min kanon Kritikern Annina Rabe väljer 15 litterära milstolpar.

foto: marica rosengård

En novellsamling med en alldeles egen ton.

Mamma november av Peter Sandström

Peter Sandströms författarskap präglas av en alldeles egen ton, ett stillsamt och lite skruvat egensinne som firar triumfer i den här novellsamlingen från 2018. Den består av åtta noveller där berättaren (som kallar sig »Peter Sandström« och bär vissa drag av författaren) skriver om sina familjemedlemmar. Det är en syster som är dålig på att hålla liv i blommor men desto bättre på att tala med katter. En gammal mamma minns sin bröllopsdag och återbesöker sitt barndomshem tillsammans med den vuxna sonen. Novellen Vespa girl, där en pappa följer sin tonåriga dotter till tandhygienisten, är en av de finaste far- och dotterskildringar jag läst.

Två gånger Tove Jansson när Annina Rabe får välja.

Sommarboken av Tove Jansson

Femtioårsjubilerande Sommarboken är den slutgiltiga sommarboken, där sommaren med allt sitt överflöd och allt sitt vemod utspelar sig på en skärgårdsö i Finska viken. I centrum står barnet Sophia och hennes farmor och deras mycket speciella vänskap. Sophia med sin frågvishet och sina starka reaktioner och den lakoniska farmodern med nästan hela livet bakom sig. Trots generationsgapet är det aldrig självklart vem av dem som lär sig mest av den andra. Den kärva finska skärgården – jag har alltid tyckt att den är vackrare än den svenska – bildar en perfekt bakgrund för detta drama, lika skrovligt och vackert som klipporna det utspelar sig på.

Det osynliga barnet av Tove Jansson

En av Muminböckerna måste förstås också få vara med. Det är svårt att välja, jag älskar dem alla lika mycket, men det blir Det osynliga barnet från 1962 av flera anledningar. Först och främst för att min mamma alltid läste Granen högt på julafton när jag var liten. Skuggorna runt vår egen gran blev djupare den stunden, julen fick en annan dimension. Men också för att just den boken blev min ingång till Muminvärlden med hela dess mystik. Det finns något gränslöst och farligt i de här novellerna som ofta tonades ner i de senare Muminböckerna, även om de aldrig blev helt idylliska. Men i det farliga också något betryggande: även om katastrofen kommer klarar vi det också.

Arvejord av Maria Turtschaninoff

För mig personligen har det finlandssvenska alltid handlat mycket om plats och om historia. Jag har vissa platser i Finland som är mycket laddade, för allt de berättar och för allt som jag önskar att de kunde berätta. Kanske är det därför jag tycker så oerhört mycket om Maria Turtschaninoffs roman Arvejord, som följer en gård i Österbotten från 1600-talet och fram till nutid. Det är platsen som är det konstanta, och runtomkring den förändras både världen och människan. Arvejord är också en bok om människans förhållande till naturen, och som så ofta hos Turtschaninoff (som tidigare mest skrivit fantasy) vävs det in myt och övernaturliga inslag.

Givande, roligt och inte helt angenämt.

Att se sitt land med en grannes ögon är en berikande, om inte alltid helt angenäm upplevelse. Jörn Donner hade en intensiv, motstridig och livslång relation till Sverige. Han retade många, men hade inte sällan rätt i sina skarpa observationer. Att läsa Sverigeboken (den första från 1973, en uppföljare kom 2015) är fortfarande givande och bitvis roligt. Den beskriver Sverige under rekordåren på 1970-talet, ett land som betraktas som ett föredöme i världen men som imponerar föga på Donner. Roligast är det när han berättar om sitt första möte med Sverige 1949 då han går i Södra Latin och retar sig på de outhärdligt pretentiösa, en del namnkunniga, skolkamraterna som »visste allt«.

f o t o : niklas sandström

foto: självporträtt

Kroppens kalligrafi av Susanne Ringell

Det är augustinatt och en ensam kvinna kissar i gräset. Fast hon är egentligen inte ensam, utan betraktas roat från ovan av sina »stjärnsystrar«. Det är fyra av författarens väninnor som alla gått bort i cancer men här är de i högsta grad levande. Susanne Ringells senaste bok handlar mycket om förlust, åldrande och kroppens förfall. Men hennes prosa är, som alltid, så förtätad, poetisk och oväntad att de dystra ämnena fylls med livsnerv. Hon är en av de mest originella prosaisterna i den samtida finlandssvenska litteraturen.

foto: staffan löwstedt/svd/tt

Tingen av Ulrika Nielsen

»När en människa dör/förlorar tingen sin gravitationspunkt« skriver Ulrika Nielsen i det här prosalyriska verket som undersöker betydelsen av de ting vi omger oss med. Vi lever i en överflödets och konsumtionens tid, men Nielsen går långt bortom den vanliga konsumtionskritiken och ställer frågan vad sakerna vi omger oss med betyder för oss. Hon betraktar och ifrågasätter tingen omkring sig; både sina egna och andras. Som när hon går in i sin fasters stuga och i detalj redogör för dess innehåll, rum för rum, möbel för möbel och pryl för pryl. Vad är det vi vill minnas genom dessa saker? Har tingen en egen själ utan oss? Hur är det egentligen med »kaktusarnas humor« och »vitrinskåpets självmedvetenhet«?

Dikter av Edith Södergran

Nej, jag kommer väl inte undan Edith Södergran. I vuxen ålder var jag länge rädd för att läsa om hennes dikter, jag drog mig för att konfronteras med den överspända tonåring jag var när jag läste henne första gången. Men det visade sig vara en obefogad oro. Jag må se andra saker i dikterna idag än jag gjorde då, men deras enorma glöd är omöjlig att vara neutral inför. Mötet med Södergran väckte mitt intresse för andra modernistiska finlandssvenska poeter som Björling och Diktonius. I den finlandssvenska modernismen manifesteras den självständighet som är så viktig för ett land som, till skillnad från Sverige, inte alltid tagit den för given.

Gustav IV Adolf arresteras på slottet.

1809 Den stora silleperioden – då stora sillstim går nära kusten – upphör efter 60 år, varvid Bohuslän upplever en ekonomisk nedgång. 2022 Den stora silleperioden inföll den 24 juni, vilket innebar en ekonomisk uppgång för landets livsmedelshandlare. 1809 Året 1809 äger rum. 2022 Professor Leif Lewins kontrafaktiska bok Ödesåret 1809: Hur Sveriges historia kunde ha blivit annorlunda utkommer.

ÅRTALSFAJTEN 1809 versus 2022

Det var 1809 som Sverige förlorade Finland. Har det hänt något sedan dess?

Mozart.

1809 Båglampan – ett slags föregångare till glödlampan – skapas av den brittiske kemisten Humphry Davy. 2022 Båglampan används än i dag, i äldre filmprojektorer.

1809 Samuel Owen – »den svenska verkstadsindustrins fader« – startar ett gjuteri i Stockholm. 2022 Samuel Owens gata på Kungsholmen i Stockholm är cirka 100 meter lång. 1809 Mozarts Requiem framförs vid kompositören Joseph Haydns begravning i Wien. 2022 Mozarts Requiem framförs under året i bland annat Malmö, Stockholm, Halmstad, Uppsala, Göteborg, Västerås och Järvsö.

Egensinniga berättelser och fascinerande fakta för alla åldrar

KARIN COLLINS Snart har sommarn blommat ut

“Med Snart har sommarn blommat ut sällar sig Karin Collins till finlandssvenska episka berättare som Lars Sund, Ulla-Lena Lundberg och Kjell Westö.” – Henrik Othman, Österbottens Tidning

JULIA KORKMAN Minnets makt

Minnet är till sin natur formbart, nyckfullt och ibland direkt opålitligt. Kan minnesbilder faktiskt bevisa något bortom rimligt tvivel? Rättspsykologen Julia Korkman går igenom ett stort antal rättsfall, från 1600-talets häxprocesser till mordet på Olof Palme. Hon granskar de metoder som används i vittnesförhör och kommer med konkreta förbättringsförslag.

KARIN ERLANDSSON Det blå garnet

Varför är stickning så fängslande? De flesta som stickar ingår i en lång, ofta osynlig, tradition av stickande kvinnor. I sin insiktsfulla och infallsrika bok lyfter Karin Erlandsson fram stickandets historia. “Överlag blir jag väldigt sticknödig då jag läser boken.” – Nina Nyman, Hufvudstadsbladet

6–99 år

foto: tt 3–6 år

MAIJA HURME Alla mina sista

“Helhetsintrycket blir en vacker och något melankolisk skildring av exakt hur förgängligt livet är – korven ruttnar, svamparna förmultnar i skogen, stjärnor slocknar – men också att livet finns i just de stunderna, de som är flyktiga och ofta hamnar i skuggan av allt som är först.” – Julie Ebbe, Svenska Yle

3–6 år

ANNIKA ÅMAN Lumpänglar

“Intill sista sidan förvandlas och växer berättelsen, intrigmässigt, psykologiskt och etiskt. När jag lägger den ifrån mig känns det som om hela moderniteten passerat revy. Som om Alma förkroppsligat hela rörelsen från torp till finrum, från frigörelse från omyndighet till fångenskap i självförvållad materialistisk tomhet.” – Freja Rudels, Åbo Underrättelser

MARCUS ROSENLUND Det stora lilla livet

“Det är som att lyssna på en engagerad, något egen lärare, som inte grundat Döda poeters sällskap utan Sällskapet för levande småkryp. [...] En flyhänt skriven och faktaspäckad bok om ett viktigt ämne som man får hoppas blir en populär farsdagsgåva och julklapp.” – Bo Petterson, Hufvudstadsbladet

SOFIA OCH AMANDA CHANFREAU Giraffens hjärta är ovanligt stort

“Tillsammans har de skapat en fantasieggande bok vars fantasifoster når långt ut över bokens sidor. För vem vill inte ha en bil som producerar blåbärsmuffins istället för avgaser? Detta är en lekfull och skojfrisk berättelse med ett djupt allvar, som för tankarna till författare som Shaun Tan och Tormod Haugen.” – Helena Andréasson, BTJ

MALIN KLINGENBERG & MARIA SANN Skelettet

“Läs själva så får ni se hur Klingenbergs och Sanns slipade bilderboksjuvel Skelettet växer för varje omläsning till en fyndig fullträff som både bokstavligt och metaforiskt kryper under huden på såväl protagonist som läsare.” – Maria Lassén-Seger, Hufvudstadsbladet