GIRIGHET
1
© 2015 Utgiven av Ariton Förlag www.aritonforlag.se www.facebook.com/aritonforlag Twitter: @AritonForlag Instagram: @aritonforlag YouTube: aritonTV E-post: info@ariton.se Omslag: Josephine Öhrlund, Alexis Design Tryckeri: ScandBook ISBN: 978-91-87813-22-1 2
Innehållsförteckning Förord Betraktelser om Girighet ……………………… 4 av Linda Bengtzing
Räven ……………………… 114 av Carina Cefa-Öhrlund
Den som griper efter mycket … 10 av Dag Öhrlund
Min, min, min! …………… 126 av Jessika Devert
När guldet blev sand ………… 28 av Birgitta Backlund
Rovfåglarna ………………132 av Michael Burlin
2 Petrusbrevet 2:3………………40 av Carina Aynsley
Fylla ett tomrum…………… 140 av Gunnel Saric
Marknadsanpassning ………… 50 av Jan Björkman
I rävens lya ………………… 146 av Anneli Stålberg
Det guldgula Sidenöverkastet ……………… 60 av Cornelia Södergren
Ett oändligt slöseri med tid …………………… 156 av Cecilie Östby
En gul väst …………………… 68 av Mirjam Lindahl
Matteläxan ………………… 166 av Per Berg
Manslukerskan…………………76 av Lars-Göran Halvdansson
Vid vägs ände står allt still……………………… 176 av Jessika Nilsson
En gång – är en gång för mycket …………………… 84 av Jenny Jacobsson
Alopex……………………… 186 av Stefan Wallner
Ödets lott ……………………… 92 av Anna Wahlgren
Lillys bot…………………… 196 av Catrine Tollström
Roten till allt ont ……………… 98 av Dag Sandahl
Meyada …………………… 204 av Malin Lundskog
Energitjuvar och bulltjuvar…… 106 av Emelie Ström
Gul tisdag ………………… 214 av Ulrika Alenfelt
3
Anna Wahlgren är född 1981 i Gävle. 2004 flyttade hon till Östhammar som är beläget vid den vackra Roslagskusten, och där bor hon fortfarande tillsammans med sin man och två söner. Hon är en legitimerad receptarie och arbetar sedan 2002 på apotek. En stor del av fritiden ägnas åt skrivandet med målet att få en roman publicerad. Just nu arbetar Anna på en psykologisk spänningsroman, och det är just i spänningsgenren hon känner sig mest hemma. Som ett steg på vägen mot publicering började hon våren 2014 att skriva noveller vilket i skrivande stund har resulterat i medverkan i antologierna ”Insikter” och ”Över en fika” på Ariton Förlag, antologin ”#Älskanoveller – 30 nyanser av kärlek” på Ordberoende förlag och en publicerad e-novell på Epok förlag.
92
Ödets lott En hel dags instängd sommarvärme slog emot Agneta och fick henne att rygga tillbaka då hon öppnade balkongdörren. Hon viftade med ena handen då hon gick fram till glasrutan och sköt den åt sidan. Ett högt gnisslande genljöd då den trilskades och fastnade på vägen. Lutad över räcket fyllde hon lungorna med ett djupt andetag och såg ned på Norra Tullportsgatan. En röd liten bil for förbi där nere på gatan och för en kort stund fylldes hon av förväntan. Men bilen var inte hennes och det var inte Daniel. Bortifrån busstationen hördes de höga rösterna från ett ungdomsgäng på väg in till Uppsala. Hon hade nästan glömt bort att det var lördag idag. I semestertider var det inte så noga att hålla reda på dagarna. Med en sista blick på Adas Kaffestuga där vimplarna var inplockade och dörren låst för dagen gick hon tillbaka in i köket. En ljum vind svepte runt hennes ben då hon försiktigt vred lite på en av kopparna som redan stod framdukade på köksbordet. På väg till skafferiet knäppte hon på den färdigladdade kaffebryggaren innan hon tog fram kakburken. Ytterligare några chokladsnitt placerades på det redan överfulla fatet. Men hon visste hur förtjusta Daniel och Frida alltid varit i chokladsnitt. Och även om det var lite så var det alltid något. Dörrklockans skarpa signal ekade genom lägenheten och Agneta stoppade snabbt tillbaka burken i skafferiet innan hon skyndade vidare ut i hallen. Framför spegeln stannade hon upp och drog lite i tröjan som kändes för liten och hon ångrade med ens att hon valt den. Men utbudet var vad det var och nu var det ändå för sent att byta. Låset rasslade till och hon öppnade dörren. Utanför stod Frida med en blombukett i handen som försvann i ett töcken då Agnetas ögon fylldes av tårar. Ett stort leende drog i hennes ansikte. ”Åh, vad jag har längtat efter dig! Äntligen är du hemma.” ”Grattis, mamma!” Frida klev in i den trånga hallen och gav Agneta en hård kram kryddad av hennes söta parfym som svävade i luften runt henne. Agneta drog in den ljuvliga doften med näsan och höll henne sedan framför sig. ”Hur länge stannar du?” ”Tre veckor tror jag. Kanske fyra.” ”Då hoppas vi på fyra. Det ska bli så skönt att ha dig hemma ett tag.” 93
”Är Daniel här?” ”Nej, inte än. Men han kommer nog när som helst.” Helst hade hon velat se honom där för en halvtimme sedan då han lovat att komma, men bara han kom alls så var hon glad. Ljudet av steg ekade ute i trapphuset och Agnetas syster Christina dök upp i dörröppningen tillsammans med sin man Carlos. Carlos höll sig som vanligt i bakgrunden och såg ut att vilja vara någon annanstans. ”Är det någon som fyller år här, eller?” Systrarna omfamnade varandra och brast båda ut i ett högt skratt. ”Grattis, Agneta. Har du nya glasögon? Snygga.” ”Ja, visst. Dagen till ära. Ska jag vara ärlig gick de gamla sönder, så jag hade inte så mycket att välja på.” Inte så mycket till val nej och någon resa i sommar skulle det då rakt inte bli. Hon tuggade lite på läppen och försökte tränga bort de uppgivna tankarna. ”Ja, fy. Billigt är det inte.” Christina suckade medlidsamt. ”Då skulle jag kanske ha gett dig ett presentkort hos optikern i stället?” ”Ja, det hade nog inte skadat.” Agneta skrattade lågt och skakade på huvudet. ”Men kom in så länge. Daniel kommer nog när som helst.” Carlos och Frida slog sig ned i soffan över ett samtal om USA och Christina följde med Agneta ut i köket. Tillsammans plockade de fram det sista till bordet då dörren i hallen slog igen med en smäll. Låga röster hördes och snart klev Daniel in i köket med sin flickvän Sofia i släptåg. ”Daniel! Vad bra att du kom.” ”Ja, vi blev lite sena. Det var något annat vi behövde göra.” Han slängde ifrån sig bilnycklarna på köksbänken och släntrade iväg bort till köksbordet. ”Bilen står på parkeringen. Den behöver tankas.” Innan hon hann svara slet han åt sig två chokladsnittar som han tryckte in i munnen. Agneta såg hur Christina blängde på honom men valde att ignorera det. Daniel borstade av händerna på byxorna och sträckte sig efter något i bakfickan. ”Här morsan. Grattis på födelsedagen.” Han sträckte fram en skrynklig lottosedel. Agneta skrattade och tog emot den. ”Tack, Daniel. Det är precis vad jag behöver just nu. Gärna en vinst som täcker optikerns räkning om jag får önska.” Och kanske en resa därtill. ”Självklart. Men om du skulle vinna så får vi ju dela, eller hur?” 94
Agnetas fingrar gled över det knöliga papperet då hon fantiserade om vad hon skulle göra med en rejäl summa pengar. Så många problem det skulle kunna lösa. ”Eller hur, mamma? Då delar vi. På tre. Sofia är ju också med på presenten.” ”Självklart. Då delar vi. Det är väl inte mer än rätt. Men sätt er ned nu så får vi fika.” De slog sig ned vid köksbordet och Agneta njöt av att ha dem alla där. Av att höra dotterns röst som befunnit sig på andra sidan Atlanten och att se sonen som så sällan dök upp nu för tiden. Om det inte var något han behövde förstås. Han såg orolig ut. Ideligen såg han på klockan och reste sig till sist upp. Agneta betraktade hans spinkiga ryggtavla då han gick in i vardagsrummet och slog på teven. ”Lottodragningen börjar. Vi måste ju se om vi vinner något.” ”Ja. Så klart.” Agneta lyfte upp den skrynkliga lappen och kände pulsen öka en aning. Tänk om hon skulle ha sådan tur. Det vore väl något? ”Lycka till nu, Agneta”, sa Christina och blinkade åt henne med ena ögat. Agneta vred på huvudet och såg på Daniel som satt tätt ihop med Sofia med en egen lottosedel på bordet. Blicken gled tillbaka över Frida som höll upp båda hållna tummarna och log. ”Då börjar vi med Lotto ett.” Den ljusa rösten hördes från teven och de små bollarna hoppade runt, runt innan de en efter sögs ut i det lilla röret. Agneta höll så hårt i lappen att hon nästan glömde bort att andas. Fyra. Nitton. Tolv. Tjugoåtta. Ett. Tre rätt. Agneta hade tre rätt. Magen pirrade. Kanske kunde hon vinna något i alla fall. Daniel och Sofia viskade på andra sidan bordet och skrattade lågt. Trettiofyra. Femton. Det blev inte mer än tre rätt. Ingen vinst. Hon log för sig själv. Hur mycket hon än hade hoppats hade hon ju insett hur liten chansen var. På andra sidan bordet utbröt ett vrål. ”Jaaa!” Daniel sträckte upp sina armar i luften och Sofia höll sig för munnen och fnissade. ”Vi vann!” skrek han. ”Jag och Sofia vann sextioåtta tusen!” 95
Han böjde sig ned och kysste Sofia på munnen. Bortsett från teven där dragningen fortsatte var rummet tyst. ”Åh! Då kan vi ju boka den där resan till New York!” pep Sofia och hoppade upp och ned på stolen. Agnetas kinder hettade lite och hon skämdes lite då hon insåg att hon väntade på att Daniel skulle erbjuda henne en del av vinsten. Eller åtminstone pengar för bensinen som han utan att tveka kört upp. Skämdes ännu mer då hon insåg att så inte var fallet. Frida stirrade på sin bror med stora ögon och öppen mun, men han verkade inte märka av någon av de andra vid bordet. Christina såg ned i sitt knä och skakade lätt på huvudet. Ingen sa något. Klockans långsamma tickande ekade från köksväggen. Daniel log brett och sträckte sig efter ännu en kaka och Carlos vred lite på sig på stolen och såg på sitt armbandsur. ”Men vad kul, Daniel”, sa Agneta och fick harkla sig för att få tryck i rösten. ”Grattis.” ”Tack, morsan. Synd på din lott.” Daniels blick gled ett varv runt bordet i väntan på fler gratulationer, men de uteblev. Christina frustade till och stolen skrapade mot golvet då hon reste sig från bordet med sammanbiten min. ”Vi måste nog gå nu. Tack för fikat, Agneta.” Agneta övervägde att säga något men lät bli. Hon visste mycket väl vad Christina tyckte om Daniels beteende. Christina drog med sig Carlos ut i hallen. Agneta satt kvar vid bordet, matt och svag i kroppen. Från hallen hörde hon Christinas upprörda stämma innan de försvann ut i trapphuset. Även om hon inte kunde urskilja vad de sa så hade hon en gissning. ”Nä, vi kanske ska dra också. En polare har grillfest i kväll.” Daniel sträckte sig efter en kaka till innan han reste sig med Sofia tätt bakom sig. ”Jag skulle behöva låna bilen i morgon också. Det är okej, va?” ”I morgon? Ja, det ska väl gå bra.” ”Sjysst! Ses.” Dörren slog igen och lägenheten blev åter tyst. Frida reste sig och började plocka av bordet. Med ryggen mot Agneta talade hon med låg röst. ”Du vet att du kan säga nej, va?” Säga nej hade aldrig fallit henne in. Hur skulle hon kunna säga nej? ”Självklart.” ”Öppnade du kuvertet i blommorna?” ”Fanns det ett kuvert?”
96
Agneta stoppade ned handen i cellofanplasten och hittade ett avlångt kuvert som hon försiktigt öppnade. Bara det inte var en till lott. Men det var det inte. Det var en flygbiljett till USA. ”Frida... Inte kan jag...” ”Klart du kan. Den är du värd. Och mer därtill.” Frida gick fram till henne och slog armarna om hennes axlar. En stor klump växte till sig i Agnetas hals och hon blinkade för att hindra tårarna från att falla. Med ett stort leende såg hon på sin dotters brunbrända ansikte och klargröna ögon. ”Men du stannar fyra veckor, va?” ”Bara om du lovar att göra detsamma, mamma.”
97