9789127132320 by Smakprov Media AB

Foto: Mia Carlsson

En majskolv tittar fram i rabatten mellan höghusen. Rädisor i snåren bredvid lekplatsen. Ett hav av asiatiska bladgrönsaker på kolonilotten. Egen sparrispotatis på balkongen. Det växer så det knakar i våra städer. Det gröna hör inte längre bara landet till utan även asfalten ska blomma. Gatsmart odling guidar dig till olika vägar för att få ett grönare liv. Antingen i din närmiljö – på balkongen och i hyreshusets rabatter – eller på nya mer spännande odlingsplatser. Hur hyr man mark av kommunen och startar en kollektivodling? Hur skaffar man en kolonilott? Kan man odla i stadens parker?

ISBN 978-91-27-13232-0

9 789127 132320

ULRIKA FLODIN FURÅS

Boken ger handfasta tips på vad du kan odla och inte minst inspiration till var du kan odla. Gatsmarta odlare från svenska städer men även från London, Paris och Berlin delar med sig av sin kunskap. Välkommen att bli en del av den gröna revolutionen!

Ulrika Flodin Furås är trädgårdsskribent och fotograf med ett stort intresse för odling. Sedan 2008 är hon chefredaktör för tidningen Koloniträdgården.

ULRIKA FLODIN FURÅS

INNEHÅLL FÖRORD

ATT ODLA I STADEN Odling påverkar miljön i staden Enskilda initiativ för en grön stad Se dig om i staden Kollektivodlingar och gerillagrupper

8 12 16 19 24

EKOLOGISKT OCH NÄRODLAT Jorden är grunden Biologisk mångfald Gröna korridorer

40 41 42 43

INNAN DU BÖRJAR Rätt växt till rätt plats Zonindelningen Bevattning En egen kompost Ge växterna näring Olika odlingsmetoder Dra upp egna plantor Odling för bortresta Skadegörarna

46 47 47 50 56 62 68 74 78 80

STADENS ODLINGSPLATSER Inomhusodling Balkonger och terrasser Kolonilotter Odling mellan bostadshusen

84 85 93 121 141

SÄTT SPADEN I JORDEN Så blir du stadsodlare

148 149

ADRESSER

154

156

FÖRORD LÅT ASFALTEN GRÖNSKA Framför ett flervåningshus har någon tagit bort gräsmattan och börjat odla sallat. Det som förr var en elegant entré har blivit grönsaksland. Ordföranden i bostadsrättföreningen nickar förnöjt när han drar upp en rädisa och torkar bort jorden från den på byxbenet för att sedan äta den. Få saker smakar så gott som det man odlat själv. På en balkong några kvarter bort odlas det mangold i en smal trälåda som löper längs väggen. Raden av mangold bryts av gräslök, basilika och persilja. Och timjan, förstås, som bina gillar. I blomlådorna växer jordgubbar. Det är bara att sträcka ut handen och plocka. Den hållbara staden är en dröm om Men det har inte alltid varit så. Jag en stad befriad från avgaser, bilköer växte upp mitt i stan, utan balkong och kollektivtrafikinfarkt. Lite märk- men med en asfalterad bakgård. Inte ens maskrosor växte där. Det enda som ligt kanske, men det är sällan stadsfanns var en piskställning för matodlingen finns med i den visionen. tor och några soptunnor. Bakgården hörde till alla oss som bodde i gathuset och gårdshuset. Ändå tillhörde den ingen, det var en övergiven plats med asfalt som kändes metertjock. Vad jag hade velat gräva upp den och plantera något där! Rädisor, tomater och rabarber! Istället för att bryta upp asfalten odlade vi tomater, dill och persilja i fönstren. Och det gick ju, det med, fast asfalten fortfarande härskade i stenstaden. Fler och fler börjar odla grönsaker, frukt, bär och örter i stadskärnan. Vi gör det för att det är gott att äta det man själv odlat, för att det är roligt att odla och för att det är vackert. Man blir glad av blad helt enkelt. Trycket på de stora städerna ökar, allt fler flyttar in och stadens grönytor naggas i kanterna. Det talas om framtidens hållbara städer där människor bor yteffektivt och har gång- eller cykelavstånd till det mesta. Den hållbara staden är en dröm om en stad befriad från avgaser, bilköer och kollektivtrafikinfarkt. Lite märkligt kanske, men det är sällan stadsodlingen finns med i visionen om den hållbara staden. Det finns också de som hävdar att en grön stad med odling står emot den yteffektiva hållbara staden. Parkerna är till för rekreation, inget mer.

Men det behöver inte vara något motsatsförhållande med en yteffektiv stad och en stad man odlar sina egna grönsaker i. Tvärtom, det finns många bortglömda ytor, även i parkerna, att odla på. Allt fler bostadsrättsföreningar börjar också odla på marken mellan husen. Kolonilotterna har fått en renässans. I städerna växer det upp kollektivodlingar, som Matparken i Uppsala, Folkodlarna i Skarpnäck eller Stadsjord i Göteborg. Och när den nya stadsdelen vid Hyllie i Malmö planeras, är odlingen en viktig del. Där finns till och med en plats för torghandel angiven, där stadsodlarna kan sälja sitt överskott. Odlingen blir en integrerad del av staden. Odlingarna i staden behövs också för att förbättra livsbetingelserna för våra pollinerare, för antalet insekter minskar. Bin, fjärilar, humlor och andra pollinerare behöver gröna korridorer för att överleva och sprida sig. Grönområdena i staden måste hänga ihop så att humlorna och bina kan transportera sig från en park till en annan. Pollinerarna är en förutsättning för bär- och fruktprakten. Genom att odla på övergivna platser, på kollektivodlingar, odlingslotter, tak och balkonger hjälper vi pollinerarna att sprida sig ut över staden. Jag har några odlingsidoler. Bland dem finns Peppar och pumpa, ett nätverk av Stockholmskolonister som på olika sätt inspirerar stadsodlare och visar på potentialen i grönsaksodling för husbehov. En annan inspiratör är Londonbon Richard Reynolds som dragit igång ett världsomspännande nätverk av gerillaodlare, eller guerrilla gardeners, i Stockholm, Berlin, Paris och London som alla gör odlingsräder och lägger ut klipp och bilder på nätet. I Amsterdam har stadsplanerare startat ett annat internationellt nätverk, Farming the city, där både odlare och stadsplanerare finns bland medlemmarna. Inspirerande är också projekt som odlingen på taket till tunnelbaneuppgången vid Hornstull i Stockholm. Jag blir också glad när jag pratar med de stadsodlare jag möter, för att inte tala om de eldsjälar som jobbar med kollektivodlingar runt om i landet, ni är fantastiska. Staden lever, asfalten grönskar och grödorna spirar. Ulrika Flodin Furås

KAPITE L 1

ATT ODLA I STADEN Det är inte särskilt krångligt att odla i staden och det finns inget motsatsförhållande mellan att vara stadsbo och odlare, tvärtom, man kan absolut odla sina egna bär och grönsaker även om man inte har tillgång till en villatomt eller ett fritidshus. Man kan till exempel odla på bakgården, balkongen, fönsterkarmen, i kollektivodlingen eller på kolonilotten. Man kan, som många gerillaodlare, göra odlingen till ett ställningstagande, eller man kan vara pizzeriaägare och odla sin egen vitkål till pizzasalladen. Alla sätt är bra och inget är sämre än något annat. Kanske började ditt odlingsintresse med att du en dag stoppade ner ett frö från en chili och att fröet grodde och en hel liten planta kom upp. Eller så tröttnade du på de veka kryddväxterna från mataffären och bestämde dig för att odla egna. FN-organisationen FAO (Food and agricultural organization of the United Nations) har valt att lyfta fram urban odling som en viktig del i strategin när framtidens hållbara städer skapas. I västvärlden är urban odling en del av trenden att välja närproducerad mat och att skapa en hållbar stad och närmiljöer där människor trivs och vill stanna kvar i. I resten av världen är stadsodlingen både ett sätt för de fattigaste att få mat för dagen och ett sätt att skapa bra boendemiljöer och få odlarna att hitta nya utkomster via sin odling. RUAF Foundation (Resource centres on urban agriculture & food security) är ett non-profit-nätverk som arbetar med dessa frågor tillsammans med ett tjugotal städer i Latinamerika, Afrika och Asien. I RUAF:s definition av urban agriculture ingår också boskapshållning. En studie som gjordes av SLU (Sveriges lantbruksuniversitet) och FOR (Fritidsodlingens riksorganisation) 2008 visade att husbehovsodlingen hade en potential att försörja 5 miljoner personer med vegetarisk kost, detta om det odlades grönsaker, bär och frukt i alla trädgårdar, kolonilotter och på alla grönytor i städerna. Att odla upp alla trädgårdar och grönytor är naturligtvis inte rimligt, men studien visar ändå på vilka möjligheter som finns. Att odla bär, frukt och grönsaker i staden är inget nytt, koloniträdgårdar har funnit i över hundra år i Sverige. För inte så länge sedan fanns det också handelsträdgårdar med frilandsodling och växthus alldeles nära där människor bodde. Odlingen var en integrerad del av staden. Vid förra sekelskiftet byggde man ibland även trädgårdar till lägenheterna i flerfamiljshusen, så kallade lägenhetsträdgår-

Odling mellan hyreshusen i Alby, Botkyrka kommun.

dar där de boende kunde odla för husbehov. Idag har vi tillgång till grönsaker i mängder, men det är inte alltid som vi vet var de kommer ifrån, än mindre hur de är odlade och vilka bekämpningsmedel som används. De egenodlade grönsakerna däremot, vet vi det mesta om. Det finns också olika sätt att närma sig stadsodlingen. Det mesta i den här boken handlar om enskilda människors odlingsprojekt, men det finns både stadsplanerare och arkitekter som aktivt arbetar för att öka de gröna ytorna i staden och som gärna ser att en del av dessa ytor används till köksland och bärbuskar. I Göteborg finns planer på ekopark vid Östra sjukhuset i Göteborg. I Stockholm diskuteras området kring Gullmarsplan. I Malmö byggde man för några år sedan ”Urbana villor” där balkongerna var konstruerade som tråg för odlingsjord med tillbyggda bevattningssystem. The allotment plot är, engelskan till trots, ett svenskt initiativ som vill visa på möjligheter att minska avståndet mellan människa och mat och därigenom också minska mängden av livsmedelstransporter. Projektet startades av sex landskapsarkitektstudenter som sommaren 2009 odlade grönsaker i skulpturparken i Wanås slott i Skåne. Tanken var att kommunpolitiker, såväl som odlare, skulle inspireras till liknande odlingar. Några kommuner, bland annat Eslöv och Lund, föll också för idén och ordnade pallkragsodlingar. Även i Umeå finns liknande projekt. Bland samhällsplanerare finns också ett intresse för grönytor och stadsodling. Ibland ställs yteffektivitet, det vill säga att många bostäder kan byggas på en viss yta, mot att upplåta en lika stor yta till köksträdgårdsland. Tvärvetenskapliga forskningscenter som Stockholm resilience centre eller Mistra urban futures vill visa att det inte finns något motsatsförhållande mellan stadsodling och en innerstad med hög densitet. Tvärtom, det ena förutsätter det andra i framtidens städer. Odlandets hälsosamma påverkan studeras vid SLU i Alnarp där Erik Skärbäck, som är professor i sin forskning, visar hur vår koncentrationsförmåga och stressnivå kan påverkas i positiv riktning av rekreation i gröna miljöer. Stadsodlad frukt och grönt ger också matsuveränitet, det vill säga att om städerna har fungerande odlingsytor kan man vara säker på att det finns möjlighet till nyttoodling även i framtiden. Men stadsodling är inte bara nytta, odlandet innebär också ett känslomässigt engagemang i staden man bebor och brukar. Stadsodling är att skapa platser som människor trivs med att vara på. Detta är också något som man tagit fasta på i flera projekt som syftar till integration eller att göra ett område mer attraktivt för de boende.

Gullmarsplan, så som platsen kan komma att se ut i framtiden, idé från arkitektbyrån Kjellander & Sjöberg.

ODLING PÅVERKAR MILJÖN I STADEN Stora städer är ofta en eller ett par grader varmare än omgivningarna och den globala klimatförändringen gör att de stora städernas temperatur kommer att öka ytterligare. Kan våra tomatodlingar dämpa klimatförändringen? Javisst, på SLU forskas det kring hur vår livsmedelsproduktion kan dämpa växthuseffekten. Det visar sig att om man som odlare tänker på att skapa ett kretslopp – på att binda redan utsläppt koldioxid och använder kväve effektivt i sin odling – minskar också lustgasemissionerna. Genom fotosyntesen binder växterna kol i sin biomassa. Den ekologiska odlingen binder mer kol än vad det moderna jordbrukets monokulturer gör. En av anledningarna är att det ekologiska jordbruket använder mer biomassa och fler perenna grödor. Perenna grödor ger mer mull till jorden än ettåriga växter. Dess-

Vissa växter tar upp föroreningar mer än andra. Sallat ska man till exempel undvika att odla om man misstänker att det kan vara kadmium i jorden. Odling i pallkragar är att rekommendera om marken är förorenad.

utom hinner de fånga upp mer sol under året. Det finns också andra fördelar med den grönskande staden, växterna dämpar också buller. Är stadsodlat giftfritt? Ofrånkomligt funderar de flesta stadsodlare någon gång på hur avgaser i luften och tungmetaller i jorden tas upp av grönsakerna och bären man odlar. Halterna av gifter i stadsluften i svenska städer är så små att man måste äta oerhört mycket stadsodlade grönsaker för att få i sig skadliga mängder. Man kan fundera på vad som är mest giftigt, grönsaker från konventionell odling där man besprutat för att bli av med skadegörare eller obesprutade grönsaker från den egna odlingen inne i staden. Kan man äta det som odlats alldeles invid en hårt trafikerad gata? Det finns inga stora undersökningar gjorda kring detta, men forskaren Henrik Kylin på Linköpings universitet berättar att värdena av de giftiga partiklarna i avgaserna och från bildäcken försvunnit ur luften redan 20–30 meter från en större stadsinfart. Har man ett plank mellan odlingen och den tunga trafiken minskar föroreningarna ytterligare. Att skölja allt i vatten innan man äter eller tillagar det är också bra eftersom avgaserna lägger sig ovanpå bladen. Rotfrukter kan man skala, för det är just i skalet som föroreningarna sätter sig. Det är också skillnad mellan växter och växter. Vissa, som exempelvis gurka och squash, tar upp gifter mer än andra växter. Just dessa plantor bör man undvika att odla direkt på gammal industrimark. Det är sällan jorden på en industritomt är idealisk för odling av grönsaker överhuvudtaget men man kommer runt problemet med eventuella gifter och tungmetaller i jorden genom att odla i upphöjda odlingsbänkar. Det finns dock ämnen som man ska undvika att få i maten. Det är särskilt polycykliska aromatiska kolväten, PAH, som man vill skydda sig mot. De är cancerframkallande och används bland annat som mjukgörare i bildäckens gummi. Maria Greger är miljöforskare, verksam vid Stockholms universitet i Sverige och Högskolan i Hedmark i Norge, och undersöker särskilt hur olika växter tar upp tungmetaller ur jorden. Hon ger exempel på hur olika växter tar upp kadmium. Odlar man tomat i jord förorenad av kadmium, så hamnar inte mycket av metalllen i frukten, men sallat, däremot, ska man undvika att odla i kadmiumförorenad jord, eftersom sallaten tar upp den. Havre tar inte upp kadmium, medan vete gör det och så vidare. Gröda kan också användas för att rena jorden. Maria har tidigare visat att

energiskogspil (salix) är bra på att ta upp metaller ur jorden och bryta ner organiska föreningar. Tillsammans med odlingsnätverket Mykorrhiza, verksamt i Malmö, håller Maria på att studera hur effektivt Salix kan rena mark i stadsmiljö. Cirka tre säsonger tar det för ett förorenat område att bli brukbart. Tungmetaller tas upp olika Bly och kadmium lagras i grönsaker och spannmål, medan till exempel kvicksilver lagras i fisk. Växter har barriärer mot att ta upp för mycket tungmetaller. Metalllen kan också vara så giftig för växten att den dör. Växtarternas förmåga att ta upp tungmetaller skiljer sig åt. Säd har låga värden av kadmium, medan spenat och sallat har lättare att ta upp den. Äpplen innehåller nästan inget kadmium alls. Svamp som växer vilt kan innehålla mycket kadmium, liksom vissa frön, som solros- och linfrö. Växterna lagrar också tungmetallen på olika ställen. Sädens skal innehåller mer gift än det som sedan blir mjöl och, som sagt, odlar man där det är mycket luftföroreningar är det bra att skölja grönsaker, bär och frukt innan man äter dem.

Fytosanering heter det när man väljer att sanera jord från tungmetaller med hjälp av växter. På senare år har det blivit vanligare med den här typen av sanering av till exempel gamla industritomter eller platser där det funnits bensinmackar. Enskifteshagen i Malmö är en sådan plats, där driver kommunen och gerillaodlingskollektivet Mykorrhiza saneringsprojekt av mark genom fytosanering. När marken är renad ska det bli gemensamhetsodlingar för de boende.

ENSKILDA INITIATIV FÖR EN GRÖN STAD Har du lust att riva upp en gatsten och börja odla gräslök i hålet? Då kanske du är en gerillaodlare i själ och hjärta. Fenomenet guerrilla gardening har funnits länge, i sin nuvarande form kommer det från Storbritannien där Richard Reynolds gav sig ut i staden nattetid för att odla. Gerillaodling lever minst lika mycket på nätet som i verkligheten. Via bloggar, Facebook och liknande kan man följa de olika räderna. Vissa gerillaodlare väljer att vara anonyma medan andra öppet frontar med sitt namn. Visserligen är de bara beväpnade med fröbomber och småplantor, men likväl är de revolutionärer! En del gerillaodlare är framför allt intresserade av själva odlandet medan andras verk är mer inspirerat av graffitikonstnärers, men de har ett gemensamt och det är att de alla vill ha mer odling och grönt i staden. En vackrare stad helt enkelt. I London har Richard Reynolds valt att inte vara anonym och att samarbeta med kommunen, vilket för hans del har lett till allehanda konsultjobb och för Londons del att flera stadsodlingprojekt funnit sin form. Bland annat har han varit organiserad i ett kvartersodlingsprojekt i södra London som heter Urban orchard och där de boende, framför allt barnen, var med och både odlade och byggde små stugor. Urban orchard var ett ettårsprojekt vars erfarenheter staden drar nytta av i framtida projekt.

Gerillaodling Begreppet gerillaodling kommer från 1970-talets New York när människor helt sonika började odla på ödetomter mellan husen utan att först be om lov. Därifrån spred sig odlandet över världen och liknande rörelser har funnits i bland annat Kanada. För närmare tio år sedan väckte Richard Reynolds liv i gerillaodlingstanken när han började odla där han bodde för att han ville göra staden vacker. Han skrev en bok – On guerrilla gardening – och startade en blogg där han spred sina tankar och idéer. Skillnaden mellan 1970-talets gerillaodlare och dagens är att det idag finns ett livaktigt nätverk som har kontakt över internet. På våren uppmanas det till en internationell solrosplanteringsdag där gerillaodlare i städer världen över deltar. På hösten ordnas en liknande lökplanteringsdag.

Lavendel vid Elephant and Castle En torsdagskväll vid tiotiden följer jag med gerillaodlaren Richard Reynolds på en odlings- och ogräsrensningsräd nära tunnelbanestationen Elephant and Castle i södra London. Området är byggt i gigantiska proportioner, det blåser mellan huskropparna och fastän en salig blandning av folk bor här är det inte gästvänligt. Det känns bortglömt och sterilt. När Richard flyttade hit från Devon bestämde han sig för att börja odla i sina kvarter, han ville göra omgivningen vackrare och mänskligare. I början gjorde han sina odlingsräder nattetid, men när han märkte att folk inte blev arga på honom, utan mer var nyfikna och blev glada, började han plantera och rensa sina rabatter på kvällarna, efter jobbet. Han berättade om sitt gerillaodlande på nätet och dokumenterade sina räder, snart fick han anhängare i andra städer. Detta var för åtta år sedan och sedan dess har gerillaodlandet spridit sig över världen. Han understryker att han inte var först med den här typen av odling, den har funnits tidigare både i New York och i Toronto. För Richard Reynolds handlar gerillaodlandet om att uttrycka sig artistiskt och glädjen att få se det han sått gro och växa och göra staden vackrare. Ett annat syfte med gerillaodlandet är att visa vilka odlingsmöjligheter det finns i staden. Idag är också Londons stad med på gerillaodlingsprojekt som Pimp your pavement. Snart kanske man inte höjer på ögonbrynen om man skulle se en granne så rädisor mellan berberisbuskarna på gården. Pionjären Richard Reynolds är nöjd med utvecklingen. Han vill att stadsodling ska bli en del av vardagslivet i staden.

Richard Reynolds på väg ut i natten för att se till sina projekt i staden.

SE DIG OM I STADEN Om man tittar noga i städerna kan man få syn på små odlingsprojekt. Välskötta små odlingar bakom en parkbänk eller så. Någon som planterat solrosor i en annars rufsig rabatt eller planterat en hel perennrabatt i ett övergivet gathörn. Det påminner en smula om stickgraffitirörelsen, de som trär stickade strutar över lyktstolpar, stickar in parkbänkar med mera. Det är ett slags snällt påpekande om att vi vill ha en gästvänligare och grönare stad. Lådan på Mariaberget Vid en trappa på Ugglegränd på Södermalm i Stockholm har någon, som kallar sig Juan B, snickrat några odlingslådor. Någon har planterat potatis, tomater och sockerärtor i dem och dessa plantor vårdas ömt. Kanske är det Juan B själv som odlar i dem, kanske är det någon granne som valt att odla i dem. Det som är extra härligt med lådorna på Ugglegränd är att de är så välskötta. På flera håll i städerna dyker initiativ som Juan B:s upp. Odla där du bor, där du går och står. Någon har lagt ner sin själ i den lilla odlingen. När man ser den slingrande sockerärtsplantan ta sig upp på det smidda järnräcket kan man inte bli annat än glad. Det är äkta odlingslycka.

Ugglegränd, Stockholm.

Foto: Mia Carlsson

ISBN 978-91-27-13232-0

9 789127 132320

ULRIKA FLODIN FURÅS

Ulrika Flodin Furås är trädgårdsskribent och fotograf med ett stort intresse för odling. Sedan 2008 är hon chefredaktör för tidningen Koloniträdgården.

ULRIKA FLODIN FURÅS