konsten att minnas Ett mord

Berättelsen om ett Östersjömord, tre svenska scouter, en dansk utbrytarkung och en finländsk rättspsykolog.

av peter fröberg idling

Imitt minne var sommaren 1987 varm och solig. Det är ju så med barndomssomrarna. I backspegeln ser de ofta ut som något Astrid Lindgren kunde ha hittat på. Men det räcker med att sätta sig i tidningsarkivet och slå upp ett datum, säg söndag 27 juli, för att det gyllene ljuset ska falna. Väderleksrapporten ger att medeltemperaturen för hela riket är fortsatt under det normala. I Stockholm blåser nordlig vind, regnet hänger i luften, termometrarna visar på knappt 20 grader.

Minnesbilden får revideras till ett Stockholm under grå skyar, med regnstänk i den snåla vinden. Men ändå, som vanligt: från Gröna Lund hörs berg- och dalbaneåkarnas skrik, mellan Västerlång-

gatans krimskrams tränger sig turister fram. Framåt kvällen lägger passagerarfärjan Viking Sally ut. Färjans väldiga siluett är ett surrealistiskt brott mot skärgården som grånar i skymningen. Mellan mörka tysta öar och skär stävar den sakta med kurs mot Åbo, likt en discodunkande och illuminerad nöjeskatedral. Medelåldern ombord är just den här sommarsöndagen lägre än vanligt. Uppskattningsvis 500 scouter är på väg till en jamboree i Finland. Med på färjan är också tre västtyska tågluffare. Den välväxte, sociale 20-åringen Klaus Schelkle har tillsammans med sin spenslige och mer reserverade vän Thomas Schmid bestämt sig för att resa till Nordkap ➸ Allt du

Vad vi minns och hur vi minns har sysselsatt författare sedan urminnes tider. I sin nya bok Minnets makt vrider och vänder rättspsykologen Julia Korkman på minnet och dess bedräglighet.

minns är fel

Bilder från finska polisens arkiv.

Juli 1987. Paret Klaus Schelkle och Bettina Taxis passerar Stockholm på sin Interrailresa. Senare samma dag kliver de på Viking Sally.

Natten den 27 juli attackerades det tyska paret ute på däck, där de sov. Klaus avled och Bettina skadades så allvarligt att hon hamnade i koma.

via Sverige och Finland för att sedan beskåda den norska kusten på återvägen. Den gångna vintern har Klaus fått ihop det med den ett par år äldre Bettina Taxis. Hon är därför medbjuden.

Den magra reskassan medger ingen hytt. Sedan de druckit några öl i en av barerna bestämmer sig Klaus och Bettina för att de ska ta med sovsäckarna ut på däck. De vill se soluppgången när de vaknar. Taktfullt rullar Thomas ut sitt liggunderlag inne i båten.

Många av scouterna har svårt att komma till ro. De driver omkring på de olika våningsplanen. Vid halv fyra-tiden på morgonen hamnar tre svenska tonårskillar, Sebastian, Jonas och Tommy, vid fartygets helikopterplatta. Där ser de två personer i sovsäck. De två tycks försöka resa sig upp och ungdomarna antar att de är svårt berusade. När en av dem närmar sig för att fråga om de behöver hjälp ser han att de kravlar runt i sitt eget blod. Tillsammans med en 18-årig dansk scout försöker de att ge första hjälpen.

Besättningen larmas. En ambulanshelikopter hämtar Klaus och Bettina. Strax före klockan 06 anländer de till Åbo sjukhus. Klaus konstateras då död, medan Bettinas tillstånd är livshotande. Båda har fått sina skallar krossade av upprepade våldsamma slag med något slags tillhygge.

en omfattande polisutredning dras omedelbart igång. Det finns upprättade rutiner. Det är nämligen inte första gången Viking Sally har varit skådeplats för ond bråd död. Ett år tidigare har en finsk affärsman brutalt mördats i ett bråk om ➸

»Många av scouterna har svårt att komma till ro.«

pengar (av en 33-årig bekant som med tiden ska koras till Finlands farligaste brottsling). Det är inte heller sista gången. Drygt sju år senare, ommålat och omdöpt, lägger skeppet ut på sin sista resa. Det heter då Estonia.

Trots polisens beredskap förblev mordet och misshandeln ouppklarade. Något mordvapen har inte påträffats. Det har inte ens gått att fastställa ett hypotetiskt motiv. Ett par år senare hittades en påse med kläder på en ö längs färjeleden. Påsen antogs ha kastats över relingen från Viking Sally. Polisen var först entusiastisk över fyndet, men kläderna har inte gått att knyta till brottet. Bettina överlevde, men med såväl fysiska som psykiska men. Hon har inga minnen av överfallet.

Och decennierna gick; fallet sjönk allt djupare ner i sedimenten av olösta brott.

så meddelade den finska polisen oväntat hösten 2020 att mordet var uppklarat. Åtal väcktes mot en nu medelålders dansk man. Mannen hade några år tidigare fängslats i Köpenhamn för att ha hotat sin före detta fru till livet. I ett av de sms han skickat henne hade han påpekat att han minsann dödat förut. Ett av de morden skulle enligt honom ha skett i Finland. Uppgifterna vidarebefordrades till det finska rättsväsendet. Där insåg man snart att mannen var identisk med den danske scout som tillsammans med tre svenska tonåringar först hade påträffat det svårt misshandlade tyska paret ute på Viking Sallys däck.

Den danske scouten hade hunnit byta namn, till Herman Himle. Hans liv hade aldrig varit enkelt. Himle växte upp i en dysfunktionell familj och blev senare placerad i olika fosterhem. Han gick aldrig ut grundskolan utan föll in på en kriminell bana. 1994 var Himle inblandad i stölden av den så kallade Tissøringen, en nästan 2 kilo tung vikingatida guldring, den största guldkuppen i Danmark på nästan 200 år. (Ringen återficks mot en rundlig lösensumma och osannolik inblandning av det danska fotbollslandslagets hårdföre mittfältare Stig Tøfting.) Kåkfararen Himle gjorde sig snart känd som utbrytarkung. Under spektakulära former och vid upprepade tillfällen rymde han från olika fängelsestraff (en gång med en sex meter lång egentillverkad stege, en annan gång grävde han sig ut med tesked).

när finsk polis reste till Danmark för att prata med honom om mordet på Viking Sally hade Himle tillbringat nästan halva sitt liv i fängelse, dömd för ett smörgåsbord av grova brott. I ett enskilt samtal med en av polismännen erkände han slutligen dådet. Enligt erkännandet hade Himle inte fått några pengar med sig hemifrån till scoutlägret. Han avsåg därför att stjäla parets reskassa. Han blev dock avbruten av att de tre svenska ungdomarna kom ut på däck. Han smög undan och passade på att kasta mordvapnet i havet, en slagghammare han hittat i ett olåst förråd. När svenskarna gjorde sin fasansfulla upptäckt anslöt Himle sig snabbt till dem och agerade som om han just hade kommit dit.

Enligt de finska poliserna besatt Himle kunskaper om mordet som bara mördaren själv kunde känna till. Saken tycktes klar. Åtal väcktes.

Men nu nekade Himle. Det tidigare erkännandet hade dessutom skett utan att hans advokat varit närvarande. Det hade inte heller filmats eller på annat sätt spelats in. Därmed saknade erkännandet giltighet i rättssalen. De tre svenska tonåringarna hade förhörts igen om Himles uppträdande på mordplatsen. Men inte heller de stärkte misstankarna mot Himle. De nya vittnesmålen jämfördes med dem som hade avlagts direkt efter händelserna 1987. Skillnaderna var uppseendeväckande. Exempelvis frågades tonåringen Sebastian om vilka som hade varit med honom ute på däck. Han sade att det med »99,9 procents säkerhet« var de två kamrater han delat tält med på det efterföljande lägret. Men det var det inte. Polisen påpekade att han varit där med Jonas och Tommy. Sebastian satt perplex – han kände inte ens igen deras namn längre. ➸

Minnets makt - och fem andra nya fackböcker

Minnets makt av Julia Korkman

En finsk rättspsykolog har skrivit en av höstens mest intressanta fackböcker om hur minnet fungerar, eller inte fungerar.

Det stora lilla livet av Marcus Rosenlund

Kunde man samla alla virus som orsakade covid -19 skulle de rymmas i en tom läskburk. Rosenlund har skrivit en bok om hur planetens minsta invånare påverkar den.

Hur jag gick på bio och aldrig kom tillbaka av Sara Ehnholm Hielm

En filmkritikers försök att förstå hur filmerna har format drömmar och liv, och hur tiden i sin tur förändrar dem.

Historiska recept av Maren Jonasson (red)

Hur smakade maten förr? Sex receptsamlingar från 1700- och 1800-talet har ambitiöst digitaliserats på historiskarecept. sls.fi.

Finland 1800nånting av Alfred Backa

Komiker tar sig an Finlands 1800-tal i ett antal humoristiska och samtidigt lärorika tablåer. Varifrån kommer svårmodet? Och ölsinnet?

Rågen: en spretig historia av Annika Luther

Många tankeväckande infallsvinklar på rågens väg från turkiskt ogräs till Finlands nationalsymbol.

Sebastian mindes också hur han tillsammans med en läkare hade burit den svårt skadade kvinnan. Någon läkare fanns dock inte på plats. I det ursprungliga förhöret 1987 uppgav han att han hade lyft upp henne tillsammans med Himle (något som Himle själv också berättade när han förhördes 1987). När Sebastian nu blev tillfrågad om Himle så mindes han först inte att dansken hade varit där.

att vittnesbilderna så fullständigt har förvrängts på tre decennier förvånar inte Julia Korkman, docent i rättspsykologi och aktuell med boken Minnets makt. Hon har intresserat sig särskilt för just det mänskliga minnet och ombads att skriva ett sakkunnigutlåtande inför rättegången. – Man kan fråga sig varför de här vittnena alls hörs igen. Det är en illusion att tro att de skulle ha något att säga nu som de inte sade då, säger Korkman.

I sitt utlåtande skriver hon att minnet inte fungerar som en videokamera, som registrerar allt i ett skeende. Händer något hastigt är det snarare punktvis information som fastnar. Hjärnan försöker därefter fylla i tomrummen, utifrån vad som är sannolikt eller vad andra berättar. En minnesbild är därmed högst form- och påverkbar. Ett sådant exempel är de tre svenska tonåringarnas uppgifter om hur Himle var klädd när han dök upp på brottsplatsen. Två av dem angav att han bar scoutskjorta, en sade »friluftskläder«. När vittnena åter hördes i den aktuella rättegången hade den sistnämndas »friluftskläder« bytts mot »röd tröja och vita shorts«. Det vill säga just sådana plagg som ett par år efter mordet hade hittats i en påse på en intilliggande ö och som i tv och tidningar hade presenterats som möjliga ledtrådar. – Det är uppenbart att medieuppgifterna har flutit ihop med hans minnen.

Tingsrätten kom till samma slutsats. Den konstaterade att Himle inte var en omöjlig gärningsman. Men det fanns å andra sidan inget som band honom till brottet. Men hur ska man se på att han tog på sig mordet inför den finske polismannen? Häromåret sändes en dokumentär om Himle i dansk tv. Den följer honom genom rättegången parallellt med en lång intervju. Himle är uppklädd i tredelad kostym. Stel, vaksam och självsäker – tankarna går till Robert De Niros Viking Sally. Travis Bickle i Taxi Driver. Hans katt och råtta-lek med journalisten påminner också en del om den misstänkte Palmemördaren Christer Petterssons retfulla antydningar. På den raka frågan om det är Himle som har slagit ihjäl Klaus Schelkle och försökt mörda Bettina Taxis svarar han småleende och släpigt: »Självfallet är det inte det. Då hade jag väl inte dragit igång den här lilla leken?« För en åskådare känns svaret inte särskilt övertygande. Julia Korkman konstaterar dock att falska erkännanden inte är ovanliga. I Sverige har vi exempelvis Thomas Quick, som tog på sig ett trettiotal mord. Över 130 personer har erkänt att de har mördat Olof Palme. Enligt Korkman kan det finnas en rad förklaringar till ett falskt erkännande. Hårda och utdragna polisförhör kan få den misstänkte att börja tvivla på sina egna minnesbilder. Missbruksproblem, psykisk ohälsa och en kriminell livsstil är andra faktorer. I fallet Himle tycks han återkommande ha satt sig i respekt under sina fängelsevistelser genom att hävda att han var gärningsmannen ombord på Viking Sally. 1987 års polisledning var i alla fall framsynt nog att spela in alla förhör på videoband. I sin nya bok återkommer Julia Korkman upprepade gånger till att det borde vara obligatoriskt i alla polis-

»Det är en illusion att tro att vittnena skulle ha något att säga nu som de inte sade då.«

JULIA KORKMAN

JULIA KORKMAN född: 1977 i Helsingfors. bor: I Åbo. yrke: Docent i rättspsykologi, knuten till Åbo Akademi och Helsingfors universitet. bakgrund: Har tidigare forskat på barns vittnesmål men driver nu två större forskningsprojekt, ett om asylprocesser och ett om våldtäktsoffer. aktuell: Med Minnets makt: Berättelser från rättssalen. Hon är även aktuell med föreläsningskonserten Sånger från brottsregistret. utredningar av grövre brott. Minnesbilder är färskvara. För varje dag som går faller de sönder eller omvandlas. Korkman skriver: »[v]arje gång vi tänker tillbaka på en händelse, riskerar minnesbilden att förändras. Får vi ny information om händelsen i efterhand kommer denna nya information att infogas i vad vi vet – vad vi tror oss minnas – om händelsen, och vi kan inte alltid skilja mellan vad vi själva upplevt och vad vi fått höra från andra källor eller föreställt oss.« I boken visar Julia Korkman också att inte heller traumatiska minnen nödvändigtvis är tillförlitliga.

I ett klassiskt fall blev en 22-årig amerikansk kvinna våldtagen av en knivbeväpnad man. Kvinnan bestämde sig för två saker: att överleva och att inpränta mannen i sitt minne. En misstänkt hittades och efter kvinnans utpekande dömdes han till livstids fängelse. Tio år senare visade dnabevisning att han var oskyldig, trots att kvinnan förblev säker på att rätt man var dömd. När hon förevisades den verklige gärningsmannen sade hon sig aldrig ha sett honom tidigare. ➸

KARIN ERLANDSSON

foto: robert seger

»Korkman konstaterar roat att hon har sett många poliser i publiken.«

Efter studenten drömde Julia Korkman om att bli sångerska. I stället blev det psykologistudier. Men för några år sedan fick hon ett oväntat musikaliskt genombrott, när hon framträdde tillsammans med Claes Andersson.

korkmans eget intresse för minnet väcktes i tonåren, när hon läste Oliver Sacks klassiska Mannen som förväxlade sin hustru med en hatt. I den beskriver Sacks olika fall han mött i sin praktik som neurolog. Bland dem en medelålders man som inget minns av andra halvan av sitt liv, en annan person förmår inte längre att göra skillnad på människor och föremål. – Berättelserna var oerhört väl skildrade, ofta djupt tragiska och jag blev mycket berörd. De visade hur beroende vi är av minnet.

Korkman nämner ett annat exempel, som hon nyligen läst med stor behållning: Meri Valkamas prisade debutroman Sinun, Margot (som utkommer på svenska nästa år med titeln Din Margot). Den finska huvudpersonen Margot växer upp i det sönderfallande DDR. Som vuxen uppdagar hon att fadern har levt ett dubbelliv och Margot reser tillbaka till Berlin, i ett försök att förstå sina sönderslagna barndomsminnen i ett land som inte längre finns. – Det är mycket poetiskt skildrat, hur luddiga minnesfragment sätts ihop till en otillfredsställande helhet.

Korkmans egen bok Minnets makt är både välskriven och fascinerande. Vi människor bygger ju en stor del av vår självförståelse på våra erfarenheter. Men Korkman visar att vi egentligen inte alls kan lita på hågkomsterna. Händelser som vi anser är grundläggande för att vi är dem vi är kanske inte ens har inträffat. Det går inte att skilja ett falskt minne från ett riktigt. Ett trivialt exempel är en studie där forskarna manipulerade fotografier, så att det såg ut som om deltagarna hade flugit luftballong som barn. Trots att de aldrig hade satt sin fot i en ballongkorg, började de snart inlevelsefullt »minnas« detaljer från luftfärden.

Sådant gör en polisförhörsfråga som »Såg du om gärningsmannen hade en kniv i handen?« vansklig. Vittnet kan efter en tids processande säga sig vara övertygad om att det var en kniv inblandad. En bättre fråga, konstaterar Korkman, är därför »Kan du berätta allt du kommer ihåg av gärningsmannen?«

I sin forskning har Korkman tidigare ägnat sig åt förhör av barn. Av flera skäl är sådana utfrågningar särskilt svåra. Barns svar är sällan strukturerade på ett vuxet vis. Det finns därför en impuls att ställa ledande frågor (»Vad gjorde du då – sprang du din väg?«). Barn ser vidare vuxna som auktoriteter som de vill vara till lags. De svarar ofta vad de tror att den vuxne vill höra. Barns begränsade ordförråd kan också förvränga svaren. Exempelvis kan det i en asylprocess vara omöjligt för dem att berätta vad de har varit med om, eftersom de helt enkelt saknar ord för att beskriva sina erfarenheter.

Rent generellt tycks människan vara ett nostalgiskt djur. Det verkar vara djupt nedlagt i oss att försöka bevara nuet. Souvenirindustrin har antika anor. I dag surrar världens serverhallar fulla av miljarder och åter miljarder mobilbilder.

julia korkman vill gärna tillgängliggöra den omfattande forskning som finns om minnet. I somras gav hon ett uppskattat sommarprat på Svenska Yle om minnets opålitlighet. Och under året har hon givit en rad föreläsningskonserter kallade Sånger från brottsregistret. Korkman berättar att hennes förstahandsval efter studenten var att bli sångerska. I stället blev det universitetet och psykologistudier. Men för några år sedan fick hon ett oväntat musikaliskt genombrott, när hon i ett mindre sammanhang uppträdde tillsammans med pianisten, poeten, psykiatrikern och före detta kulturministern Claes Andersson. Framträdandet ledde till en skivinspelning, som i sin tur blev en succé. I den nya konsertturnén varvar hon korta anföranden om minnet, kända rättsfall och rättspsykologisk forskning med välbekanta låtar om rättsprocesser och brott.

Flertalet konserter har varit slut-

foto: anders lönnfeldt sålda och Korkman konstaterar roat att hon har sett många poliser, domare och andra företrädare för de rättsvårdande myndigheterna i publiken.

Någon visa om den fasansfulla söndagsnatten ombord på Viking Sally för drygt 30 år sedan finns veterligen inte. Det är tveksamt om mordet någonsin blir uppklarat. Tingsrättens friande dom överklagades visserligen, men sedan även hovrätten meddelat att den inte tänkte beakta Himles inofficiella erkännande lade åklagaren ner fallet. För Himles advokat Martina Kronström var beslutet väntat. Hon tycker samtidigt att rättegången har varit lärorik. – Jag lärde mig mer om minnet och dess förunderliga värld under processens gång. Sällan ser man så här bra hur mycket minnet påverkas av sådant som skrivs i media eller som vittnet får reda på senare. Det torde vara klart att man inte kan bygga en brottsprocess enbart på minnesberättelser. 

peter fröberg idling är författare, skribent och utbildad jurist. Han är aktuell med Röda khmererna: Pol Pots revolution i Kambodja samt barnboken Vad finns?

»Oliver Sacks berättelser var oerhört väl skildrade, ofta djupt tragiska och jag blev mycket berörd.«

JULIA KORKMAN

Julia Korkman Julia Korkmans favoriter

Sinun, Margot av Meri Valkama

»Fantastisk roman med samhälleligt intresse och insiktsfulla betraktelser av minnet. En bok att läsa långsamt, eller igen.«

Världen av i går av Stefan Zweig

»Min pappa gav mig denna fina, melankoliska skildring av Europa före andra världskriget. Som psykolog är det intressant att få en glimt av Freud.«

Brevet från Sibirien av Elna Schdanoff och Christian Sund-

gren »Om Elnas upplevelser som ›Stalinhustru‹. Jag läste boken under en natt –få böcker har drabbat mig så!«

Boken om Blanche och Marie av PO

Enquist »Min dotter föddes i Salpêtrière där denna roman delvis utspelar sig. Den är starkt kopplad till ett av mina vackraste minnen.«

Maresi av Maria Turtschaninoff

»Som trebarnsmamma har det blivit rätt mycket barnlitteratur. Maresi passar de äldre barnen och är ganska ruskig – men vilken berättelse!«