommer jag inte att tveka att denna gång lägga min röst på på vänsterpartisten och EU-parlamentarikern Eva-Britt Svensson.

Björn Jonasson Fackligt aktiv vänsterpartist

m/s Tiden omfattande tidsresa När en samling hamnarbetare och tidigare sjömän träffas på en balkong i Malmö med sill, pilsner och nubbe samt kockens gryta är det bäddat för berättande.

I ”m/s Tiden” (Albert Bonniers förlag) återvänder Fredrik Ekelund till hamnen som han beskrev så väl i debutboken ”Stuv Malmö, kom!” 1984 men tiderna förändras och vi får här ett hisnande perspektiv på etthundrafemtio års Malmöoch hamnhistoria ur ett arbetarperspektiv.

Berättas gör det, den här boken är en hyllning av både muntligt berättande och författande. Oftast är det dråpligt med episoder i hamnen med idioter till chefer och förmän.

Men här finns också allvaret i till exempel beskrivningen av Rosengård.

Ofta när läsande arbetare träffas diskuteras det böcker och otaliga är de författare som det vrids och vänds på.

Kärlek till fria ordet Kärleken till det skrivna ordet flödar över de drygt 400 sidorna i m/s Tiden och än dyker Joseph Conrad och Ove Allansson upp i den tidigare sjömannen och senare hamnarbetaren ”Norrköpings” händer, eller en ung Harry Martinson på en bar i New York i sitt eviga letande efter sin mor.

Längst bak i boken finns en omfattande litteraturlista och översättningar av citerade avsnitt ur böcker på engelska.

Det skulle ta för mycket plats att räkna upp alla författare som omnämns men jag

gillar böcker som stimulerar till vidare läsning och det gör sannerligen m/s Tiden.

Man kan höra surret på balkongen när några av berättelsens huvudpersoner som Donald, Stravinskij, Fjorton, Norrköping, Kocken, Kjell-Erikus och Jins Visslare anländer.

Och den historiska strängen bakåt i tiden går till 1848 och ”Kommunistiska manifestet” där arbetarklassen för första gången äntrar den politiska scenen.

Och det mesta avhandlas via Amaltheahändelserna med Anton Nilson och framåt.

När diskussionen blir tjatig hörs det på balkongen: ”Kom till punkt, kan nån skicka maj en öl?”

Tar en ny vändning Berättelsen tar en ny vändning och gamla avlidna kamrater i hamnen med deras förtjänster och brister avhandlas alltmedan nubben och Brantevikssillen avnjutes.

Jämsides med berättelsen skriver Ekelund om den tämligen bortglömda arbetarförfattaren Gösta Larsson.

Jag kände till sjöromanen ”Falkens eldprov” men av Larsson finns ytterligare två böcker på svenska. Gösta Larsson som emigrerat till USA gav ut sina böcker på engelska och fick framgång med sitt författarskap.

Ekelund diskuterar en bok som inte kommit på svenska, ”Ships in the river”, om förhållandena i New Yorks hamn och

att den skulle vara förlaga till filmen ”Storstadshamn” med Marlon Brando i huvudrollen.

Gösta Larsson var en radikal författare och han kom att drabbas hårt av förföljelserna av vänsterfolk i mccarthyismens USA och detta bidrog till hans självmord.

Fredrik Ekelund har på djupet forskat i Larssons öde och bitvis är det fascinerande läsning.

En reflektion jag gör om m/s Tiden är att det är en totalt manlig värld som Ekelund beskriver.

Det hindrar inte att boken är bra och det är en omfattande tidsresa som författaren serverar läsaren.

Börje Graf Sjömannen 2/2009 35

Kubakocken har fyllt 60 Till årgång 49 hör Börje Graf, en kämpe som alltid har hållit den sjöfackliga fanan högt. Börje, eller Kubakocken som han är känd som bland många sjöfolkare har passat på att fylla 60.

Visst har Graf också alltid haft och har ett stort politiskt engagemang men sjömansunionen har nog ändå varit nummer ett för honom.

Börja Graf började segla som kockelev i Rexaren Tosterö 1965 och avslutade sjömanskarriären som kocksteward i Arctic 1 år 1995. ”Min karriär började och slutade i flytande skrot, tur att det ändå flöt, annars hade jag inte suttit här, konstaterar Börje själv.

Han hann också med många andra båtar under sjömanskarriären. Börje berättar att han gick en båt i fart mellan två stenrösen, ett i Bohuslän och ett i Perversiska Viken, tre månader i sjön. ”Inte underligt att man är underlig”.

Under sjötiden var Börje Graf som regel fackligt aktiv och ledamot i fartygsklubbar ombord. När han en tid seglade med Sjömannens tecknare Lars Mellis Melander i Atlantide var de aktiva i fackklubben ombord och gav också ut fartygstidningen Atlandtidene.

Börje var också en av grundarna av Vänsterpartiets sjöfartsorganisation Röda Lanternan och bidrog aktivt till att partiet tog fram ett sjöfartspolitiskt program.

På 1990-talet valdes Börje in i Sjöfolksförbundets förbundsstyrelse där han blev en respekterad ledamot som alla lyssnade

Siem Reap rätt svar Siem Reap var rätt svar på vilken stad som ligger närmast templen i Angkor Vat i förra numrets tävling. Som vanligt fick vi in många svar och de flesta hade svarat rätt.

Böckerna till vinnarna är på väg.

36 Sjömannen 2/2009

på. Han tillhörde gänget skrivande ledamöter och bidrog med både noveller och teckningar i Sjömannen.

Då problem med pumpen tvingade Börje att gå iland 1995 bytte han efter folkhögskolestudier karriär och utbildade sig till journalist.

I flera år arbetade han på Sjömannen innan han hamnade i Stockholm på Vänsterpartiets medlemstidning Vänsterpress.

Hans arbetskapacitet som journalist är imponerande även om jag är övertygad om att svordomarna blir många under slutlämningen av ett nytt nummer av Vänsterpress.

Samtidigt tillhör Börje Graf kategorin skaran av kulturbevandrat sjöfolk. När jag för ett antal år sedan besökte hans stuga i Älvdalen var huset från topp till tå fyllt med böcker. Bortsett från Ove Allansson är det få som kan lika mycket om sjöfolkets författare som Börje.

Hans musikintresse och inte minst kärleken till bluesen är lika stor som hans ilska över girigheten hos bonushungriga direktörer och bristen på demokrati i EU. Börje, ett stort grattis i efterhand från alla dina vänner i sjömans”unionen” genom

Lennart Johnsson

Utredning vill konkurrensutsätta vägverksfärjor En färsk utredning föreslår att Vägverkets färjor skall konkurrensutsättas. Tanken bakom förslaget är att andra aktörer skall kunna bedriva såväl varvsverksamhet som drift av färjeversamheten.

SEKO är mycket kritiskt till förslaget.

— Risken är överhängande att förslaget kan leda till sämre underhållna färjor och en osammanhängande verksamhet, säger SEKOs ordförande Janne Rudén.

Kursprogram SEKO sjöfolk år 2009

SEKO sjöfolks utbildning

Far tygsmiljökurs steg 1

Kursanmälan

Plats och tid: 12-16 oktober på Lastberget Sista ansökningsdag: 31 augusti 2009 Målgrupp: Skyddsombud och ledamöter i skyddskommittéer.

Innehåll: Fartygssäkerhetslagen, arbetsmiljölagen, arbetsmiljöavtal, kemiska hälsorisker med mera.

Kurs:...................................................................................

Plats och tid:............................................. ..........................

Namn:............................................................. ...................

Medlemsutbildning e xter n

Personnummer: .................................................................

Tre dagars externatutbildning i regionerna Ost, Väst och Syd. Målgrupp: Medlemmar som ännu inte har något fackligt uppdrag och som vill skaffa sig kunskap om kollektivavtalet, AT-journaler, försäkringar, eventuella lokala avtal med mera.

Adress: ...............................................................................

Postnummer: ...............Postadress: ...................................

Göteborg vecka 22 den 25-27 maj.

Sista ansökningsdag till avdelningen är den 25 april.

Telefonnummer: .................................................................

Stockholm vecka 38 den 14-16 september.

Sista ansökningsdag till avdelningen är den 14 augusti.

Rederi och fartyg: ...............................................................

Befattning: ..........................................................................

Fackligt uppdrag: ..................................................................

Har deltagit i förbundskurser/LO-kurser: ............................

Underskrift..........................................................................

Datum.................................................................................

Insändes till:

SEKO sjöfolk Fjärde Långgatan 48 413 27 Göteborg

Piratangrepp allt större hot Under de tre första månaderna 2009 fördubblades antalet piratattacker i världen jämfört med 2008.

Totalt registrerades, enligt piratbekämpningscentret International Maritime Bureau (IMB) i Kuala Lumpur, Malaysia,.

102 rapporter om piratöverfall mot fartyg under årets första kvartal. Motsvarande siffra förra året var 53 angrepp.

Nästan uteslutande beror ökningen på alla fartyg som angripits av somaliska pirater utanför landets kuster. Här genomfördes hela 61 av de 102 piratattackerna.

Något som också har fått det internationella världssamfundet att börja reagera.

Mellan januari och mars bordades 34 fartyg, 29 fartyg besköts och nio fartyg kidnappades. Totalt 178 besättningsmän togs

som gisslan, nio besättningsmän skadades och två dödades. Ökningen av piratangrepp utanför Somalias kust har fortsatt att öka under april och flera uppmärksammade fall har inträffat. Ett angrepp som fick stor uppmärksamhet var när soldater från USAs marin fritog en fängslad amerikansk kapten och dödade några pirater.

Värst drabbade är besättningsmän från Filippinerna. Av de som hölls som gisslan av somaliska pirater i mitten av april kom drygt 120 från Filippinerna.

Ett annat högriskområde är vattnen utanför Nigeria med ett 20-tal piratangrepp. Nästan uteslutande har angreppen genomförts mot fartyg som arbetar för oljeindustrin i området.

I Sydamerika har angreppen utanför Perus kuster ökat. Härifrån rapporteras sju stycken angrepp under det första kvartalet i år. Motsvarande siffra var fyra stycken under samma period 2008.

Det finns också glädjeämnen mitt i den dystra statistiken. I indonesiska vatten inträffade bara ett angrepp under perioden i år jämfört med fem stycken förra året. På samma sätt rapporteras bara ett angrepp i Malackasundet.

Att angreppen minskar här beror på ökad övervakning och patrullering.

Samtidigt varnar IMB för, att i spåren av den internationella finanskrisen, risken är uppenbar att antalet piratangrepp åter kan öka i denna region.

LJ Sjömannen 2/2009 37

Klubbordförande i SEKO sjöfolk ACE Link Klubbordförande Johan Dahlström tel 076 764 72 05 e-mail: johandahlstrom@live.se Vice klubbordförande Charlotte Vasegaard mobil +4526 669097 Allandia Klubbordförande Tedde Scott Rederi Allandia AB M/S Birger Jarl Box 1151, 111 81 Stockholm Telefon: 070-541 47 46 e-mail:tedde.scott@member.se Vice klubbordförande Niklas Söderman adress se ovan

Stena Line Klubbordförande Jens Ole Hansen e-mail: jensole.hansen@stenaline.com Direkt nr: 031-85 51 67 fax 031 85 53 80 Vice klubbordförande Göran Dahlman e-mail:goran.dahlman@stenaline.com Direktnr 031 85 51 69 Thomas Stenberg email:thomas.stenberg@stenaline.com Direktnr 031 85 53 56 Adress: Stenaterminalen, Masthuggskajen, 405 19 Göteborg Telefon: 031-85 50 00

Destination>>Gotland Klubbordförande Christer Engström Besöksadress: Skeppsbron 14 Postadress: Box 1234, 621 23 Visby Telefon: vx 0498-20 18 00, direkttel o fax 0498-20 18 93 Vice klubbordförande Ronny Christiansson Mobiltel: Christer 070 564 0604 Ronny 0736 249884 e-mail:sjofolk@gotlandica.se

Svitzer Sverige AB Klubbordförande Tor Leif Davidsson Gamla Medbovägen 21 454 93 Brastad Telefon: 0523-477 40 Mobiltel: 0761 263347 email:torleif.davidsson@telia.com

Broström Ship Management AB Klubbordförande Mats Olsson Stiftelsev. 10 A, 818 31 Valbo Telefon och fax: 026-13 34 60 Mobiltel: 070-67 67 372 e.mail:mats.olsson@brostrom.se Göteborg - Styr sö Skärgårdstrafik AB(Styr söbolaget) Klubbordförande Ralf Lindgren, Postadress: Gödebergsvägen 18, 437 34 Lindome,Tel. 031 99 35 94 mobil 0705 69 64 71 mailadress:goderb@hotmail.com

TT-Line Tf klubbordförande Jhon Thörnlund Besöksadress: Hamngatan 9 ”Ångkvarnen” Postadress: Box 94, 231 22 Trelleborg Telefon: 0410-560 00 eller direktnummer 0410-562 46, fax 0410-562 66 Mobiltel: 070 548 24 08 e-mail:sjofolk@ttline.se Vice klubbordförande Robert Douhan

FinnLines Ship Management AB Klubbordförande vakant Box 158, 201 21 Malmö e-mail: finnlines@sjofolk.se Vid fackliga problem vänd er till er fackliga företrädare ombord alt. till ombudsman Eva Bertlett tills kompletteringsval har skett Vice klubbordförande Andreas Sörensson Tel: mobil +46736 873181

Transatlantic Klubbordförande Christer Lindgren Allévägen 81 192 76 Sollentuna Mobiltel. Christer 070 - 377 47 06 e-mail: christer.lindgren@rabt.se Fax: 08 754 63 76 1:e vice klubbordförande Hans Lindqvist Postadress: Silvåkragatan 37, 254 58 Helsingborg Telefon:042-12 49 91 Mobiltel. 0705 - 30 30 40 e-mail: hans.lindqvist@rabt.se 2:e vice klubbordförande Ulf Jörgensen

Klubb Stockholms skärgård Klubbordförande Kenneth Österlund Lådna, 130 33 Gällnöby Telefon och fax: 08-542 47 455, Mobil 070-239 84 75 e-mail: kenneth.osterlund@sjotrafiken.se Vice klubbordförande Jesper Löngren Mobiltel 070 628 0971 jesperlonngren@hotmail.com Scandlines Helsingborg och Trelleborg Klubbordförande Åke Sönerud Besöksadress:Terminalgatan 1 Postadress: Knutpunkten 43, 252 78 Helsingborg Telefon: 042-18 62 14 mobil 0705- 18 62 14 Fax 042 18 62 15 Vice klubbordförande Tiziana Cavalli De Lonti e-mail:seko.hbg_trg@scandlines.se Tallink/Silja Line AB Klubbordförande Folke Matrosow Besöksadress Norra Hamnvägen 2 Postadress: Box 27295 102 53 Stockholm Telefon: 08-666 34 11 Telefax: 08-666 34 18 Mobiltel:070-623 34 41 e-mail: seko@tallinksilja.com Vice klubbordförande Karin Barth

Sjöfartsverkets Sjömansservice Sjöfartsverket, 601 78 Norrköping Telefon 011 19 10 00 Sjömansservice Media Box 16290, 103 25 Stockholm

Tärntank AB Klubbordförande Sonny Ryberg Tärntank AB, Donsöhamnsvägen 430 82 Donsö Tel 0709 578566 e-mail:sonny.ryberg@telia.com Wallenius Marine AB Klubbordförande Björn Jonasson Box 17086, 104 62 Stockholm,Telefon: 08-772 05 00 Mobiltel: 070 772 06 99 e-mail: bjorn.jonasson@walleniusmarine.com Viking Line Klubbordförande Ilkka Pekkinen Viking Line, Norra Gatan 4 AX-22100 Mariehamn e-mail:huvudfortroendeman.vr@vikingline.se Vice klubbordförande Tommy Heed Tel växel + 358 405 87 3852

Rosenhill- Göteborg

Kaknäs - Stockholm

Köpenhamnsgatan 25, 418 77 Göteborg Telefon 031 647 960

Kaknäsvägen 30 Box 272 77, 102 53 Stockholm Telefon: 08 663 24 21

Adresslista SEKO sjöfolk www.sjofolk.se MEDLEMSSERVICE

Tel 020-140 0 150

(medlems- och a-kasseärenden) Besökstider: Fjärde Långgatan 48, Göteborg mån-fre 10.30-13,30. Lunch 11.30-12.15

Telefontider: mån-tors kl 8.30-10.30 och 13-15, fre13.30-15 Från utlandet ring +46 31 42 95 25

TALSVAR A-KASSAN

Tel 020-678 00 00

Övriga fackliga ärenden Kontakta i för sta hand klubbordförande i ditt rederi (se listan på motstående sida)

SEKO sjöfolk i Göteborg Fjärde Långgatan 48 413 27 Göteborg Telefon vx: 031-42 94 20 Telefontid: 8-16 (övrig tid hänvisas till direktnummer) Fax: 031-42 95 01 e-mail: sjofolk@seko.se

Ordförande Kenny Reinhold kenny.reinhold@seko.se Direktnr och mobil 031-42 95 30

Ombudsman Karl-Arne Johansson karl-arne.johansson@seko.se Direktnr och mobil 031-42 95 37

Sekreterare Jonas For slind jonas.forslind@seko.se Direktnr och mobil 031-42 95 34

Ombudsman Peter Skoglund peter.skoglund@seko.se Direktnr och mobil 031-42 95 24

Kassör Chang Strömberg Chang.stromberg@seko.se Direktnr och mobil 031-42 95 32

Lennar t Johnsson chefredaktör Sjömannen sjomannen@seko.se Direktnr och mobil

031-42 95 43

SEKO sjöfolk i Stockholm Barnhusgatan 10, 1 tr ö.g.

111 23 Stockholm Fax: 08-411 69 40

Ombudsman Dennis Sir viö dennis.sirvio@seko.se Direktnr och mobil 031-42 95 23

Ombudsman Chang Strömberg chang.stromberg@seko.se Direktnr och mobil 031-42 95 32

SEKO sjöfolk i Helsingborg Karl Johans Gata 12 252 67 Helsingborg Fax: 042-18 75 85

Ombudsman Eva Ber tlett eva.bertlett@seko.se 031-42 95 22 Direktnr och mobil OBS! Besök förbokas per telefon alternativt mail.

ITF-sektionen (International Transpor t Workers’ Federation) Annica Barning, ITF-inspektör SEKO Mobil 070-574 97 14 Direktnr 08-454 84 05

Sven Save, ITF-inspektör SEKO Mobil 070-574 97 13 Kontor 042-37 43 35 Fax 042-37 43 45

Peter Lövkvist, biträdande ITF-samordnare Transport Mobil 070-626 77 89

Carl Tauson, ITF-samordnare SEKO 070-592 68 96 Mobil Direktnr 08-791 41 17

Göran Lar sson, ITF-inspektör Transport 070-626 77 88 Mobil

Göran Nilsson, ITF-inspektör Transport 076-100 65 12 Mobil

POSTTIDNING Sjömannen, Fjärde Långgatan 48 413 27 Göteborg

Sjöfolkets stora konstnär Torsten Billman föddes för 100 år sedan. För att hedra minnet av Billman visas bland annat i år på olika platser i Sverige en vandringsutställning med Billmans verk. Utställningen har titeln Hjjärtrött. Oskuldsfullt. Nattsvart.

Torsten var i flera årtionden en flitig medarbetare i Sjömannen med bland annat många fantastiska omslag.

SEKO sjöfolk har för övrigt en av de största enskilda samlingarna av Torsten Billmans verk i Sverige.

Se mer av Torsten Billmans fantastiska verk på sidorna 18-19. Träsnittet ovan kallade han för Eldarevakt går över bord i storm.