Svenska Möbler by Smakprov Media AB

2a Svenska Mo?bler skyddsomslag.qxp:Layout 1

08-09-17

flik 93 mm

Medeltid Vasatid Karolinsk tid Fredrik I:s tid Rokoko Gustaviansk tid

Sida 1

baksida 220 + 4 mm

En exklusiv Hauptbyrå, en enkel furupall eller en numrerad betongstol? Allt återfinns i Svenska möbler under femhundra år – en heltäckande och rikt illustrerad möbelexposé från medeltid fram till idag. Här finns de dominerande modestilarna, de stora mästarna, hantverkarna, arkitekterna, men även inredningstrender och utländska influenser som präglat möbelkonsten i Sverige. Museernas dolda skatter har plockats fram – ett stort antal av möblerna visas här för första gången i färg – vilket gör boken till en guldgruva för den som är intresserad av antikviteter och heminredning. Boken är skriven av en rad välkända författare som alla har anknytning till landets ledande kulturhistoriska museer.

Karl Johans tid Historism Folkliga möbler Jugend

Funktionalism i folkhemmet Vardagens funktionalism Köp-slit-släng High tech, nyfunkis och konceptdesign

baksida 220 + 4 mm

SVENSKA MÖBLER

flik 93 mm

sigrid eklund nyström, fil.dr i konstvetenskap. Avdelningschef för Samlingarna vid Nordiska museet.

per falck, fil.lic. i konstvetenskap. Före detta intendent vid Nordiska museet.

– under femhundra år –

johan knutsson, fil.dr i konstvetenskap. Intendent vid Nordiska museet.

birgitta martinius, fil.kand. i konstvetenskap. Antikvarie vid Mölndals museum och intendent vid Gunnebo slott, tidigare vid Nordiska museet och Nationalmuseum.

jan norrman, fil.kand. i konstvetenskap. Intendent vid Nationalmuseum, tidigare vid Röhsska museet.

bengt nyström, fil.dr i konstvetenskap. Före detta museichef, verksam vid Nordiska museet, Tekniska museet, Södermanlands museum och Norrköpings stadsmuseum.

stina odlinder haubo, fil.kand. i konstvetenskap. Forskare, även varit verksam vid Nationalmuseum och Kungl. Husgerådskammaren.

cilla robach, doktorand i konstvetenskap. Intendent vid Nationalmuseum.

redaktör bengt nyström sigrid eklund nyström, per falck, johan knutsson, birgitta martinius, jan norrman, bengt nyström, stina odlinder haubo, cilla robach, elisabet stavenow-hidemark

elisabet stavenow-hidemark, fil.dr och docent i konsthistoria. Före detta avdelningschef vid Nordiska museet.

höjd 266 mm

Tradition och förnyelse

Svenska möbler under femhundra år är utgiven i samarbete med Nordiska museet och Nationalmuseum.

rygg 26 mm

SVENSKA MÖBLER

Ur innehållet:

17.35

kap001.qxp:skiss1

08-09-18

13.22

Sida 10

Bengt Nyström

möbler över tiden – en inledning

Möbler betecknar definitionsmässigt rörliga eller snarare flyttbara föremål som använts för att hjälpa människor att tillfredsställa några av sina grundbehov, som att sitta, sova eller äta. Ordet har sitt ursprung i italienskans »mobilia« och har kommit till Sverige via tyskans »Möbeln« och franskans »meubles.« I Sverige är det belagt i skrift sedan 1600-talet. Till en början inbegrep det också alla flyttbara inredningsföremål i ett rum, det vill säga även husgeråd och annat lösöre.

redskap för att sitta, ligga och äta

Fäbodarnas eldhus återspeglar förhistoriska och medeltida bostadsvanor. Eldstaden var placerad mitt i rummet med rökutsläpp i taket. Väggfasta lavar fungerade som sittbänk, matbord och sovplats. En enkel pall och en trädstam kompletterade möblemanget. Ritningen ovan, och bilden på motstående sida, visar ett eldhus från tidigt 1700-tal från Juganes, Ärteråsens fäbod i Ore socken, Dalarna, fotograferat och uppmätt i juli 1926 vid en av Nordiska museets fäbodinventeringar, ledd av Sigurd Erixon. Ritning av Mogens Mogensen.

Människan har genom årtusenden givetvis haft olika sätt att sitta och ligga, men ingen vet när eller hur man började använda redskap för detta. Det vanligaste har rimligen varit att utnyttja marken eller de möjligheter naturen gav, helst med ett mjukt underlag. De första hjälpmedlen för att underlätta funktioner som vila och sitta tog form när människan ändrade sitt näringsfång. Det skedde när man successivt gick över från en nomadiserande levnadsform till ett fastare boende då de första jordbrukarkulturerna uppstod. Boende och inredning utvecklades därefter i olika kulturer i Mellanöstern. Ett exempel och ett sätt att lösa dessa grundfunktioner är eldhuset med fasta sovlavar. Det anses gå tillbaka på forntida boende inom vårt geografiska område. Det speglar sannolikt boendet i enkla förhållanden ännu under medeltiden och har även använts i sen tid inom fäbodväsendet. Flyttbara enkla möbler i form av pallar, kubbar, bänkar och liknande har säkerligen förekommit tidigt under förhistorisk tid hos storbönder och hövdingar. Det norska gravfyndet Osebergsskeppet från mitten av 800-talet innehöll sängar, kistor och en stol som ger oss en viss kunskap om nordiska möbeltyper i välbärgade miljöer. Den äldsta bevarade nordiska möbeln är en fällstol från Danmark, utan ryggstöd och med sits av

kap001.qxp:skiss1

08-09-18

13.22

Sida 11

kap001.qxp:skiss1

08-09-18

13.22

Sida 12

En klismosstol återgiven på en dryckesskål, kylix, från cirka 490-talet f.Kr. Den sörjande Akilles sitter i sitt tält i Troja, på väggen hans sköld. Medelhavsmuseet, foto Margareta Sjöblom.

Många möbler under nyantiken och empiren, liksom under 1920- och 1930-talen, är även inspirerade av egyptiska förebilder. Tronstol från farao Ramses III:s grav i Thebe, ur G. M. A. Ricther, The furniture of the Greeks, Etruscans and Romans, 1966.

Ett par möbler från en vikingatida högreståndsmiljö. Säng och stol i en enkel stolpkonstruktion med intappade sidostycken. Madrass och sittdyna har sannolikt gjort möblerna bekväma. Rekonstruktion av möbler från graven vid Oseberg i Norge från 800-talet. Kulturhistorisk museum, Vikingskipsmuseet, Bygdøy, Oslo.

utterskinn. Den är daterad till äldre bronsålder, det vill säga till för drygt 3 000 år sedan. De äldsta bevarade möblerna inom vår kulturkrets har hittats i högkulturer i Mesopotamien och Egypten. De har daterats till 4000talet före Kristus, alltså till för 6 000 år sedan. Många av dessa möbeltyper har under olika skeden varit förebilder för senare tiders möbelskapare. Flyttbara möbler introducerades i Sverige först under 1500-talets senare del. Under medeltiden förekom dock flera olika fristående möbler i form av kistor och sittmöbler, i första hand hos mer framstående personer. Hos allmogen och i många andra sammanhang var fasta, traditionella inredningar vanligast, det vill säga fasta sovlavar och bänkar utefter väggen, fasta säten liksom enkla skivor eller brädor som kunde läggas på bockar för att användas som bord eller lösa säten. Förändringen kan illustreras med Johan III:s brev i samband med en reparation på Stockholms slott. I det ger han order om att »The Benckier schole bortriffwes som äre spijkede widh wäggen alt um kringh«.

kap001.qxp:skiss1

08-09-18

13.22

Sida 13

möbler över tiden – en inledning • 13

möbler och makt går igen De flesta möbler utformas för att vara både praktiska och estetiska, ofta också för att markera status. En intressant funktion är att sittmöblerna tidigt – och senare även sängen – kunde vara en symbolisk markör mot omvärlden och lägre stående personer. Egyptens faraoner avbildades i sina tronstolar med en stelt symmetrisk ställning som underströk deras gudomliga ursprung. Stolen var i hög grad en auktoritetssymbol. När kungen sätter sig på tronen manifesteras kungamakten. Tronen står i allmänhet på en sockel för att även rumsligt ge kungen/hövdingen en upphöjd position, liksom domaren i rättssalen. Husbondens plats i stugan var i högsätet vid bordets kortända. Det var ofta en särskild stol åtskild från de enklare sätena. Vikingatida bildstenar visar gudar eller hövdingar på kubbstolar. När stolar tillverkades i serier för kung och adel på 1600-talet och när matsalsmöbeln med tillhörande skänk och skåp introducerades på 1870-talet var betydelsen av de tillhörande två karmstolarna given. De placerades vid bordets kortändar och reserverades i regel för husets herre och fru, de enkla matsalsstolarna för gästerna. Makt och betydelse kunde signaleras även på annat sätt och i andra sammanhang. Det kunde till exempel gälla utformningen och utsmyckningen av medeltida kistor som värdeförvarare. Barockens sängkammare med en pompös paradsäng ingick ofta i 1600-talets kungliga och adliga representationssvit och levde kvar in på Karl Johans tid.

den vanligaste möbeln är stolen Stolen och andra sittmöbler var på sitt sätt en teknisk innovation med krav på särskilda lösningar för ben och rygg. Stolen finns också i ett otal varianter genom tiderna. Den är ett ständigt återkommande, populärt objekt för ny formgivning, som man kan se av bokens olika kapitel. Språkligt är begreppet stol en utvidgning av verbet stå och syftar på ett stående, inte på ett sittande. Möjligen uppfattades den kroppsställning som intogs som lutande med hjälp av en »stol«. Man kan jämföra med »takstol«, ett stöd som taket vilade på, eller »svarvstol«, en ställning för svarven. Det nya redskapet innebar ett nytt sätt av halvstående eller så småningom ett mer uttalat sittande, från maktmarkerande kungastolar till 1950-talets fladdermusfåtölj, där den slängiga tonåringen kunde provocera äldre generationer. Etnologiprofessorn Åke Daun konstaterar i den analyserande artikeln »Sätt att sitta« att »människan är inte särskilt väl anpassad till att vare sig gå, springa, hoppa, klättra eller simma, däremot kan hon allt detta.

En högsätesstol i fornnordisk romantik från Villa Bråvalla från 1870-talet. Nordiska museet, foto Mats Landin.

kap001.qxp:skiss1

08-09-18

13.22

Sida 14

14 • svenska möbler

Människan förmår inte stå stilla timvis som en häst, inte heller sitta särskilt länge i samma kroppsställning utan negativa följder. Det är denna omständighet som gör den ergonomiska konstruktionen av stolar till en svårlöst uppgift, som också tagits upp av sentida möbelformgivare. När man designar en stol skall man först och främst tänka på att det är mycket bekvämare för den sittande personen om han kan ändra ställning då och då. En bra stol är sålunda en i vilken man kan alternera mellan olika vilsamma ställningar«. Det är intressant att relatera detta till de funktionella, närmast fysiologiska studier som G.A. Berg gjorde i samarbete med läkaren Bengt Åkerblom i början av 1940-talet. Man kan också se på Bruno Mathssons möbler under funktionalismen, som uppfattats som funktionella men som för många var obekväma och svårsuttna.

Sitta riktigt är en vetenskap – G.A. Berg studerade hur sittmöblerna skulle anpassas till människokroppen. I slutet av 1930-talet blev studierna alltmer fysiologiska sedan han börjat samarbeta med läkaren Bengt Åkerblom, som senare blev internationellt känd för sin avhandling Standing and Sitting Posture (1948). I ett uppslag i tidningen Se 1944 demonstrerar Berg själv den sittkomfort hans stolar erbjöd. Kungl. biblioteket, foto Esbjörn Eriksson.

kap001.qxp:skiss1

08-09-18

13.22

Sida 15

möbler över tiden – en inledning • 15

stockholm som trendsättare Stockholm, rikets huvudstad med kung och hov och ledande handelshus, var länge normgivande för möbelmodets utveckling. Där fanns också de skickligaste och mest specialiserade hantverkarna. Hovet och tongivande kretsar inom adel och borgerskap tog upp internationella nyheter och introducerade dem. Från Stockholm spreds sedan de nya modena över landet. Nyheterna nådde Sverige även genom import av varor, och hantverkare från kontinenten som flyttat hit. Stockholms slott blev till exempel inkörsporten för den franska rokokon i samband med att man återupptog slottsbygget på 1730-talet. Rokokon satte sin prägel på interiörer och möbler i Sverige på 1740-talet och var en aktuell modestil i Stockholm långt in på 1770-talet – i övriga landet betydligt längre. Influenser kom inte bara från Paris och Frankrike, utan även från Tyskland, Holland och England, från medeltid och Gustav Vasas tid ända in i vår tid. En viktig bidragande orsak till huvudstadens betydelse var också det stora antalet snickarmästare och verkstäder. Det var många som genom gesällvandringar och efter studier i utländska metropoler tog med sig nya moden och ny teknik hem till Sverige. Stockholm fungerade, enkelt uttryckt, som utbildningsort även för provinsstädernas snickare. I viss utsträckning fungerade Göteborg och Malmö på motsvarande sätt, liksom flera av residensstäderna. Under 1800- och 1900-talen förändrades bilden efter hand. Nya arkitektur- och inredningsideal och nya uppfattningar om hur boende och möblering skulle lösas i alltmer funktionell riktning har avlöst varandra. Idag är bredden på idealen stor. Funktionalismen har fått ge plats för andra upplevelser. I Stockholm hölls de första stora konst- och industriutställningarna under 1800-talets första hälft, där nya stilar presenterades. Stort genomslag har genom åren Slöjdföreningens olika programutställningar haft, till exempel den berömda Liljevalchsutställningen 1917 och Stockholmsutställningen 1930 och efter hand allt fler i hela landet, till exempel H55 i Helsingborg. De stora årliga möbelmässorna i Stockholm uppfattas fortfarande som tongivande. NK:s möbelavdelning hade från 1902 länge en ledande ställning med egen tillverkning i Nyköping. Med en växande internationalisering har förebilder i olika perioder hämtats utifrån och tagits upp av de stora möbelfabrikerna. Ikea slog igenom på 1940-talet med möbelvaruhuset i Älmhult, men valde 1965 Stockholm som plattform med möbelvaruhuset i Kungens Kurva. De stora möbeltillverkarna i Småland har alla sina »showrooms« i Stockholmsområdet.

kap001.qxp:skiss1

08-09-18

13.22

Sida 16

16 • svenska möbler

provinsiell möbeltillverkning

Chiffonjé från Lindome, fanerad med mahogny. Tillverkad och signerad av Carl Magnus Andersson i Hallesåker, Lindome, den 12 november 1844. Mölndals museum.

Flera av de möbler som beskrivs i boken var dyrbara och tillverkades i Stockholm för en penningstark kundkrets, både från huvudstaden och från övriga landet. Men verkligheten har varit mer varierad än så. Det tillverkades möbler för olika smaker och plånböcker på olika håll. Om man skulle stiga in i ett hem i en landsortsstad vid slutet av 1700-talet skulle man mötas av möbler med ett annat formspråk. Möbler i Malmö, Jönköping eller Göteborg, ofta tillverkade av lokala snickare, såg inte riktigt likadana ut som de som tillverkats i Stockholm. Ett intressant studieområde är därför den provinsiella möbeltillverkningen, som redovisas översiktligt i flera kapitel. Med provinsmöbler menar man möbler som tillverkades i landsorten (i städerna, inte på landsbygden). Kundkretsen var vanligen stadens borgare, och herrgårdar och prästgårdar i närområdet. Hur stor tillverkningen var är svårt att bedöma. Vid mitten av 1700talet fanns till exempel över 200 möbelsnickare med egna verkstäder i 72 städer. Flertalet tillverkade främst möbler i furu som sedan målades, eller i andra lokala material, medan få tillverkade mer krävande fanermöbler. En stor andel snickare har sannolikt främst ägnat sig åt inredningssnickeri. Det är också svårt att bestämma vad som är landsortssnickeri för att därigenom kunna iaktta skillnader mellan detta och Stockholmstillverkningen. Signerade möbler finns, men de hör till undantagen. Landsortssnickeri är heller inget homogent begrepp, men gemensamma drag verkar ändå ha funnits. Där Stockholmssnickarna vid fanerläggning använt importerade, oftast mörka träslag, har man i landsorten i stället använt motsvarande inhemska, som till ringa kostnad i allmänhet kunde hämtas i snickarens omedelbara närhet. Vissa städer och vissa områden verkar ha haft en mer omfattande tillverkning, till exempel Västsverige med Göteborg och Lindome och Sydsverige liksom Bergslagens städer med till exempel Köpingssnickaren Jacob Sjölin. Den provinsiella möbeltillverkningen fortsatte under 1800talet. I flera områden utvecklades den i industriell riktning, framför allt vid 1800-talets mitt efter näringsfrihetens införande.

folklig möbelkultur och landsbygdens allmogesnickare Den folkliga möbelkulturen omfattar möbler som i äldre tid varit vanliga och typiska för möbleringen i allmogens hem. De har ofta kallats allmogemöbler, ett litet förenklande begrepp som trots allt är användbart. Landsbygdens möbeltillverkning och den folkliga möbeltraditionen har

kap001.qxp:skiss1

08-09-18

13.22

Sida 17

möbler över tiden – en inledning • 17

haft en egen utveckling. Den var ofta präglad av regionala eller lokala moden och med egna förtecken vid sidan av utvecklingen i Stockholm och provinsstäderna. Landsbygdens möbelsnickare och målare levde nära sina uppdragsgivare och var ofta utbildade hos någon hantverkare i trakten. Så hölls den lokala traditionen levande och så utvecklades den i riktning mot en alltmer lokalt präglad folkkonst. I kapitlet Folklig möbelkonst ges flera viktiga perspektiv på folkliga möbler, stilar och regioner.

stilar och former över tiden Möbelhistorien beskrivs ofta som en växling av moden och stilar i en enhetlig kronologisk utveckling. Det är naturligt att knyta an till en övergripande konst- och stilutveckling som är nödvändig för att få grepp om förändringarna över tiden. Det avspeglar sig också i dispositionen av bokens olika kapitel. Men när det gäller möbler och inredning måste en viktig utgångspunkt vara tidens och inte minst lokalsamhällets värderingar och ekonomiska förutsättningar. Detta följer inte alltid utvecklingen inom arkitektur, måleri och skulptur. För att förstå möbelhistorien måste man känna till tidens och olika miljöers »stilvilja« och ha en bredare kulturhistorisk insikt i hur man möblerade och skaffade nya möbler under olika perioder. Det är på så sätt många stilar förblir populära under lång tid och lever kvar vid sidan av nya modestilar. Man talar ibland om retardering, men det är fel att se det negativt. Många drag från de stora modestilarna lever kvar länge i provins- och allmogemöbler. Valet vid en möbelbeställning ska ses som den enskilda människans och lokalsamhällets syn på vad som var vackert och bra. När man däremot beskriver möbelhistoriens utveckling är det ändå de ledande konst- och kulturperioderna som svarar för indelningen. Man kan också se att en hel del av möblerna är märkesmöbler inom svensk designhistoria. De är exklusiva och tillverkade i enstaka exemplar eller i ett begränsat antal. Sådana möbler finns sällan i vanliga svenska hem. Där har snarare serietillverkade möbler dominerat, särskilt från 1930-talets funktionalism. Motstridiga tendenser finns hela tiden. De lätta böjträmöblerna blev populära samtidigt som historismens tunga möbler dominerade. Enkla pinnstolar har haft en ständig avsättning, men inte de senaste decennierna. Funkismöblernas förenklade formspråk blev populärt hos modemedvetna esteter. I vissa borgerliga kretsar levde intresset för tunga barockmöbler kvar, liksom intresset för antika möbler – man såg olika på statusvärdet i sitt möblemang.

kap001.qxp:skiss1

08-09-18

13.22

Sida 18

18 • svenska möbler

Stilhistoria är således bra att kunna, men räcker inte långt när man studerar möbler. Stilhistoria är ett hjälpmedel, ett slags skelett som man hänger upp sin kunskap på. Den underlättar samtalet. Man säger att »benen är gustavianska« eller »rokokosvängda« och genast får man en uppfattning om hur någonting kan se ut. Man nämner en stil och tror sig därmed veta ungefär när på tidsaxeln något ska placeras. Men då måste man veta att hovkulturen i Stockholm har en helt annan stilkronologi än till exempel provinsstädernas möbeltillverkning eller Norrlands allmogekultur. Flera klassicistiska stilar (bland andra barock, gustaviansk, empire) tar avstamp i äldre föregångare. Historismens nystilar visar bearbetningar och formlån från äldre tid, vilka ger nya lösningar i materialval och utförande. Den stora grupp möbler som är direkta kopior av äldre möbler brukar ofta betecknas som stilmöbler. En möbel kan till exempel uppges vara i »barockstil« eller i »gustaviansk stil«. De är dock inga förfalskningar och har inte gjorts i uppsåt att lura någon, men benämningarna kan ändå vara förrädiska. Många stilar har också genom åren fått nya namn som är bättre begrepp för tidsperiodernas möbelstilar, vilket ibland kan leda till förvirring när man läser äldre litteratur. Ofta handlar det om att senare forskning nyanserat den historiska bilden och skapat benämningar som Vasatid, Fredrik I:s tid, Gustaviansk tid och Karl Johans tid. Biedermeier var från början en nedsättande benämning, som lanserades vid slutet av 1800talet. Historism, som man de senaste åren valt att använda efter internationell förebild för att undvika det nedsättande perspektivet på 1800-talets »nystilar« eller »eklekticism«, är ett annat. Ett intressant fenomen är även benämningen på olika möbler som ofta kan leda fel. Benämningar som »nordstjärnebyrå«, »bondrokoko« och »Gripsholmsfåtölj« framstår som sakliga och fastställda av samtiden. Men liksom många andra är de en konstruktion av eftervärlden, ofta myntade i marknadsföringssammanhang. Vitmålade möbler togs bland annat upp av hemslöjdsrörelsen vid förra sekelskiftet. De bekväma och populära »bergèrerna« från 1700-talets slut blev åter uppskattade. Beteckningarna Gripsholmsstol eller Gripsholmsfåtölj användes av en snickare i Mariefred på de möbler han tillverkade efter förebilder från Gustav III:s tid på Gripsholms slott. De har fått en stark förankring, trots att de marknadsfördes först under 1920-talet. Nordstjärnebyrå kallas de byråar som tog upp nordstjärnan som dekorelement, lanserat av Christian Linning på 1750-talet (det finns även på andra möbler). Bondrokoko togs felaktigt upp i möbelhandeln som beteckning på rokokostolar i holländsk-engelsk stil. De tillverkades ofta av städernas snickarmästare, och har inget att

kap001.qxp:skiss1

08-09-18

13.22

Sida 19

Specialprislista Ekmöbler från Wernamo Stol- och Möbelfabrik i affischformat. Under 1800-talets sista decennier etablerades flera möbelfabriker, de flesta i Småland. Möbelfabriken erbjuder här ett urval moderna rikt dekorerade ekmöbler i 1880-talets nyrenässans, från pampiga matsalsmöbler till enkla stolar och karmstolar, bord, skrivbord och bokskåp. Privat ägo, foto Mats Landin.

kap001.qxp:skiss1

08-09-18

13.22

Sida 20

20 • svenska möbler

göra med en folklig möbeltillverkning, även om stolstypen förekommit där. Ett annat intressant exempel är Ikeas lansering av en kopia av en Hauptbyrå, som var utställd i Nordiska museets dåtida högreståndsavdelning. Den gick under namnet »Modell Nordiska museet« i flera tidiga Ikea-kataloger. För att tolka och förstå sammanhangen behöver man kunna placera in möblerna i ett konst- och kulturhistoriskt perspektiv, men också i ett socialt och gärna geografiskt perspektiv. Man bör kunna skilja en salsstol från en förmaksstol och veta vilka möbler som bara kunde stå i en sängkammare. Självklart är förnäma, fanerade möbler vanligare i mer förmögna hem än de omålade trästolarna. Men pinnstolen stod både i det grevliga köket och i arbetarfamiljens enda rum. Andra möbler flyttade socialt när de blev omoderna. Rokokomöbler sattes en period in i drängstugan, men togs tillbaka till salongerna igen i slutet av 1800-talet, kanske svartmålade eller nyförgyllda med bladguld. Man behöver likaledes känna till olika hantverkstekniker, vilka verktyg som använts och hur de använts. Samma sak gäller träslag, hur man tog ut möbelvirket och hur de olika delarna hopfogades. Man måste också känna till olika ytbehandlingar från polerade eller målade möbler till senare tiders cellulosalackbehandlade möbler. Samma sak gäller möblernas stoppning, form och stoppningsmaterial. Det gäller också beslagen, hur de smiddes, göts, brännförgylldes med mera och hur de apterades på möbeln. Det är visserligen intressant att veta vem som tillverkat en viss möbel, men faktum är att det stora flertalet gamla möbler är anonyma. Att stämpla möbler med en mästarsignatur påbjöds först 1759. Det tillämpades inte alltid, och sällan när snickaren sålde en möbel direkt till kunden, vilket var det vanligaste. Signeringar och tillverkaretiketter finns ibland kvar. Men när skråväsendet upphörde vid 1800-talets mitt och massproduktionen växte blev möblerna alltmer anonyma. Större företag hade ibland metallbrickor eller pappersetiketter som kan underlätta en identifiering. Annars brukar de priskuranter/möbelkataloger som började bli vanliga från sent 1800-tal kunna hjälpa till med dateringar. I museernas arkiv finns tusentals bilder från svenska hem, både äldre oljemålningar och akvareller, men mest fotografier sedan fototekniken introducerats. Man upptäcker ganska snart att det funnits tydliga mönster för hur en bostad skulle möbleras. De växlar givetvis med tiden och efter olika förutsättningar, men de bygger ändå på grundläggande funktioner som att vila, äta och umgås. Variationerna på de enskilda möblerna är oändligt stora hos den förmögna borgarklassen, medan sättet att arrange-

kap001.qxp:skiss1

08-09-18

13.22

Sida 21

En sida ur Ikeas katalog från 1962 med några stilmöbler med benämningarna Haupt NM, Louis XVI, Louise och Kolonial visar att intresset för äldre tiders möbelstilar ständigt var levande bland samtida funktionalistiska möbellösningar. Haupt NM var en mer eller mindre korrekt kopia av en Hauptbyrå utställd i Nordiska museet. Nordiska museet, foto Mats Landin.

ra och möblera upprepar sig. Hos dem med begränsade resurser har man ofta haft en mer pragmatisk inställning – man har köpt billigast möjliga. Därför kunde det lika ofta bli billiga nytillverkade och moderna möbler. In på 1920-talet blev intresset mer utbrett för att ha en ärvd eller gammal möbel i hemmet. I mindre bostäder var möbelvalet starkt bundet och det fanns inte mycket att välja på. Den fattigaste befolkningen köpte alltid det som var billigast, ofta begagnat, men även här kan man se ett mönster i det allmänna möbeltänkandet. Att så många olika stilar och viljor samtidigt finns sida vid sida gör bilden mångfasetterad och svårgripbar. Men möbelvalet är oftast beroende av ett socialt och lokalt tryck och får gruppvis en viss likformighet. Det finns ändå en mångfald lösningar av inredning och möbelval, manifesterad i livsstil, i val av förebilder och efter ekonomiska och andra förutsättningar. Det är det som gör möbelhistorien till en så spännande mångfald bortom tidens design.

kap001.qxp:skiss1

08-09-18

13.22

Sida 22

Johan Knutsson

Medeltid Romansk tid | Gotik 1100-talet till 1500-talets mitt

Medeltida madonnaskulpturer ger ofta en detaljrik information om de medeltidas sittmöblernas form och färgsättning. Viklaumadonnan, nu i Statens historiska museum. Foto Gunnel Jansson.

På samma sätt som under senare skeden utvecklades medeltidens möbler genom impulser utifrån. Till Skandinavien kom det nya formspråket genom invandrade stenhuggare, bildsnidare, målare och andra hantverkare. I det katolska samhällsbygget – och långt innan Sverige existerade som centralstyrd och enad nation – engagerades hantverkarna för arbeten vid klostren och i kyrkorna. Den omfattande importen av nordtyska och nederländska altarskåp under 1400-talet har också hjälpt till att sprida gotikens ornamentik och en ny tids snickeriteknik. För sekler framöver skulle sockenkyrkans nytillskott komma att förmedla impulser och avsätta spår i den profana möbeltillverkningen. Få medeltida bostadshus har bevarats. Och de som finns kvar ger enbart en antydan om hur bostaden disponerats, hur den fungerat – inte hur den i detalj varit inredd. Det gäller till exempel Stora Hästnäs på Gotland och Glimmingehus i Skåne. Det är hus av sten som speglar en välbärgad maktelits boende, en minoritet i samhället. Människor i allmänhet – i städer såväl som på landsbygden – bodde i hus av trä i timrings- eller skiftesteknik. Den norrländska fäbodsbebyggelsens eldhus med en öppen härd i rummets mitt och väggfasta sovplatser ger den kanske mest rättvisande bilden av hur det kunde ha tett sig (se bild s 11). Bland de jämförelsevis få möbler som sparats från medeltiden dominerar de kyrkliga, möbler med ceremoniell och representativ karaktär. Precis som i fråga om byggnader har det påkostade och praktfulla, som alltid, haft bättre förutsättningar att överleva när det vardagliga och brukbara slitits ut. Om urvalet för denna bok skulle begränsas till det som i etymologisk

kap001.qxp:skiss1

08-09-18

13.22

Sida 23

Stolen har sedan gammalt varit förknippad med dignitet och makt. I det senmedeltida kalkmåleriet, som här i Edebo kyrka i Uppland, framställs bibliska kungar i stolar, ibland så detaljrikt återgivna att det går att säga något om deras konstruktion. Foto Mats Landin, Nordiska museet.

kap001.qxp:skiss1

08-09-18

13.22

Sida 24

24 • svenska möbler

mening gör skäl för benämningen möbel, något rörligt och flyttbart, skulle skildringen av möbelkonsten under medeltid och tidig renässans bli mycket mager. Med en sådan begränsning skulle vi gå miste om de insikter i medeltidens tillverkningsteknik, materialval och formvärld som de väggfasta snickerierna kan förmedla. Dessutom ger de väggfasta möblerna bakgrunden till de möbleringsprinciper som så länge skulle komma att dominera boendet och inredningsidealen. Fristående möbler ersatte efter hand de väggfasta, men platsen utmed stugans väggar behölls.

skåp

Skåp med dateringen 1558 i Nordiska museets samlingar. Dörrspeglarna är ett tidigt exempel på »äkta« speglar, det vill säga en fyllning löst infogad i ett ramverk för att medge sväll- och krympmån. Dörrspeglarnas skurna dekor brukar kallas »pergamentrulleornamentik«. Den ursprungliga färgsättningen i rött och grönt framgår av katalogkortets akvarell. Nordiska museet.

Både för den som beställde och för den som tillverkade en möbel var det en given sak att möbelns uttryck, dekor och kostbarhet borde överensstämma med möbelns funktion och status. Kyrkans sakramentsskåp var avsedda för säker förvaring av kyrkans mässilver. De på Gotland så vanliga nischskåpen i kyrkans norra korvägg skiljer sig från andra förvaringsutrymmen genom en skuren inramning av ek, inramande huggstenslister eller ett på den omgivande väggytans puts målat mönster. Utformningen av dessa skåps inramningar återspeglar den gotiska arkitekturens huggstensdekor med krabbor och korsblommor (se bild s 25). Formspråket är detsamma som hos guldbroderade biskopsmitror och praktfulla altarskåp från samma tid. Dörrarna är ofta försedda med ett dekorativt smide. De fristående sakramentsskåpen från 1300- och 1400-talen – ibland kallas de sakramentshus – var höga, smala och försedda med sadeltak. Sidorna utgörs vardera av en stående bred, slätbilad furuplanka. Men det finns också exempel på skåp av fyra stående och i vinkel urholkade och slätbilade ekämnen, sammanhållna av smidda järnband och fixerade i läge intill varandra med hjälp av dymlingar. Ett skåp i Nordiska museets samlingar med den skurna dateringen 1558 är ett ovanligt tidigt exempel på en äkta ramverkskonstruktion. Dess dörrspeglar dekoreras av ett skuret så kallat pergamentrullemönster, typiskt för den sena medeltidens och den tidiga renässansens möbler, kistor såväl som skåp. Mönstret förekommer även som reliefdekor på våra äldsta bevarade predikstolar från 1500-talets mitt. Ursprungligen har skåpet varit bemålat med rött och grönt i fördjupningarna. Bakom de genombrutna beslagen finns rester av ett rött ylletyg. Skåpet har uppenbarligen varit avsett för placering i ett av rummets hörn. Ännu var skåp långt ifrån vanliga som förvaringsmöbler. I herremanshemmen skulle kistorna dominera till in på 1600-talet. För kyrkornas del

kap001.qxp:skiss1

08-09-18

13.22

Sida 25

Principen för hopsättning av delarna till skåpet från Rimbo kyrka. Delarna hålls samman av järnband och fixeras i läge med hjälp av dymlingar. Teckning Johan Knutsson.

Skåp av ek från 1300-talet, Rimbo kyrka, Uppland. Järnbeslagen har enligt uppgift varit förtenta. Foto Mats Landin, Nordiska museet.

är det först med 1700-talet som antalet skåp för förvaring av bårkläden, böcker, silver med mera börjar överstiga antalet kistor för samma ändamål.

kistor Till de mest ålderdomliga men också mest svårdaterade möblerna av inhemsk tillverkning hör kistor med lock som tillverkats av en urskålad stockhalva. Stockens mått har fått ange dimensionerna. Den medeltida

I många av de gotländska medeltida kyrkorna finns de i väggen inbyggda nischskåpen kvar, ibland med den ursprungliga skurna inramningen av ek, som i detta exempel från 1300-talet i Linde kyrka, Gotland. Foto Bengt Nyström.

kap001.qxp:skiss1

08-09-18

13.22

Sida 26

26 • svenska möbler

Kista med lock av en urholkad stock, vilken i sin tur angett måttet för resten av kistan. Detalj. Nordiska museet, foto Mats Landin.

Kista av en massiv ekstock med ett i mitten urholkat rum för förvaring av kyrkans dyrbarheter. Den har sedan länge funnits i Gamla Uppsala kyrka där den presenteras som »offerkista«. Men något myntinkast finns inte. Foto Mats Landin, Nordiska museet.

benämningen på en kista med kupigt lock var »ark«. Alltsedan dess har det välvda kistlocket varit ett återkommande inslag hos kistor under olika perioder och i olika delar av landet. Sidorna hos dessa kistor består av plankor, hopfogade med hjälp av falsar, dymlingar och smidda beslag. Stilistiska särdrag, som kunde ha varit vägledande för datering, saknas i stort sett. Nyckelskylten med sina i spetsar eller som liljor formade hörn kan i och för sig beskrivas som gotisk, men inget hindrar att kistorna tillkommit så sent som under 1500och 1600-talen. Än mer ålderdomliga – och likaledes svårdaterade – är de kistor som tillverkats av en enda massiv ekstock, invändigt urholkad och uppenbarligen avsedd för förvaring av värdefulla saker. Genom deras massiva tyngd och att de dessutom var försedda med flera lås och smidda järnband har de varit säkrade mot inbrott och svåra att rubba, näst intill omöjliga att föra bort. Utvändigt kan de ibland ha fått behålla trädstammens naturliga form. Kistornas bandbeslag och hörnbeslag hade främst praktisk betydelse för hållbarheten och konstruktionen. Mer konstnärliga ambitioner lades ner på de kistor av furu där beslagen utformats som stiliserade träd, romanska vegetativa ornament, människofigurer och djur insnärjda bland slingor. Flera sådana kistor, från 1100-talet och senare, har bevarats i små-

kap001.qxp:skiss1

08-09-18

13.22

Sida 27

ländska kyrkor. Smide var dyrt. Om en kista var försedd med smidda beslag och lås noterades detta alltid i lösöresförteckningarna. Smide, som dessutom var konstnärligt utfört, gav möbeln ett värde och en status utöver det vanliga. En särskild omsorg ägnades brudkistan, avsedd för brudens hemgift. I skriftliga källor från medeltiden talas det om hemföljd, »heimanfylgia«. Det kunde handla om textilier för bädden, dukar och husgeråd för bordet, som bruden skulle medföra till det nya hemmet i en eller flera kistor. Till medeltidens förvaringsmöbler hörde också de så kallade ståndkistorna som var sammanfogade i skiftesteknik. I södra Skandinavien, liksom på kontinenten, försågs dessa kistor med dekorativt smidda beslag. De ståndkistor som bevarats i vårt land har ofta en ristad dekor i träytan. Där kan vikingatida och medeltida slingor vara blandade med geometriska mönster. I litteraturen dateras sådana kistor ibland till äldre medeltid, det vill säga 1100- och 1200-talen. Stilmässigt finns visserligen fog för en sådan tidsbestämning. Men liknande dekor kan också på sina håll återfinnas på föremål från så sent som 1700-talet. Lättare att avgränsa kronologiskt till

Kista av furu från 1200-talet. Rydaholms kyrka, Småland. Statens historiska museum.

Kista med lock av en urholkad stockhalva och med sidor fogade till varandra med hjälp av falsspår, dymlingar och järnbeslag. Den skurna romanska dekoren i form av rankor och klöverblad, tillsammans med den ålderdomliga sammansättningstekniken, indikerar en datering till medeltiden, vilket inte hindrar att kistan kan ha tillkommit så sent som under 1600-talet. Nordiska museet, foto Mats Landin.

kap001.qxp:skiss1

08-09-18

13.22

Sida 28

Ståndkista av ek. Locket saknas. Den skurna dekoren har ett tydligt samband med vikingatida ornamentik (se detaljbilden) vilket dock inte kan tas som en indikation på en så tidig datering. Nordiska museet, foto Mats Landin.

Korstol med fällbar sits, monterad vid stommen med gångjärn, 1400-talets senare del. Strängnäs domkyrka. Teckning Johan Knutsson.

en bestämd period, 1300-talets slut till 1500-talets början, är ståndkistor med en mer tredimensionellt skuren dekor i sengotiska former, som fyrpass, korsblommor och tudorrosor.

sittmöbler I de gotländska kyrkornas kor fanns i sydväggen enkla sittnischer avsedda för officianterna som deltog i den katolska mässan. En mer pretentiös karaktär har kyrkornas fasta korstolar av trä. Sitsarna är fällbara, ibland monterade vid stommen med gångjärn, ibland med tappar skurna ur samma stycke som sitsen. Särskilt rikt utformade är de av ek i Lunds domkyrka från sent 1300-tal. Korstolar av ett något enklare utförande från tiden före reformationen är bevarade i åtskilliga kyrkor. Till de mest svårdaterade sittmöblerna hör stolar och pallar tillverkade av naturligt vuxna ämnen. Dit hör också kubbstolar tillverkade av en urholkad eller kärnrötad stock eller en ihålig torrfura. Formgivningen har påbörjats av naturen själv; människan har valt ämnet, tillrättalagt och kompletterat. Grenpall och kubbstol – båda har de tillverkats på samma sätt sedan urminnes tider. Behoven har varit tidlösa: en pall för den som mjölkar kon, en sittplats med ryggstöd för de äldre och giktbrutna. Skurna årtal hos grenpallar och kubbstolar anger dateringar spridda över tre

kap001.qxp:skiss1

08-09-18

13.22

Sida 29

medeltid • 29

sekler – från 1600-talet till 1800-talet. I vissa avlägsna skogsområden i till exempel Värmland och Dalarna har de fortsatt att nytillverkas till in på 1900-talet. Då hade en arkaiserande vurm för kubbstolen som ålderdomlig kvarleva från svunna tider redan fått fäste. Mer kvalificerade till sin konstruktion är de sittmöbler vars olika delar av furu, ek och andra träslag fogats ihop genom tappning. Själva hopsättningsarbetet, med del fogad till del, utfördes i en bestämd, på förhand noga uppgjord, ordningsföljd. Konstruktiva såväl som utfyllande och dekorativa delar, det vill säga rygg- och armstöd, tvärslåar och spjälor, är vanligen svarvade. Ibland har man genom svarvning frigjort en ring ur själva ämnet som utgör ryggstödets ståndare. Sannolikt har de åtminstone delvis varit färgsatta. Och när de skulle användas försågs de med en lös sittdyna. Sittmöbler som dessa anges i litteraturen ibland som stolar av bysantinsk modell, främst med hänvisning till den rad av rundbågar som ibland ingår i kompositionen. Men det är sannolikt rimligare att tala om en kon-

Kubbstol från Mora, Dalarna, med den skurna dateringen 1738. Kubbstolar som denna kan ha tillverkats redan på vikingatiden. Nordiska museet, foto Mats Landin.

Principen för en tapp-i-tapp-konstruktion hos ryggen till en stol med enbart svarvade delar från 1300-talet. Teckning Johan Knutsson.

Pall av björk, Blekinge. Sittmöbler där naturens former tillvaratagits är tidlösa och har förekommit i alla kulturer. I detta fall har ryggen utformats som en rundel med »musse pigg-öron« av medeltida typ. Nordiska museet, foto Peter Segemark.

Pall av furu från Dalarna. Att utforma utskjutande ändar dekorativt, som i detta fall i form av ett fågelhuvud med ögon och näbb, är ett medeltida drag som länge levde kvar i den folkliga slöjden och möbelkulturen. Nordiska museet, foto Peter Segemark.

kap001.qxp:skiss1

08-09-18

13.22

Sida 30

30 • svenska möbler

tinental påverkan. Det bysantinska inslaget i Nordeuropas medeltida konst förmedlades till största delen genom tyska mästare. Enstaka av dessa sittmöbler kanske tillkom redan på 1200-talet. På kalkmålningar från 1400- och 1500-talen avbildas liknande stolar, med svarvade eller fyrsidiga stolpar och spjälor, och med dekorativt utformade övre avslutningar, men utan inslag av rundbågar. Tvärs igenom möbelkonstens historia kan man följa tendensen att tilldela just stolen en särställning. Stolen, som solitär, blev en möbel som på olika sätt angav rang och värdighet hos den person som beställt, tillägnats eller ägt stolen. För flera stolar och bänkar av denna medeltida modell finns uppgifter om de högt uppsatta män och kvinnor, biskopar och abbedissor, som ägt och brukat dem. Möblerna kan omnämnas som biskops-, brud- eller domarstolar. Samma typ av sittmöbler, med svarvade balusterdockor för arm- och ryggstöd, nyproducerades under hela 1600-talet. Ja, ibland tillverkades de längre än så, för kyrkliga ändamål. De äldre medeltida stolarna och bänkarna sparades med vördnad och omsorg.

MÖBELSNICKERI FÖRE MÖBELSNICKARNA

Möbelsnickare som yrkestitel liksom särskilda hantverksskrån för möbelsnickare saknades under medeltiden. Kompetensen fanns i stället hos andra grupper, till exempel målare och bildsnidare. Många av medeltidens möbler, som stockkistor, kubbstolar och sakramentsskåp, är huvudsakligen resultatet av timmermannens arbete med yxa och bila. Ämnen av ek och furu har urholkats och slätbilats. En separat yrkesgrupp var kistmakarna. Våra möjligheter att kartlägga den inhemska möbeltillverkningen under medeltiden är mycket begränsade. Men vi kan utgå från att den måste ha varit relativt väl utvecklad. Det är knappast troligt att de för sin plats avpassade gotländska nischskåpen har byggts någon annanstans än där de nu befinner sig. Det vore också långsökt att tro, att funktionellt enkla förvaringsmöbler som stockkistor och ståndkistor importerats. Ett kriterium på inhemsk tillverkning har ibland varit den hantverkstekniska kvaliteten, som man ansett vara något sämre hos de svensktillverkade alstren än hos dem som tillverkats på kontinenten. Det finns visst fog för detta. De svenska verkstäderna var mindre än de på kontinenten. Där sörjde arbetsdelning och specialisering tidigt för en rationell tillverkning och hög

kvalitet i varje detalj och delmoment. I gengäld tycks de svenska hantverkarna ha varit mångsidigare. En bildsnidare kunde ofta måla, och en målare snida. Till medeltidssnickarnas vanligaste sammanfogningstekniker hörde tappkonstruktionen, där tappen är genomgående och därför möjlig att säkra i läge, både framifrån med en kil i ändträet och från sidan med en genomgående dymling (träplugg). Sidorna till skåp och kistor fixerades vid varandra med hjälp av falsar, dymlingar och beslag. Smedens roll i den medeltida möbeltillverkningen var betydande, för att inte säga avgörande. Det omfattande smidesarbetet och de imponerande dimensionerna hos furu- och ekplankorna var två för epoken typiska drag. Till de tekniska nyheter som introducerades under 1400-talet hörde sinkor och profilhyvel (se s 43). Men det var tekniker som långt ifrån alltid utnyttjades. Profiler och dekorativa spår längs kanterna skars alltjämt mestadels för hand med skärande eggverktyg. Först under 1500-talets andra hälft, renässansen, skulle dessa nyheter på allvar komma att sätta sin prägel på en alltmer rationaliserad och funktionsinriktad möbeltillverkning.

kap001.qxp:skiss1

08-09-18

13.22

Sida 31

Sittmöbel i Gamla Uppsala kyrka där den presenteras som »ärkebiskopens« stol. Den antas ha använts som brudbänk. En identiskt likadan finns i grannsocknen Vaksala kyrka. Två så exakt överensstämmande exemplar så nära varandra bör ha tillverkats i samma verkstad, troligen i närområdet. Foto Mats Landin, Nordiska museet.