2009_3

Sjömannen nummer 3 juni - juli 2009

Många i besättningen oroliga när Birka Paradise flaggar blågult Sidorna 4-9

I vänsterkant Samma pirater här som där. Nåja, det är förstås litet överdrivet att jämföra svenska Piratpartiet med alla de hänsynslösa pirater, de olika banditgäng, längs Somalias kuster som gång på gång angriper handelsfartyg.

Bara i år har många oskyldiga sjömän kidnappats, skadats och mördats vid piratangrepp både utanför Somalias kuster och på andra håll i världen.

Men det går ändå inte att låta bli att fundera lite över Piratpartiet och dess osannolika framgång i EU-valet.

Partiets valframgång var i och för sig knappast förvånande med tanke på de stora etablerade riksdagspartiernas klantiga hantering av först FRA-frågan, och därefter i debatten om fildelningen ska tillåtas eller ska betraktas som ett lagbrott.

Vad jag däremot funderar på är själva namnet Piratpartiet, ett namn som för min del känns rätt olustigt.

Trots de grymma gäng av pirater som idag härjar på världshaven är det tyvärr fortfarande uppenbarligen ett romantiskt skimmer över namnet pirater.

Bakgrunden är naturligtvis alla böcker och filmer där forna tiders pirater utmålas som hjältar. Detta trots att även de var lika mycket av hänsynslösa gangsters som dagens sjörövare är.

Fast det är bara att acceptera och gratulera Piratpartiet till dess framgångar även om deras företrädare i EU-parlamentet knappast företräder de unga väljarna.

Det är istället en medelålders man som tidigare var aktiv folkpartist.

Inom sjöfartspolitiken känns det annars som om vi går en skakig framtid till mötes. Regeringens förbluffande kallsinnighet till att införa en svensk tonnageskatt riskerar att leda till en utflaggningsvåg.

Förhoppningsvis kommer oppositionen, vänsteralliansen, att redan i sommar förklara att tonnageskatt införs om och när de har vunnit valet nästa höst. Men tiden fram till riksdagsvalet riskerar ändå att bli ett förlorat år för svensk sjöfart.

Regeringen Reinfeldt agerar minst sagt bedrövligt i sjöfartsfrågor. Därför är det utan tvekan befogat att hävda att: Sjörövarregeringens sänker svensk sjöfart!

Sjömannen nummer 3 juni - juli 2009

Sjömannen passade på att besöka Tärnvåg när båten låg i Brofjorden för en tid sedan. Läs mer stämningarna ombord på sidorna 14-17.

Ur innehållet i övrigt Många sjöfolkare fick pris på belöningsdag

sid 10-11

“Ett allvarligt demokratiproblem”

sid 18

“Gör ett aktivt pensionsval!”

sid 19

“Skönt kunna komma hem på kvällen”

sid 24-25

Medvind för sjöfartskultur

sid 26

Sjömanshustru - om de som väntar iland

sid 27

Transatlantic-kockar på kurs i Skärhamn

sid 28-29

När filmen gick till sjöss, essä av Anders Wällhed

sid 30-33

Plus Mellis, hamnronden, recensioner med mera

Sjömannen utges av SEKO sjöfolk och utkommer med sex nummer per år Postadress: Fjärde Långgatan 48 413 27 Göteborg

Årgång 79, 2009 Telefon: 031 - 42 94 20 När växeln är stängd: 031 - 42 95 43

Lennart Johnsson E-mail: sjomannen@seko.se 2 Sjömannen 3/2009

Chefredaktör Lennart Johnsson Ansvarig utgivare: Kenny Reinhold E-mail: lennart.johnsson@seko.se Prenumerationsavgift: 130 kr/helår Postgiro 4 32 96 -3

Tryck: Litorapid Media AB 2009 Omslagsbild: Minna Posio Birka Paradise Foto: Lennart Johnsson

“Sjöfartsnäringen måste enas om en nystart” När det sjöfartspolitiska beslutet togs i oktober 2001, fick vi efter en massa svåra år med osäkerhet och ett kortsiktigt tänkande, äntligen lite lugn och ro inom sjöfartsbranschen. Beslutet innebar att vi kanske fick den mest smakliga sjöfartspolitiska lösningen inom Europa.

Kostnadsmässigt innebar beslutet också att den svenska lösningen, i jämförelse med andra konkurrerande flaggor, låg väl i nivå med både NIS och DIS. Under tiden tid fram till förra året har i alla fall jag levt i tron att skillnaderna sedan dess inte förändrats allt för dramatiskt.

Idag, knappt nio år senare, ser vi ändå att mycket har förändrats bara under det senaste året. I finanskrisens spår har saker och ting accelererat till en nästan okontrollerbar situation. Nu talar vi inte bara om sjöfarten, utan det är och har varit fritt fall inom de flesta branscher.

Bara under några få dagar i mitten av juni har vi fått signaler som är oroväckande och det är signaler från nästan hela sjöfartsbranschen, med några få undantag.

I och för sig är ju detta inte något unikt.

Varför skulle transportnäringen och sjöfarten vara ett undantag när vi ser och hör vad som händer inom alla andra områden?

Det som är mest oroväckande idag är att det har infunnit sig en uppgivenhet bland många inom sjöfartsklustret. Det är en uppgivenhet orsakad av den borgerliga regeringens nonchalanta syn på den svenska sjöfarten.

Regeringen Reinfeldt gav för en tid sedan det tydliga budskapet att näringen inte kan vänta sig ett införande av ett tonnagebeskattningssystem under innevarande mandatperiod. Ja, kanske blir det inte heller någon tonnageskatt under den kommande mandatperioden, om alliansen får fortsatt förtroende. Det beskedet tror jag starkt har bidragit till resignationen inom sjöfartsnäringen.

Framförallt på storsjösidan verkar det idag vara små och medelstora rederier som kanske mest och bäst behöver en tonnagebeskattning. Men även de större rederierna har uttalat ett behov. Det som händer nu är att diverse redare börjar titta på olika varianter för att lösa sina problem.

Vi har hört att vissa rederier diskuterar flaggskifte till både länder inom och utanför EU. Man tittar även på olika ö-grupper i norra Europa, och vi har även hört att man tittar på det gamla förslaget om att införa ett SIS, ett Svenskt Internationellt Skeppsregister.

Ledarsidan Kenny Reinhold Floran av förslag och tankar är lika bred som floran av exotiska flaggor. Till sist är det lätt att slås av tanken att vi kanske är dumma nog att tro att Sverige som ett litet sjöfartsland, med i vissa fall en högteknologisk tankflotta, skall ha en svenskflaggad fartygsflotta.

Detta när det finns många andra länder som har lika fina fartyg och där rederinäringen kan bedriva sjöfart med politiker som tror på dem. Det är länder där politikerna är övertygade om att sjöfarten är något nödvändigt för landet och inte som den svenska regeringen betraktar näringen som ett nödvändigt ont.

Jag har tagit upp det tidigare och jag känner att jag måste göra det igen.

Idag behövs det enligt min uppfattning mycket mer från oss som tror på svensk sjöfart. Ett fel vi alla gjort under de senaste tio åren, är att vi har lutat oss tillbaka och trott att den sjöfartspolitik vi har, och som i alla fall tills för ett år sedan varit bra för alla inblandade, har gjort att vi inte behövt vara lika aktiva mot våra politiker.

Under de gångna åren har dessutom en stor del av de då beslutande politikerna slutat eller gått i pension. Vi har därefter inte i tillräckligt hög grad informerat de nya politikerna för att de ska få det sjöfartskunnande och den kännedom om branschen som alla borde ha. Fler än Trafikutskottets ledamöter borde ha uppvaktats av oss alla i sjöfartsnäringen för att de skulle ha fått den information om branschen som behövs.

Vi alla borde se till att få fram en mer samlad syn på sjöfarten, från regering och

riksdag till redare, sjöfolket, Transportstyrelsen, fackföreningar och hela klustret.

Med en samlad syn menar jag att alla aktörer borde samlas och förutsättningslöst gå igenom allt som man upplever som problem. Vilka få saker man inte kan ställa sig bakom och sedan sammanställa allt det vi säkert gemensamt vill. Jag är övertygad om att det är mer som förenar oss än som skiljer oss åt. Målet med att få en samlad syn måste vara att göra svensk sjöfart och svensk flagg till ett riktigt bra alternativ i jämförelse med dåliga andraregister, FoCflaggor och undermåliga nationella avreglerade flaggor.

Den gamla devisen ”Enade vi stå, söndrade vi falla” stämmer in även här. Saknas det ett enigt positivt program för en svensk och stark sjöfart, så faller den. Alla parter är lika viktiga i detta arbete. Tillsammans skulle vi kunna skapa ett helt nytt positivt tänk och agerande inom branschen som sällan skådats.

Tyvärr är det i dagsläget inte så att denna vilja tycks finnas hos alla. Framförallt finns det ingen som har kraften och modet att initiera en nystart som jag anser är nödvändig. Frågan är hur länge svensk sjöfart finns kvar, om det stannar vid en läpparnas bekännelse att vi alla vill ha en svensk konkurrenskraftig sjöfart?

Trots allt är jag övertygad om att det är möjligt att kunna hitta gemensamma nämnare som skulle kunna föra fram Sveriges positioner inom den internationella sjöfarten. Men då gäller det att vi, med respekt för våra olika roller och krav från våra respektive uppdragsgivare, lägger allt tal om utflaggningar och register åt sidan.

Vi har en stor svenskkontrollerad handelsflotta under utländsk flagg. För att vi trovärdigt ska kunna komma med ett enhetligt och ett acceptabelt förslag, är det av största vikt att även den delen i klustret tas med och involveras i beräkningen.

Tron på svensk flagg kan endast återfås genom ett intensivt arbete mot och med regering och riksdag och med samspelta parter inom näringen. Det är kanske det vi allra mest behöver i en av de största ekonomiska nedgångarna någonsin. För att återställa tron på flaggen krävs det en insats av alla berörda parter.

SEKO sjöfolk är angelägna om att hitta en väg som alla parter kan stå bakom, och att vi med politikernas hjälp kan utforma ett sjöfartspolitiskt initiativ som än en gång bidrar till att stärka den svenska sjöfarten.

Sjömannen 3/2009 3

Många i besättningen oroliga när Birka Paradise flaggar blågult

Kanske är båten inte riktigt ett himmelskt paradis men visst håller Birka Paradise en hög klass. Jättefärjan som varje dag går mellan Stockholm och åländska Mariehamn bytte nyligen från finsk till svensk flagg. Stämningen var avvaktande och många i besättningen var oroliga inför flaggskiftet när Sjömannen följde med på en av Birka Paradises sista resor under finsk flagg.

Med på resan från SEKO sjöfolk var även ombudsman Dennis Sirviö och arbetsmiljöombudsman Karl-Arne Johansson.

Text o bild: Lennart Johnsson — Visst är jag och många fler ombord osäkra och oroliga inför framtiden, säger Anette Berg som är en av totalt tio personer som jobbar i den lyxiga spa-avdelningen. Anette, som bor i Pargas i Finland, har varit ombord sedan båten levererades för 4,5 år sedan.

— Även om information har gått ut vet jag inte riktigt hur hög lönen blir när vi nu ska jobba på det svenska avtalet. Vissa grupper förstår jag kan förlora en hel del.

Själv räknar jag ändå med att fortsätta jobba här. Tidigare hade jag egen firma ett tag men det passar mig bättre att jobba här. Besättningen är bra och jag trivs 4 Sjömannen 3/2009

utmärkt. Vi som jobbar i en båt blir som en familj. Jag jobbar vecka-vecka.

I spa-avdelningen går det att få en mängd olika behandlingar.

— Bland våra gäster är det mycket populärt att ta behandlingar. Vi har hyggliga priser jämfört med om du tar en behandling på ett spa iland. Främst har vi svenska passagerare. Många av de som reser mitt i veckan är pensionärer.

Dennis Sirviö som har varit ombord och informerat flera gånger berättar att det totalt handlar om 226 i besättningen som arbetar på SEKOs avtalsområde. Birka Paradise som är byggd i Finland levererades 2004.

— För alla ombord är det självklart jobbigt med flaggbytet. Själv upplever jag främst att det varit för lite information om vad det innebär, säger Anette Sillman som arbetar i kallskänken.

— Att information om flaggskiftet stod i tidningen innan besättningen informerades var olyckligt. Ändå är det betydligt lugnare idag än det var den första tiden efter beskedet.

— Själv är jag osäker på vilken lön jag kommer att få framöver, säger Anette som bor i Sverige. Birka Paradise är hennes första båt.

— Det blev bara så att jag började segla en dag. Båten är kanonfin och arbetskamraterna ombord är toppen. Att jobba en vecka och vara hemma en vecka är något som passar mig. Hittills i varje fall upplever jag att jag tjänar bättre till sjöss än för motsvarande jobb iland, Så visst räknar jag med att jobba kvar även under blågul flagg. Ålänningen Johny Råstedt, som också jobbar i kallskänken, har jobbat flera år i Birka Line.

— Innan dess var jag på flera restauranger iland. Inför omflaggningen känner man sig så klart orolig över vad som ska hända nu. Jag har hört uppgifter om att närmare 100 arbetskamrater kommer att sluta. Inte minst gäller det många av de som är drygt 50 år. Det är de som riskerar att förlora den pension de har jobbat ihop under åren. Har du jobbat 30 år till sjöss och har fyllt 55 år har du enligt de finska reglerna rätt till pension.

Tove Fournell som har gjort åtta år i rederiet är en av många som är osäkra inför framtiden.

— Vi får se hur det blir säger hon.

Tove framhåller annars att besättningsutrymmena håller hög klass med rejäla hytter. Besättningen har dessutom till-

gång till gym, bubbelpool och egen massör som regelbundet kommer ombord.

Glenn Högback har varit facklig huvudförtroendeman för Finska Sjömansunionen och har från unionens sida varit en av de som deltagit i förhandlingarna inför flaggskiftet. Alla förhandlingar har förts gemensamt med SEKO. — Under denna resa är vi 160 stycken i besättningen. På de båda vakterna totalt är vi 330 stycken, berättar Glenn.

Hur upplever du stämningen ombord inför flaggbytet?

— Den har varit låg och är fortfarande låg. Många är oroliga inför förändringen.

För de äldre ombord handlar det om hur det nu ska bli med deras pension, hur den svenska försäkringskassan fungerar jämfört med den finska och mycket annat. En vanlig fråga är hur övergångsreglerna i och med det nya avtalet kommer att tillämpas.

Visst har mycket information gått ut men ändå går det inte riktigt in.

För kocken Glenn Högback är det nionde året i Birka. Han bor i Mariehamn på Åland.

— Tyvärr kommer jag inte att bli medlem i SEKO sjöfolk, berättar han.

— I och med att jag blivit köksmästare kommer jag att tillhöra fartygsbefälens fack. Jag måste säga att samarbetet med SEKO, med Dennis Sirviö och med Mats Ekeklint på förhandlingsavdelningen har fungerat utmärkt. Förhandlingarna med SARF har varit smidiga även om vi naturligtvis mött motstånd från deras sida i en del frågor. SEKO har skött sig exempla-

Anette Berg jobbar i Birka Paradises lyxiga spa-avdelning. — Jag räknar med att jobba kvar ombord trots att mycket känns osäkert om hur det blir att jobbar under svensk flagg, säger Anette.

Anette Sillman, Johny Råstedt och Tove Fournell i kallskänken har alla jobbat i flera år på Birka Paradise.

riskt under de förhandlingar vi har haft med motparten. Vad jag vet hittills så är det ungefär 70 i besättningen som har valt att sluta.

Medan lönen i juni utgår i Euro blir det svensk lön från och med juli berättar Dennis Sirviö. Han har varit med och förhandlat om lönesättning för något udda befattningar som golvmatros och doftansvarig i butiken..

För Harry Liljeqvist i en av barerna är det sista resan ombord. Han har valt att sluta.

— Det blev 29 år i Birka. Jag har många fantastiska minnen härifrån och har alltid trivts, både med besättningskamraterna och med gästerna. Som regel är det bra publik vi har. På helgerna när det är många ungdomar som passagerare blir förstås ljudnivån lite högre, men det hör ungdomen till. När vi nu ska köra blågult kände jag att det var läge att sluta. Men tro inte att jag känner mig bitter, säger Harry som bor i Kristinestad i Österbotten.

— Lite otur var det förstås att jag hade Sjömannen 3/2009 5

två år och tre månader kvar att jobba för att få full pension. Får se hur jag kommer att göra framöver. I sommar har jag i varje fall tänkt ta ledigt. Kanske försöker jag framöver hitta något jobb i Norge.

Harry Liljeqvist har för övrigt en gång i tiden seglat svenskt.

— Jag jobbade sex somrar i Göta Kanalbåtarna och Wilhelm Tham. De resorna var enastående med en underbar natur.

Om jag inte minns fel passerade vi 64 slussar innan vi nådde fram till fantastiska Göteborg och Lilla Bommen.

— Men i natt klockan ett är det som sagt finito i Birka Line. Då går jag av, bilar till Långnäs och tar därifrån färjan till Åbo.

I 33 år har servitör Ulf Öhrn jobbat till sjöss, hela tiden i färjesvängen.

— Jag har tidigare varit i bland annat gamla Slites båtar och i Sally Line. I Birka har jag seglat ett tag och räknar med att stanna. Från början kommer jag från Åland men bor sedan åtta år i Åbo.

Ulf har vairt fackligt aktiv i Sjömansunionen och var där bland annat huvudskyddsombud i Calypso.

Han är beredd att ta på sig fackliga uppdrag även när Birka Paradise kommer att segla svenskt.

Vad tycker du om omflaggningen?

— Den tycker jag inte alls om.

Sista resan var det för bartendern Harry Liljeqvist. — Det blev 29 år i Birka Line och jag har många fantastiska minnen från denna tid. Men nu är det finito för min del. I natt går jag av för gott.

Glenn Högback har varit facklig huvudförtoendeman för Finska Sjömansunionen på Birka Paradise. Han berättar att många i besättningen är oroliga inför flaggskiftet. Samtidigt måste jag säga att samarbetet med SEKO i förhandlingarna om detta har varit utmärkt.

6 Sjömannen 3/2009

— Jag har fem år kvar innan jag skulle ha fått pension men så blir det alltså inte.

Dessutom kommer vi troligen framöver få något sämre lön, befarar Ulf Öhrn.

— Många ombord är bittra över omflaggningen med tanke på den svaga svenska kronan. Ändå är jag beredd att jobba fackligt i SEKO sjöfolk. Det är viktigt att vi i en situation som den här har fackligt folk som är erfarna.

— Under åren jag seglade i Viking Line var det många gånger tuffa fackliga tag.

Viktigt i framtiden är att ytterligare öka samarbetet mellan Sjömansunionen och SEKO sjöfolk. Eftersom arbetsgivarna samarbetar över nationsgränserna måste vi även göra det fackligt.

I Birka Paradises maskinrum jobbar 16 personer under en resa. En är Jonathan Lindholm.

— Som ålänning är det naturligt att börja segla, säger Jonathan.

— Hittills har det hunnit bli två år i Birka. Jag trivs med jobbet och blir nog kvar ett tag till. Tror inte det lönemässigt blir så stor skillnad att segla på det svenska avtalet.

— Farsan jobbar som maskinist och det blir nog framöver att jag läser till sjöingenjör. Ombord i Birka Paradise får man göra alla nöjliga jobb vilket är omväxlande.

Elektriker Kenneth Knape trivs bra ombord.

— Birka Paradise är en lättarbetad båt och utrymmena i maskin ljusa och fina.

Elektriker Kenneth Knape har tidigare seglat svenskt.

— Jag var på Cinderella när hon fick svensk flagg men flyttade hit och trivs utmärkt. Är osäker hur stor lönen blir framöver men risken är att den blir sämre. Samtidigt är det dyrt att leva på Åland, säkert 15-20 procent dyrare än i Sverige säger mariehamnsbon Kenneth.

— En pizza i Mariehamn kostar 11 Euro.

Kenneth Knape började segla 1991.

Under besöket i maskin är han på gång att gå upp för att laga en vattenläcka i poolavdelningen.

— Birka Paradise är en lättarbetad båt och utrymmena i maskin är ljusa och fina.

Liksom övriga ombord jobbar jag veckavecka. När jag är hemma brukar jag hjälpa min pappa som har ett jordbruk. Jag bor dessutom i hus så någon brist på sysselsättning har jag inte.

Erfarenhet både av jobb som motorman och reparatör har Rainer Eriksson. I Birka Line har han varit 28 år.

— De senaste 15 åren har jag seglat reparatör och stortrivs med jobbet. Gänget Sjömannen 3/2009 7

ombord är bra och blir som en extrafamilj.

Någon tvekan om mitt yrkesval var det aldrig. Jag kommer från en sjömanssläkt och har inte en dag ångrat att jag började segla.

Vad tycker du om att Birka Paradise ändrar flagg?

— Självklart tycker jag inte om det men så fungerar sjöfarten. Det gäller att anpassa sig till situationen. På sikt tror jag nog det kan blir bra även om mina pensionsvillkor försämras. Vad jag förstår blir ändå lönen hyfsad även med det svenska avtalet. Vi får inte heller glömma att det är ont om jobb iland idag, menar Rainer som bor i åländska skärgården.

— Jobbet här är omväxlande och jag är runt på hela båten. Hela tiden dyker det upp nya problem som man får försöka finna en lösning på. Av de som jobbar i maskin tror jag det bara är tre stycken som slutar. De var samtliga nära pensionsåldern.

Runt om på Birka Paradise är det fullt med passagerare som äter, dricker, dansar och spelar bingo med kändisen Babsan.

Påfallande stor andel är pensionärer. Jag får veta att båten i princip är full i och med att det är 1460 passagerare ombord. Birka Paradise kan ta 1800 passagerare.

— Men eftersom många har valt att bo

Carina Sörfelt är en av de i besättningen som bor i Sverige. — Hemma för mig är Edsbyn, säger Carina som är massör och spaterapeut ombord.

ensamma i hytterna var det knappt en hytt kvar när båten lämnade Stockholm, säger Glenn Högback.

I köket förbereder Johan Heikfalk oxfi-

Agneta Rönnberg som är bartender har valt att fortsätta jobba kvar under blågul flagg. — Lönemässigt blir det förhoppningsvis ingen större skillnad även om kronkursen just nu är låg.

8 Sjömannen 3/2009

lé. Han har 19,5 år bakom sig i Birka och berättar att han hade 3,5 kvar till att få full pension.

— För min del kan det nog därför bli en finsk båt igen.

— Jag älskar mitt jobb!, säger Minna Posio som började i Birka Line 2004 och jobbar i á la carterestaruangen.

— Innan dess var det bland annat en del båtar i Silja. Eftersom jag är bosatt i Sverige är jag inte speciellt orolig för framtiden.

— Tvärtom tror jag det blir lättare för min del framöver med det svenska avtalet.

Därför har jag inga som helst planer på att sluta här utan hoppas på att få fortsätta. Jag har en provanställning till den 15 september och räknar med att därefter bli fastanställd.

Minna bor i Hökarängen.

— Det tar bara 15 minuter med tunnelbanan när jag ska mönstra på vilket är perfekt. Idag är det inga problem för mig att segla eftersom mina barn är stora.

I en av barerna står Agneta Rönnberg.

Hon började i Birka för 11 år sedan och har även jobbat på restauranger iland.

— Jag är försiktigt positiv till flaggskiftet, säger Agneta.

— Därför har jag tackat ja till att fortsätta. Lönemässigt tror jag det kommer att bli ungefär som idag även om kronkursen just nu är låg. Att jobba vecka-vecka är skönt.

Lediga veckan tillbringar jag mycket tid med barnbarnen.

Tidigare har Agneta bland annat jobbat

i restaurangen men har efter att ha gått en barmästarutbildning varit bartender.

— Jag tycker nog jag har blivit bra på att blanda drinkar. Bland det som beställs mest är gamla klassiska gin och tonic.

Högst upp vid poolerna jobbar Mathias Kotteln.

— Vet inte vad jag ska säga om flaggskiftet men är inte speciellt orolig, menar Matthias.

— Här har jag varit 4,5 år. Arbetsuppgifterna är omväxlande så det blir aldrig långtråkigt.

På väg att gå iland är Ove Mattsson.

— Nu har jag bara 12 timmar kvar på Birka Paradise, berättar Ove och kikar på klockan.

— Visst är det lite vemodigt. Seglat har jag gjort sedan 1973 men i och med flaggändringen vill jag inte fortsätta utan väljer att gå i pension. Jag kommer i pension att få 50 procent av lönen. Bartender har jag varit sedan 1976 i Birka Lines olika båtar. Även om jag har trivts får det nu vara nog.

Massör och spaterapeut är Carina Sörfelt. Hon är en av de som bor i Sverige.

— Hemma för mig är Hälsingland och Edsbyn. På Birka Paradise har jag varit drygt 1,5 år och är idag fastanställd. Jag trivs med sjölivet och jobbade tidigare på Cinderella. Tror nog att det kommer att gå bra också med svensk flagg och vet på ett ungefär hur stor lönen kommer att bli. Tre stycken av mina arbetskamrater i spavdelningen har valt att sluta. Veckan hemma blir det mest att jag umgås med familjen.

Daniel Björkqvisr som är matros har varit ombord i drygt en månad som vikarie.

— Jag började direkt efter skolan och trivs redan bra. Besättningen är trevlig

Rainer Eriksson bor i den åländska skärgården. Han har varit i Birka Line i 28 år, de senaste 15 som reparatör. — Jag är naturligtvis inte glad över att Birka Paradise skiftar flagg men så fungerar sjöfarten.

även om själva rutten kanske inte är så spännande.

— Först när lönen kommer får man se hur det blir att segla svenskt. Jobbet är varierat och jag räknar med att fortsätta ett tag till, säger Daniel som gick sjömansskola i hemstaden Åbo.

Agneta Wiik, med 19 år i Birka, väljer däremot att sluta på grund av flaggskiftet.

— Jag befarar att det blir en stor löne-

Servitör Ulf Öhrn har jobbat till sjöss i 33 år, hela tiden i färjesvängen. Ulf har varit fackligt aktiv i Finska Sjömansunionen och kan även tänka sig att jobba fackligt i SEKO sjöfolk.

minskning. Jag är besviken även om jag kan förstå att rederiet har valt att flagga om. Eftersom det känns som om det kommer att bli svårt att få det att gå ihop ekonomiskt att jobba på det svenska avtalet, ska jag försöka hitta jobb på en finsk båt.

Annars har jag alltid trivts med sjölivet även om det blir skönt att för en gångs skull vara ledig en sommar. Det känns så där att gå iland efter den här resan.

Timmarna går snabbt under kryssningen Stockholm-Mariehamn tur och retur och snart är det dags att gå iland.

Risken att trampas ner av alla ivriga pensionärer som köar vid utgångarna är överhängande så det är lika bra att vänta tills Birka Paradise är tömd. Dennis Sirviö berättar under tiden att närmare 500 personer på SEKOs avtalsområde tillkommer i och med att först ms Eckerö och nu Birka Paradise har flaggat svenskt.

— Jag förstår oron bland besättningen och har därför lagt mycket tid på att informera folk ombord, berättar Dennis.

— Närmast i planerna ligger att förbereda val av klubbstyrelse för de två båtarna. Det kommer att bildas en gemensam klubb.

Ombord har tystnaden brett ut sig och det känns säkrast att gå av lyxkryssaren Birka Paradise innan nästa hord av ressugna, hungriga, törstiga och köpivriga pensionärer stormar ombord.

Sjömannen 1/2009 9

Många sjöfolkare fick pris på belöningsdag — Att uppmärksammas och få uppmuntran för något man har kommit på är alltid positivt. Det säger båtsman Christer Albihn och matros Martin Falck som arbetar i Broströms. De var två av de sjöfolkare som belönades vid Sjömanshusstiftelsens belöningsdag i Göteborg för en tid sedan.

Christer och Martin, fick dela på totalt 30 000 kronor för ett förslag om en transportanordning i tankar.

— Vår idé innebär att en hel del av det tunga jobbet minskar när man monterar anoder i stora tankar.

Text o bild: Lennart Johnsson I motiveringen till Christer Albihns och Martin Falcks pris skriver Sjömanshusstiftelsen: ”Förslagsställarna kom på att man kunde spänna en vajer genom manhålen nere i tanksektionerna och utnyttja den som linbana efter det att man med en tripod lyft ner anoderna från däck. Arrangemanget visade sig fungera utmärkt och medförde en väsentlig reducering av det ytterst tunga kroppsarbetet…

Ett lysande exempel på hur engagemang och fantasi lockar fram lösningar som förbättrar arbetsmiljö och reducerar operationskostnader.”

— Förslaget vi kom med har visat sig fungera utmärkt ombord i båten och underlättar verkligen arbetet, säger Christer Albihn och Martin Falck som arbetade på Bro Priority när de kom med förslaget.

Ett annan pristagare var matros PerOlof Cederholm på Finnclipper. Per-Olof

— Att uppmärksammas för något man har kommit på är alltid positivt. Det säger matros Martin Falck och båtsman Christer Albihn. De fick dela på 30 000 kronor för ett förslag om en transportanordning i tankar när Stiftelsen Sveriges Sjömanshus höll sin belöningsdag i Göteborg för en tid sedan.

får dela på 30 000 kronor med överstyrman Joel Smith. De har tagit fram ett förslag på ett modernt vaktschema, vilket inte är det lättaste i en konservativ och traditionsinriktad bransch som sjöfarten.

De två pristagarna har arbetat med att försöka ändra på rutiner och procedurer ombord i sitt fartyg.

Sjömanshusstiftelsen skriver: ”Genom envishet, klokskap, god förhandlingsförmåga och gott kamratskap har ett förändrat arbetstidsschema arbetats fram, accepterats av alla berörda, satts i drift och praktiserats under längre tid – till alla berördas belåtenhet och till gagn för säkerheten.

Otroligt glädjande med priset

Från civilekonom till matros i Finnlines Finnclipper. Den yrkesbanan har Per-Olof Cederholm valt. — Jag trivs med att på äldre dagar ha börjat segla igen, säger Per-Olof. — Att jag dessutom nu får ett pris av Sjömanshusstiftelsen för att jag, tillsammans med vår överstyrman, har tagit fram ett förslag om ett modernt vaktschema ombord är otroligt stimulerande och överraskande.

10 Sjömannen 3/2009

— I korthet handlar det om att vaktscheman ändras på sådant sätt att man får en sammanhållen ledighet som innebär en bättre sammanhållen dygnssömn. Att belönas för förslaget är otroligt glädjande, säger Per-Olof Cederholm som seglade av och till mellan åren 1963 och 1971.

— Drömmen som ung grabb var att få se stora världen. Min första törn var i maskin i ett norskt rederi. Jag jobbade också en del i kylfartyg. År 1971 gick Per-Olof Cederholm i land och läste till civilekonom på Handelshögskolan i Göteborg.

— I många år hade jag en egen firma och det var när jag lämnade den som tanken på sjölivet så smått återkom. Fast jag trodde inte att något rederi var intresserat av en person i min ålder. Men när jag fick erbjudande om att börja på Finnlines tänkte jag att det hela var värt ett försök.

Efter att ha fräschat upp min behörighet har jag nu varit i fem år på Finnlines och

trivs utmärkt. Gänget ombord är toppen.

— Inte minst är de långa ledigheterna mycket värda för min del, framhåller PerOlof Stiftelsen Sveriges Sjömanshus delar på sina belöningsdagar inte bara ut så kallade arbetsbelöningar. Varje år är det också flera som får sjöräddningsbelöningar.

Två som får en sjöräddningsbelöning på 10 000 kronor vardera var reparatör Benny Hansen och motorman Danilo Cabahug på Ek River. De gjorde sin insats när brand utbröt ombord i Ek River efter det att båten gjort en maskinöversyn på Cityvarvet i Göteborg.

När förberedelser gjordes för uppstart tände plötsligt huvudmaskin på alla cylindrar och fortsatte att skena okontrollerat.

Huvudgeneratorn blev överhettad, exploderade och slets loss från sina fästen.

Brand utbröt i maskinrummet.

Det fasta släcksystemet CO2 kunde inte utlösas eftersom det var blockerat vid varvsvistelsen.

Lyckades släcka branden Benny Hansen och Danilo Cabahug trängde då in i det rökfyllda maskinrummet och lyckades till slut släcka branden.

Så här kommenterar Sjömanshusstiftelsen Bennys och Danilos insats: ”Alla inblandade är helt överens om att branden fått en helt annan utveckling om inte besättningen – i detta fall Benny och Danilo – agerat som dom gjorde. Brandskadorna hade förmodligen blivit mycket större och det inträffade visar även i detta fall på vikten av att öva och träna för det oväntade och betydelsen av ett kraftfullt agerande.”

— Vi gjorde bara vårt jobb och en snabb

Motorman Danilo Cabahug och reparatör Benny Hansen belönades med 10 000 kronor vardera för att de föredömligt ingrep när brand utbröt på Ek River i samband med fartyget låg på varv i Göteborg

insats krävdes eftersom vi låg på varv, säger Benny Hansen och Danilo Cabahug.

— Samtidigt är det förstås trevligt att bli uppmärksammad på det här sättet, anser Benny som började segla 1972.

— Under åren har jag bland annat seglat i Saléns och Stena. Ihop med Danilo har jag jobbat i sex år.

Danilo Cabahug har varit motorman på Ektank sedan 2001 och arbetar på TAPavtalet.

— Hemmahamn för mig är Leyte på Filippinerna, berättar Danilo.

— Där finns min fru och mina fyra barn som är mellan 15 och fyra år gamla. Jag började segla 1989 och trivs fantastiskt bra i Ektank och med mina svenska arbetskamrater.

Varje år delas det på belöningsdagen dessutom ut några specialpriser. Idrottsbelöningen gick i år till Lotta Ahl, Magnus Dahlström och Håkan Knutsson på Stena Carisma.

De tre är duktiga bordtennisspelare och vann internationella tävlingen ”The Seven Seas Table Tennis Series Champion 2008”. Lotta, Magnus och Håkan kan i och med det titulera sig världsmästare.

Journalist fick hedersbelöning Radiojournalisten Göran fick en hedersbelöning för sitt mångåriga arbete med att belysa sjöfartens situation i Radio Sweden.

Slutligen fick journalisten Göran Löwing en hedersbelöning på 10 000 kronor. Bakgrunden till priset är att Göran sedan 1974

har arbetat på Sveriges Radios utlandstjänst Radio Sweden. Löwing kom tidigt att intressera sig för de sjöfarande lyssnarna och kom att producera särskilda programinslag för dem.

Från 1982 har Göran Löwing varit med och producerat det mycket uppskattade programmet Sjöfartsmagasinet, som ju tyvärr nyligen blev nedlagt av Sveriges Radios ledning.

Stiftelsen Sveriges Sjömanshus betonar att Göran Löwing under en lång följd av år föredömligt speglat sjöfartens och sjömanskårens angelägenheter på ett objektivt och intresseväckande sätt.

— Det är fantastiskt roligt att ha fått det här priset, säger Göran Löwing.

— Priser blir en erkänsla av att man har gjort ett hyggligt jobb. Jag blev verkligen överraskad och glad när jag fick beskedet om att jag skulle belönas av Sjömanshusstiftelsen.

— Inte minst är det hedrande eftersom stiftelsen ju representerar den samlade sjöfartsnäringen.

Totalt delade Stiftelsen Sveriges Sjömanshus på belöningsdagen ut 506 000 kronor. Prisutdelare var Lars Bäckström, landshövding i Västra Götaland. Prisutdelningen hölls i Sjöräddningssällskapets nya lokaler i Långedrag.

Ordförande i styrelsen för Stiftelsen Sveriges Sjömanshus är SEKO sjöfolks Kenny Reinhold.

Sjömannen 3/2009 11

Sjรถmannen 3/2009 12

Läkarintyg för sjöfolk kan nu skrivas ut via internet Från och med den 1 mars 2009 har läkare möjlighet att utfärda läkarintyg för sjöfolk via internet.

Detta sedan Transportstyrelsen beslutat om nya föreskrifter om läkarintyg.

De läkare som inte ansluter sig till detta system har dock naturligtvis fortfarande alternativet att utfärda en pappersversion.

Innehållsmässigt är det mycket små förändringar i det nya läkarintyget.

Utseendemässigt däremot har det förändrats mycket. För dig som sjöman gäller att du precis som tidigare tar med dig ett exemplar vid tjänstgöring ombord.

Detta oavsett vilket system läkaren använder sig av när han/hon utfärdar intygen.

När du bokar tid för undersökning hos din läkare bör du ha följande i åtanke.

Läkarintyg som utfärdats efter 1 september 2009 på den gamla blanketten med genomslagskopia är inte godkända.

Läkarintyg utfärdade på den gamla blanketten behåller sin ursprungliga giltighetstid under förutsättning att intyget är daterat innan 1 september 2009.

Läkarintyg utfärdade enligt den nya blanketten får ej vara utfärdade före den 1 mars 2009.

Finns det frågor kontakta Transportstyrelsen på sjofart.lakarintyg@transportstyrelsen.se eller på telefon 011-19 10 40.

Karl-Arne Johansson SEKO sjöfolk

Fler passagerare i Östersjötrafiken Trots den pågående lågkonjunkturen kan Viking Line och Tallink Silja visa upp positiva siffror för trafiken under våren.

Viking Lines Ålandstrafik ökade med 29 procent i april. Totalt ökade rederiets passagerarantal under månaden med 21 procent till drygt 524 000 passagerare.

Dessutom ökade under månaden antalet transporterade bilar med 45 procent. Även Tallink Silja kan visa upp positiva

siffror. Månaderna mars till och med maj transporterade bolaget 1 830 000 passagerare.

Det är 12 procent fler än under förra året.

Tallink Silja redovisar en passagerarökning på rederiets samtliga huvudlinjer. På linjerna mellan Sverige och Finland ökade antalet passagerare med 11 procent till drygt 672 000. .

Piratutställning

Angrepp av hänsynslösa pirater mot handelsfartyg har tyvärr varit en följetong i massmedia under de senaste månaderna.

De flesta attackerna har genomförts utanför Somalias kuster.

Påpassligt har därför Sjömanshusmuseet i Uddevalla öppnat en utställning på temat pirater.

Med bilder och fakta får besökarna veta mer om dagens pirater. Men utställningen ger även en överblick av gångna tiders sjörövare och den romantiserade bilden av deras liv .

Museet har själv producerat utställningen, som visas hela sommaren och pågår fram tll oktober 2009.

Adressen till de som har tänkt besöka museet är St. Hellevigsgatan 4 i centrala Uddevalla.

Sjömannen 3/2009 13

Tärnvåg flitig besökare i Brofjorden

Tärntanks Tärnvåg har precis lagt till i Brofjorden när Sjömannen tillsammans med ombudsman Peter Skoglund går ombord en iskall junieftermiddag.

— Välkomna, säger Sonny Ryberg, båtens kockstuert. Sonny är på väg att mönstra av efter fem veckor ombord.

Text o bild: Lennart Johnsson — Jag började segla 1975 på riktigt gammal skorv som jungman, minns Sonny Ryberg. Han föddes i Dalarna men växte upp i Blekinge.

— Någon sjömansskola har jag inte 14 Sjömannen 3/2009

gått men sjömansyrket drog i och med att min bror seglade. Hela tiden har det blivit utebåtar i rederier som Johnsons, Brodin och andra. Jag tillhör de som har upplevt att gå på värmen till Sydamerika.

— Jag har alltid trivts bra till sjöss.

Innan jag definitivt blev kock var jag bland annat motorman i Fernströms och mässman i Vingatank.

Från 1982 har Sonny Ryberg seglat i Donsöflottan.

— Det året ringde jag Vingatank och fick jobb där. Därefter var jag ett tag i

Donsötank och nu sedan länge i Tärntank. Kock har jag seglat som sedan 1983 efter att 1981 ha gått en kockutbildning i Bräkne Hoby.

Har matlagningen ombord förändrats under åren?

— Det har den absolut! Idag är maten ombord mycket mer internationell vilket säkert delvis beror på TAP-arnas ankomst.

Husmanskost står sig ändå fortfarande bra.

— Händer inget oförutsett räknar jag med att fortsätta till sjöss. Sjömanslivet passar mig.

Sonny Ryberg har i många år också varit fackligt aktiv och sitter idag i SEKO sjöfolks avdelningsstyrelse och är klubbordförande i Tärntank.

— Det var Antwerpenseglaren Alf Putte Hovenäs som fick in mig på det fackliga när vi hämtade Tärnfors i Kina, berättar Sonny.

— Puttes tal om facket fick mig intresserad och vi bildade en fackklubb i rederiet. Putte blev ordförande och jag blev vice. När han slutade en tid senare tog jag över ordförandeskapet.

Hur upplever du det fackliga intresset?

— Tyvärr kunde det vara betydligt bättre. Tror vi måste synas mycket mer som facklig organisation i båtarna för att öka intresset. Inte minst märks det att många ungdomar idag är tveksamma till att vara med. Flera säger att de tycker att det är för dyrt.

— Vi är kanske inte tillräckligt bra med att föra ut vad vi lyckas med fackligt heller. Ta bara löneutvecklingen som genom de två senaste avtalsrörelserna varit mycket bra. Avtalen har inneburit rejäla lönelyft.

Sonnys fackliga engagemang gör att han denna gång inte kan åka direkt hem till Svängsta utan får göra en omväg via Skåne.

— Avdelningsstyrelsen har möte och det är bra att det passar denna gång så att jag kan vara med, säger Sonny Ryberg.

— När jag väl kommer hem denna gång är det mycket att göra, inte minst

Sonny Ryberg, kockstuert i Tärnvåg, har seglat sedan 1975. Han är klubbordförande och sitter i SEKO sjöfolks avdelningsstyrelse.

Matros Per Jansson tycker säkerheten till sjöss är mycket bättre idag än när han började segla 1977.

med att göra i ordning husbilen. Vi brukar ta den och göra en tur till Italien varje år.

Vad gör du lediga stunder ombord?

— Ibland tränar jag i gymmet och jag läser även en hel del. Idag är jag en riktig hejare på ljudböcker. Det brukar bli tvåtre ljudböcker i veckan som jag lyssnar på .

Jag är allätare, läser det mesta. Senast var det Herman Lindqvists Från istid till nutid som jag lyssnade på. Det var en mycket intressant bok.

Sonny, som också sitter i Tärntanks styrelse, är orolig för framtiden för svensk sjöfart.

— För mig är det obegripligt att tonnageskatt inte införs i Sverige, att rederinäringen inte får samma villkor som övriga Europa. Jag är orolig för att vi kan få se en utflaggning framöver eftersom regeringen sviker tidigare löften och nu säger blankt nej till tonnageskatt.

Tärnvåg som byggdes i Shanghai i Kina levererades 2004. Efter lastning av miljödiesel kommer hon att nästa morgon gå till skotska Glasgow, en resa som tar 2,5 dygn.

Sjömannen 3/2009 15

En av båtens tre matroser är Per Jansson. Han har seglat sedan 1977, både i utebåtar och i färjor.

— Jag har tidigare bland annat seglat i Trelleborgsfärjor och i storsjörederier som Gorthons och Thun. I Tärntank har jag varit ett 15-tal år.

— Det är ett bra rederi och att segla fem veckor och vara hemma i fem är OK för min del.

— Den stora förändringen under min sjötid är att säkerheten idag är otroligt mycket bättre än när jag började.

Lönen till sjöss tycker Per Jansson borde vara bättre.

— Inte minst är övertidsersättningen alldeles för dålig.

Per bor i Helsingborg. Denna eftermiddag kontrollerar han bland annat att inga slangar läcker i samband med lastningen.

— Vi går i trafik i Nordeuropa och lastar främst i Brofjorden och någon gång ibland i Göteborg.

Tänker du fortsätta segla?

— Ja, bara det går tänker jag göra det.

Arbetsmarknaden överallt verkar vara riktigt tuff för tillfället. Något som verkligen krånglat till det och försämrat möjligheten att gå iland i en hamn är ISPS-bestämmelserna. Numera blir det sällan något hamnbesök.

— När det är tid över ombord läser jag en hel del och lyssnar på ljudböcker, berättar Per Jansson som under en tid var lite fackligt aktiv.

Thomas Svensson, skeppare i Tärnvåg.

16 Sjömannen 3/2009

— Men det är ett tag sedan jag gick en facklig kurs i Ellös.

Plötsligt blir det mer liv och rörelse ombord. Det är Sonny Rybergs avlösare Yvonne Ekström som har dykt upp för att ta över ansvaret för byssan under några veckor. Efter hälsande till höger och vänster har Yvonne tid över för Sjömannen några minuter.

— Jag föddes, växte upp och bor fortfarande i Fjällbacka, berättar hon.

— Närmaste granne när jag växte upp var Camilla Läckberg så jag har naturligtvis läst alla hennes deckare. Tidigt drömde jag om att gå till sjöss. Min pappa var sjöman.

— Men istället för att komma in på någon sjömansutbildning stod jag som 21åring med två barn.

Yvonne Ekström fick lägga sjömansdrömmarna på hyllan och jobbade många år i land som kock och på Tetrapak.

— Men så för några år sedan när pojkarna var tillräckligt stora skrev jag ihop ett CV och skickade det till flera rederier.

Efter fem veckor ringde Tärntank upp och på den vägen är det sedan drygt ett år.

— Drömmen slog med andra ord in och

För Yvonne Ekström slog barndomsdrömmen in när hon för en tid sedan började segla som kockstuert i Tärnvåg. — Jag trivs med det speciella livet till sjöss.

nu står jag i Tärnvågs byssa, en byssa som är jättebra att jobba i. Jag stortrivs med det speciella livet till sjöss. Fungerar bra att nästan alltid bara jobba ihop med killar även om jag efter tre-fyra veckor börjar sakna tjejsnack. Det kan bli litet ensamt som enda tjej ombord.

Kan du tänka dig att fortsätta till sjöss?

— Det kan jag absolut även om det alltid är svårt att sia om framtiden. Samtidigt tycker jag lönen till sjöss borde vara bättre.

Den är inte bättre än för ett motsvarande jobb iland trots att vi är borta så mycket.

Vad hittar du på att göra ombord på eventuellt ledig tid?

— Jag läser mycket och tränar en del i gymmet även om det kunde vara betydligt bättre utrustat. Men plats saknas för att kunna få ett riktigt bra gym. Ombord i en

båt rör du dig för litet naturligt och därför är det viktigt att träna en del.

Varför tror du så få kvinnor seglar i utebåtar?

— Ett problem många unga kvinnor utan tvekan upplever är att det är svårt att ha småbarn och segla. Men för mig är det inte längre något bekymmer eftersom grabbarna är 19 och 21 år gamla idag.

— Tänker därför än så länge fortsätta segla, fortsätter Yvonne Ekström.

— För tillfället fungerar det bra för mig.

Att jobba på färjor är jag däremot inte intresserad av. Där handlar det om massmatlagning, vilket gör att du inte kan göra det lilla extra. Jag lagar gärna husmanskost. Även om det ibland är kul att göra lite annat tycker jag husmanskosten ska vara basen. Till alla mål serverar jag massor

med sallad som gubbarna är duktiga på att äta.

På bryggan huserar skepparen Thomas Svensson som seglat i snart 40 år.

— Jag började som jungman 1970.När jag seglade i Johnsonsbåtar kunde det ibland vara en besättning på 35 man. Idag är kraven mycket hårdare på besättningen.

Våra tre matroser exempelvis är självgående och mycket erfarna, vilket också är nödvändigt för att det ska fungera.

— Tärnvåg är en fin båt och i utmärkt skick, fortsätter Thomas Svensson.

Han berättar att besättningen denna sommar blir 14 istället för 13 man.

— Vi ska ha en extragubbe ombord för en del underhållsarbeten.

Fotnot: Tärnvåg är på 14 796 DWT och 141 meter lång.

Sjömannen 3/2009 17

“Ett allvarligt demokratiproblem!”

— En enig riksdag har flera gånger krävt at regeringen lägger ett förslag om svensk tonnageskatt.

— Trots det vägrar tjänstemännen i finansdepartementet att lägga fram ett sådant förslag. I grunden är detta ett allvarligt demokratiproblem. Ska våra folkvalda politiker eller enskilda tjänstemän bestämma politiken, säger Rolf P Nilsson chefredaktör på Svensk Sjöfartstidning.

— För mig är det valet lätt.

Text: Lennart Johnsson Rolf P Nilsson har gång på gång i Sjöfartstidningen pekat på bristen på logik från regeringen Reinfeldts sida när det gäller tonnageskattefrågan.

—Sverige är extremt beroende av sjöfarten vilket uppenbarligen vissa politiker och tjänstemän inte inser. För mig är det obegripligt att Sverige inte för länge sedan har infört tonnageskatt vilket övriga EUländer har gjort, säger Rolf P Nilsson.

Han framhåller att frågan egentligen inte är något problem för redarna.

— Svenska redare kan i princip driva sina fartyg under vilken flagg som helst.

Ett problem är det istället för Sverige som nation. Vi är som jag nämnde otroligt beroende av sjöfarten.

— Svenska hamnar omsätter exempelvis dubbelt så mycket gods per invånare som öriket Storbritannien. Varje år åker dubbelt så många personer till och från Sverige med båt än med flyg. Ändå har frågan om införandet av tonnageskatt hamnat i långbänk trots att samtliga riksdagspartier säger sig stå bakom det hela.

— Saken är ännu märkligare med tanke på att Sverige har ställt sig bakom EUs förslag nyligen om unionens sjöfartspolitik för de kommande tio åren. I denna sjöfartspolitik är en beståndsdel just ett tonnageskattesystem. Tydligen har regeringen den märkliga inställningen att tonnageskatt är bra för alla andra länder utom för Sverige.

Danmark lyfter Rolf P Nilsson fram som ett sjöfartspolitiskt föredöme.

— I Danmark har den samlade sjöfartsnäringen, myndigheter och politiker krokat arm och kommit överens om en gemensam strategi. Målet är att bli Europas ledande sjöfartsnation vilket sänder ut positiva signaler till omvärlden.

— Min bestämda uppfattning är att det är nödvändigt att sjöfartsnäringen också i Sverige talar med en gemensam röst för att vi ska få bättre gehör för våra krav.

Vad kan nu hända i och med att regeringen definitivt sagt att det inte blir något 18 Sjömannen 3/2009

— Sverige är extremt beroende av sjöfart, framhåller Rolf P Nilsson, chefredaktör på Svensk Sjöfartstidning. — Därför är det obegripligt att vi inte har fått en svensk tonnageskatt trots att en enig riksdag står bakom kravet. (Foto: Lennart Johnsson)

förslag om tonnageskatt under denna mandatperiod?

— En uppenbar risk är att många redare känner att nu får det vara nog och förbereder utflaggning av sina båtar. Den tendensen har redan börjat märkas. Jag vet att flera rederier idag tyvärr har långt gångna planer på att flagga ut.

Har minskat under senare år Enligt Rolf P Nilsson har den svenskkontrollerade sjöfarten minskat de senaste 1012 åren med ett par miljoner ton. Under samma period har den svenskflaggade sjöfarten i stort sett legat stilla på 2,5 miljoner dödviktston trots att det har varit en kraftig högkonjunktur inom näringen.

— Med en bättre sjöfartspolitik är jag övertygad om att vi hade haft en betydligt större handelsflotta idag, säger Rolf P Nilsson.

Han menar att många svenska politiker bara ser sjöfart som ett sätt att transportera varor och inte som en viktig näring för hela samhället.

— Men frågan om vilken flagg man ska använda är alltså inte något problem för redarna.

— Problemet är däremot desto större för Sverige som nation. Får vi en drastisk minskning av den svenskkontrollerade och den svenskflaggade sjöfarten minskar dessutom våra möjligheter att få gehör för våra synpunkter i sjöfartsfrågor både i EUsammanhang och i FNs sjöfartsorgan IMO vilket är ytterst allvarligt.

På sikt hoppas Rolf P Nilsson på en gemensam sjöfartspolitik inom EU. — Idag seglar 23-24 procent av världshandelsflottan under någon av EUs flaggor och EU-rederier kontrollerar 40 procent av samma flotta. Med en gemensam sjöfartsröst inom EU skulle medlemsländerna få en mycket stor styrka i alla internationella organ där sjöfartsfrågor behandlas.

— Fast här i Sverige gäller förstås då att vi, som alla andra EU-länder, snarast inför tonnageskatt, slutar Rolf P Nilsson och blickar ut över en Paddanbåt som passerar förbi en av Göteborgs kanaler.

-

“Gör ett aktivt pensionsval!”

Nu är det dags för ett nytt och viktigt pensionsval för SEKO sjöfolks alla medlemmar!

— Det är viktigt att alla gör ett aktivt val eftersom det på sikt kan få stor betydelse, säger Thorbjörn Carlsson organisationsansvarig på Folksam Västsverige och Krister Samuelsson försäkringshandläggare på LO-distriktet i Västsverige.

Text o bild: Lennart Johnsson Thorbjörn Carlsson och Krister Samuelsson arbetar idag aktivt med att informera LO-medlemmar om vikten av att alla berörda gör ett aktivt pensionsval.

Totalt handlar det om privatanställda 1.1 miljoner LO-medlemmar inom Avtalspension SAF-LO som ska göra ett pensionsval. Valperioden pågår hela året.

— Vi hoppas självklart i första hand nå ut till de omkring 300 000 som redan idag har valt Folksam LO-pensionen när de nu ska göra ett omval, säger Thorbjörn och Krister.

— Folksam- LO Pension borde vara det självklara valet för alla berörda LOmedlemmar eftersom det är fackföreningsrörelsen som är ägare.

Varför är Folksam-LO Pension det bästa alternativet?

— Vår avtalspension är enkel och trygg.

Hela tiden har vi dessutom varit marknadsledande när det gäller att hålla låga avgifter vilket har påverkat priserna nedåt på hela marknaden. Dessutom sänker vi

Thorbjörn Carlsson och Krister Samuelsson framhåller vikten av att SEKO sjöfolks medlemmar gör ett aktivt pensionsval och hoppas så många som möjligt också väljer Folksam-LO Pension.

nu avgifterna ytterligare, berättar Thorbjörn Karlsson.

Avgiften sjunker efterhand i FolksamLO Pension och är från 25 år 0,45 procent, från 55 år 0,42 procent, från 61 år 0,36 procent och från 67 år 0,25 procent.

Efterlevandeskydd En annan mycket stor fördel med Folksam-LO Pension är också att den innebär ett efterlevandeskydd för anhöriga.

— Väljer du inte hur din avtalspension ska förvaltas, så hamnar dina premier hos en förvaltare i en traditionell försäkringslösning utan återbetalningsskydd för dina närmaste, säger Krister Samuelsson.

— Genom att göra ett aktivt pensionsval får din familj pengarna om något skulle hända dig.

Har Foksam-LO Pension några krav på de företag där man placerar pensionspengarna?

— Självklart har vi det. Genomgående handlar det om att kapitalet placeras i etis-

ka fonder. Ditt sparande placeras enbart i företag som respekterar fackliga rättigheter och som tar miljö- och klimathänsyn, säger Thorbjörn Carlsson.

— Vi hoppas så många som möjligt sätter ett kryss i rutan för Folksam-LO Pension när man får ut sin valblankett.

Valblanketten skickas ut av Fora och själva valet ska alltså vara gjort innan den 31 december. Den stora valperioden är mellan oktober och november.

— De som redan innan dess gjort sitt val får dock inte ut valhandlingen, säger Krister och Thorbjörn.

De två kommer innan året är slut att ha besökt mängder med arbetsplatser och ha träffat ett stort antal fackliga företrädare för att informera om pensionsvalet.

För ytterligare information och valblanketter kontakta SEKO sjöfolk i Göteborg, alternativt Eva Bertlett, ombudsman på avdelningen.

Gå gärna in och läs mer på hemsidan www.folo.nu eller ring Folksam LO Pensions kundtjänst på telefon 020 414 414.

Sjömannen 3/2009 19

(Riv gärna ut och spar m

Bra att veta som medlem!

Ny medlem i SEKO sjöfolk Du som är ny som medlem i SEKO sjöfolk måste för att bli medlem i SEKOs arbetslöshetskassa, själv skriftligen göra ansökan om inträde. Ansökningsblankett för inträde finns på sidan här intill.

HAR DU ANSÖKT OM MEDLEMSSKAP I AKASSAN ÄNNU? OM INTE GÖR DET NU! Betalar du rätt medlemsavgift?

Läs under rubriken ”Medlemsavgifter för år 2009”. Där framgår även hur du går till väga om du vill söka/är berättigad till ändrad medlemsavgift.

Arbetslös Du skall gå till Arbetsförmedlingen och anmäla dig som arbetssökande 1:a arbets lösa dagen, även om du har utlagt vederlag Detta för att du inte skall missta din sjukpenningsgrundande inkomst på Försäkringskassan.

Du som betalar din medlemsavgift med inbetalningskort Inbetalningskorten sänds ut i mitten av månaden.

Arbetslös del av vecka Du som arbetar del av vecka samt stämplar upp resterande dagar av veckan, får endast kompletteringsstämpla i 75 dagar.

Därefter ges ersättning enbart för hel arbetslös vecka.

Har du frågor omkring detta kontakta oss på medlemsservice.

Ändrade besöks- och telefontider på medlemsservice Från och med vecka 26 (22 juni) till och med vecka 33 (16 augusti) är telefon- och besökstiderna följande: Telefontid: Måndag – torsdag 09.00 – 10.30 och 13.30 – 15.00. Fredag 13.30 – 15.00 Besökstid: Måndag – fredag 10.30 –

11.30 och 12.15 – 13.30. Från och med vecka 34 är telefon- och besökstiderna som tidigare.

Veckorna 29 och 30 (13 juli-26 juli) är avdelningen stängd för besök. Medlemsservie har öppet för telefonförfrågningar enligt ovan information.

Vi på medlemsservice änskar alla en Trevlig Sommar

Medlemsavgifter för år 2009 För aktiv medlem är avgiften till förbund och arbetslöshetskassa 471 kronor i månaden.

För pensionerad medlem är avgiften 112 kronor per månad.

Reducerad avgift per månad beviljas efter ansökan under följande förutsättningar.

– Vid studier (ej rekryteringsbidrag).

Sänd in en kopia på beslutet Du fått från CSN till SEKO sjöfolk.

-–Vid föräldraledigt (i mer än 6 mån).

– Vid arbetslöshet (i mer än 6 mån).

– Vid sjukdom (i mer än 6 mån) är. OBS glöm ej ev. AFA-försäkring.

– Övergår sjukskrivning till sjukersätt-

20 Sjömannen 3/2009

ning Sänd in en kopia på beslutet från Försäkringskassan.

– Vid avtalspension. Sänd in beslut från pensionsutbetalaren.

och ingen ersättning från a-kassan utgår vid exempelvis sjukdom eller studier. Då skall inbetalningskort sändas hem för egen betalning.

En ansökan enligt ovan kan hämtas på www.sjofolk.se eller kontakta din klubb/avdelning.

Utlandsadress/tillfällig adressändring

Betalning av medlemsavgift Genom avtal med redareföreningen dras din medlemsavgift från lönen varje månad.

Medlem som har ersättning från a-kassan får automatiskt medlemsavgiften dragen på denna ersättning.

Om medlemsavgift inte blivit dragen från lönen viss månad, sänds inbetalningskort hem automatiskt.

Meddela oss om förhållandet ändrats

Meddela medlemsservice om du flyttar till adress utanför Sverige eller om du vill ha din post från oss till annan adress än din folkbokföringsadress.

Information om kollektiv hemförsäkring Premien för din kollektiva hemförsäkring, som du får efter ett års medlemskap, ingår i medlemsavgiften.

Om du inte bor på din folkbokföringsadress, och vill att försäkringen ska gälla för den bostad du bebor, ska du själv meddela Folksam detta.

medlemsinformationen)

Sjรถmannen 3/2009 21

Viktig information om ditt försäkringsskydd Medlemsförsäkringarmed medlemskapet:

följer

I Ditt medlemskap i SEKO sjöfolk ingår följande försäkringar hos FOLKSAM: Behöver Du hjälp eller har frågor om försäkringarna kontaktaDin fackliga företrädare. Har Du ingen klubb på arbetsplatsen kontakta den ombudsman som har hand om det rederi som Du arbetar på För mer info: www.folksam.se/sekosjofolk

Kollektiv hemförsäkring - GF 14 800 för bosatta i norden Efter 12 månaders sammanhängande medlemskap alt. efter övergång till oss från annat LO-förbund där Du hade kollektiv hemförsäkring.

Olycksfallsförsäkring Fritid – TFF – GF 10 500 och GF 11 800 Gäller olycksfallsskador eller ersättning för rehabilitering vid sjukdom.

GF 11 800 – upphör vid 65-års ålder. // GF 10 500 – gäller i medlemskapet

Barngrupplivförsäkring – GF 10 500 För barn stadigvarande bosatta i Norden, bosatta på medlemmens adress.

Kompletteringsförsäkring – utförsäkrad TGL – GF 14 095 Gäller vid dödsfall för de medlemmar som inte har någon TGL-försäkring genom anställningen. Upphör vid 65-års ålder.

Inkomstförsäkring – GF 14750 - medlemmar tillhörande både SEKO/SEKO A-kassa Vid ofrivillig arbetslöshet. Är Du berättigad till ersättning skickar A-kassan hem en ansökningsblankett till Dig.

Gruppförsäkringar – Folksam.

Gruppförsäkringar ingår inte i medlemsavgiften men kan köpas förmånligare p g a medlemsskapet. Om Du har frågor om dessa försäkringar – kontakta Folksam direkt eller: www.folksam.se

Allriskförsäkring – för boende i Sverige Är ni två i hushållet som har kollektiv hemförsäkring så ingår allriskförsäkringen.

Medlemsbarn Barnförsäkring – Olycksfall-, sjuk- o dödsfall.

Sjuk och Efterlevandeförsäkring– GF-15 000 65 år

AGS – Avtalsgruppsjukförsäkring

Efter fullgjord karens ger förskringen ökad trygghet vid sjukdom och dödsfall; ersättning vid dödsfall (ingen nedtrappning av beloppet p g a ålder), ersättning vid vissa diagnoser, ersättning vid långvarig arbetsoförmåga.

Du kan medförsäkra Din make/maka, sambo eller registrerad partner.

Fritidsolycksfallsförsäkring 10500

–

GF-

Gäller för medförsäkrad make/maka, sambo eller registrerad partner.

Medlemspension - pensionssparande Eget sparande inför pensioneringen.

Gruppförsäkring pensionärer – Olycksfall-/gruppliv GF 19 000 – vid 65 år För Dig själv och medförsäkrad.

Är ett komplement till sjukpenning dag 1360 dagen, när ev. sjuklönen från rederiet är slut och om FK betalar ersättning. Vid arbetslöshet kan man vara berättigad genom efterskydd i försäkringen. Vid sjukersättning kan månadsersättning utgå.

TFA – Trygghetsförsäkring Arbetsskada För olycksfall i arbetet, färdolycksfall - ej med trafikförsäkrat fordon, eller vid arbetssjukdom.

Om Du råkat ut för skada skall Du anmäla skadan till Din arbetsledare som skall göra en skadeanmälan till Försäkringskassan samt en skadeanmälan till TFA (AFA).

AGB – Avgångsbidrag/Omställningsstöd Gäller om Du blivit uppsagd p g a arbetsbrist.

Premiepensionsförsäkring

Våra Kollektivavtalade försäkringar - AFA: Behöver Du hjälp eller har olika frågor om försäkringarna så tar Du kontakt med Din fackliga företrädare.

Har Du ingen klubb på arbetsplatsen kontakta den ombudsman som har hand om det rederi som Du arbetar på. Vill Du veta mera: www.afaforsakring.se och gå in under försäkringar.

Gäller endast för de som är anställda. Vid sjukdom eller vid föräldraledighet betalar försäkringen premien till Avtalspensionen under en viss tid(annars betalar arbetsgivaren).

Avtalspension SAF-LO Tillägg till den lagstadgade pensionen, Du kan placera själv – kontakta FORA www.fora.se

Fler tips: gå in och titta på www.skyddsnet.se 22 Sjömannen 3/2009

S-Riksförbund har fått en rivstart!

Sjöfolkets Socialdemokratiska Riksförbund har fått en rivstart. Flera nya medlemmar har tillkommit och förbundet satsar nu på att intensifiera de politiska kontakterna.

— Samtidigt hoppas vi förstås gärna att ännu fler sjöfolkare går med i riksförbundet, säger ordföranden Peter Skoglund.

Text: Lennart Johnsson — I det nuvarande skakiga sjöfartspolitiska läget är det viktigt att vi också politiskt driver sjöfartsfrågor, menar Peter Skoglund.

— Inte minst oroande är det att den borgerliga alliansregeringen nu definitivt har sagt att det inte kommer att införas någon svensk tonnageskatt under mandatperioden.

— Regeringen Reinfeldts löftesbrott i denna fråga är minst sagt anmärkningsvärt!

Peter Skoglund berättar att Riksförbundet kommer att ha ett antal kontakter med politiker för att informera och diskutera sjöfartsfrågor i samband med Almedalsveckan i Visby i början av juli.

I en debattartikel i GP i mitten av juni

går för övrigt SEKOs vice ordförande Tomas Abrahamsson och riksdagsman Claes-Göran Brandin (S) till hårt angrepp mot regeringens icke agerande i tonnageskattefrågan.

Abrahamsson och Brandin skriver bland annat följande:

Gränsar till parodi ”I snart tre år har vi kunnat höra av finansminister Anders Borg att ”frågan bereds”. Grundligare beredning får man nog leta efter. Det gränsar till parodi, och vore det inte för att det ligger en bister verklighet bakom om utflaggning och tusentals förlorade jobb till sjöss, skulle man kunna skratta åt den eländiga hanteringen från regeringens sida.

Tomas Abrahamsson och Claes-Göran Brandin berättar i debattartikeln att de tre sjöfacken och Redareföreningen i september 2008 skrev till finansminister Borg om vikten av att det blir en svensk tonnageskatt. I brevet står det: ”Vi anser således att svenska regeringen omgående borde fatta beslut om införande av en tonnageskatt i nivå med EUs

State Aid Guidelines (de riktlinjer EU har utfärdat).

Trots att det har gått åtta månader sedan brevet skrevs har finansministern inte besvärat sig med att svara på fackens och arbetsgivarpartens brev.

— Den borgerliga regeringens passivitet i tonnageskattefrågan hotar den svenska sjöfartsnäringen, anser Peter Skoglund.

— Därför är det viktigt att vi i det Socialdemokratiska Riksförbundet informerar den politiska oppositionen S, V och MP om både vikten av att tonnageskatt snarast införs och andra sjöfartspolitiska frågor, om oppositionen får majoritet i nästa riksdagsval.

— För att vi ska nå framgång detta arbete hoppas jag att vi kommer att få betydligt fler medlemmar i Riksförbundet framöver. Alla krafter behövs i kampen för att få en löntagarvänlig regering efter riksdagsvalet 2010.

De sjöfolkare som vill bli medlemmar i Sjöfolkets Socialdemokratiska Riksförbund kan kontakta Eva Marianne Skånsberg på SEKO sjöfolk i Göteborg på telefon 031 42 94 20.

Belöning 2010

För insatser till nytta och gagn för sjöfolket i handelsflottan Var med och skapa morgondagens säkra, miljövänliga och ergonomiskt riktiga arbetsplatser inom handelsflottan. Vi premierar förslag på förbättringar inom däcks-, maskin- och intendenturavdelningarna , främst avseende: s ökad sjösäkerhet s minskade risker vid arbete och fritid ombord s förbättrad drifts- och materialekonomi s allmänt miljömässiga och/eller ekonomiska förbättringar s ökad driftsäkerhet s trivselfrämjande åtgärder Stiftelsen belönar också berömvärda insatser eller framstående sjömanskap vid incidenter eller olyckshändelser ombord och vid sjöräddning.

Förslag skall avse helheten eller detaljer och vara utförligt tekniskt och ergonomiskt motiverade och åtföljda av klargö-

rande skisser, fotografier eller ritningar. Vid bedömningen är det av betydelse om förslaget kunnat prövas praktiskt.

Förslagen, som kan vara skrivna på svenska eller engelska, kommer att granskas av Stiftelsens tekniska expertgrupp varefter Stiftelsens Direktion beslutar om belöning. Stiftelsen avsätter cirka en halv miljon kronor för dessa belöningar.

Förslag skall vara hos Stiftelsen senast den 31 oktober 2009.

Belöningarna delas ut under våren 2010. Ytterligare upplysningar lämnas av Christer Nordling på Stiftelsen.

Stiftelsen Sveriges Sjömanshus Katarinavägen 22, 116 45 Stockholm.

Tel: 08-641 44 37 (säkrast 8.00-13.00) Fax: 08-640 64 00 E-post: sjomanshus@marifond.se www.marifond.se

REWARD 2010 Contributions for the benefit of seamen in the merchant navy – sea safety, environment and comfort – are the aims of the Reward of the Swedish Mercantile Marine Foundation.

Proposal should be as detailed as possible. Please attach photos, drawings or sketches.

Proposals should be sent to: Stiftelsen Sveriges Sjömanshus, Katarinavägen 22, SE-116 45 Stockholm not later than October 31, 2009.

Sjömannen 3/2009 23

“Skönt kunna komma hem på kvällen”

Ett 25-tal sjöfolkare från Stena Line deltog i den regionala fackliga utbildningen i Göteborg nyligen.

Regionala fackliga utbildningar på dagtid för att få fler medlemmar att delta.

Det har SEKO sjöfolk arbetat med det senaste året med ett positivt resultat.

— En stor praktisk fördel för oss som har barn är att vi genom att gå en externatkurs kommer hem på kvällen, säger Anna Mikkelsen.

vederlagsavräkning, olika ersättningar, hur lång tid en provanställning maximalt kan vara och mycket annat Diskussionen var stundtals livlig och Göran Dahlman fick reda ut en lång rad frågor

Text o bild: Lennart Johnsson

Lärorikt och intressant

Anna Mikkelsen var en av de omkring 25 deltagarna på en facklig grundutbildning som genomfördes på Folkets Hus i Göteborg nyligen.

Hon arbetar sedan åtta år i servicen på Stena Saga och var dessförinnan i nästan fyra år på Seacat.

På programmet för Anna Mikkelsen och de övriga kursdeltagarna stod bland annat en grundlig avtalsgenomgång.

Under Sjömannens besök gick Stenas vice klubbordförande Göran Dahlman igenom viktiga punkter i avtalet, hur man läser sin löneavräkning och AT-journal,

— Programmet har varit lärorikt och intressant.

— Det är alltid bra att få en ordentlig genomgång av vad det är som gäller. För många år sedan var jag på en facklig grundkurs på Ellös men mycket har förändrats sedan dess och en repetition är alltid nyttig, berättar Anna Mikkelsen.

— Dessutom är det alltid trevligt att träffa och utbyta erfarenheter med kolleger på det här sättet.

— På den här utbildningen är vi ett stort gäng från Stena Saga som deltar. Jag är intresserad av fackliga frågor även om

24 Sjömannen 3/2009

Anna Mikkelsen

jag just nu inte vill ta på mig några fackliga uppdrag.

— Att jag anmälde mig till utbildningen beror på att Göran Dahlman var ombord och informerade om den.

Anna trivs bra med att jobba veckavecka.

— Vi är ett bra gäng ombord på Stena Saga så jag har aldrig ångrat att jag började segla.

En annan kursdeltagare från Stena Saga är Klara Bartuszek som jobbar i restaurangen.

— Utbildningen har varit intressant och givande, säger Klara.

— Det är värdefullt att få veta mer om både våra rättigheter och skyldigheter och senaste nytt om avtalen.

— Jag har jobbat i Stena i 20 år men det är länge sedan jag gick en facklig utbildning.

— Den här formen av externatkurs är bra eftersom man kommer hem på kvällen. Vi som seglar är ändå borta så mycket.

Har du några fackliga uppdrag?

— Nej, det har jag inte.

— Det är viktigt att skaffa sig fakta om vad som gäller, inte minst eftersom jag ju tagit på mig ett fackligt uppdrag. Som facklig företrädare behöver du konkreta fakta och argument eftersom vissa chefer ombord ibland verkar försöka köra sitt eget race.

Matnyttig information — Vi har fått mycket matnyttig information på den här utbildningen.

— Dessutom är det skönt att kunna vara hemma på kvällarna, säger Robert som, även om han jobbar på Karlskronafärjan, bor i Göteborg.

Från år 2000 har Susanne Ek jobbat i Susanne Ek

Jobbar på Finn Arrow En av de få på kursen som inte kom från Stena Saga var Robert Larsson. Han arbetar på Finn Arrow på linjen KarlskronaGdynia.

Robert är sedan en tid facklig kontaktperson ombord.

Robert Larsson

Stena. Innan dess var hon några år på Seacat.

— Jag trivs bra på Saga och jobbet i á la carterestaurangen. Kursen är värdefull för min del.

— Det är bra att få veta mer om vilka rättigheter och skyldigheter man har, hur man granskar sin lönejournal och liknande.

Vad tycker du om att kunna åka hem på kvällen?

— För mig är det utmärkt eftersom jag kan vara hemma hos barnen på kvällarna.

Jobbet gör ju att man måste vara borta en hel del hemifrån, säger Susanne Ek. — Några fackliga uppdrag har jag inte även om jag är intresserad. För flera år sedan gick jag en grundkurs på Lastberget.

derade och jobbade i byggsektorn bland annat men har fastnat för livet till sjöss.

Sjömansyrket innebär att du kan leva på en hygglig lön och samtidigt ha mycket fritid.

Själv har Joakim tagit på sig en del fackliga uppdrag och sitter i sektionsstyrelsen ombord.

— Jag gick en utbildning på Lastberget 2004 så en del på den här kursen blir förstås repetition.

— Men samtidigt är det nyttigt att fräscha upp sina kunskaper. Dessutom förändras ju avtalen hela tiden.

— För alla som har småbarn tror jag den här typen av utbildningar är perfekt.

— Att kunna vara hemma på kvällen efter en utbildningsdag är värdefullt även om internatkurser också har sina fördelar, slutar Joakim Ek. -

Klara Bartuszek

— Hittills har det blivit drygt sju år i Stena, berättar Robert.

— Jag arbetar i köket och trivs bra med jobbet och med att jobba vecka-vecka.

Varför anmälde du dig till kursen?

Seglat sedan 1991 Ännu en Stena Sagaanställd är kocken Joakim Ek. Han har seglat sedan 1991 och varit på Stena sedan 2003.

— Fast jag var iland ett tag också, stu-

Joakim Ek Sjömannen 3/2009 25

Medvind för sjöfartskultur — Alla som är intresserade av sjöfartsoch sjöfolkskultur är välkomna som medlemmar i Sjöfartens kultursällskap.

Vi har många spännande aktiviteter på programmet. Det säger Berit Blomqvist, sekreterare i kultursällskapet.

För en tid sedan genomförde kultursällskapet sitt årsmöte i Sjöräddningssällskapets lokaler i Långedrag.

Text: Lennart Johnsson — Glädjande många medlemmar kom för att lyssna på föredrag om sjöfolkets stora konstnär Torsten Billman och vilka planer Sjöfartsmuseerna i Göteborg och Stockholm har. Dessutom fick vi information om ett nytt stort kulturprojekt som planeras i Skärhamn, berättar Berit Blomqvist.

— Att få veta mer om Torsten Billman, som föddes för 100 år sedan, av bland annat Ove Allansson var mycket intressant.

Den kulturaktivitet som varje år är störst för kultursällskapet är deltagande med sjöfartsmontern på bokmässan i Göteborg.

— I år äger bokmässan rum den 24 till och med den 27 september. I kommande nummer av de olika sjöfartstidningarna presenteras programmet i detalj för sjöfartsmontern, säger Berit.

— Som vanligt vågar jag utlova ett spännande program i vår 50 kvadratmeter stora monter.

I samband med bokmässan delas varje år ut Sjömanshusstiftelsens litteraturpris.

Årsmötet med Sjöfartens Kultursällskap lockade många medlemmar. De fick bland annat veta mer om konstnären Torsten Billman och om vilka planer sjöfartsmuseerna i Stockholm och Göteborg har.

På årets bokmässa äger prisutdelningen rum den 25 september.

Kärlek till sjöss Går allt i lås kommer Sjöfartens kultursällskap att stå bakom en spännande satsning

Nya medlemmar i Sjöfartens kultursällskap får som medlemsförmån bland annat en cd-skiva med musikgruppen KAL. 26 Sjömannen 3/2009

på temat kärlek till sjöss – lust och längtan under 2010.

— Tanken är att det projektet ska utmynna både i en utställning och en bok, Sjömansboken III. — Vi planerar därför att ordna en novelltävling med fina priser för att få in bidrag till Sjömansboken III. — Dessutom tänker vi bjuda in kända författare till en veckas vistelse ombord i några av våra svenska fartyg, berättar Berit Blomqvist.

— Författarnas veckor ombord hoppas vi också ska resultera i noveller till den nya Sjömansboken. Själva utställningen om kärlek till sjöss är planerad att visas på Sjöfartsmuseet i Göteborg under 2011, berättar Berit Blomqvist.

Medlemsavgiften i Sjöfartens kultursällskap är för privatpersoner 250 kronor per år.

Alla medlemmar har fri entré till sjöfartsmuseerna i Stockholm, Göteborg och Karlskrona.

Nya medlemmar får också en cd-skiva med musikgruppen KAL och en biljett till bokmässan i Göteborg.

De som vill bli medlemmar betalar in pengarna till bankgiro 231-6891.

Läs mer om sjöfartskultur och Sjöfartens kultursällskap på hemsidan www.sjofartskultur.org

Sjömanshustru - om de som väntar i land Med oro och längtan som en gemensam nämnare och medvetna om männens riskfyllda verklighet till sjöss, så möter vi några kvinnor.

Det är Sjöfartmuseet i Göteborg som låter oss tränga in i den tropiska värmen och närma oss några kvinnor och familjer i Filippinerna i den nyöppnade utställningen Sjömanshustru.

Sjömanshustru från Bacolod.

(Foto: Leif Hansson)

Text: Anders Wällhed Utställningen Sjömanshustru öppnade i juni och pågår till januari 2010.

Det är Lennart Johnsson, Tidningen Sjömannens redaktör, som står för alla texter i utställningen.

Ett undersökande journalistiskt arbete på ort och ställe. Senare kommer Lennart Johnsson att mera ingående sammanställa sina intervjuer i en bok.

Men det som nu presenteras på utställningen ger en koncentrerad men ändå fullt begriplig insikt i den till synes närmast hopplösa situation som många kvinnor och familjer tvingas leva under i tredje världen.

Samtliga foton i utställningen är fångade av Leif Hansson. En globetrotter och fotograf som genom åren gjort många fotoreporage, inte minst i Tidningen Sjömannen.

Utställningen är producerad av Sjöfartsmuseet i Göteborg med Anna-Lena Nilsson som samordnare. Pernilla Elmtén har gjort den stiliserade men grafiskt fungerande formen .

Ett öde som delas av många Det välbesökta Sjöfartsmuseet i Göteborg har de senaste åren tydligt styrt in i en ny dynamisk strömfåra. Chefen på bygget Anna Rosengren har öppnat upp lokalerna

Göteborgs Sjöfartsmuseums chef Anna Rosengren har sett till att muset har öppnat upp sig mot världen. Ett exempel på det är den nya utställningen Sjömanshustru. (Foto: Anders Wällhed)

mot världen. Vilket inte minst utställningen ”Sjömanshustru” bevisar. Utställningen invigdes av Gunbritt Patriksson, själv en gång i världen sjömanshustru på skutornas kaj i Skärhamn.

Hon gav en retrospektiv bild av livet som sjömanshustru i tre generationer och landade sin berättelse i Filippinerna.

I utställningen framträder några sjömanshustrur, som delar sitt öde med hundratusentals kvinnor inte bara i Filippinerna utan också i Burma, Ukraina, Indien och många andra länder.

Men det är kvinnorna i Filippinerna som kommer till tals i den här utställningen.

I kortfattade och tydligt beskrivande texter framträder de: Alfreda är 58 år och bor i Cebu. Hennes man är lika gammal och seglar i Furetank.

Alfreda överlever genom att föda upp stridstuppar. Maken är till sjöss större delen av året.

Lönen skall räcka till mycket. Nori, en medsyster, som bor på den sydliga ön Mindanao har också sin make ombord i olika utländska båtar. Han seglar matros och lönen skall räcka till två tvillingpojkar och dessutom till två brorsbarn. Brodern är arbetslös. De besparingar som familjen ägde förvaltades av ett privat försäkringsbolag som gick i konkurs. Ingen ovanlig situation i Filippinerna. Barnens framtid försvann över en natt, berättar Nori.

Vi vandrar vidare i den nyöppnade utställningen. Några föräldrar med seg-

lande söner berättar om sin vardag. En av sönerna är TAP-anställd på en Walleniusbåt. Det betyder att familjen idag kan leva lite tryggare än tidigare. I stort sett hela lönen skickar sönerna hem. Samma situation gäller för Josef som seglar som motorman i Wallenius. På sin lön försörjer Josef inte bara sina föräldrar utan också 20 släktingar.

Högstatusyrke Trots detta lyfter utställningen fram en märklig insikt. Upptäckten att sjömansyrket på Filippinerna närmast är ett högstatusjobb. Vilket det sannerligen inte är i Sverige.

Lönerna i landet med sina 7000 öar och 95 miljoner invånare är ofta förhållandevis höga för de som seglar i den internationella sjöfarten.

Filippinerna, vilket utställningen tydligt beskriver, är annars ett extremt fattigt land med en ofattbar ojämn fördelning av landets rikedomar. De rykande soptipparna på Leif Hansson närgångna bilder talar sitt eget språk om fattigdom och hopplöshet.

Lennart Johnssons texter understryker och förstärker, eller om det är tvärtom?

I det perspektivet är det lättare att förstå att 25 procent av sjömännen på världens fartyg kommer från Filippinerna.

Utställningen ”Sjömanshustru” pågår alltså på Sjöfartsmuseet i Göteborg under hela 2009. Besök den!

Sjömannen 3/2009 27

Transatlantic-kockar på kurs i Skärhamn

Livsmedelshygien, matekonomi och näringslära. Det var bara något av det som stod på programmet när tio kockar från Transatlantic vidareutbildade sig i Skärhamn för en tid sedan.

Text o bild: Lennart Johnsson — Skärpta EU-regler för livsmedelshygien och fler kontroller är några orsaker till att vi satsar på att utbilda samtliga våra omkring 60 kockar i rederiet, säger Transatlantics Annelie Rusth Jensen.

— Det är också positivt att våra kockar får möjlighet att träffas och utbyta erfarenheter. Annars är kockar en yrkesgrupp till sjöss som sällan går några kurser.

Ett syfte med kursen är att alla kockar ska få ett certifikat i livsmedelshygien enligt gällande lagstiftning. En lika viktig del av kursen är att fokusera på näringsriktig och god mat ombord.

Förutom teoretiska kurspass har kockarna även fått pröva olika matlagningstekniker för att både minska på arbetsmoment, minimera svinn och göra maten mer hälsomedveten utan att smaken påverkas negativt.

Köket man använder för detta är köket på restaurang Vatten på Nordiska Akvarellmuseet. Detta är en fantastisk möjlighet för kockarna att jobba tillsammans i en fin miljö och pröva nya saker samtidigt som man bjuder personal från huvudkontoret på en trevlig middag. Dessutom får 28 Sjömannen 3/2009

kockarna möjlighet att besöka rederiets kontor i Skärhamn.

— Sjöfolk är en stimulerande grupp att utbilda, säger Eleonor Schütt, entusiastisk kursledare från Hushållningssällskapet Väst.

- Sjökockar är genomgående mycket kunniga även om repetition naturligtvis inte skadar.

Under passet om livsmedelshygien framhöll Schütt bland annat vikten av att alltid använda plastskärbrädor, istället för skärbrädor i trä som inte går att diska i maskin.

Visste ni förresten att man helst bör byta disktrasa varje dag eftersom den efter en dags användning är full med bakterier.

Varje år matförgiftas minst en halv miljon svenskar. Hälften blir matförgiftade på restauranger. En maträtt som är speciellt riskabel om den inte hanteras rätt är ris á la malta.

Däremot är matförgiftning ett förhållandevis litet problem till sjöss.

En av kursdeltagarna var Ulf Gullberg som är kock i TransTimber och bor i småländska Emmaboda.. Han mönstrade på sin första båt redan 1965.

— På den tiden kunde vi vara sju-åtta man i intendenturen och närmare 50 man totalt i besättningen, säger Ulf. — Innan Transatlantic var jag närmast i Stena Line på linjen Karlskrona-Gdynia. I

Transatlantic har jag också provat på en resa till Västafrika med Grande Atlantico.

Förra sommaren gjorde jag dessutom en kortresa med Götheborg vilket var en fin upplevelse.

— Byssan i TransTimber är otroligt fin och lättarbetad. Det fungerar också bra att vara ombord i fyra veckor och hemma i fyra veckor.

Vad tycker du om Transatlantics kockutbildning?

— Egentligen är det för min egen del inga större nyheter eftersom Stena Line var duktiga på att utbilda sin personal.

Men det är ändå alltid bra med repetition, svarar Ulf Gullberg.

— Våra arbetskamrater ombord borde lära sig mer om riskerna med att rusa in i byssan med arbetskläderna på för att hämta mat. Är det stor skillnad på den mat du serverar idag jämfört med när du började segla?

— Jag har försökt hänga med i utvecklingen av matlagningen, säger Ulf. — Den mat som serveras idag är utan tvekan mer fettsnål och råkostbiten har tillkommit. Förr var de enda grönsaker som på sin höjd serverades lite rivna morötter.

Inte riktigt lika lång till sjöss som Ulf har Anders Berglund som jobbar på Grande Atlantico.

— Jag har varit i Transatlantic i två månader och har seglat i två år, berättar Anders.

Han har ändå gedigen erfarenhet av restaurangarbete och har varit både servitör, kock och restaurangchef.

— Handelsflottan är ett av de få ställen där det fortfarande lagas mat och det inte används en massa halvfabrikat, säger Anders Berglund.

— Förhoppningsvis kommer det att fortsätta så. Däckspersonalen har ett tufft jobb vid lastning och lossning och måste därför få en kost som täcker deras kaloribehov.

Hur är lönerna till sjöss jämfört med restauranger iland?

— Jag får nog säga att lönerna till sjöss är betydligt sämre än de är iland. När vi är ombord och jobbar gör vi det också rejält med långa arbetspass.

och på många sätt annorlunda. Som det känns nu tänker jag fortsätta segla, slutar Anders Berglund Kock på Grande Africa är John von Sobieski. Han har varit på Grandebåtarna sedan trafiken kom igång för drygt sex år sedan.

— Kursen är nyttig och man har fått mycket att tänka på, anser John.

— Dels får vi en nyttig repetition av vad som gäller och dessutom är det positivt att träffa kolleger.

— Denna gång är vi fyra stycken från Grandebåtarna vilket gör att vi har fått en möjlighet att sitta tillsammans och diskutera erfarenheter, som exempelvis hur man bäst ska hantera myndigheterna i Västafrika.

— Själv tänker jag nog köra vidare på Grandebåtarna. Vi gör sexveckorstörnar John von Sobieski, Grande Africa.

Inspirerande föreläsare — Den här utbildningen upplever jag mycket positiv. Kursupplägget är bra och vi har en inspirerande föreläsare. Dessutom är det nyttigt att träffa andra kockar och utbyta erfarenhet, anser Anders Berglund.

— Med tanke på all ny lagstiftning kan man aldrig få för mycket av kurser. Själv trivs jag bra med att segla och det fungerar mycket bra att jobba ihop med TAP-arna.

De är flexibla i sin kosthållning. I grunden är det nog så att vällagad mat uppskattas av nästan alla.

Anders Berglund, Grande Atlantico.

Ulf Gullberg,TransTimber.

— Själv vill jag gärna slå ett slag för svensk husmanskost som hamnat lite i skymundan på senare år.

— Att segla på Västafrika är intressant

men för min del kunde jag tänka mig att vara ute längre, säger John von Sobieski som för en tid sedan lämnade Västsverige för att bosätta sig på Filippinerna.

— Förra sommaren var jag förresten kock på Götheborg under en resa mellan Umeå och Kalmar vilket var en annorlunda upplevelse som jag gärna gör om, berättar John.

— Kursen har varit bra med en hel del ny matnyttig information, säger Nicanor Luyun, kock på TransPaper sedan två år.

Dessutom är det positivt att det ordnas kurser också för oss som jobbar i byssan.

Nicanor framhåller att byssan i TransPaper är lättarbetad..

— Byssan är välplanerad och det fungerar utan problem trots att jag arbetar ensam.

Nicanor, som har sina rötter på Filippinerna, har seglat i 44 år, hela tiden på svenska båtar.

— Även om jag är 64 år tänker jag segla ett tag till. Min första båt var en brodinare.

Under några år bodde Nicanor Luyun i Sverige men sedan länge är han bosatt i Tyskland nära Köln med familjen. Han mönstrar normalt på i Göteborg.

— Maten till sjöss har förändrats otroligt mycket under åren. Idag är folk ombord betydligt mer noga med vad de äter.

— Grönsaker serveras numera alltid till varje mål medan det var mer ovanligt förr.

— På TransPaper är det en fin besättning som fungerar som en extrafamilj Tre besättningsmän är TAP-are.

— Normalt går vi en rutt mellan Lübeck, Göteborg, Kemi och Uleåborg, säger Nicanor precis när rasten är slut och det är dags för nästa kurspass.

-

Nicanor Luyun,TransPaper.

Sjömannen 3/2009 29

NÄR FILMEN GICK TILL SJÖSS Under stumfilmsperioden i Sverige producerades en rad dramatiska filmer som ofta utspelade sig i skärgårdsmiljö. Filmer där människans förhållande till havet stod i fokus.

Redan tidigt, i spelfilmens gryning, fanns det ofta litterära underlag till filmerna. Detta var egentligen inte så märkligt. Helgjutna, goda romaner eller noveller levde tryggt i symbios med den spännande filmkuliss som skärgårdsmiljön erbjöd.

Redan 1915 producerades Rosen på Tistelön, en påkostad kostymfilm som var en direkt dramatisering av Emilie FlygareCarléns populära roman.

Den hade premiär 1916 och fick titeln Havsgamar.

Denna rulle är förresten en av de få filmer som finns bevarade från denna period.

Detta kräver kanske en liten förklaring.

Fram till början av 1950-talet gjordes all biograffilm på nitratbas som var oerhört brandfarlig.

I SF: s arkiv i Vinterviken inträffade den 22 september 1941 en våldsam explosion som förstörde över 170 svenska stumfilmsnegativ. Däribland de flesta av Victor Sjöströms och Mauritz Stillers filmer från 1910-talet.

Att det renodlade melodramet Havsgamar kom att regisseras av Victor Sjöström faller sig ganska naturligt. Han tillhörde tveklöst de privilegierades sällskap vid sidan om Mauritz Stiller. För båda dessa filmskapare blev filmateljén en skolsal på vägen mot ett mer fulländat konstnärskap.

Till saken hör att många betydande svenska författare, redan i den svenska filmens barndom började engagera sig i detta nya medium. Vilket inte minst berodde på att Sjöström och Stiller gärna lutade sina både erotiska och sociala skildringar mot kända litterära förlagor.

Nåväl, i ärlighetens namn finns det väl skäl att påpeka att Stiller helst förvaltade den erotiska melodramen medan Sjöström hade ett mer socialt intresse.

Men i vilket fall som helst så fanns författarna tidigt på plats. Oftast visade de kanske inte så stort intresse för filmen som konstform utan mera filmen som en möjlighet att tjäna lite extra stålar. Men hur som helst, de engagerade sig i manusarbetet och det var kanske det viktigaste.

Storheter på plats Några riktiga storheter finns dock i denna skara. Hjalmar Söderberg och Daniel Fall30 Sjömannen 3/2009

för att nämna ett talande och sjungande exempel.

Men för all del, man stannade även ombord i några av filmerna.

Nämnas bör: På kryss med Albertina, som nådde de svenska biografdukarna 1938, i regi av Per-Arne Branner. Även här sjöngs det medan tremastaren Albertina plöjde sin blå ocean.

Filmens fyrtiotal blev mer eller mindre ett dött lopp mellan sjöfartskomedi och sjöfartsdramatik. Genomgående var dock handelssjöfarten som bärande motivkrets.

Och nu görs faktiskt de första allvarliga försöken att på ett realistiskt sätt skildra livet ombord på olika handelsfartyg.

Handfasta berättelser

Anders Wällhed Essä om film ström. Men framförallt nobelpristagaren Selma Lagerlöf. Och i hennes fall pekar allt på att hon verkligen engagerade sig i filmens uttrycksmöjligheter och blev med tiden en viktig inspirationskälla.

Men den ”salta rulle” som blev den svenska filmens genombrott och dessutom hyllad som ett verkligt mästerverk är Terje Vigen, som filmades 1916 och premiärvisades 1917. Även den här gången var Victor Sjöström regissör.

Och även den här gången var det en filmatisering av ett verk av en litterär gigant.

Henrik Ibsen. Att rullen är saltstänkt råder det ingen tvekan om.

Filmen spelades in vid Landsorts fyr på den vindpinade ön Öja i Östersjön.

Men den här gången lurade inte någon inflytelserik författare i kulisserna, eller skall vi säga i vassen. Henrik Ibsen dog redan 1906.

Med ljudfilmen på 1930-talet hamnade de salta rullarna i komedins bakvatten och den realistiska sjömansdramatiken fick tillfälligt mönstra av.

Oftast är storyn förutsägbar. Sjömannen är en ung befaren och rättrådig herre som kommer hem till skärgårdsstugan, torpet eller bakgården och ställer allt till rätta.

Inte sällan med mycket hårda nypor om dessa behövs.

Som regel har han avancerat till sjöss och blivit kapten eller i sämsta fall styrman.

Så skedde när Gideon Wahlbergs folklustspel Söderkåkar blev film 1932. Bara

Regissören och författaren Hampe Faustman debuterar som långfilmsregissör 1943.

Filmen heter Natt i hamn. Trots sina många förtjänster måste den ändå betraktas även som ett propagandabidrag i tidens tecken.

Att femtekolonnare dyker upp titt som tätt i denna nya våg av beredskapsskildringar är inte så märkligt. Filmerna blev skampålar och Hampe Faustmans debutfilm är inget undantag.

I filmen visar det sig att sonen till den beskedlige sjömannen (Sigurd Wallen) är medlem av en sabotageliga. Deras främsta mål är att spränga svenska handelsfartyg. I övrigt är berättelsen handfast. S/S Rune är på väg hem genom ett minspäckat hav.

Det är i slutet av andra världskriget.

På kort distans ser de hur ett mötande svenskt fartyg exploderar. Snart visar det

sig att det rör sig om ett sabotage. Med anledning av hotet om nya sabotage får S/S Rune stanna i hamn under endast en natt.

En natt som visar sig vara nog så problematisk både på det personliga och yrkesmässiga planet.

Hampe Faustman lyckade under några korta år på fyrtiotalet demonstrera sin kraftfulla uttrycksförmåga i några nu närmast bortglömda filmer. Att han under denna period blev den regissör som bäst behärskade även de djupt politiska ställningstagandena råder det inget tvivel om.

Tyvärr slumrade både hans övertygelse och begåvning en bit in på femtiotalet och han blev en nedbruten man. Inte minst på grund av ett hårt drickande.

De flesta av hans filmer genomsyras av en klart uttalad socialistisk grundsyn. Även de mer lättviktiga.

Främmande hamn Bland Faustmans filmer är det nog Främmande hamn som står sig bäst.

Filmen är en dramatisk kollektivskildring, laddad med ångest och instängdhet och med arbetssolidariteten ombord som det bärande planet.

Det har sagts om denne, det fräna patoset regissör, att hans filmteknik utmärktes av konstlöshet till förmån för realismen.

Filmen Främmande hamn slår definitivt hål på den myten.

Allt utspelar sig på ett svenskt lastfartyg vid tiden för det spanska inbördeskriget.

Filmens förlaga var ett skådespel av Josef Kjellgren, där manuset skrevs av Herman Grevenius.

En fackligt aktiv besättningsman spe-

Edvard Persson spelade en kock som gått iland i En sjöman till häst från 1940.

las av Georg Fant. Det är han som avslöjar att kaptenen (Adolf Jahr) seglar med falska papper. Kaptenen har fått en direkt order från rederiet. Fartyget skall föra en last av hemliga vapen till Francos trupper.

Det är intressant att notera att filmen trots sitt politiska patos och starka realism blev utsedd till årets bästa film 1948. Hela kritikerkåren var enig.

Vid en internationell filmfestival samma år gick det sämre. Där blev filmen utbuad för sin starka socialistiska hållning.

Filmens mest omtalade filmsekvens beskriver begravningen av en polsk hamnarbetare som mördats av en polisagent.

Begravningen sker en kall vinterdag. Tillskyndande sjömän från olika fartyg visar sin solidaritet genom att sjunga Internationalen på skilda språk.

Vi skall nu släppa förtöjningar från fyrtiotalets beredskapsfilmer med sina realistiska arbetsbeskrivningar. När vi nu seglar in bland 1950-talets salta rullar är det väl rimligt att börja med den film som måste betraktas som den mest betydelsefulla.

Filmen hette Bärande hav, och premiärvisades 1953. Vi skall strax fördjupa oss lite mer i denna film.

Samma år kom också Under svällande segel, en rulle som gled fram på betydligt mer utslätade, lättsamma och kommersiella vågor. Även en u-båtsfilm producerades detta år, U 39.

Men den filmen faller utanför den kategorisering av filmer där den svenska handelsflottan bildar kuliss. Under 1940 och 50-talet producerades förvisso ett antal filmer med båt– och sjömiljöer. Men samtliga av dessa seglade glatt och ledigt förbi den arbetsbeskrivande och realistiska genren.

Till dessa hör bland andra Blåjackor.

En utomordentligt välproducerad operettfilm med Nils Poppe och Annalisa Ericson som dansande och sjungande par på sluttande däck. Filmen blev en stor kassasuccé i hela Europa.

En sjöman mönstrar av Då hade förresten redan sjömannen som rollfigur i många filmer förvandlats till en prolog. En karaktär som bredbent steg i land längs lejdaren. Detta skedde som regel i den första filmsekvensen. Så fort förtexterna rullat färdigt.

Sjömannen 3/2009 31

Så sker i filmatiseringen av Olle Länsbergs roman Restaurang Intim och fenomenet förekommer också i filmatiseringen av Käre John. I filmen som regisserades av Lars-Magnus Lindgren 1964, spelas skutskepparen John av Jarl Kulle. Filmen fick förresten världsrykte för sin öppna erotik och blev faktiskt den svenska filmens största exportsuccé genom tiderna. Även i modernare tid har filmade epos börjat med att sjömän går i land. När första avsnittet av Bengt Bratts teveserie Hem till byn sänds i svensk television 1971, börjar berättelsen med att en sjöman mönstrar av.

Det är huvudpersonen själv som kliver in i bildrutan med en bananstock på axlarna. Förebilden var säkert författaren själv. Bengt Bratt var i unga år sjöman och seglade i kylfartyg. Hem till byn som avslutades 2005 och kom att bli världens längsta teveserie. Även i Kent Anderssons och min egen teveserie Flygande Service, 1982, går en sjöman i land i första filmscenen. En sjömanskock som för sista gånger stryker med disktrasan över den rostfria bänken i byssan och knäar i land från lejdaren.

Låt oss avrunda fenomenet med att även tillkännage att Edvard Persson påbörjade sin kanske roligaste film, En sjöman till häst, 1940 med att sätta tofflorna i den skånska myllan. Som ilandfluten kock på en järnspis konfronteras han med livet i land, en fin miljö och andra vanor.

Litterär förlaga Sjömän som gått i land myllar det av i skönlitteraturen. Berättelserna är många och några har filmats.

Cornelis Vreeswijk spelade en akterseglad kock i Svarta Palmkronor från 1969.

Året 1969 gjorde regissören Lars-Magnus Lindgren film av Peder Sjögrens roman Svarta Palmkronor. En berättelse som utspelar sig i ett förkrigsSpanien nära det mångbesjungna Valencia. Här befinner sig ett gäng skandinaviska sjömän på driven.

Ett gäng excentriska djupingar och sällsamma kufar. Genom handlingen rör sig den väldige svensken Olofsson (Max von Sydow) och berättelsen spelar kring hans möte med den lilla ljuva Pappila (Bibi Andersson) från Åland. När filminspelningen skall påbörjas i Rio de Janeiro sitter även Cornelis Vreeswijk ombord på flygplanet. Trubaduren, bluesmannen och poeten som själv en gång var sjöman.

Han gick som befälselev ombord på M/S Vistavagge, ett kombinerat malmoch tankfartyg. I filmen är han skådespelare på sambans stränder. Skall gestalta en akterseglad kock.

Blir ingen succé Filmen Svarta Palmkronor blir ingen succé. Filmteamet slåss hela tiden med dålig ekonomi och betydande inspelningssvårigheter. Cornelis Vreeswijk klarar sig dock hyggligt ur maskeraden och lyckas under Rios heta sol även skriva några av sina vackraste visor.

32 Sjömannen 3/2009

Låt oss nu återvända till spelfilmen, den salta rullen Bärande hav. Filmen regisserades av Arne Mattsson och inspelades ombord på Transatlantics kylfartyg Coolangatta.

Manuset skrevs av förde detta sjömannen och författaren Ivar Ahlstedt. Rollistan var gedigen med den tidens mått mätt: Alf Kjellin, Eva Dahlbeck, Edvin Adolphson med flera.

Nu görs förmodligen svensk films mest seriösa försök att skildra sjömansyrkets villkor.

När filmen spelades in var fartyget chartrat av Salénrederierna för en bananlast från Santos. Innan Coolangatta avgick spelades några scener in i det krigssargade Hamburg.

Till Santos anlände man den 13 januari 1951 för bunkring. Där togs även några exteriörer. I filmmanuset ingick flera dramatiska stormscener som aldrig gick att genomföra ombord. Det berodde helt enkelt på att atlantfärden gick som på räls i strålande väder.

Istället fick man senare använda vattenslangar i Centrumateljéerna i Stockholm. Här byggdes också ett helt båtdäck där många scener spelades in. Även Svenska Sjöfolksförbundet var med på ett hörn och gav råd och förslag till filmens utformning. Tidningen Sjöman-

nens dåvarande redaktör Gösta Karlsson lyckades övertala regissören Arne Mattsson att även ett fackligt möte skulle ingå i filmen. Allt för att bättra på trovärdigheten.

Urpremiären av filmen skedde på biografen Palladium i Göteborg den 17 september 1951. Den mottogs av blandade känslor och möttes av kritiska röster från de flesta av de ombordanställdas olika fackförbund. Men en sak är säker. Publiken älskade filmen.

Kocken Låt oss nu avsluta denna lilla exposé över salta rullar med något som de flesta inte längre trodde var möjligt att producera. En modern spelfilm med handlingen förtöjd ombord på svenskt handelsfartyg.

Filmen heter Kocken och den premiärvisades hösten 2005. På samma biograf i Göteborg där Bärande Hav mötte sin publik första gången 1951.

Filmen Kocken är i viss mån baserad på en litterär förlaga men inte enligt den gängse definitionen. Här råder den omvända världen. Det vill säga, först kom filmen och sedan boken.

Men varför skulle traditionella förhållningsprinciper gälla när det har passerat drygt 60 år sedan det senast gjordes ett försök att på hygglig trovärdig grund sjösätta en spelfilm med handlingen placerad ombord i ett svensk handelsfartyg? Upphovsmannen är regissören och författaren Mats Arehn.

En skröna måhända eller en fascinerande självupplevd historia. Egentligen har det inte så stor betydelse. Mats Arehn slår envist fast att det rör sig om en självupplevd händelse daterad i slutet av 1960talet.

När det handlar om den efterföljande boken står Mats Arehn som författare medan filmmanuset ritats ihop av Rolf Börjlind. Filmen är regisserad av Mats Arehn. Året är 1969. Martin, filmens huvudperson (Henrik Lundström) är 18 år och skall mönstra på för första gången. Traden skall gå till Kapstaden. Martin mönstrar på som andre kock.

Fartyget heter Snow Drift. Förstekocken ombord heter Peter Stein (Kjell Bergqvist), en brunbränd och stenhård grytmästare, klädd i oklanderlig kockuniform med ett käck röd scarfs runt halsen.

En hänsynslös kocksatan som med järnhand styr sitt pastorat, byssan. En ombordanställd som tillämpar den beprövade metoden att fjäska uppåt och slå neråt. I berättelsens ramhandling finns också

kockeleven Sundsvall (Peter Viitanen). Även han gör sin första och även sista törn ombord. Även en försupen hökare (Lars Hansson) bemannar tyggalleriet och en mer outgrundlig timmerman (Ralph Carlsson).

I berättelsen fungerar egentligen fartygsmiljön mera som en scenografisk, exotisk kuliss till den historia som för varje löpmeter film tar sig allt mer groteska uttryck.

Det finns också en hemlighet i relationen mellan Peter Stein och Martin som blommar ut och får sin förklaring först i slutet av filmen.

Ett svårövertygat släkte Kocken är ett ambitiöst och spännande filmprojekt som ger sig ut på högt vatten.

Gudarna skall veta att det finns ingen svårare biopublik att övertyga än gamla sjömän. Det räcker med att påminna om med vilka kritiska reaktioner Bärande hav mottogs den gången 1951.

Och gissa om det var många som ville röra om i kockens grytor nu 2005. ”En sådan kock skulle aldrig ha funnits på min tid”, säger en gammal Gröt-Olle som nyss bevistat en förhandsvisning. ”Ingen som klädde sig så fåfängt.”

En annan gratisbesökare hade registrerat en annan smärtsam detalj. ”Såg ni scenen när en svart stuvare kom in och försökte stjäla förstekockens

klocka som hängde på spik? De gamla djupvattenseglarna som står i närheten nickar. Alla har sett. ”Han tog en skopa skållhett vatten och slängde över fingrarna på tjuven.

Dumheter! En riktig kock skulle ha använt köksyxan. No fingers left!”

En annan röst höjer sig ur flocken. Även han sannolikt inbjuden till förhandsvisningen av Sjöfolkets Kulturförening.

Den rösten är lite yngre, men inte helt ung. ”Såg ni att kocken spelade LP-skivor ombord på en skivspelare samtidigt som skorven stångade sig igenom Biscaya?

Glöm det, skulle aldrig ha funkat.

Inte med alla skakningar och vibrationer som fanns i de gamla holkarna.

Den jävla pickupen skulle aldrig kunnat hålla sig kvar i skivspåret!”

En däcksgubbe, pensionerad sedan många år, vill också ha ett ord med i laget. ”Den där båten i filmen, hette hon inte Snow Drift? Där gick hon långt ute till havs med en svensk flagg som fladdrade vackert i aktern. Har aldrig sett något liknande. På min tid förde man aldrig flagg akterut i sjö. Möjligtvis satt det en flagga i gaffeln.

Filmpremiären är över. De flesta biobesökare är nöjda. Och de andra får väl hänga kvar några år till som levande bevis på att det inte är någon enkel match att producera realistiska salta rullar.

Sjömannen 3/2009 33

Sjöfart på ett stormigt hav Det är inte ofta man i tidningen Sjömannens spalter uppmärksammar en akademisk avhandling, men för Martin Estvalls ”Sjöfart på stormigt hav – Sjömannen och Svensk Sjöfarts Tidning inför den nazistiska utmaningen 1932-1945” bör ett undantag göras.

Avhandlingen lades fram på Växjö Universitet i februari i år, och behandlar sjöfackets och sjöarbetsgivarnas tidningars sätt att förhålla sig till nazismen.

Det är uppmuntrande läsning vad beträffar tidningen Sjömannen – och nedslående läsning vad gäller Svensk Sjöfarts Tidning.

Estvall visar med största tydlighet på knappt 300 välskrivna sidor, att tidningen Sjömannen tidigt tog definitivt avstånd från nazismen och behöll denna linje till Tredje rikets fall 1945.

I ett avsevärt antal artiklar, debattartiklar, notiser och inte minst skämtteckningar gick Sjömannen hårt tillrätta med alla aspekter av nazismen under åren 193245: våldet mot arbetarklassen och fackföreningarna i Tyskland, krigshetsen, rasismen som ideologi, Nazitysklands ledande företrädare.

Svensk Sjöfarts Tidning TEG huvudsakligen, tystnaden som strategi. Denna strategi har ju parentetiskt noterat aldrig fungerat, man kan inte tiga ihjäl saker och ting, vare sig i politiken eller i den mera privata sfären.

Tidningen bröt någon gång tystnaden när man anklagade socialdemokratin och fackföreningsrörelsen för att vara slappa mot den ”kommunistiska laglösheten”, och därigenom bereda väg för nazismen…Mellan raderna kan två saker läsas här: nazismen är sossarnas och fackets fel(!), och dessutom är nog nazismen att föredra framför den förhatliga kommunismen, som ju gick till storms mot bl.a. det privata ägandet.

Betecknande för de båda tidningarnas förhållningssätt är Estvalls undersökning av hur mycket information och debatt om nazismen och Nazityskland som publiceras i respektive tidning.

Under de kritiska åren 1932-33, i samband med nazismens maktövertagande i Tyskland, publiceras i Sjömannen 104 kritiska artiklar, notiser, illustrationer etc. om nazismen. Svensk Sjöfarts Tidning har 8(!) inslag: då får man dessutom beakta att redarnas tidning under den undersökta perioden 1932-45 kom ut med ett nummer 34 Sjömannen 3/2009

Teckning av signaturen Fröund i Sjömannen nummer 1 1938.

varje vecka, medan Sjömannen var en månadstidning.

Under hela perioden publicerade tidningen Sjömannen 829 inslag om nazismen, övervägande mycket kritiska, vilket torde göra Sjömannen till en av det dåtida Sveriges främsta antinazistiska tidningar: det är hedrande. Svensk Sjöfarts Tidning orkar bara med 50 inslag under samma period, de flesta inte öppet kritiska. Man ryckte emellertid upp sig med rekordartade 8 inslag under 1945, när man väl såg vartåt det lutade.

Sammanfattningsvis: tidningen Sjömannen stod upp mot våldet och en förkastlig politisk ideologi under en mörk tid, till avsevärd risk (man kan ju räkna ut vad som hade hänt om Hitler hade invaderat Sverige), medan redarnas organ teg och såg åt annat håll.

Jag får en underlig känsla av att detta kunde man ha räknat ut på egen hand, utan att ha någon akademisk avhandling till hjälp, men det känns någonstans bra att få sina aningar bekräftade.

Avhandlingen avslutas med några tänkvärda betraktelser under rubriken ”Att döma dåtiden”.

Estvall funderar: ”När vi idag närmar oss tiden för den nazistiska utmaningen, gör vi det ofta med en uppfordrande grundfråga med moraliska förtecken: agerade dåtiden ”rätt” eller ”fel”? Men frågan ställs utifrån nutidens uppfattningar….vi ställer den med stora

kunskaper om brott som i många fall ännu inte var kända…utan att behöva ta konsekvenserna av svaret.”

Detta är gott och väl, och kan till nöds duga som en generell reflexion om det vådliga att döma i efterhand: efterklokheten är ju som bekant den mest exakta av vetenskaper.

Men ingen tänkande, medkännande människa, oberoende av politisk åsikt, och befinnande sig på den demokratiska skalan i politiken, kunde på 30- och 40-talet undgå att uppmärksamma vad nazismen egentligen stod för i ideologi och praxis.

Det går i efterhand inte att komma sättandes med att man inte visste, om man inte var dövstum, blind och levde i en garderob.

Till syvende och sist tog tidningen Sjömannen under nazismens glansdagar klart ställning emot denna människofientliga rörelse, medan Svensk Sjöfarts Tidning teg, en både moraliskt och politiskt sett ohållbar attityd.

Estvall skriver: ”Det går inte att bortse från att nazismen ur ett redarperspektiv innebar färre avsteg från den egna linjen och att nazismen stod för vissa åtgärder som fann gillande…redarnas mera pragmatiska strategi – tystnad och fortsatt handel – fick gehör inte bara i den praktiska politiken, utan också i eftervärldens allmänna uppfattning om Sveriges agerande inför nazismen…” Sorgligt, men nog sant.

Tomas Abrahamsson

Jack ute på villovägar I sin fjärde bok Svart Marmor (Ordfronts förlag), den tredje om långtradarchauffören Jack, hamnar David Ericssons långtradarchaufför verkligen på villovägar och tyvärr tycks boken också göra det.

I sina tidigare romaner om Jack beskrivs livet på vägarna lysande och i den förra, ”Taxfree”, tar David Ericsson tag i avigsidorna i den europeiska kapitalismen och beskriver skumma åkerier, lönedumpning och hårda arbetsmiljöer.

Det är en beskrivning av prostitutionen i Europa och fattiga människors vanmakt, långt ifrån EUs glättiga bild. Det skumma åkeriet i boken har också bakgrund i verkligheten och romanen var på sina ställen en thriller.

I ”Svart marmor” driver han handlingen ett snäpp till mot en thriller och det är ett snäpp för mycket.

När David Ericsson skriver om livet på vägarna, lastnings- och lossningsplatserna i Sverige och på kontinenten är han trovärdig. Svårigheten att leva två liv, ett i lastbilshytten och ett hemma, svenssontillvaron i radhuset med hustrun och sonen. Att

passa in med hustrun och hennes arbetsliv som socialsekreterare och hennes arbetsoch studiekamrater som har en diffus kunskap om Jacks liv på vägarna. En tillvaro som känns igen bland sjöfolk och andra yrkesgrupper som är hemifrån långa tider.

Men Jack lever också ett tredje liv med älskarinnan Lea, en inte alltför sympatisk sida hos honom. Hon har syltat in sig i en skum frimurarloge, bestående av mäktiga män, näringslivstoppar, jurister och politiker. Det är inga vackra saker de sysslar med, som märkliga riter med sexuellt utnyttjande, tortyr och mord.

Det blir bitvis spännande men ibland bara för mycket av det onda. Ett sympatiskt drag är förstås att de dåliga typerna genomgående är överklass och dom som är bra är arbetare, företrädesvis Jacks arbetskamrater. Tyvärr är det nog så att vi även har skitstövlar bland arbetarklassen, men kanske inte i nivå med David Ericssons bovar.

Att Ericsson kan sin bransch råder ingen tvekan och han är tämligen ensam om att vara arbetarförfattare och samtidigt utö-

va sitt yrke. Att få detta att fungera är en prestation. Han kan skriva bra och jag väntar med spänning på hans nästa bok. I transportbranschen, där han arbetar, borde finnas obegränsat med uppslag.

David Ericsson har bland annat tidigare fått Sjöfolkets kulturstipendium och 2008 fick han LOs kulturpris.

Börje Graf

The Swedish Mercantile Marine Foundation

REWARD 2010 For contributions that benefit seafarers in the Swedish merchant fleet Help us create tomorrow´s safe, environmentally friendly and ergonomic workplace in the Swedish merchant fleet.

We award prizes for improvements on deck, engine rooms and catering departments, foremost regarding:

Proposals should be for an overall technical or ergonomic solution or a detail and be accompanied by clarifying sketches, photos or drawings. When proposals are assessed, it is important if they have been tested in practice.

s greater maritime safety s reduced risks at work and off duty on board s improved operating and material economy s general environmental and/or economic improvements s greater operating reliability s measures promoting comfort and well-being

The proposals, which could be writen in English, will be examined by the Foundation’s technical expert group after which the board of the Foundation will decide on which proposals are to be rewarded. The Foundation has earmarked approximately SEK 500,000 for these awards.

The Swedish Mercantile Marine Foundation awards prizes every year for proposals in these areas.

In addition, the Foundation rewards commendable contributions or outstanding seamanship during a sea rescue operation or an accident onboard.

Proposals must have arrived at the Foundation not later than 31 October, 2009. The rewards will be awarded during spring, 2010. Further information can be obtained from Christer Nordling at the Foundation.

Stiftelsen Sveriges Sjömanshus The Swedish Mercantile Marine Foundation Katarinavägen 22, SE-104 65 Stockholm, Sweden Phone: +46 8-641 44 37 (8.00 – 13.00) Fax: +46 8-640 64 00 E-mail: sjomanshus@marifond.se www.marifond.se

Sjömannen 3/2009 35

60-årig redaktör med internationell utblick Så har ännu en 60-åring klivit fram ut den fyrtiotalistgrupp som har kallats allt från ”propp” till ”köttberg”.

Lennart Johnsson känner vi nog bäst som redaktör och ansvarig utgivare för vår tidning Sjömannen. Men han är också Seko sjöfolks informationschef.

Det är ingen överdrift att påstå att Lennart har varit den viktigaste pådrivaren när det gäller Seko sjöfolks internationella engagemang och utåtriktade solidaritetsarbete. De är sådana de så kallade fyrtiotalisterna, kan inte nöja sig med en sak.

Och ibland blir det mesta bra, som i Lennarts fall. Det är därför föga förvånande att han denna sommar också finns med som textförfattare och medproducent till en utställning om villkoren för sjömanshustrur i den tredje världen.

Att han hamnade som redaktör på Sjömannen bör nog betraktas som en lycklig symbios mellan en drivande idealist och ett sjöfackligt förbund som alltid värnat om sjöfolkets kultur. Lennart Johnsson är också i handling och hjärta en äkta kulturmänniska. Även om han ibland lyssnar lite väl mycket på blues.

Förresten. Det finns alla skäl att påpeka att det var genom Lennarts försorg som ett mer fast gäng av kulturarbetare, författare, musiker och övriga konstnärer, i slutet av 1980-talen knöts till det som på den tiden hette Svenska Sjöfolksförbundet.

Och även om det inte stod i några journalistiska statuter så började han 1988 att arbeta i samma anda som sina föregångare på redaktörstolen.

Alltså att publicera egna texter om sjölivskultur samtidigt som han skrev initierade ombordreportage och besökte alla tänkbara svenskflaggade handelsfartyg.

Artiklar med stark tonvikt på arbetsvillkoren för svenska sjömän. Och det är också mellan pärmarna på Tidningen Sjömannen som Lennart Johnssons texter om uländernas sjöfolk fått fast mark.

Vi som känner Lennart Johnsson vet att han rör sig snabbt. Inte bara när han springer halvmaraton i Göteborg utan också när han ger järnet i den inledande fasen i förberedelserna av en ny reportagebok. Vi som skådat den gode Lennart i närbild vet med vilken frenesi han går till verket. Ofta så fort att vi goda medarbetare stundom får arrangera en skallgång efter våra artiklar.

Redan i början av sitt författarskap var Lennarts blick vänd mot den del av världen där människor levde under bedrövliga former. Där den rådande överklassen saknade ett grundläggande intresse för att 36 Sjömannen 3/2009

Sjömannens redaktör i aktion under en reportageresa till Filippinerna.

skapa några som helst förbättringar för de fattiga. I länder där fattiga människor mera betraktades som en exportvara än ett mänskligt väsen.

I den fokuseringen av världen är det inte så märkligt att Lennart i stor utsträckning intresserat sig för Filippinerna. Ett land vars ekonomi är beroende av export av människor. Ett land med en tydlig differens mellan himmel och helvete. År 1997 skrev Lennart en uppmärksammad rapportbok från Filippinerna.

Bokens titel var ”Filipinerna - himmel eller helvete”. Då hade han redan i två tidigare reportageböcker praktiserat sin metod att röra sig fritt i det sociala landskap där de missförhållande grodde som han ville synliggöra. Böckerna ”Människor som exportvara”, 1993 och ”Fiffelflagg”, 1996.

Lennart är ingen våghalsig figur, men han är orädd och modig. Många gånger har han med stort kurage stövlat in på gangsterstyrda agenturer och korrupta bemanningsbolag och ställt obehagliga och provokativa frågor. Envis som en mindorisk stridstupp. Det är kanske inte någon speciellt hälsosam arbetsmetod men den ger utan tröttande pedagogik på välskriven reportageprosa, en klar bild av situationen.

Lennart Johnssons böcker kännetecknas också av en utmejslad intervjuform som omedelbart visar vägen till de verkliga hjältarna. Lennart Johnsson övergripande tanke med sina reportageböcker är att entydigt öka förståelsen för alla de miljontals människor som under grovt förnedrande omständigheter tvingas sälja sig på den internationella arbetsmarknaden.

Lennart Johnsson åtog sig 1998 en lika

omfattande som djärv uppgift. Att sätta sig som redaktör för boken ”Förbund på sju hav, del 3”. I boken skildras Sjöfolksförbundets historia åren 1970 till 1995.

Kanske var dessa år de mest dramatiska någonsin i det svenska sjöfolkets historia.

Skördetiden var slut och utflaggning och tuffa rationaliseringar lurade i farstun. Mitt i denna dynamik stod Lennart Johnsson som en medelpunkt i egenskap av kulturbärare och samtidigt orädd redaktör för det egna fackorganet.

Lennart Johnssons fallenhet för reportageböcker tar sig ännu ett uttryck 2001.

Det är då han skriver boken ”Antwerpenseglare” Nu ställer han sig mitt i navet i den hamn som under många år var hemmahamn för så många svenska uteseglare.

När Lennart besöker Antwerpen år 2000 bor det kvar ett fyrtiotal sjömän.

Boken Antwerpenseglare är ett litet uppslagsverk över en förbrukad tid i sjömännens historia, en balansgång mellan det dråpliga och drastiska, mellan dagdrivarliv och kamratlig solidaritet som rymmer många fascinerande människoöden.

Nåväl, det skulle kunna skrivas betydligt mera om denna 60-åring som redan 1972 publicerade sin första artikel i Tidningen Sjömannen. Och som heter Lennart Johnsson. Men det får räcka för i dag.

Okej det måste ändå berättas att själva firandet skedde på en palestinsk kvarterskrog på en av Göteborgs långgator. Där hölls tal och där sjöngs sjömansvisor. Och där stod det forna sjöfolksförbundets alla kulturarbetare i nytvättade skjortor och läste hyllningstelegram.

Grattis Lennart önskar sjöfolkets kulturarbetare genom Anders Wällhed

SEKO sjöfolks utbildning

Kursprogram SEKO sjöfolk år 2009 Fartygsmiljökurs steg 1

Kursanmälan

Plats och tid: 12-16 oktober på Lastberget Sista ansökningsdag: 31 augusti 2009 Målgrupp: Skyddsombud och ledamöter i skyddskommittéer.

Innehåll: Fartygssäkerhetslagen, arbetsmiljölagen, arbetsmiljöavtal, kemiska hälsorisker med mera.

Kurs:...................................................................................

Plats och tid:............................................. ..........................

Namn:............................................................. ...................

Medlemsutbildning extern

Personnummer: .................................................................

Tre dagars externatutbildning i regionerna Ost, Väst och Syd. Målgrupp: Medlemmar som ännu inte har något fackligt uppdrag och som vill skaffa sig kunskap om kollektivavtalet, AT-journaler, försäkringar, eventuella lokala avtal med mera.

Adress: ...............................................................................

Postnummer: ...............Postadress: ...................................

Stockholm vecka 38 den 14-16 september.

Sista ansökningsdag till avdelningen är den 14 augusti.

Telefonnummer: .................................................................

Rederi och fartyg: ...............................................................

Befattning: ..........................................................................

Fackligt uppdrag: ..................................................................

Har deltagit i förbundskurser/LO-kurser: ............................

Underskrift..........................................................................

Datum.................................................................................

Insändes till:

Klubbordförandeval

Avliden

Det har under våren genomförts val av klubbordförande i flera rederier.

I Broströms Ship Management omvaldes Mats Olsson till klubbordförande.

Mats var den enda nominerade till posten.

I Stena Line har Göran Dahlman omvalts till vice klubbordförande. Även Göran var den enda som hade nominerats.

Däremot var det flera nominerade till gruppordförandeposten i Destination Gotland. De två som var nominerade var Christer Engström och Sivert Lindstedt.

Detta val blev mycket jämnt och de båda kandidaterna fick lika många röster vardera. Efter lottdragning så kunde Christer Engströms utses till klubbordförande i Destination Gotland.

“Mässman Bengt Bruseman från isbrytaren Atle, har omkommit i en olycka den 25 maj.

Bengt har varit på sjön sedan slutet av 70-talet.

Han seglade i många rederier, bland annat Nordström & Thulin, Nordic oriental, B&N Hornet, B&N, OSM, och slutligen Rederi AB TransAtlantic.

Många som har seglat med Bengt under åren känner sorg över vad som hänt.

Isbrytaren Atle har även förlorat en omtyckt skeppskamrat.

Våra tankar går till familjen Bruseman i deras sorg.

SEKO sjöfolk Fjärde Långgatan 48 413 27 Göteborg

Boris Pettersson har fyllt 80 Min gamle gode skeppskamrat/arbetskamrat och kompis Boris Pettersson fyllde 80 år den 12 juni.

Grattis “Petter”!

hälsar Mats Olsson

Christer Lindgren Klubbordförande i Rederi AB TransAtlantic Sjömannen 3/2009 37

Klubbordförande i SEKO sjöfolk ACE Link Klubbordförande Johan Dahlström tel 076 764 72 05 e-mail: johandahlstrom@live.se Vice klubbordförande Charlotte Vasegaard mobil +4526 669097 Allandia Klubbordförande Tedde Scott Rederi Allandia AB M/S Birger Jarl Box 1151, 111 81 Stockholm Telefon: 070 541 47 46 e-mail:tedde.scott@hotmail.com Vice klubbordförande Niklas Söderman adress se ovan

Stena Line Klubbordförande Jens Ole Hansen e-mail: jensole.hansen@stenaline.com Direkt nr: 031 85 51 67 fax 031 85 53 80 Vice klubbordförande Göran Dahlman e-mail:goran.dahlman@stenaline.com Direktnr 031 85 51 69 Thomas Stenberg e-mail:thomas.stenberg@stenaline.com Direktnr 031 85 53 56 Adress: Stenaterminalen, Masthuggskajen, 405 19 Göteborg Telefon: 03185 50 00

Destination>>Gotland Klubbordförande Christer Engström Besöksadress: Skeppsbron 14 Postadress: Box 1234, 621 23 Visby Telefon: vx 0498 20 18 00, direkttel o fax 0498 20 18 93 Vice klubbordförande Ronny Christiansson Mobiltel: Christer 070 564 0604 Ronny 0736 249884 e-mail:sjofolk@gotlandica.se

Svitzer Sverige AB Klubbordförande Tor Leif Davidsson Gamla Medbovägen 21 454 93 Brastad Telefon: 0523 477 40 Mobiltel: 0761 263347 e-mail:torleif.davidsson@telia.com

Broström Ship Management AB Klubbordförande Mats Olsson Stiftelsev. 10 A, 818 31 Valbo Telefon och fax: 026 13 34 60 Mobiltel: 070 67 67 372 e.mail:mats.olsson@brostrom.se Göteborg - Styrsö Skärgårdstrafik AB Klubbordförande Ralf Lindgren, Postadress: Gödebergsvägen 18, 437 34 Lindome, Tel. 031 99 35 94 mobil 0705 69 64 71 email:goderb@hotmail.com

TT-Line Klubbordförande John Thörnlund.

Besöksadress: Hamngatan 9 ”Ångkvarnen” Postadress: Box 94, 231 22 Trelleborg Telefon: 0410 560 00 eller direktnummer 0410 562 46, fax 0410 562 66 Mobiltel: 070 548 24 08 e-mail:sjofolk@ttline.se Vice klubbordförande Robert Douhan

FinnLines Ship Management AB Klubbordförande vakant Box 158, 201 21 Malmö e-mail:finnlines@sjofolk.se Vid fackliga problem vänd er till er fackliga företrädare ombord alt. till ombudsman Eva Bertlett tills kompletteringsval har skett Vice klubbordförande Andreas Sörensson Tel: mobil +46736 873181 Klubb Stockholms skärgård Klubbordförande Kenneth Österlund Lådna, 130 33 Gällnöby Telefon och fax: 08 542 47 455, Mobil 070 239 84 75 e-mail: kenneth.osterlund@sjotrafiken.se Vice klubbordförande Jesper Löngren Mobiltel 070 628 0971 jesperlonngren@hotmail.com Scandlines Helsingborg och Trelleborg Klubbordförande Åke Sönerud Besöksadress:Terminalgatan 1 Postadress: Knutpunkten 43, 252 78 Helsingborg Telefon: 042 18 62 14 mobil 0705 18 62 14 Fax 042 18 62 15 Vice klubbordförande Tiziana Cavalli De Lonti e-mail:seko.hbg_trg@scandlines.se Tallink/Silja Line AB Klubbordförande Folke Matrosow Besöksadress Norra Hamnvägen 2 Postadress: Box 27295 102 53 Stockholm Telefon: 08 666 34 11 Telefax: 08 666 34 18 Mobiltel:070 623 34 41 e-mail: seko@tallinksilja.com Vice klubbordförande Karin Barth

Sjöfartsverkets Sjömansservice Sjöfartsverket, 601 78 Norrköping Telefon 011 19 10 00 Sjömansservice Media Box 16290, 103 25 Stockholm

Transatlantic Klubbordförande Christer Lindgren Allévägen 81 192 76 Sollentuna Mobiltel. Christer 070 377 47 06 e-mail: christer.lindgren@rabt.se Fax: 08 754 63 76 1:e vice klubbordförande Hans Lindqvist Postadress: Silvåkragatan 37, 254 58 Helsingborg Telefon:042 12 49 91 Mobiltel. 0705 30 30 40 e-mail: hans.lindqvist@rabt.se 2:e vice klubbordförande Ulf Jörgensen Tärntank Ship Management AB Klubbordförande Sonny Ryberg Donsöhamn väg 24, 430 82 Donsö Tel 0709 57 85 66 e-mail:sonny.ryberg@telia.com Wallenius Marine AB Klubbordförande Björn Jonasson Box 17086, 104 62 Stockholm,Telefon: 08 772 05 00 Mobiltel: 070 772 06 99 e-mail: bjorn.jonasson@walleniusmarine.com Viking Line Klubbordförande Ilkka Pekkinen Viking Line, Norra Gatan 4 AX-22100 Mariehamn e-mail:huvudfortroendeman.vr@vikingline.se Vice klubbordförande Tommy Heed Tel växel + 358 405 87 3852

Rosenhill- Göteborg

Kaknäs - Stockholm

Köpenhamnsgatan 25, 418 77 Göteborg Telefon 031 647 960

Kaknäsvägen 30 Box 272 77, 102 53 Stockholm Telefon: 08 663 24 21

Adresslista SEKO sjöfolk www.sjofolk.se MEDLEMSSERVICE

Tel 020-140 0 150

(medlems- och a-kasseärenden) Besökstider: Fjärde Långgatan 48, Göteborg mån-fre 10.30-13,30. Lunch 11.30-12.15

Telefontider: mån-tors kl 8.30-10.30 och 13-15, fre13.30-15 Från utlandet ring +46 31 42 95 25

TALSVAR A-KASSAN

Tel 020-678 00 00

Övriga fackliga ärenden Kontakta i första hand klubbordförande i ditt rederi (se listan på motstående sida)

SEKO sjöfolk i Göteborg Fjärde Långgatan 48 413 27 Göteborg Telefon vx: 031-42 94 20 Telefontid: 8-16 (övrig tid hänvisas till direktnummer) Fax: 031-42 95 01 e-mail: sjofolk@seko.se

Ordförande Kenny Reinhold kenny.reinhold@seko.se Direktnr och mobil 031-42 95 30

Ombudsman Karl-Arne Johansson karl-arne.johansson@seko.se Direktnr och mobil 031-42 95 37

Sekreterare Jonas Forslind jonas.forslind@seko.se Direktnr och mobil 031-42 95 34

Ombudsman Peter Skoglund peter.skoglund@seko.se Direktnr och mobil 031-42 95 24

Kassör Chang Strömberg Chang.stromberg@seko.se Direktnr och mobil 031-42 95 32

Lennart Johnsson chefredaktör Sjömannen sjomannen@seko.se Direktnr och mobil

031-42 95 43

SEKO sjöfolk i Stockholm Barnhusgatan 10, 1 tr ö.g.

111 23 Stockholm Fax: 08-411 69 40

Ombudsman Dennis Sirviö dennis.sirvio@seko.se Direktnr och mobil 031-42 95 23

Ombudsman Chang Strömberg chang.stromberg@seko.se Direktnr och mobil 031-42 95 32

SEKO sjöfolk i Helsingborg Karl Johans Gata 12 252 67 Helsingborg Fax: 042-18 75 85

Ombudsman Eva Bertlett eva.bertlett@seko.se 031-42 95 22 Direktnr och mobil OBS! Besök förbokas per telefon alternativt mail.

ITF-sektionen (International Transport Workers’ Federation) Annica Barning, ITF-inspektör SEKO Mobil 070-574 97 14 Direktnr 08-454 84 05

Sven Save, ITF-inspektör SEKO Mobil 070-574 97 13 Kontor 042-37 43 35 Fax 042-37 43 45

Peter Lövkvist, biträdande ITF-samordnare Transport Mobil 070-626 77 89

Carl Tauson, ITF-samordnare SEKO 070-592 68 96 Mobil Direktnr 08-791 41 17

Göran Larsson, ITF-inspektör Transport 070-626 77 88 Mobil

Göran Nilsson, ITF-inspektör Transport 076-100 65 12 Mobil

POSTTIDNING Sjömannen, Fjärde Långgatan 48 413 27 Göteborg